Bild & Ord: Även oslipade diamanter, har sin charm!

Bild 23: Verket "anonyma skuggor i skymningen", av bildskaparen G.zero-T.

Föreställer mina 2 personligheter. Där var och en, är som oslipade diamanter. Lika skinande, som 2 mogna päron i skymningslandet. Som levande, kattguld i silvervatten. Den gemensamma nämnaren, är såklart kärlek forever.Utan kärlekens kraft, är man torra plattfiskar utan vare sig själar eller andetag. Det där med att ha olika personligheter. Behöver ju inte vara till nackdel? Hos mig, en användbar styrka som jag kan använda.

Utanför dörren, hänger regnet som det har gjort under en längre tid. Juli månad, har baskemig varit den kallaste på typ 60 år. Sedan råkar man, dessutom ha semester under tiden. Snacka om taskig planering. Vad kan man göra? Inte ett skit liksom. Den enda som gillar det här vädret. Är våran favoritjycke Dino, som verkligen njuter nu.

Värmen är inte hans grej. Han hatar det .Så här i slutet på årets semesterperiod, finns det inte mycket utrymme kvar. Mer än att boka in, en flådig kräftskiva. Röja förrådet, som numera liknar en tragisk krigszon. Ett ställe, som man får skicka in ett gäng minröjare i. Som banar vägen, för ett mera fredligt förrådsröj. I morgon, är det dags för detta ack så tråkiga projekt. Ett nödvändigt ont, men inte mer? 

Bild & Ord: Bland tröstlösa, åkrar och grässtrån.

Bild 22: Verket "Bland tröstlösa åkrar och grässtrån" , av bildskaparen G.zero-T.

Vad är konst? Är det, sånt som vi ser? Eller det, som vi tror oss se? Konst kan både förtrolla, skapa frågor, väcka lustar, locka fram diverse ångest? Till och med krig, om det vill sig illa. Min konst, skapar jag inifrån mig. Längst inne i mitt innersta, plockar jag fram. Det som jag vill ha, just för tillfälligt. En sorts bildkonst i nuet. Allt annat är ointressant. Finner sånt, som tilltalar min personlighet. Sedan får betraktaren, tycka vad den vill.

Idag, är det den klassiska kräftpremiärdagen. På tal om annat. Kommer ihåg, när jag jobbade som stormarknadsbiträde. Som det hette förr. Fint med titlar. Då var jag både, mejeri och frysansvarig. Förr, fick man inte börja sälja vare sig kräftor eller julskinka. Förrns, efter ett visst datum. Så var det förr, då det begav sig. Knasigt ,kan jag tycka idag. Men då, hur normalt som helst. Mellanöl, som dom hade i butikerna. La dom ett svart skynke över på söndagar .Kanske var dom mer, religiösa förr? Vad vet jag? 

Till en viss minister, förbjöd mellanöls försäljning i butik. Ett av århundradets, mest korkade beslut ever. Tror det var, typ 1977 eller så? Igår, hade vi ett storslaget sillkalas crème deluxe för våra goda grannar. Det stora tabberaset i närkemyllans land. Idag lunch äter vi tappert upp, resterna av gårdagens storslagna sillkalas. Den som spar, den har. Sill kan man baskemig, kalasa på veckans alla dar. Om det kniper.

Bild & Ord: På galej, med käcka landkrabbor.

Bild 21: Verket "På galej med käcka landkrabbor", av bildskaparen G.zero-T.

Egentligen innerst inne, så bor det en seglare i mig. Men jag visar, det knappast utåt. En gång åkte jag optimistjolle, ned för ett jävla stort vattenfall. Inte så himla käckt, som det låter? Det pratar, folk fortfarande om. Än idag. Har blivit en legend, i vissa läger. Samt en optimistisk i andra? En Mister Bean kopia Är dock inte sämre person ,än att jag kan bjuda på den underhållningen. Skrattsalvor är gratis!

Fast det här, med att ha en egen båt. Tja, jag vet inte? Har jag genom åren haft, en väldigt tudelad känsla till. Där många ,blandade inneboende känslor har krigat. Om att äga en båt, eller inte? Med facit i hand, kanske jag ändå gjorde rätt beslut. I att  köpa andra saker, än båt för dom pengarna. En båt, som bara koster en jävla massa onödiga pengar.

Våra goda vänner, som varken har sjövana eller sjövett. Som bor på landet, långt ifrån vatten. Håller på för fullt, att scrolla sig igen diverse båtannonser. I jakten på den perfekta skutan. I deras fall, så handlar det bara om prestigen i att äga en båt. Oavsett, om du har vana eller ej. Att ha den liggandes, i en svindyr kajplats för att imponera på sitt umgänge. Hahaha, inte min grej. Alla har vi våra behov, att tillfredsställa vissa luckor i sina lustar. Tror knappast, att dom blir lyckligare för det.

Bild & Ord: De förlorade, höghusen på höjden.

Bild 20: Verket "De förlorade höghusen på höjden", av bildskaparen G.zero-T.

Höghus, är inget ting för oss lodräta markplanare.Vi vågräta nissar! Jag om nån vet. Vem vill åka hiss, upp till molnens toppar? Man får vara glad, om hissen funkar. Skitjobbigt, när den pajar .Vi kommer ju dit, snabbare än vad vi tror. Förr eller senare, är vi där. Till pärleporten .Om man har tur? Tänk, en då vad man har varit med om en hisklig snabb utveckling. Från 60-talets familjeområden. Till nutidens blandade, kompott på olika hus.

I alla dess former, höga låga, breda, korta, parhus, kedjehus ,kollektivhus, studenthus byggda av färdiga element. Pang på, så är det klart. Snabbt uppslagna hus, i alla dess spektakulära färger. Förr i tiden, byggde dom hus som stod hur längesedan som helt. Medans dagens moderna hus, med billigt material, korta byggtider, i regel utländsk personal. Som alltid, strävar man såklart efter en hållbar framtid.

Både för sig själv, sin omgivning. Även barnens framtid, måste tryggas för att allt skall levas vidare. Allt handlar i största graden, om perspektiv. Vad är då ett perspektiv? I mitt fall, handlar ett perspektiv om att under en längre period säkerställa sin egna friskhet. Egentligen, så handlar allt om att få vara frisk fram tills döddagar. Klarar man av det, så kan man dö med flaggan i topp.

Bild & Ord: Bland röd fägring.

Bild 19: Verket "Bland röd fägring", av bildskaparen G.zero-T.

Hämtar oftast, min inspiration från ingenstans. Delvis. Men kan likaväl, finna den i en skruttig garderob i ett ödehus. På en klinisk ren, bakgård i Harlem. Konst finns överallt, i min närhet. Hittar jag ingen, så söker jag upp den .Annars kommer den till mig. Som när man, kallar på sin hund.

För mig är konst, precis vad som helst. Det kan se ut, hur som helst. Allt det hänger på, är om betraktaren gillar den eller inte? Däri är den stora frågan? I naturens, finns mycket av det som jag strävar efter. Det kala,  fulländade, det läckra, det fantastiska, olika kontraster, olika nyanser, många skillnader bottnar, och djup.

Det skrämmande, det vackra. Det tragiska, det komiska. Färgspel och crescendon. Det ständigt flexibla ,och mycket mycket mer. I skogens innersta själ, finner jag min drivande entusiasm. Däri mitt i alltet, finner jag drivkraften. Att skapa det, som vissa anser är skit. Men som andra ,kanske avgudar mer än sin egna mor. Någonstans där? Ligger den stora skillnaden, mellan succé och fiasko.

Bild & Ord: I evig rörelse.

Bild 18: Verket "I evig rörelse", av bildskaparen G.zero-T.

Ger er en generös, inblick i att vi människor. Måste röra oss. På något vis, för att komma framåt. Så är det. Att komma framåt. Är en del, av vårt mänskliga mål. En strävan, en förhoppning. Utan mål och rörelse ,förblir vi oss kvar på ruta 1. Oförmögna, att kunna ta sig vidare till nästa nivå.

Alla av oss, har olika mål på livsresans gång. En del nöjer sig med, att jobba äta sova. Plus minus noll, på kontot. Andra framåtsträvande, har en annan syn. På vad som är viktigt, för just dom. Bakåtsträvarna, en helt annan. Pengar, är förstås inte allt. Men en viktig förutsättning. För en sund, och harmonisk existens.

Andra hamnar, hipp happ i lyxfällans klor. Ser ingen utväg, ut ur den rävsaxen. Vem som helst, kan hamna i den fällan. Oavsett status, eller så. På ett eller annat sätt .Min egna resa, fram tills dagens datum. Har varit ett sökande. Ibland uti, de blå ytterkanterna. Men försöker dock, att balansera vad som är rimligt i nuet .Inte så himla lätt, som folk säger?

Allt beror på, yttre och inre omständigheter. På sin livssituation, om man har jobb? En stabil relation. Ett mentalt givande, och tagande. Allt beror på, vad man har att röra sig med. Så är det bara!

Bild & Ord: Livets dans.

Bild 17: Verket "Livets dans", av bildskaparen G.zero-T.

Symboliserar min egen balansgång. En gång, som sällan har varit varken rak eller krokig. Snarlikt kräftgången. En sorts gång, någonstans ungefär. I mitten av gränslandet, för det optimala. En balansakt, för att hitta den. Svårflirtade harmonin, i mitt levande. Ibland står korthuset, pall för stormarna. Ibland inte? En takpanna lossnar, för att snabbt ersättas av en annan.

Mitt inre rum, har dock stärkts betydligt. Av alla dom många. Interna stormar, som har raset genom decennierna. Den ene, mer jävligare än den andra. Tittar man riktigt nog, med förstoringsglaset. Kan man se, om man vill? Förstås att det börjar krackelera, lite här och där i sömmarna. 

Men än så länge, kan man kitta igen. Dom inåtgående skadorna. Gå vidare, i sitt utstakade liv. Och hoppas på, att morgondagen? Inte regnar, på något vis. På tal om att hoppas? Så föreslog frugan just, att vi skulle ha. En intern, skaldjursfrossa i afton.

Precis, vad jag hoppades på. Klart vi ska! Halleluja ,vad nice.Skaldjur vin och sång. Är min paroll. Frugan, har en bra egenskap? För hon kan läsa av, mina inre tankar? Dom bra, alltså! Dom dåliga, förlåter hon.

Bild & Ord: en plats i semesterskuggan.

Bild 16: Verket "en plats i semesterskuggan", av bildskaparen G.zero-T.

Påtalar tyngden i att, ens semesterväder. Kan vara allt, mellan dur och moll. Ingenting är varken, givit eller självklart. Inga mallar, eller ramar absolut ingenting. Det kan bli, hur som haver. Men grunden ligger i, att man tar sin favoritstol .Sätter sig nånstans, i alltets epicentrum. Och inväntar, den ljuva stunden.

Den kommer, när man minst anar det? Man knäpper upp en öl. Eventuellt ser en fiskmås, nypa sig en go fet sill i bukten .Mitt arma semesterväder, i skrivandes stund. Är en osalig även omänsklig blandning, av det hackade och det malda. Mitt i den sorgeliknande sörjan. Kan man inte alls, skönja nån röd tråd. Möjligtvis, då den sämre av alternativen.

Har även i skrivandes stund. Hunnit med att avverka, 2,5 fjärdedelar av min semester .Konstaterar även att vädret? Var betydligt bättre, när jag jobbade. Klart är, att vädret. Kan man dessvärre, inte rå över. Gjorde man det. Skulle det bara, regna på natten .Så är det bara. Som min dotter sa, när min tumme träffades. Av den, stenhårda hammaren:-Bara gilla läget, farsan! Eller hur!

Bild & Ord: i himlen på en bolsteräng.

Bild 15: Verket "i himlen på en bolsteräng", av bildskaparen G.zero-T.

Jag kräver, inga stora tavlor. Inget stort skapande. Endast inlevande kreativitet. Samt ett konstruktivt bildbegär. Då först. Fallar alla mina, delar på plats. Naturen står för motivet ,i många av fallen. Egentligen så har naturmålarna. Sina motiv gärdsgårds. Ganska förspänt .Dom andra kanske hittar. Sina motiv utan, för sin egna dörr? Ganska praktiskt, kan jag tycka.

Min filosofi är alltid. Att allt runtomkring, oss är konst. Från början, ett oslipat sådant förstås .Sedan börjar man, bearbeta motivet. Tills man hittar just det där, som är mitt signum. Som att knåda, en bulldeg. Till ett färdigt resultat .Konst enligt mig? Är den där oväntade bilden .Det där ögonblicket. Man kanske inte, alls var beredd på. Sedan skapar jag konst. Allt utifrån detta. Ett både utmanande, och inspirerande ögonblick.

Det gäller att, fånga upp det där. Som inte dom, andra lägger märke till. Att snappa upp Dom där sakerna, som ingen vill ha. Idag, för en stund sedan. Mullrade åskan ett par gånger. På tal om annat? Så vräkte regnet hejdlöst ned. Lika tappert som om en. Trumslagare hade fastnat, i ett skruvat läge. Säga vad man vill om regn? Men det är jäkligt skönt. Att ligga vågrätt, och bara höra. Det envetna, smattret på fönsterblecket.

Bild & Ord: Apan i dig.

Bild 14: Verket "Apan i dig", av bildskaparen G.zero-T.

Kanske är det bara, en påminnelse. Om vårt dunkla ursprung? Då vi troligtvis, slingrade oss bland lianerna. Slog oss på, det håriga bröstet. Käkade bananer, och hade ett vidlyftigt sexliv? En del av oss, står fortfarande kvar? Där bland lianerna. Käkar samma, gamla bananer. Kanske är det, bara sexlivet? Som ter sig, i andra former? 

Vissa av oss? Är vilsna och, paketerade i formalin. Medan andra käkar kokosbollar? Och drömmer, om det perfekta aplivet.Fjärran från stereotypa, fyrkantiga krav. Och andra knasiga, byråkratiska paragrafryttare. Det där med sexliv? Med den klassiska mixen, av mamma pappa barn? Är inte så, himla självklart längre. Kanske är det så att, vår syn. På den fronten, har utvecklats något? Man kan ju, alltid hoppas? Att så är fallet?

Än idag, när man går i djurparken. Och kommer till vrålaporna. Så tänker man, på sitt ursprung? Om jag inte, blev en människa? Kanske man blev, en babian unge? I nån regnskog, bortom tid och rum. Numera är regnskogarna, snart ett minne blott. I begynnelsen, var nästan hela klotet. Täckt av regnskogar. Idag, får man kolla på youtube. Hur en riktig regnskog. Egentligen såg ut, när det begav sig.

Bild & Ord: i dunklet av magins kittel.

Bild 13: Verket "i dunklet av magins kittel",  av G.zero-T.

Illustrerar troligtvis, min syn på olika uppkomster.Må dom än vara? I teorin. Kommer vi säkert, från samma gen? Oavsett, om vi vill det eller ej. I praktiken, berättar säkert vetenskapen den sanningen. Dom andra. Har säkert andra, sanningar och påståenden? Min egen uppkomst, är således klarlagt. Och utstakad, fram tills döddagar. Från vaggan, till graven. Är som en autobahn.

Där man forsar fram. Från punkt, A till punkt B .Med olika stopp. Lite här och var. Dop, bröllop och begravningar. Kära nära relationer Till olika graders, barntillverkning och diverse karriärer. Människans uppkomst? Kan man fortfarande, diskutera om? Typ, vem kom först ägget eller hönan?  Vi har lärt oss allt? Om Adam och Eva, och hela den historiken.

Tja, vi har en liknande. Genuppsättning, som schimpanserna. Men det betyder inte. Att vi släkt med dom? Vi har även liknande. Organuppsättningar, som grisarna. Naturligtvis, är vi inte släkt med dom? Kanske vissa, i vår omgivning är det? Alltså, riktiga grisar.

Jag älskar John Bauers. Trolska fantasimystik. Kan verkligen, leva mig in i den. Hela min barndom, har delvis handlat om. Att fantasin har varit en, stor betydande del i verkligheten. Utan att det, har gått överstyr. Ibland har verkligheten, varit överjobbig. Då kan jag referera. Till John Bauers, drömliknande tillvaro .Utan den magin Hade jag inte varit, den jag är idag.

Bild & Ord: av solen är du sprungen.

Bild 12: Verket "av solen är du sprungen",  av bildskaparen G.zero-T.

Berättar om människans. Okuvade jakt efter solen. Liksom växternas Djurens även den coola, kostymnissens längtan. På någonting annat? Än fyrkantens, begränsade massa. Bakom hörnet? Finns troligen solens, varma strålar som väntar? Liksom regnets längtan. Och allt det, blöta som inkluderas.

Undrar egentligen?  Vad som är, en människas innersta längtan? Vad vill, den sträva efter? Eller nöjer den sig med? Att bara vara, i största allmänhet? Bara njuta. Av den du, är i synnerhet? Frågor som vi säkert. Aldrig kommer få, nåt trovärdigt svar på? Under tiden, som människan väntar. Jagar den ouppnåeliga hjärnspöken. Som alla gånger, inte vill dig väl? Med facit i hand Kunde vi säkert, ha gjort annorlunda?

Jakten på drömlika luftslott. Fortsätter hetsa .Dessa t

ing, är lika sköra. Som korthusen, i en tromb. Min egna jakt. På den optimala, lyckan fortsätter .Liksom jordens, outtröttliga rotation. En dag, vilken som helst? Dyker det upp, nya förutsättningar. Som gör att, ens tillvaro förändras. Under tiden kör vi på Som slavar, under vardags rutinens makt. 

Ord & Bild: bortom överstigna hinder.

Bild 11: Verket "bortom överstigna hinder", av bildskaparen G.zero-T.

Handlar om, att ha ryggen fri. När det blåser snålt. Rätt som det är. Kan man hamna i någonting? Man inte alls kan greppa? Eller förutse? Det är lätt hänt. Om man inte är beredd? Känner polare. Som aldrig, hade ryggen fri .Då åkte dom dit. Så det bara, sjöng om det.

Idag har jag gjort ett hästjobb. Med min altan .Efter dryga 3 timmar. Så hade jag äntligen, oljat klart min altan. Nu på kvällskvisten. Även ställt tillbaks, alla pinaler på deras rätta platser. Hemligheten, med en bra oljad altan? Är både ett bra, grund och förarbetet.

Ett digert jobb. Som kräver sin man. Frugan, även hon är med i matchen. Hon gör allt. Det där, som inte jag gör. Teamwork. Det är det, som allt handlar om. Tillsammans är vi, en stark enhet.

Dottern, hon ville ha kebab med pommes frites. Inga problem. Klart att hon, skall ha kebab. Tro fan det. För närvarande, sitter jag i min baden. Med lite vin, och njuter. Till fullo, av mitt digra jobb. Det gäller att ta allt. Vid dess rätta rätt tidpunkt. Och det gjorde vi också. Resultatet blev, som sagt bedårande. Som en, tiopoängare i simhopp? Inget snack om den saken.

Ord & Bild: i samtalstider.

Bild 10: Verket "i samtalstider", av bildskaparen G.zero-T.

Handlar bland, annat om relationer. Bra eller dåliga? Ofta och sällan. Från lösa förbindelser. Till hårdkokta ägg. Hur man hanterar. Vårdar och skapar sådana. Hur man bibehåller. Förnyar, och förstärker sådana. I min konstnärs värld. Är just relationer, ack så viktiga. Ett ständigt, givande och tagande.

Både, för att ge. Och ta inspiration .Dels för att stilla. Mitt, egna bekräftelsebehov. Är nog, som vilken kreativ skapare som helst? Min kreativitet handlar inte. Om att bli någon, Picasso eller så. Utan bara förmedla. En het inlevelsekänsla, här och nu.

Har nog alltid varit. Om jag tänker efter? Som tänker till? En som vill skapa någonting unikt. Utifrån min syn, på det hela .Att köra en, egen tolknings variant. Som inte liknar, någonting annat? Kan tyckas svårt? Men är man som jag? Full av förnybar energi. Att åstadkomma. Små under på marginalen. Då är det inga, som helst problem. Att göra både, det ena och det andra. Många bollar i luften.

Yster dans i nedan.

Bild 9: Verket "Yster dans i nedan",av bildskaparen G.zero-T.

Handlar bland annat,om min ibland icke spikraka väg hem från krogen.I min ungdoms glada dagar,var livet en fest.En fest,så länge det varade.Numera är festen,en del utav själva livet.Lika naturlig del,som sill och potatis.Som handen i handsken.

Alla vägar bär inte till Rom? Absolut inte.Tacka gud för det.Men väl hem till min säng,i bästa fall.Om man nu inte,tog en sväng förbi en gammal flamma.Vilket,hände mer än gärna.Man hade då ett stort,testosteron påslag.Genväg blev,i regel senväg.Skit samma,man brydde sig inte.

Men som sagt,livet var oftast en fest på lösa boliner.Man tog dagen,som den kom.Som den var.Gjorde den,så himla bra som möjligt.Oftast sket det sig,då man råkade dubbelbokade tjejer.Ibland,visste man varken ut eller in? Då var man inte värd,skorna man gick i.Surt sa räven.Allt var verkligen inte,guld som glimmade.Mycket gråstenar,som kantade min väg.Mycket slaggprodukter,av kött och blod.

Idag handlar det mesta,om raka prydliga vägar.Utan att ta,allt för onödiga omvägar.Fester,kanske inträffar nån gång då och då.Då pallar man bara en dag,sen ligger man och tycker synd om sig.I sin inlindade ångest.Och bävar,för nästa gång det händer.Livet är fortfarande en fest,och kommer så alltid att vara.

finns i sjön.

Bild 8: Verket "finns i sjön",av bildskaparen G.zero-T.

Är en tanke om att tvåsamhet är bättre än ensamhet.Ofrivillig ensamhet,är det närmsta döden man kan komma.En påtvingad tvåsamhet,kan vara lika illa? Sedan finns det sådana som jag,som värdesätter ensamheten ibland.Som ett komplement.I min umgängeskrets,finns det översociala människor.

Som ibland bara blir för mycket.Som inte missar,ett enda tillfälle att sola sig i glansen.Herregud,vad jobbigt en del har.En del väljer,sitt umgänge.Medans andra,inte har något val.Det ser väldigt olika ut.I min värld,finns det alternativ än så länge.Det är klart,desto äldre man blir.Desto mindre alternativ,har man kvar.

Nu väntar vi bara på tåget,mot Göteborg skall komma in på perrongen.Dotterns polare,skall åter hem till götet.Efter en intensiv vecka,i närkemetroplen.Apropå vädret,så verkar det bara bli bättre och bättre dag för dag.Bortsett från kultfilmen,vi hade i alla fall tur med vädret.Så har hela veckan,varit en enda stor hit av rang.

där skuggorna fryser till is.

Bild 7: Verket "där skuggorna fryser till is" ,av bildskaparen G.zero-T.

Handlar egentligen om inkrökta känslors våndor,mer än någonting annat.Känslor,som egentligen borde vara fast förvarat i trygghet.Bland skogens förtappade troll,och dess illbattingar till bundsförvanter.Man blundar och tror,att man är osynligt.Tjenare,eller hur? Tills någon villig själ berättar motsatsen.Oj då! I själva verket,är man bara ett simpelt väsen med för stora öron.Som snappar upp,sånt man i de flesta fall inte har någon användning för.

Ibland,har jag själv konfronteras.Med dom opolitiska och iskalla skuggorna,som slänger käft i gathörnen.Dom som man inte gärna talar med/om.De som man helst inte skulle vilja,vara polare med.Inte ens i dagsljus.Hellre lägger man sig,platt som en blåsfisk.Kippar efter andan.Och önskar sig bort,till en bättre värld.I de flesta fall,hamnar man förr eller senare tillbaks till ruta 1.Vilket först inte var tanken.

Min måttstock,har varit i regel sedan scratch att övervinna betongdjungelns orytmiska väsen.Men rötterna,är djupt rotade i ryggmärgen.Hur vi än gör,så har vi ändan bak ändå.Snöpligt va? Kanske har man sitt,kalla kala ursprung djupt förankrat på betonggårdens sterila taggbuskdjungel.Där vi alla,på något sätt är överlevare? Det är detta faktum,som dom inkrökta känslors våndor egentligen handlar om.Tro det eller ej?

hundhjärta.

Bild 6: Verket "hundhjärta",av bildskaparen G.zero-T.

Är en bekräftelse,på att jag har gått i från en icke hundälskare.Till en 100 %-ig hundälskare.Allt inom en tidsrymd,på ett par decennier.Min jycke,har blivit som en del av mig.En kär vän,som inte viker en tumnagel från min sida.Från skepsis,till begeistring.Lyckan blev gjord.Förr i tiden,var jag endast kattälskare.Gillade lite klös i tillvaron.Älskade,deras frihets inställning.Onekligen trevliga djur.

Men åren gick,och katterna blev gamla skröpliga och dog platt fall.En del blev galna,några hittade nya bovärdar.Lätt hänt,när man som vi bodde mitt på landet.Har haft allt ifrån undulater,dvärghamster,kaniner till nu mera hund.En mindre djurpark? Min hund som är en bedårande jycke,lystrar till namnet Dino.Det lustiga i sammanhanget är att,det går en klasskompis i dotterns klass som även den lystrar till namnet Dino.Ganska lustigt faktiskt.

Våran jycke,Dino fyllde nyligen 2 bast.Eftersom han är helgalen i falukorv.Så fick han,såklart en falukorvstårta med 2 tända ljus i.Skojar du,att jycken blev glad.Det skulle jag med ha blivit.Garanterat.Idag,blev vi inbjudna till grillfest hos goda polare.På tal om nåt annat.I morgon åker dotterns polare hem till götet igen,efter en ruschig vecka i närkemyllans metropol.Yiihaaaa.

utan krusiduller i bersån.

Bild 5: Verket "Utan krusiduller i bersån",av bildskaparen G.zero-T.

Är att bejaka,återstoden av själva livet.Gunga dess oharmoniska delar,i en hammock.Att fylla dessa olika delar,med gin o tonic,med ojämna mellanrum.Att se till,att platsen vid solen alltid är bokad.Nåde den,som rör den.Rätt som det är,kan ålderns höst komma ikapp dig.Då jävlar är det försent.Riktigt riktigt försent.Är man som jag,som lever direkt i nuet.Dricker gin o tonic med ojämna mellanrum i nuet,är det inga som helst problem.

Problemen hopar sig först,när problemen kommer som ruttna smultron på ett havrestrå.Då först,kan vi börja snacka problem.I drömmen,sitter jag med mina skärrade skyddsänglar och tar ett järn eller två.Vid foten av Pompeji.Vid randen,av alla drömmars ohyvlade verklighet.Det som är kvar av livet,behöver inte vara ruttet på något vis.När man har skalat bort,det fula utanmätet så finns den vita osvurna oskulden kvar.

Bild & Ord: blott en levande cyklist.

Bild 4: Verket "blott en levande cyklist", av bildskaparen G.zero-T.

Ordet cykel, är inte alls främmande för mig. Tvärtom. Den har alltid funnits med i mitt liv som en röd tråd, sedan pinocchio varianten televinken hade sin storhetsperiod på 60-talet.Då talar vi hedenhös, på riktigt. Mitt liv, har alltid varit i rörelse, på ett eller annat vis. I olika rörelser ,som trampar livet vidare. Till oanade dimensioner, vinklar eller vrår.

Började min egna cykelkarriär. Med buller och bång. Cyklade in med trehjulingen i nedförsbacke, i ett ruggigt taggbusksnår och gjorde illa mig som fan. Allt enligt min morsas, vidlyftiga berättelser. Vad hon fick allt ifrån? Har jag ingen aning om? Undrar fortfarande, än idag? En annan gång. Cyklade jag ut med, trehjulingen mitt på vägen.

Stannade upp där, och tittade. Förundrat på, människorna i bilarna. Med tummen i truten som skrek, och pekade finger åt mig. Den ena värre, än den andre. Sådana otrevliga människor. Fick mig aldrig mera, någonsin ut på vägarna igen. Åtminstone inte med trehjulingen, som mer såg ut som en skadeskjuten kråka. Än som en liten, men naggande god stålföl.

På senare tid. Trafikerar jag fortfarande, samma vägar som på 60-talet. Dom hysteriskt absurda gubbstrutten. Är för längesedan, både döda och begravda. Förhoppningsvis, då i vigd gjord? Men ersatts av, än värre kepsgubbs. Som inte väjer för, självaste fan själv. Ur askan i elden.