Olika hjältar.

 Mina gamla hjältar

är kanske inte alls som dina gamla hjältar

mina har ölmage och knappt något hår
på sin höjd en svajande toupé
celluliter på sina feta lår

mina gamla hjältar

är inga gudagudar eller ens skäggiga gubbar
från bibeln

mina har problem med eksem
en släng av kronisk diarée

med potens och kisseri besvär

förtal och difteri
varken superstars eller stjärnor i lyxformat
knappast Hollywood gurun
liggandes i nån skön divan

mina har löständer knappt det
lösgom gäddhäng
dubbelhaka lårkaka
ibland lösnäsa och den plattaste bak
träskalle till hängande bröst
protes med sviktande intelligens

alla är vi hjältar

för någon någongång.

Ingenting är enklare.

Ingenting
är enklare än sanningen
bara någon talar om den?
ingenting
är enklare än kärleken
bara någon ger mig den?
ingenting
är enklare än lögnen
när sanningens bägare har tagit slut?

ingenting
är enklare än hatet
när den man hatar hatar dig?
lögnen är svartare än sanningen
är vitare än kärlekens ord som flödar i rött
ingenting
är enklare än helheten ingenting alls?

Då vi förstod.

 

Dagar vi givit upp
dagar vi fått gått
dagar vi förstod var förlorade
utan att någon använt dom

dagar vi slet hund
dagar vi sov tungt
dagar som kom bort
utan att någon sökte upp dom

dagar av hopp
lycka
dagar av längtan
väntan
dagar av svek som fanns där
utan att någon brydde sig

inget att förlora
vinna
hoppet får aldrig svika
försvinna.

En dag i solen (En sorts personlig dikt)

En dag,när solen står som högst i zenit

när värmen,är som allra jävligaste

när svetten,skållar din innersta märg

när sanden på stranden,blir som till en helvetesglöd

i helvetes skärseld

i domedagens sista skärrade sekund

de rosa molnen,fyllda och fluffiga

inte alls finns där,på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg

stor nog åt en viking,vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans,svedda veck

rättar till,den kylskåpskalla kudden i hängmattan

lägger mig i bersån,invid den evigt porlande ån

hör de avundsjuka fåglarnas hån

känner doften,av dom savande björkarnas spån

betalar av,kättjans gudars lån

snarkar in,för någon sekund

låter den ledlösa lättjan,bli en del av paradiset.

Oromantisk theme. (en sorts personlig dikt)

Jag bor inte på en ö,det känns som en.I själva verket en utopi,av nån annans mardröm.Ett hjärtskärande ting,som en pingvins slipade knivar i byrålådan

men jag är en ö,omgiven av avloppsvatten
av elektriska hajar burleska varelser och andra störande element,som bara vill mig oväl

egentligen ,så bor jag på land på en anonym plätt i myllan någonstans i ingenmanslandet.Där finner jag,den förlorade fridens skepnad.Där dricker jag min oslipade olust i engångsmugg

där inga adresser är vardagsmat,där den bittre grannen pinkar in sitt revir med en unken rap

men det lägger jag mig inte i,sätter inga större värderingar på skiten.Låter det bero,ser andra tar den saker i egna händer.Det får bli som det blir

Jag finner mig i allt,men berättar inte sånt.En privatgrej,ett egetrum med taggtråd
i staden bor för närvarande min bleka själ,där den ser andra bleka själar dansa limbo.Lustiga förvirrade sällskap,som slår ihjäl tiden med ett rått garv

i en rutten träkåk,lever min öken omgiven av stickbuskar nyponsnår och ormbunkar
av kräldjur dreglande löphundar och andra suspekta ting
i min omgivning.