Bild & Ord: Flickan och svampen.

Bild 48: Verket "Flickan och svampen", av bildskaparen G.zero-T.

Man blir sällan profet, i sin egna stad? Kanske med, några få lysande undantag. Ett av dom, är bland annat Hjalmar Bergman. Men även Sune böckernas författare. En del rockare, ingår även i den förnämliga församlingen. Det där med att skriva, har liksom alltid varit min grej. Att förmedla saker och ting. Till min speciella stil .Det där, om att hitta sin egenartade nisch och så vidare.

Alla har vi väl, våra hobbys .En del gör si, andra så. Huvudsaken, är att man kan falla tillbaka. Till någonting, som man tycker om och gillar. Har skrivit allting, som går. Utom att få, egna böcker tryckta. Tusentals insändare i lokalblaskan. Mängder av både prosa, dikter och noveller. Publicerade i sådana kretsar .Små skrönor, till coola musiktexter. En herrans massa år, som facebookare.Vilket jag inte är idag. Den tiden är förbi. Idag, satsar jag helt och hållet på bloggformen. Ett medialt attraktivt verktyg, som verkligen passar min stil. Där går jag all in, med hela min själ.

Blir jag inte profet, någon annanstans? Så hoppas jag, att jag blir det här och inom bloggkonsten. Åtminstone strävar, jag efter det. I mitt arma huvud, så kryllar det fortfarande med oskrivna vardagsbagateller. Om små, korta snärta berättelser. Som förhoppningsvis, skall tilltala såväl mina gamla som nya läsare. Ni blir inte av med mig, så himla lätt? För jag har precis, bara börjat med den här kreativa nischen.

Bild & Ord: Den liggande lathunden.

Bild 47: Verket "Den liggande lathunden", av bildskaparen G.zero-T.

Man brukar säga, att det ligger en hund begraven .När man anar oråd, om någonting. Eller så plockar man fram lathunden. För att göra någonting? En manual, för att förenkla saker och ting. Min jycke, som lystrar till namnet Dino. Är en hund, som nästan alltid. Lyder sin älskade husses, mista vink? Ibland, så kan han få för sig. Att totalt skita i, mina förmaningar. Precis, som oss människor. Så vill vi, inte heller gå i koppel?

Från början, var jag väldig skeptisk till att ha hund. Jag var ingen, hundmänniska uti fingerspetsarna. Har alltid haft katter. Som mera, speglade min fria personlighet. Hur som helst, så fastnade jag till slut för jycken Dino. Som kom att bli en kär vän. Som en självklar del ,i vår familj. Hunden, har vi nu haft i ett par år. Så den har fogat sig, till våra rutiner. Och funnit sig, i vardagens banaliteter. Som hund i handsken.

Katter däremot, är självständiga djur .Dom går sina egna vägar. De gör som dom vill. Mina katter på landet, var sådana att när dom blev hungriga. Hoppade dom upp, på fönsterblecket. Slog med tassen på fönsterrutan. Då ville den komma in .Sedan vilade, den sig en stund. Sedan ville den ut igen, i det fria. Jaga lite möss, för att eventuellt dryga ut kosten. Eller bara vara katt, i naturens myllrande sköte.

Dagsbagatellen: När det negativa blir positivt.

Ligger kvar i min säng. Har bara gått upp, för att uträtta mina behov. Ätit en spartansk frukost .Är så jävla förkyld. Ni anar inte? Åkomman, har slagit ut min hörsel. Hör inte ett dugg .En ganska, olustig känsla. Där hela huvudets insida, tycks bestå utav bomull. Så idag, blir dialoger med övriga familjen väldigt sparsmakade .Ingenting alls faktiskt, dom förstår säkert min sjuka situation .Vill gärna tro det.

Senast jag var sjuk? Har jag nästan förträngt .Men det var ett, bra tag sedan. Då låg jag också, och kämpade mot olika kroppsliga symptomer. Den ene, var värre än den andre. Eftersom, mitt immunförsvar är kraftfullt. Så gick det över, på ett par dagar. En vanlig förkylning idag, kan vara något helt annat. Blir jag inte bättre, till kvällen? Är risken uppenbar, att jag blir ivägskickad till provtagning? Det har jag varit, en gång förut. Då var jag negativ. Även också, mitt antikroppstest. Vilket i sammanhanget, var väldigt positivt.

Bild & Ord: Borgerlighetens soptunnor!

 Bild 46: Verket "Borgerlighetens soptunnor", av bildskaparen G.zero-T.

Mitt hem är min borg? Kanske man kan säga så, när man bor i ett slott? Vem gör det, förutom kungen? När man inte gör det. Så känns ändå, Som om Örebros slott, är min borg. Ett tryggt ställe, man har vuxit upp omkring. Ingen påtaglig kriminalitet. Det var då det. På 60-70-talet.Nu mera, törs inte ens tjejerna gå ut efter klockan 20.Va fan, är det för värld som vi lever i? Ska man behöva vara rädd, när man ska gå ut. Herregud. Vara rädd, för att någon ska klubba ned dig. Nää, fy fan.

I min värld, ser jag att allt börjar eskalera. Ur det negativa hållet. Brotten, blir både grövre ihärdigare och påtagligare. Kanske, speglar det samhället som vi lever i. Det speglar nuet. Där ingenting, är som man är van vid. Strukturer förändras, balanser rubbas, fundament flyttas till platser vi inte är vana vid. Allt runt omkring oss, omstruktureras till nåt vi inte vill kännas vid. Kvar blir bara, tomma livlösa fragment. Av vad som, en gång var ett fungerande samhälle.

Bild & Ord: Omspriderskan.

 Bild 45: verket "Omspriderskan", av bildskaparen G.zero-T.

När snillen spekulerar, kan allting hända? Ibland går det bra. Ibland, går det åt helvete. Min bild av snillen, är en person som ser överläst ut. Bär pullover och gabardinbrallor. Kanske glasögon. Även har, ett gäng mera IQ än vad jag har. Den bilden, kanske var vanligare förr i tiden. Nu mera, ser snillena ut som mig och dig. Vanliga personer utanpå, men innanför skiljer vi oss åt.

Kände en snubbe, som kunde rabbla telefonkatalogen. Inte hela, men ändå en stor del av den .Jävligt imponerad. Själv, vet jag inte ens vad jag har för mobilnummer. Eftersom, jag inte ringer till mig själv. Mitt IQ, kanske ligger något högre än en fiskpinne. Men det är, ytterst ytterst hårfint. Ibland, avgör bara ett hårstrås volym skillnaden.

Ändå. Så tror jag att snillen, är bra endast på sitt område? Vad det nu kan vara? Resten, kanske är som ett svart hål i universum? Som en öken, där man kommer till. Men inte från. Sedan om dom har, någon form av bokstavs kombination. Det är inte jag, rätt man till att svara på? Visst, kan det vara så?

Dagsbagatellen: Nyckeln till framgången!

Maten blir allt viktigare. Rätt balanserad kost, är nyckeln till framgången. Eftersom jag är, ganska gammalmodig angående mat .Så tror jag, på den beprövade tallriksmodellen. Kött, fisk, kyckling, grönsaker i rätt mängd. Man lägger på, det man skall ha tallriken. Punkt slut. Man får inte "backa om"

Min dotter, har börjat på ny tuffare skola. Där ens resultat, blir det avgörande. För den fortsatta utvecklingen. På den skolan, har ledningen förstått. Att rätt mathållning är A och O, i inlärnings processen. Vilket ,jag såklart delar .Alla dagar i veckan.

Skolan, har en väldigt strukturerad hållning. Där policyn är, att alla elever. Skall bli godkända. Vilket, dom har lyckat med resultatmässigt. Så här långt. Är grymt imponerad, av deras jobbstruktur. Deras motto, är att deras fyrkant skall trygga. Deras tid i skolan. Ingen skall känna sig utanför, på grund av olika orsaker.

Bild & Ord: Civilistens Klagan.

Bild 44:,Verket "civilistens klagan", av bildskaparen G.zero-T.

Idag är man stendöd? Bokstavligt sätt. Så jävla död, bildligt sätt. Veranda liten kroppsdel, skriker efter sin mamma .Det brukar, den inte göra i första taget. Efter mitt 60 års kalas, så är den rätta benämningen just stendöd. En död, med modifikation. Tänker aldrig mera ,fylla jämt .Det kräver sin man .Ska du veta. Men kul hade jag. Sådana fester, går i 10 års perioder. Tur är väl så.

Nu är jag inte, en sådan som klagar. Inte i första hand. Men, man kanske skulle hållit en mera jämn balans? Så här i efterhand. Som sagt, lätt att vara efterklok. Men ingenting av det, som hände i går. Skulle jag ha, haft ogjort. Vad mer kan begära, utav trevligt sällskap. Bra mat, bra musik, bra påfyllnadsgrad i glasen. Trevlig värd, läs mig .Allting var bara så där, jävla trevligt. Så himla socialt distanserat. Att man blev mörkrädd.

Idag, är man den där zombien. Som alla talar om. Inte med? Den där gengångaren, som hasar sig fram i sin söndags frånvaro. Som en skadeskjuten känguru .I hopp, om att någon vänlig själ. Leder dig tillbaks till sängens, sköna fyrkant? Kanske har det med åldern att göra? Att man känner sig, som en urlakad kolja. I och för sig, så har jag mig själv att skylla. Men va fan, man lever ju bara 1 gång? Eller?

Dagsbagatellen: Den gångna fredags feelingen.

Njöt av min, gångna fredag. Av stämningen, atmosfären och helheten. Bättre, kunde det inte bli. En perfekt avvägd fredag. Med facit i hand. Där ingenting, kunde gå fel? Peppar peppar. Eventuella smolken i bägaren. Är som alltid, dom inre dom yttre omständigheterna. Dock ingenting, som jag berördes av. Man kan aldrig, vara helt säker?

Plötsligt bara händer det? Vad det, än må vara? Oftast som en klar blixt, från en grå himmel .Det kan vara negativt, eller positivt? Denna gångna fredag, serverades tacos .Den eviga fredagsklassikern. Säkra kort, i brist på annat .En rätt man tar till, då fantasin tryter. Sånt funkar alltid. Fredag är fredag, så är det liksom.

På tal om annat? Så hotar Herr Tegnell, med att bomma igen alla allmänna utrymmen. Krogar, hak, olika tillställningar som kräver ett publikum. På ett sätt, verkar det som .Om vi alla, är tillbaka på ruta 1? Typ,1 steg framåt och 2 bakåt. Den här ytterst besvärliga coronan.Gör det helt omöjligt ,att bedriva publikvänliga tillställningar .Sånt här, suger benhårt.

Bild & Ord: Motljusvandrarna.

Bild 43: Verket "Motljusvandrarna", av bildskaparen G.zero-T.

Befinner mig mitt i, naturens höstförberedelser. Det kalla, det blöta, det varma. Huller om buller. Ingen ordning alls. Allting är höst. Fast naturen, motvilligt släpper i från sig sommarens sista skepnad. Förr eller senare, släpper den helt taget. Den har inget val. Därför att Kung Bore, kommer att breda ut sig. Den kalla kungen,tillhör inte någon av mina favoriter.

Apropå favoriter, så verkar jag var dom gamlas favorit. Åtminstone på mitt kneg. Kanske för att jag, är 20 år yngre än dom. Jag är ju bara, nyss fyllda 60.Ingen ålder, på en gammal häst. Skojade alltid, min morfar till det. Ibland fick han till det? Oftast inte. Medans då min salige mormor, hade en mera underfundig humor. Ibland, visste man inte vad det roliga bestod i? Det fick man lista ut, efter hand.

Det blev som jag trodde? Den övriga familjen, köper med sig McDonalds hem. Jag som trodde, att ärtsoppan var kung idag? Herregud, så fel jag hade. I och för sig ,jag kan ju inte ha rätt jämt. Det är inte, speciellt schysst mot dom övriga i min familj. Någon måtta, får det allt vara. Snart kommer skräpmaten hem, som ett ofrankerat brev på posten.

Dagsbagatellen: Ett magiskt streck, skall passeras.

Sista dagen, på rätt sida 50 strecket. En ödesmättad dag, full av gamla sorger. Även mot ,vad som komma skall? I morgon är man ,på fel sida om det där 50 strecket .Då är det andra ,bullar som väntar. Andra degar som gäller. Tja, det hela är mest en mental grej. Egentligen, så händer inte så himla mycket? Mer än, att kroppen blir ett år äldre. Ungefär, som datanördarna inte ett visste ett skit. Om vad som väntade, bortom nästa millennium? Det gick ju bra, så här med facit i hand.

Förhoppningsvis, blir man både klokare och mognare? Enligt min kära hustru. Blir jag nog aldrig, riktigt mogen? Kanske lika bra det? Men efter hand, kanske jag mognar .Som ett ädelt, gammalt vin? Det skall till många delar, i den mognande processen. Allt har sin tid, sa alltid min kloka mormor. Som själv, levde under den parollen. Förr i tiden, var man skitgammal redan vid 50. Ibland tidigare .Då fick man ringklocka på käppen, och hela baletten.

Idag är 60 bast, inget att prata om. Det är det nya 40, enligt friskhets experterna. Alltid något, att se fram emot. I och för sig, så är man aldrig äldre än man gör sig. Personligen, har jag aldrig varit lill-gammal. Varken förr eller senare? Utan alltid, hållit mig på en ganska stabil jämn nivå. Fast det där, med mognadsgraden. Har aldrig liksom, blommat ut. Vilket kan jag tycka ,är till min fördel.