13 april 2021

Bra dagar kommer, bra dagar går?

 

Varför skall man alltid ha bra dagar? Så jävla naivt? Ibland känns livet som en plast korv bruna bönor? Skit alltså. Just nu känns livet, som att trampa vatten i Ångermanälven? I motströms. Hur kul är sånt? Man kommer varken framåt eller bakåt? Man står stilla på stället och tuggar skit. I långa rader. Kan inte, säga att det är så här varje dag? Ibland käkar man finbröd, så att smulorna sprutar ur munnen. Emellanåt, suger livet år helskotta. Som sagt ibland kan jorden snurra medsols, om man har tur? Oftast har man en orsak, varför det är som det är? Blir som det blir? Hur som haver. Ibland finns det ingen orsak alls? Det bara kommer, bara tillfälligheter? Ibland, kommer det stötvis som pastorn sa.


Ännu en tisdag i motljus?

Denna här tisdagen har varit, som att sola i motvind? Att bada i korsdrag? Whatever? Hur som helst har jobbplanet varit stabilt, medans det sociala har kraschlandat på Närkemyllan. Minst sagt. Allt är relativt. Platt fall således. Tja, inte allvarligare än att man har kunnat redd ut problematiken. En bra planhållning behövs. Kanske som en orkan i ett vattensäng? Whatever? Eller som en bärfis skumma andedräkt i en sunken berså? Whatever? Hugget som stucket. Vad är rimligt i dom bästa utav världar? Det är nog inte jag rätt man att svara på? Kanske har stålmannen bättre insikter? Whatever?



12 april 2021

Måndagars magi.

Så kom äntligen måndag? För optimisterna. För pessimisterna gäller andra saker? Min måndag har varit schysst, på många sätt och vis. Man gör dagen vad den är. Vad den blir? Löser problemen när dom uppstår. I mitt jobb handlar mycket om problemlösningar. Små ting kan bli stora elefanter, medans stora ting kan bli en loppcirkus. Så ser min vardag ut i stora drag. Högst varierat, på alla håll och kanter. Känner mig sjukt priviligierad i mitt jobb. Det kan jag inte sticka under stolen med. Snart är det dags för andra matchen i slutspelshockeyn. Första matchen fick delvis närkeslätten, att lyfta till nya dimensioner.



11 april 2021

Mellan stolarnas tomrum?

Dagens sista inlägg handlar om allt det där? Som jag inte hann med idag? Det där som slank ned mellan stolarna. Hipp happ. Drömmarna tankarna och funderingarna. Planerna visionerna och helheten. Det där som jag inbillade mig, att jag skulle ta tag i. Men just idag, kom annat i vägen? Kanske som jag inte hade räknat med? Det som eventuellt var viktigare, än att rädda just världsbilden? Den bilden kommer fortfarande vara prio 1, fast på ett högre plan. Än det som vi för stunden befinner oss i. Söndagens mentala utflykt bland Karlavagnens stjärnstoft. Gör bara sömnens tillfredställelse klart gynnsammare.



Rätt som det är?

Summerar den här söndagen, som en söt jordgubbe dränkt i grädde. En aptitlig sådan. Sånt som man vill ha mera utav. Nu kan man såklart inte få allt man önskar eller pekar på? Så även hos mig. Min plånboks innehåll styr mitt liv och leverne. Vilket kan vara kännbart för en balansräknares mjuka hjärta. Att hålla sig på rätt sida linjen, kan vara en konst i sig. Rätt som det är kan en liten skitsak, få bägaren att rinna över? Det kan hända alla och envar. Idag tror vi kanske inte det? Oftast tänker man inte alls över morgondagen, eftersom man lever i nuet. Det som finns där i morgon, är inte aktuellt idag? Men allt det där kan förändras, på bråkdelen av en sekund.



Upp och ned, på gott och ont?

Tittar ut på ett jävla snöväder med regninslag. Grått trist en smula kallt. Värsta scenariot alltså. Min kloka mormor sa en gång, att allt snö måste komma ned. För att det skall bli vår. Så är det liksom enligt bondepraktikan. I och för sig, har klimatet förändrats sedan mormor levde. Allt har liksom blivit värre och ohanterbart. På gott och ont. Ingenting är som det har varit. Troligtvis är vi inne i en period, där förutsättningar rubbas och förändras. På ett eller annat sätt. Kanske är det så att vi har klockan emot oss? Hur som helst så regnar det hiskligt mycket. Mina fönster föder nya prickar, som ringar på vattnet. Herregud, ännu en dag i ett vädermässigt kaos.



Dunka dunka?

Älskar att se mitt hjärtelag dunka på. Pang pang scenario. Dalmasarna har det sjukt jobbigt att parera. För närvarande. Tro mig, än kan man inte slå sig till ro. Hockeyns värld kan svänga hur som helst. Det vet vi som har varit med förr. Slutspelshockey är en värld för sig. Fjärran från allt annat. Annars väntas ett grymt lågtryck in i min region. Alternativ storm slash snö. Hur kul är sånt på en skala? Annars väntar vi på ett alternativ på Stinas kyckling? Snabbt gott och läckert. Enkelt och gesvint. Sammantaget denna söndag, har alla parametrarna fallet på sin plats. Gott nog.



Balans i det gråa?

Ett sanningens ord: Alla inbillar jag mig eftersträvar efter någonting? Vad som helst? Ett välbefinnande ett flow i den gråa tillvaron. Absolut visst är det så. En del finner sig i att vara där dom är? Beroende på yttre och inre omständigheter? En del har inget val? Medans andra troligtvis har, många fler möjligheter. Att åstadkomma någonting annat, än där som dom befinner sig i? Så tänker jag? Min jakt efter ett positivt flow. Kommer hela tiden fortgå, troligtvis så länge som jag lever. I en rastlös själ finns inga givna hållpunkter. Med ålderns rätt, kanske jag hamnat i en bekväm sits. Som jag finner är tillfredställande för stunden? Ombyte förnöjer.



Att knyta ihop olika säckar?

Ett sanningens ord? Min jakt på min sanning, har pågått sedan forntiden. Typ hedenhös, eller så? Plus minus noll? En jakt som såklart fortsätter, både nu och i for ever? Tills man hittar det som man söker efter. Tills man känner sig tillfredsställd. Vad som helst, som får olika säckar att knytas ihop. Minsann ingen lätt grej? Min bakgrund har varit min klara fördel. Från ett taggbuskslikt basic perspektiv, har jag lyft fram allt det där som jag behöver. För att fortsätta jaga, på det som jag strävar efter. Mitt ideal min vision. Tja en kamp mot klockan? Eller en förblindad jakt, på någonting som man kanske aldrig finner? Än ger jag inte upp den problematiken. Never change.


Jakten på sitt öde?

Inbillar mig att många människor. Letar efter sitt sanna jag? En enveten jakt bland stock och sten, bland törnen och mull. Vissa hittar sitt rätta jag, medan andra kanske inte accepterar sitt öde? På gott och ont? Mitt öde är förutbestämt. Man dör när man dör? Man lever när man lever? Thats it! Så är det bara. Bara att gilla lägget, eller skita i det. Snart spelar mitt hjärtelag slutspelshockey. Då är man på tåspetsarna. En gång supporter alltid supporter. Så är det liksom. Bara att gilla läget. Till kvällsmat vankas det olika kycklingdelar, potatis med sås grönsaker och dylikt. En klassisk ordinär söndagsmiddag, som inte går av för hackor.



En av många små tankar: En lång långfredag?

"Förr i tiden i min barndom var långfredagen årets absolut tråkigaste dag ever, inga butiker var öppna inget överhuvudtaget var öppet s...