Söndra och härska?

Det man inte hör det lider man inte av. Det man inte ser förtränger man. Det man inte upptäcker vet man inget om. Så kan det vara i dom bästa av världar. I vår ytterst tighta digitala värld blir vi attackerade av både fake news och sannings lögnare. Om oseriösa tingestar som vill söndra och härska. Om diverse cyberattacker och sjukt ställda lösensummor, till i sammanhanget andra gravt ställda villkor. Trots att vi kan tycka att det är en grymt sjukt värld vi lever i? Så det här kaoset är faktiskt den verkligt vi befinner oss i för närvarande?

Människor och människor?

Tänk vad olika människor vi umgås med? Det finns både energislukare glädjefolk inspirations gurun till såta vänner molnfarare till äkta hjärtan. I samhället florerar lurendrejare skengravida osannings sägare. Även dom de som förpestar den fria luften omkring dig och dina medmänniskor. Så är det liksom. Hur skulle det se ut om alla var stöpta ur samma form? Alla tänkte och tyckte samma? Herregud vad tråkigt. I min värld umgås jag bara med dom de som tillför mig energi. Resten lämnar jag därhän.

Om fuktighet och några få kalsonger?

Tja vad säger man om vädret? Inte fan vet jag? Men skulle jag försöka definiera ordet väder det skulle det bli så här. En suspekt osammanhängande pannkaksmet som varken är kall eller varm, snarare lika fuktig som en tropisk regnskog. I själva verket ett olyckligt mellanting mellan ett icke väder och ett väder som inte ens är värt namnet. Sug på den karamellen. Annars så börjar man räkna ner till semestern. Snart är det lika mycket kvar som jag har kalsonger i garderoben?

Pannkaksmet bland rätt och fel?

Idag ett typiskt svenskt mellandags väder med lite regn många gråa moln. Som en pannkaksmet som blev fel, men ändå känns rätt? Tänka om alla dagar vore soliga då fick inte chans att gråta över regnet. Jobbmässsigt har även det, varit som ett svenskt mellandags väder. Lite hit lite dit och resten däremellan. Men det är ljusningen med just mitt jobb, det blir aldrig slentriant och tråkigt. Dagarna innan den efterlängtade semestern, går man som i en sorts bubbla. Där vissa sinnen stängs av medan andra dolda sinnen tänds på. Kort sagt man börjar redan nu förbereda sig mental. För vad som komma skall?

Konsten att klyva arbetstopparnas toppar?

Fast man inte har semester så skiner solen med sin varma närvaro. Min personliga semester börjar om sisådär en handfull dagar. Vilket kan tyckas som en befrielse i sammanhanget. För närvarande är man mitt uppe i en arbetstopp, som troligtvis dalar något dom sista dagarna före semester. Så brukar det alltid vara. I mitt fall bestämmer jag själv över arbetstopparnas toppar, dom kan jag bestämt klyva efter bästa förmåga. Sånt är jag bäst på enligt cheferna. Därför har jag aldrig gått in i några väggar, på grund av att jag undviker dom. I mitt fall har jag efter mångårig jobberfarenhet lärt mig att hantera vissa jobbmässiga problem.

Av jord är du kommen?

Oavsett om man är maskros eller nåt annat, får man aldrig glömma jordsmaken. Man måste ha fötterna på jorden annars kan man lätt flyga över molnen. Det vill man inte gärna. Man skapar allt för stora proportioner som kanske inte alls stämmer överens med verkligheten. Din eller min? Faktiskt lite som i fablernas värld. Det finns säkert många som har givit upp sina rötter, till fördel för annat? Man sätter sina potatisar i ett annat land än där man brukar. Vigda vyerna säger en del? Medans andra troligtvis har andra formuleringar? Vilket såklart är helt okej.

Bland fniss faktorer och tvättäkta underkjolar?

Kan inte låta bli att fnissa åt den här politiska soppan. Ett litet krig i en begränsad sandlåda där vissa utvalda får deltaga. Dock ej dom missanpassade. Bombarderar sina strykfria skjortor blom blusar och tvättäkta underkjolar med ord granater haranger fyllda skrattsalvor. Egentligen så vet inte den där lilla opolitiska gräsroten ett skit om vad som innerst inne försiggår i maktens korridor? Vad som dras i långbänkar och så vidare? Vem som får slicka vad i så fall varför? Är man väl där inne i maktens epicentrum kanske man måste slå sig fri, för att vinna vissas sympatier? Åtminstone inbillar jag mig det som den där obetydliga gräsroten jag är.

En dag då skammen gick i sylvester?

Idag går minsann inte skammen på torra land? Tvärtom den får gå bland åsk knallar och småspiks regn. Det där med skam och skuldkänslor är som sagt ett kapitel för sig? Det känns som om vi tar det en annan gång? Typ att i morgon är en annan dag? Eller nåt sånt? Ärligt talat kommer dagens regnstänk jävligt lägligt. Värmen var både kompakt och tryckande, vilket kan sätta vilket ostabilt psyke som helst i gungning. Dock inte mitt som är lika stabilt som en tandläkarstol.

Borta bra men hemma bäst?

Två veckor kvar att jobba sedan är det semester. Eller 4 veckors ledighet. Beroende på hur man ser det? Min semester är oftast utomlands men inte i år liksom förra året. Då myntades ordet hemester. Varför inte? Det finns mycket vackert och fantastiskt att upptäcka i Sverige. Herregud vilken ofantlig skattkista. Från Treriksröset till Smygehuk, bara man ger sig tid. Oftast åker man bara rakt fram från punkt A till punkt B och missar rubbet på kanterna?

När är lagom bäst?

Varmt så in åt helvete. Värsta värmeböljan. Synd att klaga men vissa gör det ändå. Alla kan ju inte gilla det. Personligen kan jag tycka att lagom är bäst. Nya lättare restriktioner öppnar upp ytterligare. Mera folk får träffas och samlas. Känns som om någon blåst faran över angående coronan? Fest har vi haft i dagarna 3, vilket känns i lem och led. Dessvärre självförvållat. Men va fan man lever ju bara 1 gång? Man kan ju missa konfekten? Eller så?