On the road again?

I morgon är som sagt en annan dag? Då börjar man liksom jobba igen efter en månads frånfälle? Kanske är det lite blandade känslor som svävar omkring som osaliga fjärilar i min kropp? Allt har en börja och allt har ett slut så är det. Årets semester har varit om man så säger ett hopkok av varierande intryck, mestadels på hemmaplan.

Man har gjort det bästa utav situationen. Hur det än är så är det fint att gå tillbaks till jobbet? Enligt hörsägen så längtar dom efter mig? Något avtryck har man gjort? Vad det är är fortfarande höjt i dunkel? Men kul skall det bli att träffa sina kollegor igen. Back in businessen om man så säger. Amen punkt slut.

Bortom demoners vedermödor?

I morgon är det åter dags för jobb. Idag kör vi en mental uppstart. Fyra veckors semester med blandat innehåll till ända? Men ändock en semester. Det är ju nu man skall koppla in ångesten, som mal sönder och vänder vrider och tuggar upp alla inneboendes demoner vedermödor och eländes eländen.

Kanske var den där processen vanligare förr då man inte hade ett stabilt och tryggt jobb? Nu är det betydligt lättare att hantera just den här situationen? Troligtvis blir det bara en ned pimpad ligth version fjärran från originalet. Hoppas att jag har rätt? Nu skall vi äta dom resterande kräftorna från gårdagens storslagna kräftkalas.

Om olika kräftgångar?

Herregud vilken tid det ska ta sig tills man blir normal igen? Åtminstone tills man blir funktionsduglig? Det blir du aldrig skojar frugan till det. Det ligger väl nån poäng i det också? Egentligen finns det inga normala människor? Alla är vi normala på sitt sätt?

Vi har fått lära oss sedan barnsben att normala människor är dom som inte gör nåt onormalt? Men sen vad som är normalt eller inte, kan diskuteras tills fan avlöser varandra? Gårdagens kräftkalas har blivit dagens kräftgång. Det är smällar man får ta?

När dimmorna har lagt sig?

Dimmorna börjar äntligen lätta något i från gårdagens kräftskiva? Det stora tabernaklet hemmavid i dryckeslag med dom goda grannarna. En extraordinär tillställning som bara vi kan göra. Hur det än är så är god samverkan mellan grannarna, en förutsättning för en trygg bostadsmiljö. Det gör vi inget avkast ifrån.

Så här dagen efter går man medvetet in i en lågprofilerad bubbla en sorts återhämtningsperiod för att på så sätt jobba upp min lägsta högsta nivå` Ni vet ju hur det är med balansen? Rätt som det är kan den få bägaren att rinna över.

När ens balett har roligt?

I dag lördag går vi bara och väntar in startskottet på sen eftermiddagens kräftskiva. Ett stort tabernakel som spänner över två huskroppars goda grannar. Ett årligt evenemang med hattar allt och hela baletten. Innan dess skall tjejerna rida ett par timmar, såsom dom brukar göra på just lördagar. En gemensam tjejgrej som inte alls jag är involverad i? Mina intressen ligger på ett helt annat plan så är det? Men jag är glad för deras skull.

Banat vägen mot kräftskivan?

Vad gör man annars en sådan här dag? Hittills har jag hunnit med lite privata djurparksjobb, har en kanin och en jycke. Två djur blir en mindre djurpark? Åtminstone i min värld? Har fyllt i vatten i poolen satt på värmen som ikväll lär bli typ runt 35 grader. Rena Mallis tempen? Tagit fram grillat inför kvällen. Både karré och fläskkotletter. Fint skall det vara.

Just den här sista skälvande semesterdagen kan även vara en dag då ens ångest kryper fram. Mödan med att övertala själen att just den här dagen är den sista för det här året, åtminstone den sammanhängande. Allt har en början allt har ett slut i den här dimensionen? Hur det är i andra dimensioner har jag ingen aning om? I morgon om gudarna är med oss? Skall vi och våra kära grannar ordna en hejdundrande kräftskiva.

Fredagen den 13:onde?

Tja vad har vi att vänta oss utav fredagen den 13: onde? Vissa som jag känner har just den här dagen som en turdag, en dag då allt det där som är bra händer? På en och samma gång? Personligen så har jag inga funderingar alls om den här dagen? Eftersom jag inte är speciellt skrockfull så tror jag att den här dagen blir ytterligare en bra dag staplade på dom andra bra dagarna.

I och för sig är den här dagen fredag den 13:onde min absolut sista skälvande semesterdag för den här gången. Men jag har dock minst 14 dagar kvar att plocka ut om det kniper? Det lär det göra med jämna mellanrum. Inte fan låter jag dessa ack så viktiga dagar brinna inne. Annars så förbereder min familj att möta den här förmiddagen med ett stort leende som sig bör.

Hur bra som helst?

Äntligen är familjen hemma i sitt bo igen, efter 4 enligt deras ögon sköna dagar i vårt smultronställe vid havet. Med sol vind och vatten skaldjur och vitt vin. Borta bra men hemma bäst sägs det? Ibland kan man förvisso känna tvärtom, men sånt beror såklart på olika orsaker? Även svärmor har landat tryggt i sitt resident även hon är sjukt nöjd med trippen. Tacka fan för det, utan hustrun skulle hon aldrig komma dit?

Till och med jag drog på smilbanden en smula sånt skall mycket till när min älskade dotter berättade för mig, hur mycket hon saknade mig. Självklart ömsesidigt. Såna ord kan få mig till att gråta floder. Är man känslig så är man åtminstone i vissa lägen? Nu blir det i fall ni undrar varma mackor och vitt vin smaker som definitivt gifter sig.

Nån gång måste paradiset lämnas?

Mitt tillstånd i dag är som om jag går i väntans tider som en gravid? Inte skengravid eller så men? Upplevelsen bara växer och växer och till slut kommer man fram till dagen D då man skall förlösa. Skall krysta fram sin inklämda längtan. Idag är det just den dagen då allt det där händer då min familj kommer hem, efter fyra långa dagar i vårt gemensamma paradis.

En egentid som har varit både sockersött och blodpuddingsliknande? Många olika känslor i omlopp många återkommande blodvallningar som både skall passeras och filtreras men även eventuellt separeras? Eftersom jag är far till fyra barn så vet jag om någon hur partnern känner det. Nu är det ju inte denna här episoden som en verkligt graviditet utan mera som en känslomässigt förlossning. Snart är vi där och min familj är i hamn.

Egentligen så finns det någonting talande?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Tja vad finns det i ett kylskåp förutom kyrkråttor? Kanske en och annan ljusårsliknande idé om hur mina inlägg skall se ut? Som alltid i mitt skrivande har jag ingen som helst plan över huvudtaget, låt oss säga att jag skriver på gehör? Som en amatör som plötsligt spelar Mozart som om den inte hade gjort nåt annat? Snappar upp nån i mitt tycke intressant ting i etern stoppar med jungfru stoftet i en mixer och ut kommer det direkt filosofier, i väl valda beskärda delar.

Så långt allt väl. Dessvärre blir jag knappast rik på mitt skrivande men jag får ändå en positiv kick av att några i space rymden läser mig. Det hela handlar knappast om bekräftelse eller nåt annat trams utan mera en egenmäktad alfabetiskt njutning på ett högre plan, en last så god som nån. Idag kan jag måhända leverera kanonmat eller endast ytliga bagateller i små proportioner.