Om dagen gryr igen?

Är inte religiös på något sätt har aldrig varit det kommer aldrig heller att bli det. Liksom inte min grej det där med religionen det där stuket passar inte mig. Men ändå så känns den här rådande situationen ytterst dramatiskt. För hoppningsvis finns det en fågel Fenix samt ber till gudarna inte nån drama queen som reser sig upp gång på gång. Som återuppstår oavbrutet hela tiden. Ärligt talat så var det längesedan vi var i en liknande pandemi situation. Inbillar mig i min jungfruliknande optimist att allt det här kommer att fixa sig till slut på ett eller annat sätt? Världen står bokstavligt i brand den är liksom upp och ner. Den där jobbiga problematiken tar tid att släcka. Det spelar ingen roll hur bra förarbete man har när det skiter sig i efterarbetet? 

Numera inbillar jag mig att det personliga planet spelar allt större roll man blir sin egna slav. Vad man gör för att själv förhindra saker och ting? Behöver jag gå på stan behöver jag åka kollektivt? Sådana saker kan man själv styra över. Personligen bor jag så gott som centralt då är det cykel som gäller allt annat är för närvarande otänkbart. Inbillar mig också att det kommer en tid då allt som vi är vana vid nästan blir som vanligt igen? Eller så blir det inte det kanske är vi för evigt fast i den här jävligt deprimerande pandemin bubblan?

I ett svartvitt B-films format?

I bland är inte livet så där enkelt som vi kanske först trodde? Efter studenten var vi fortfarande kungar så länge som det varade innan verkligheten kom ifatt oss. Känner mig stundtals som den där klassiska målaren den som målade in sig i ett hörn. Skitklantigt kan tyckas men jävligt lätt gjort. Eller den som satt på den där avsågade grenen. Skitklantigt deluxe kan tyckas men jäkligt lätt hänt. Livet ska bannemej inte vara lätt säger alltid svärmor som själv har varit änka sedan 1978. Fram tills nu kan jag tycka att mitt liv flutit klanderfritt fram nästan otäckt klanderfritt. 

Som i en skräckfilm utan skräck bara detta scenario är hårresande. Kan ge mig fan på att allt skit och jämmerdalar börjar i morgon? Eller nästa dag om det vill sig illa? Skulle inte förvåna mig alls i så fall? Oftast känner man sig som om någon vital kroppsdel saknas fattas? Ibland saknas hjärnan och huvudet har man under armen för jämnan? Ibland är vänster kroppshalva ute på villovägar? Då undrar man precis som denna där ensamma familjefisken i akvariumet? Ska det behöva vara på det här viset eller? Egentligen inte oftast är det du jag vi eller dom andra som sätter oss i diverse pinsamma och inte sällan smärtsamma situationer.

Pannkaksrevolutionen?

Lite lösa tankar kring ämnet upplysning och allmänkunskap. Det finns fortfarande tro mig folk som hävdar att jorden är platt som en pannkaka? Tro fan det dom har ju inte fått lära sig allmänkunskapen om att jorden faktiskt är rund som en fotboll. Visst är det lustigt att alla planeter är runda? Varför finns det inte fyrkantiga himlakroppar? Att det faktiskt finns över 6 miljarder hungriga människor som kämpar för sitt egna liv över en tallrik kall gröt sedan finns det dom som gråter över spilld mjölk. De som har förätit sig på rådjurssadel? Eller gråtit sig till sömns för lite ugnspannkaka. Hur man nu kan göra det, tviste de lärda?  

Alla lagar är inte huggna i sten? Vissa kan man faktiskt ändra på om man vill? Göra om göra rätt. Skapa andra spelrum för den nya generationens ultra nördar som skall integreras i den nya kunskapen som förhoppningsvis ska föra alltet vidare. In i tid rum och evigheten på gott och ont! Min kloka mormor sa en gång. Det är bättre att kunna lite om mycket än mycket om litet då det är en hög nördfaktor. Att ha ett brett register och inte grotta ned sig i ett specifikt ämne. Personligen så har jag lyssnat på mormors goda råd. Det är kanske det som gör att jag idag jobbar som vaktmästare med små inriktning på många stora områden. Där minsann måste man kunna lite om allt möjligt. I mitt jobb kan man verkligen inte snöa in sig i ett ämne då är man såld.

Själskampen en period i lingonskogen?

Hösten kryper allt närmare steg för steg allt snabbare även kroppsligt inombords faller dom frostnupna löven ned som ett uddlöst håglöst bladliknande vattenfall. Ohejdat kan tyckas? Sommarens alla glädjeämnen förvandlas i sin skrud till mörka ointagliga moln vars vita tussar har sotats. Till lustiga ibland nyckfulla formationer som man inte känner igen? Även om hösten råkar vara min favorit årstid så finner man i den, det vemodiga smått kylslagna känslan. Av att den långa mörka kalla vintern är i antågande på gott och ont med ändock en period. Med smärta och ishjärta i små osaliga blandningar. Själen börjar så sakta på att frysa till is små märkbara droppar som till slut blir till en skenande snöboll. Lite i taget släpper man taget om den ljusa tidens glädje. Helt klart uträknat efter en härlig och aktiv sommar. 

Även andra kroppsdelar börjar att förbereda sig för vinterdvalan ingen del går säker. Vissa organ går på tomgång en del av dom stannar helt av ens kvarvarande energi halveras till det minimala. För att användas till viktigare saker som gud vet vad? Fast än så har inte naturen börjat ändra skepnad förutom fallande löv. Men varje dag är en bekräftelse på att en förändring är under antagande inget snack om den saken. Nån gång längre fram väntar dom oplockade lingonen på min bleknade lekamen. Ett par tiotals liter skall plockas av. Det är liksom målet. Även skogens tysta mystiska och solblekta själ väntar även den på min blotta uppenbarelse. Det hela mynnar ut så småningom ut i en uppgörelse mellan kroppens inställda sommarkropp slash höstens småruggiga klädnad en kamp som båda vill vinna.

Lost in space och dess faktorer?

Eftersom jag är en tänkare av stort format om oftast vrider in och ut på vissa uppkomna teorier. Bänder bryter på redan färdiga teorier som jag ställer mig undrande över? Så funderar man lite på vilka osynliga faktorer som egentligen styr eller påverkar vissa slumpmässiga saker i vår omgivning? Vad dom har för betydelse och inverkan på vårt liv och leverne? Varför det blev som det blev och så vidare i all sin evighet? Det kan tyckas vara både knäppt skruvat och sinnesrubbat? Riktigt tunga saker att grotta ned sig i? 

Men ändå tror jag på att någonstans omkring oss finns dessa osynliga krafter. Som både söndrar och härskar som omedvetet påverkar allt som vi gör i vår direkta närhet? Både lång och kortsiktigt? Det kan tyckas vara rena rama lost in space teorier? Helt tagna ur luften? Dom som tvivlar får fortsätta med det? Men själv anser jag att dessa osynliga krafter påverkar oss indirekt på ett eller annat sätt? Det är i alla fall min slutsats.

En arbetsmyras tid är nu?

En gång i världen trodde jag att jag var kung? Inte kung i vanlig bemärkelse utan kungen över mitt liv och leverne. En sorts låtsats kung över min verklighet. Men den känslan gick ganska snabbt över. Tills den dag då man klev rakt in i arbetslivet då fanns det ingen återvändo? Då var det liksom kört med ledighetskommittéer. Det trodde man då sedan dess har mycket strömt vatten runnit under broarna. Många skepp har brunnit. Ett tag bytte man jobb som när man bytte kalsonger snudd på åtminstone? Bara för att man trodde att just det där jobbet var det enda rätta? Vilket det inte oftast var. En annan har jobbat allt ifrån plåtslagare till bokbindare via poolstädare på sjukan tidningsbud till stormarknadsbiträde till stressad lagerarbetare på vin & sprit. Till det nuvarande kneget som vaktmästare på kommunen. Resan dit har varit som en oändlig världsomsegling tills man tids nog börjar närma sig slutdestinationen. 

Mitt nuvarande jobb är det klart bästa hittills? Man känner sig verkligen både privilegierad uppskattad betrodd och behövd. Dessutom är man kung över sitt ansvar och moral även etik prestige och prestation inkluderas. Det kanske är för tidigt att nynna på den där schlager dängan dom sista ljuva åren? Närmare sanningen än så kommer man inte för tillfälligt men visst fanken närmar början man ändhållplatsen jobbmässsigt. Visst är det ironiskt att summera att mitt nuvarande jobb är den klara favoriten under ett helt jävla arbetsliv.Liknandes en arbetsmyra som till slut finner sitt lugn och ro? En epok börjar se sitt obönhörliga slut om ett par år mellan tummen och pekfingret. Efter det så inleds sista fasen av dom sista ljuva åren.

Det lackar mot jul?

En liten söndagsfundering: Befinner mig för närvarande någonstans i gränslandet mellan brittsommarens slut och höstens inträde. Där vädret blandas huller om buller mellan gud vet vad till någonting ospecificerat? Det har inte riktigt bestäms sig för vilken typ som gäller? Det får tydligen bli som det blir man kan ändå inget göra? Om dryga tre månader är vi mitt uppe i värsta julrushen. Dess glöggstinna epicentrum. På håll kan man om man anstränger sig lite höra tomtens hoande höra hans bultande hjärta inför bråda dagar. Alla traditionella attiraljer som skall fram på sina förutbestämda platser. Varje liten pinal vet sin värdighet luften andas både förväntan och förlustan. 

Barnen undrar såklart vad dom får i år kanske ett lagom paket med röda snören eller ett litet paket med stort hjärta? Minns själv jularna med största möjliga glädje hur vi alla samlades hos mormor och morfar som alltid var den självklara utgångspunkten. Med jullunchen Kalle Anka och ris a´la maltan sedan drog vi vidare för andra besök. Just den där dagen kunde vi inte slappna av hemma förrns sent på kvällen så var det! Idag söndag tänker vi göra i ordning hemmagjord all in pizza till lunchen. Fixa i ordning fläskkotletterna och matlådor till kvällen. Planera saker i rätt ordning är en viktig del av matlagningen. Annars så är just den här dagen en enda lång väntan mot den nya arbetsvecka som kommer.

När fredagen kommer?

Äntligen fredag det har man längtat efter sedan förra lördag men så kommer den. Efter en tung arbetsvecka kan man varva ned och pilla lite på datorn. En skön avkoppling innan fredagstacon kanske är det en klyscha att det är lag på att äta just tacon denna dag. Åtminstone i min familj har det blivit så, eftersom det är lätt geschwint det går snabbt enkelt dessutom är det gott.

Lite vin såklart därtill annars så blir inte den rätten komplett, i min värld är det liksom så. Vädret har hållit sig förvånadsvärt regnfritt men visst fanken är hösten här på riktigt med fallande ringlande gula röda löv . Det är ju så här det är vid den här årstiden då sommaren går i träda och allt förbereder sig för vinterns mardrömmar.

Mera perfekta torsdagar?

En helt perfekt torsdag både väder och Jobbmässsigt. Vädret var ett brett spektra mellan grått vitt och grötigt med nån gnutta sol däremellan. På jobbet var det som när man äter en efterrätts tallrik krusbärs kompott med mjölk, kort sagt det var en fantastiskt friktionsfri dag utan fnurror på trådarna. Det gick som ett tåg utan vare sig urspårningar och solkurvor.

Vad mera kan man begära utav dagen som är? Efter jobbet följde jag med tonårsdottern till stallet för ännu en ridlektion, jag börjar känna mig en del av stallet byggnation. Men vad gör man inte för sin älskade tonårsdotter? Även när hon ibland kallar mig för både det ena och det andra? Det hela jämnar så småningom ut sig och blir en hjärtlig familjär balans sånt gillas.

En onsdag med innehåll?

Denna onsdag har varit som ett uppdukat smörgåsbord där man har plockat utav godsakerna allt efter som. Från frukostens förrätt till lunchens gourmé fyllda delikatesser. Allt flyter på som det aldrig gjort nåt annat? Idag har mitt jobb bestått av flera delar såsom service omvårdad expertis jourhavande medmänniska medlare och ett tjog flera grejer.

En dag är inte den andra lik, det är bara innehållet som ändras? Den dagen som inte är den andra lik då är det nåt fel. Apropå vädret så har det hållit sig på den hyfsade sidan, det vill säga den sidan som inte regnar. Vi slog till med korv stroganoff och ris en rätt som det var sjukt länge sedan jag gjorde?