I väntans tider vi gå?

I går åt vi enligt intern tradition säsongens första julbord deluxe bland annat med den självklara skinkan dom inlagda sillarna såklart ägghalvor räkomeletter rödbetssalladen tillsammans med goda vänner. Med mörka djupa öl distinkt vin gjorde vi gårdagens tillställning högst minnesvärd. Skojar inte om att vi rundade av kalaset först långt efter midnatt. Delar av familjen går som sagt i väntans tider. Nu talar jag knappast om graviditet eller så utan att det börjar närma sig jul med stort J med allt vad det innefattar, i min familj är första advent startskottet men även att man öppnar dörren in i julens fröjder mystik och pyntandet. 

Är man väl där inne i julbubblan då är man fast till minst trettonhelgen. Plötsligt händer det som man förr eller senare inser att allting det där juliga försvinner. Tomtarna på loftet plockas bort änglarna tas ned och läggs i kartongen, granen blir den ena ståndaktiga som står kvar ytterligare en tid kanske på lånad tid efter tjugondag knut.

Att parkera i Örebro är ett konststycke?

Problematiken med parkeringsplatserna i Örebro fortsätter att noll prioriteras det byggs hus som aldrig förr i stort sätt på varje ledig plätt. Som grädde på moset grävs stadens gator upp i parti och minut vilket gör den pressade situationen än mer jobbigare. Dessvärre är det nån stadsplanerare som inte riktigt har tänkt till att det måste finnas parkering eller varför inte nåt parkeringshus i närheten? Dessutom råga på allt bygger Örebro en snabbuss linje den så kallade BRT (Bus Rapid Transit)mellan punkt A till punkt B, men i realtiden kanske man endast tjänar högst ett par minuter? https://www.regionorebrolan.se/sv/resor-och-kollektivtrafik/vi-utvecklar-kollektivtrafiken/snabbussar/

Problemet är att den nya linjen inte har några andra vägar än, men dessa kanske byggs ut i framtiden? I dagsläget vet man varken ut eller in om detta hiskliga projekt som hittills har kostat skattebetarna nån miljard och mer lär det bli. Kanske måste man parkera sin bil om man exempelvis pendlar för att åka den där omtalade superbussen som i dagsläget har blivet det mest hatade projektet i staden Örebro historia. Bäst att tillägga i nuläget.

En cykelpump inom räckhåll?

Örebro där jag är född är cykeln ett relativt snabbt och effektivt fortskaffningsmedel det vill säga om man är under 75 bast? Då är det i regel rollatorer som funkar? Faktiskt har staden Örebro införskaffat många pumpstationer på senare tid där man kan få pumpa upp sina ledsna däck hur mycket man vill. Dessa superba stationer finns strategiskt utplacerade på en rad platser med jämna mellanrum. 

Rätt som det är kan man få för sig att va fan nu måste jag pumpa cykeln herregud vad lite luft det finns? Minns en gång i min bleka ungdom då man cyklade till nån festplats uti bushen sen fick man punka men va fan det var ju nån kilometer till stan. Vad gör jag nu? Då var det alltid nån kompis eller nån annan tjomme som hade nån cykelpump av handjagar modell inom räckhåll.

Genom eld smärta och olika saker?

Genom ett helt arbetsliv kanske man passerar olika uppgifter åtminstone i nutid inom olika områden med olika saker. I mitt fall så har jag varit allt i från bokbindare till poolstädare på akuten där emellan landade jag både i affärs sektorn ett femton tals år till bemanningsägd lagerarbetare inom alkohol branschen från plåtslagare till vaktmästeri inom äldreomsorgen som det blev till slut. Ett spann på över 40 bast. Skillnad var det med morfar han jobbade på i typ 50 bast på ett och samma jobb dessutom var han aldrig sjuk en dag om han trivdes eller så fanns inte på hans snäva världskarta bara att gilla läget? Kort sagt kan man kalla han för en man som inte gillade olika saker?

Vore det annat så höll han det inombords. Han såg det snarare som en födkrok än ett kall. På den tiden var man på ett och samma ställe mest hela tiden? Herregud vad tråkigt kan man ju tycka som en modern människa? Skillnaden idag är att det finns mer möjligheter och möjligheterna ser annat ut än dåtiden. Dessutom kan man alternera dom olika sakernas möjligheter? Har man bara dom rätta verktygen då kan man som sagt gå hur långt som helst vilket jag är ett exempel på?

En odyssé om mjukglassen?

För att jag skall må riktigt bra brukar jag köpa stans bästa mjukglass utan någon titt i almanackan. Men den största våfflan du kan uppbringa i den här galaxen. Jag kräver inte mycket oftast ingenting alls men ibland så unnar jag mig det där lilla extra som typ grädden på moset. Som sagt går jag upp på stan för att inhandla värsta tänkbara mjukglassen. Blir det mot förmodligen inte så är det lätt hänt att jag kan bli tjurig lite åt det där aviga hållet. Värsta scenariot blir det när mina extraordinära och negativa egenskaper kommer på kollisionskurs. Inte ofta det händer? När det väl händer så kan jag bli motsatsen till tjuren Ferdinand oftast mot min vilja en elak jävel fast samtidigt en jäkligt snäll och menlös sådan. Okej då vet ni detta faktum? Vad kännetecknar då en perfekt gjord mjukglass enligt min världskarta? Herregud det finns ju hur många tecken som helst. Bland annat smaken formen aromen konsistensen mjukheten och såklart råvaran färgen på vaniljen kort sagt balansen i helheten. 

Det värsta som jag vet är en rinnande strut eller den som är småkornig lite grynig vilket tyder på en dålig tillverkning. Jag som kund vet såklart vad det är som jag vill ha. En perfekt mjukglass som varken är småkornig eller för den delen rinnande. Det måste man väl kunna begära av varan som man handlar tacka fan för det. Det är väl det minsta man kan begära jag bara frågar? I min lilla inrutade fyrkantiga värld är det medial stängning klockan runt 22 punkt slut. I min lilla men ack så fyrkantiga värld är väl avvägda ord som disciplin rutin självinsikt ordning och reda rena vardagsmaten. Utan dessa fasta punkter kan jag lova er att vissa trygga interna murar garanterat raser ihop direkt som ett plötsligt jordskred som sopar banan med alla givna ting som kännetecknar en hyfsad typ en perfekt dag. Från och med i morgon råder verkligheten flit och dagsmeja åter på gott och ont?

Förändringarnas osäkra men anpassade värld?

Minns när jag bara hade 2 dagar kvar på min ofrivilliga corona karantän det enda som man kan göra då var att försöka upprätthålla sitt krackelerade anseende. Sin sviktande moral sin etik samt sina värderingar naturligtvis även sitt självlysande skelett. Gör man detta verkligt då har man kommit långt i all sin anspråkslöshet. Naturligtvis fixar man utan problem detta mandomsprov? I min värld byggdes livet på 5 anpassade grundpelare ett friskt liv schysst ekonomi sina värderingar och såklart framtiden just i nuläget kanske man har alla dom basala delarna? Men om morgondagen den vet man inte ett spår av? 

Allt kan förändras bara på nån bråkdel av en sekund? Man kan varken förbereda sig eller planera? Det som händer händer det som sker sker nu för tiden bär vi alla våra olika besvärande bagage som gör att vi inte gillar läget vi befinner oss i. Vi måste alla anpassa oss i den värld som vi råkar befinna oss i. På gott och ont. Vet inte ett smack vad som händer inom en tidsrymd eller om tiden som rinner ifrån oss? Blir det bättre eller sämre det står visst skrivet bland stjärnorna? I dagsläget känner jag mig som den lilla oskyldiga pojken som sätter morotsnäsen på den tinade snögubben. Det får liksom bära eller brista?

Att vara populär mellan pekfingret och tummen?

Det där med att vara för populär är inte heller bra? En gång i tiden då jag lirade fotboll ibland känns det bara hedenhös riktigt riktigt längesedan. Då var jag omåttligt populär i vissa smala kretsar kanske inte hos domarna som blåste i sin förbannade pipa oavbrutet. Men väl hos tjejerna som stod där på långsidan som mogna druvklasar färdiga att plockas en efter en däremot hos grabbarna var jag bara en som dom andra måste konkurrera med mest hela tiden för en plats i laget ingenting var gratis och givet helt klart hade dom hade det skitjobbig kan jag lova med facit i hand. Trots min dåtida smala benstomme var jag nog ganska vältränad? Idag pratar vi nutid då har nog min omåttligt populära status från förr stagnerat en smula kan gissa på mellan pekfingret och tummen att jag pendlar dramatiskt någonstans mellan höga berg och djupa dalar. Man kanske inte kunde kalla mig för någon superproffs eller så inte ens i närheten av nåt trovärdigt löfte. 

Men platsen på mittfältet var som klippt och skuret för min personlighet det vill jag lova. Det där med för mycket personlighet kan oftast sticka folk i ögat eller som en varig mogen finne i stjärten. Eftersom vi bor i landet lagom då gäller det att ligga på en lagom lagom nivå för att inte sticka ut allt för mycket tänk vad grannarna skulle prata om man nu stack ut för mycket hemska tanke. På den punkten har jag nog lyckats bäst av alla apropå min fotbollskarriär så blev den mellan tummen och pekfingret sjukt kort intensiv och abrupt den kanske till och slutade innan den ens började vissa ansåg det så såklart ingen Zlatan nivå som stack ut kanske var det så att ingenting alls stack ut. Men jävligt kul hade jag med min trogna groupies skara då låg jag på topp och var i smöret för att sedan aktivera fritt fall.