Första snön en fas i mitt liv?

På morgonen kom första snön nedringlandes kanske inga jättemängder eller så men ett dussin flingor kom det allt. Efter ett tag så övergick allt till blaskigt regn och åter regn, tydligen så skall det regna ett par dagar framåt? Sånt där kan man såklart aldrig veta, helt plötsligt kan vädret bli nåt helt annat än vad vi trodde allt är inte huggit i sten allra minst vädrets makter. Det här var bara början på någonting ännu värre det är nu bara en tidsfråga innan vi blir begåvade med den heltäckande vita massan? Frågan är bara om vi vill ha det där eländet? Vad har vi för alternativ antingen flytta till det där paradiset alla pratar om men ingen har sett eller vara kvar och bita i det sura äpplet? Huggit som stucket bara att gilla läget liksom. 

Mörkret fortsätter att komma allt tidigare på dagarna, inom en snar tidsrymd blir det svart större delen av dagen vare sig vi vill det eller inte? Egentligen känns det inte skoj nån stans på en skala? Har nog kommit till en fas i mitt liv där vintern bara känns passé, men visst har jag bara en bra dag i det kommande vinterhelvetet kan det vara riktigt trevligt? Men någon form av romantik har jag svårt att finna. Det skulle i så fall vara den sprakande öppna spisen som jag inte har, men å andra sidan kan jag fylla på vinglasen och slappa på fårskinns plädarna och drömma mig bort till varma platser bortom den nuvarande verkligheten som ett alternativ. 

Paradiset för omtalade drömmar?

Apropå paradiset? Så har jag bara hört talas om platsen men enligt hörsägen är det ett ställe ljusår ifrån våran karga verklighet. Typ som det gamla barnprogrammet drömmarnas trädgård där allt bara var så underbart. Naturligtvis skulle jag för allt smör i småland besöka det där omtalade ställe, som sagt enligt hörsägen ska vara helt fantastiskt? 

Medans mitt egna liv pinnar omärkt förbi allt och alla, och naturligtvis kapar år för år som värsta vedkapen så minskar såklart chanserna att få besöka platsen paradiset. Men plötsligt händer det? En vacker dag eller i och för sig vilken dag som helst, kanske man står där mitt allena i paradisets epicentra och undrar varför man är just där? Som allting annat runt omkring oss finns det säkert en och annan orsak även en mening till detta?

Visionerna kan bana vägen för framförhållningen?

Herregud nu närmar sig frystempen snudd på 4 grader snacka om frysklimat deluxe, helt klart är att man aldrig vänjer sig fullt ut kanske efter hand. Plötsligt händer det att sommaren försvinner allt övergår till höst för sedan bli vinter, sträng eller inte? Våra visioner framledes kan man säga är att inte frysa ihjäl på studs? Va fan, vad har vi att vänta på när vi bor i ett avlångt land i norr med 4 årstider. 

I mitt stilla sinne inbillar jag mig att inom låt oss säga ett sekel eller så, då får vi 2 årstider en extrem blöt och en grym torr i bästa fall kanske vi hamnar i en icke landskapsliknande miljö med ett varierat icke väder hur kul låter sånt? Framförhållningen blir i annat fall kanske inte alls som man har tänkt sig? Eller så blir det skitbra. Resonemanget kanske känns lite som rysk roulette take it or leave it vad har vi för val. 

Bortom drömmarna finns dom riktiga anhängarna?

Som vanligt cyklar jag varje dag till jobbet tur och retur som en programmerad robot vilket jag har gjort dom senaste 40 åren. Nu i väntan på typ julen så kommer den inte hindra mig nämnvärt mycket, kanske får man räkna med 2 scenario ett med sjukt mycket snö ett med sjukt lite snö...whatever? Alla har vi väl våra paketerade drömmar om någonting annat? Typ slöa i söderhavet? Så är det i mitt fall, men i väntan på detta otänkbara så kör man på som vanligt som om ingenting hade hänt. 

I morse när jag klev plikttroget upp ur min varma sänghalm så fick jag verkligen gnugga mig hårt i ögonvrån, därför att på termometern stod det att läsa -1,5 grader hör och häpna trodde fan inte det var sant men det var det. För mig personligen så lider jag knappast utav kylan snarare tvärtom, kan faktiskt tycka att det kan vara riktigt skönt. I motsats till mina övriga familjemedlemmar dom verkligen hatar kylan 2.0. Men nu är det som det är, naturligtvis finns det en medaljens baksida den baksidan är garanterat det begynnande vintern som kommer inom kort.

Personligen så är en kamp inga som helst problem?

Min dag börjar närma sig slutet en dag som knappast har innehållit vare sig onödigt stress inåtvända tvångsföreställningar inte heller leenden gjorda på lösa boliner nä bevare mig väl. Våran asiatiska buffé blev en lyckad kamp mellan känsliga men kräsna smaklökar och motståndarna som bara ville vägra att backa om i detta fall blev det nog en väldigt jämn kamp. Som sagt denna dag har vi endast bara varit tills nu då dom olika familjemedlemmarna kryper in i sin må bra bubbla. 

Min dotter glider med lätthet rakt in i streamingbubblan utav gammal vana min högvördiga hustru sjunker rakt ned i deckar träsket för att stanna där nåt avsnitt. Personligen kryper jag under täcket för att i viss mån skriva av mig nåt uns av min kroniskt inneboende frustation, att slänga ut mig nån bråkdel av mitt utloppsavfall. Låt oss säga som ett mentalt primalskrik i citykärnan utan att nån jävel varken hör eller lägger märke till dig. Så kan det vara i dom bästa av världar.

Drömmarnas julbord blir medaljens baksida?

Rätt som det var så föreslog dottern att vi skulle ha en asiatisk matkväll på tu man hand kanske ingen tillfällighet att det så. Jag hade det på känn eftersom vi har talat om det där för en tid sedan. Det blir allt ifrån vietnamesiska räkfyllda vårrullar till små naggande goda dumplings doppade i hoisin sås resten av innehållet har tjejerna hållit för sig själv suprise suprise. I den här familjen har dom olika drömmarna slagit väl ut alla har vi fått ta del av den gourmé fyllda magin. 

Igår var det årets första julbord på menyn med janssons frestelsen skinkan och övriga balettens medlemmar. Även nu på lunchen blev det en repris även ytterligare en trött repris eftersom jag får janssons frestelsen i matlådan sedan är man ganska trött på julmaten innan den ens har börjat. Medaljens baksida blir den att man tröttnar snabbt på den sortens mat. men äter man inget julbord fram till julafton då kanske man längtar som en galning, som en hund efter ett köttigt ben. 

I väntans tider vi gå?

I går åt vi enligt intern tradition säsongens första julbord deluxe bland annat med den självklara skinkan dom inlagda sillarna såklart ägghalvor räkomeletter rödbetssalladen tillsammans med goda vänner. Med mörka djupa öl distinkt vin gjorde vi gårdagens tillställning högst minnesvärd. Skojar inte om att vi rundade av kalaset först långt efter midnatt. Delar av familjen går som sagt i väntans tider. Nu talar jag knappast om graviditet eller så utan att det börjar närma sig jul med stort J med allt vad det innefattar, i min familj är första advent startskottet men även att man öppnar dörren in i julens fröjder mystik och pyntandet. 

Är man väl där inne i julbubblan då är man fast till minst trettonhelgen. Plötsligt händer det som man förr eller senare inser att allting det där juliga försvinner. Tomtarna på loftet plockas bort änglarna tas ned och läggs i kartongen, granen blir den ena ståndaktiga som står kvar ytterligare en tid kanske på lånad tid efter tjugondag knut.

Att parkera i Örebro är ett konststycke?

Problematiken med parkeringsplatserna i Örebro fortsätter att noll prioriteras det byggs hus som aldrig förr i stort sätt på varje ledig plätt. Som grädde på moset grävs stadens gator upp i parti och minut vilket gör den pressade situationen än mer jobbigare. Dessvärre är det nån stadsplanerare som inte riktigt har tänkt till att det måste finnas parkering eller varför inte nåt parkeringshus i närheten? Dessutom råga på allt bygger Örebro en snabbuss linje den så kallade BRT (Bus Rapid Transit)mellan punkt A till punkt B, men i realtiden kanske man endast tjänar högst ett par minuter? https://www.regionorebrolan.se/sv/resor-och-kollektivtrafik/vi-utvecklar-kollektivtrafiken/snabbussar/

Problemet är att den nya linjen inte har några andra vägar än, men dessa kanske byggs ut i framtiden? I dagsläget vet man varken ut eller in om detta hiskliga projekt som hittills har kostat skattebetarna nån miljard och mer lär det bli. Kanske måste man parkera sin bil om man exempelvis pendlar för att åka den där omtalade superbussen som i dagsläget har blivet det mest hatade projektet i staden Örebro historia. Bäst att tillägga i nuläget.

En cykelpump inom räckhåll?

Örebro där jag är född är cykeln ett relativt snabbt och effektivt fortskaffningsmedel det vill säga om man är under 75 bast? Då är det i regel rollatorer som funkar? Faktiskt har staden Örebro införskaffat många pumpstationer på senare tid där man kan få pumpa upp sina ledsna däck hur mycket man vill. Dessa superba stationer finns strategiskt utplacerade på en rad platser med jämna mellanrum. 

Rätt som det är kan man få för sig att va fan nu måste jag pumpa cykeln herregud vad lite luft det finns? Minns en gång i min bleka ungdom då man cyklade till nån festplats uti bushen sen fick man punka men va fan det var ju nån kilometer till stan. Vad gör jag nu? Då var det alltid nån kompis eller nån annan tjomme som hade nån cykelpump av handjagar modell inom räckhåll.

Genom eld smärta och olika saker?

Genom ett helt arbetsliv kanske man passerar olika uppgifter åtminstone i nutid inom olika områden med olika saker. I mitt fall så har jag varit allt i från bokbindare till poolstädare på akuten där emellan landade jag både i affärs sektorn ett femton tals år till bemanningsägd lagerarbetare inom alkohol branschen från plåtslagare till vaktmästeri inom äldreomsorgen som det blev till slut. Ett spann på över 40 bast. Skillnad var det med morfar han jobbade på i typ 50 bast på ett och samma jobb dessutom var han aldrig sjuk en dag om han trivdes eller så fanns inte på hans snäva världskarta bara att gilla läget? Kort sagt kan man kalla han för en man som inte gillade olika saker?

Vore det annat så höll han det inombords. Han såg det snarare som en födkrok än ett kall. På den tiden var man på ett och samma ställe mest hela tiden? Herregud vad tråkigt kan man ju tycka som en modern människa? Skillnaden idag är att det finns mer möjligheter och möjligheterna ser annat ut än dåtiden. Dessutom kan man alternera dom olika sakernas möjligheter? Har man bara dom rätta verktygen då kan man som sagt gå hur långt som helst vilket jag är ett exempel på?