Hur länge orkar man med och lite till?

Det blev varken pyttipanna eller soppa till lunchen idag inga pannkakor heller fastän det är torsdag, istället blev det resterna av gårdagens kycklings taco som frugan och tonårsdottern käkade igår. Själv åt jag något helt annat tror att det var potatisgratäng och kassler eller hur det nu var? Vet åtminstone om att det inte blev några rester kvar från min portion. Tonårsdottern pluggar vidare idag med ett matteprov med nån spanska grej hon hade på lut https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=20. Om ett par timmar åker frugan och hämtar henne, sen får hon slänga i sig nåt lättare tilltugg för att sedan bege sig till stallet för ytterligare en av dessa otaliga ridlektioner. 

Kvällsmat blir det först efter klockan 19 då hon kommer hem dessutom är det shl hockey som skall tittas på. Hög dramatik på alla plan liksom. Fortfarande marscherar dom ryska trupperna och tar för sig allt vad dom ser och lite till, frågan man ställer sig är hur länge Ukraina orkar hålla emot innan Nato styrkorna anländer till deras försvar? Säkert en tidsfråga som så mycket annat i vårt liv? Sedan kanske man kan undra varför Ryssland gör som dom gör, vad har dom för anledning syfte och orsak? Tja kanske kan man aldrig någonsin förstå en rysk människas agerande åtminstone inte i det här fallet?

I dagsläget tänker jag bara finnas här och nu?

Dagen fortsätter att gå framåt min nån dag gamla covid diagnos är som den är, problemet för närvarande är min sjukt onda rygg som spökar från och till. Dessutom är min 85 åriga svärmor på stridshumör hon tjatar hela tiden om varför tar ni inte med mig till skyddsrummet https://www.krisinformation.se/artiklar/skyddsrum---sa-funkar-det? Det blir min frus uppgift att lugna henne, att berätta för henne att Ryssland för stunden inte alls är intresserat av Sverige åtminstone inte i dagsläget? Herregud jag vill leva för dagen här och nu, sedan får jag ta ställning till hur jag skall agera vidare när det spända läget i vår närhet stramas åt ytterligare. Eftersom jag inte kan vistas ute så tittar jag ut genom fönstret på det vackra vädret som fortfarande håller på plussidan, annars är här i min omkrets tyst som i graven av en eller annan orsak. 

Vårt samhälle måste såklart rulla på som vanligt hur jobbigt det nu kan vara i dagsläget. Men vid minsta negativa signal rubbas ordningen och andra direktiv tas i bruk, vilket jag för guds skull tror aldrig kommer att inträffa men man vet aldrig säkert? Frugan jobbar fortfarande hemifrån men hon dras dessutom med en långvarig förkylning som inte är covid relaterad, men allt handlar inte om covid vilket man lätt kan tro? Om någon timma blir det lunch i vårt resident vad det blir har jag inte den blekaste aning om? Det kan bli alltifrån soppa till pyttipanna det beror i viss mån på frugans dagsform?

När en svensk tiger ryter står blixten stilla?

Tragedin fortsätter att uppdateras sig hela tiden från tv apparaten, där olika analyser andra strategier diskuteras med militäriska experter om hur vida vad som skall bli nästa steg och så vidare? I själv verket så vet vi troligtvis inte ett spår om nästa steg i den här förödande processen, som utspelar sig framför våra bestörtande ögon. Det enda vi kan göra i dagsläget är att spekulera i all dess oändlighet? Personligen så ligger jag för närvarande i sängen med min andra covid smitta trots 3 vaccindoser, känner mig lite sämre än igår dessutom brottas jag med en arbetsskada i ländryggen https://www.jointacademy.com/se/sv/fakta/skelett-och-leder/anatomi-rygg/ på grund av ett miserabelt lyft som knäckte till rejält. 

Måste vara hemma i sjukstugan till på söndag i första hand dessutom måste jag vara symtomfri 48 timmar innan, så på lördag måste jag vara okej på den fronten? Sedan får jag se hur min ländrygg utvecklar sig med hopp om förbättring såklart, man är ju stark som en svensk tiger i alla väder. Tonårsdottern är redan i skolan där det såklart pratats om kriget i Ukraina, som naturligtvis är det stora vida samtalsämnet för närvarande. Självklart är alla överens om ett snabbt tillbakadragande av dom ryska trupperna att freden upprätthålls och förstärks, den aspekten är den definitiva gemensamma nämnaren alla dagar i veckan.

Behöver man vara rädd i den fria världen?

Kriget i Ukraina är inne på sin 8:onde dag dom ryska trupperna belägrar allt fler städer, precis som planlagda kollektiva våldtäkter. Över 1 miljon på flykt i eller ut ur Ukraina ska det verkligen behöva vara så illa i ett demokratiskt Europa 2022? Ryssland vet vi sedan länge är en diktatur fast dom säger att dom är en demokrati https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/demokratin-och-du/definition-av-demokrati, alltid lurar det någon i det påståendet. Här i det fredliga Sverige kränker ryska stridsplan ideligen dom svenska gränserna dom skiter totalt i Sveriges suveränitet, det pratas vitt och brett om förödande cyber attacker och skyddsrum om konservmat för en veckas överlevnad. 

Herregud skall det verkligen behöva vara så 2022? En mans fullständigt galna vision över ett komplett ryskt Europa, kan ingen människa sätta stopp för den mannens planer en gång för alla? Det känns som om hela det fria Europa är i händerna på en mans snedvridna verklighetsuppfattning vilket är skrämmande i sig. Ska man behöva vara rädd i sitt egna land, ska man behöva känna oro över att den ryska elaka människoliknande björnen skall invadera Skandinavien? Än så länge sover jag gott, men frågan är hur länge?

Mitt liv under ansvar och frihet?

Nu är dom klara med tonårsdotterns utvecklingssamtal https://www.vardforbundet.se/rad-och-stod/karriar-och-utveckling/utvecklingssamtal/ om diverse planer mål strukturer och inriktningar typ en halvtimma tog det. Det verkar ha gått bra enligt hörsägen? Frugan satt med under uppkopplingen jag får höra allt i efterhand. Hur som helst så har tonårsdottern ett klart mål med en tydlig inriktning om vad hon vill bli på den vägen är det, en väg som precis bara har börjat. När hon nu har kommit upp på i högstadiet så ändras studietekniken markant men hon har full koll på sitt hanterande vilket jag är djupt imponerad av. När jag själv utbildade mig för X antal år sedan så körde jag på mitt gamla beprövade sätt som var brukligt då.

Fast läraren försökte tuta i oss att mind mapping var den dagens melodi men så lättlurad var jag inte, utan jag körde på med mitt gamla vanliga sätt vilket också lönade sig i slutändan skam till den som ger sig. Sedan kanske jag inte blev det jag ville bli, utan jag blev istället en vaktmästare ett alltiallo inom äldreomsorgen. Vilket såhär i efterhand med facit i hand inte heller är så himla dumt, har nog aldrig varit friare yrkesmässigt än så här i hela mitt liv. En frihet såklart under ansvar men ett ansvar som jag själv härskar över.

En bra dag med du eller jag?

Vädret fortsätter att vara nåt sorts opolitiskt mellanting mellan ett vinterslut och en vår början? För mig spelar inte vädret någon roll för tillfälligt eftersom jag ligger i sjuksängen med covid? I vanliga fall betyder bra väder en bra dag och tvärtom? Som alltid är sånt där som rysk roulette https://great.com/sv-se/rysk-roulette/, man vet aldrig vad som kommer ut ur pipan? I stort sätt kan det bli hur som helst? Har man tur så kan det komma positiva saker ur det hela, men då skall man ha en jävla tur?

Vinden börjar så smått på att tillta den börjar liksom hårdna. Sedan kan man alltid diskutera om det är beroende av klimatförändringarna, eller vad det nu kan vara? I dagsläget kan varken du eller jag svara på det endast spekulera i all vår oändlighet? Troligtvis ligger det såklart en viss sanning i påståendet, eller så vill vi bara ha vackert väder alla dagar i veckan? För oss eviga sommarbarn har vi precis vaknat upp ur vår permafrost och insett att det är nu som allting börjar eller?

För andra gången kom jag inte ens i närheten av någon katastrof?

Livet rullar på som sagt trots en kall slösande sol över våra arma huvuden. Ett sorts väntande på vårens riktiga inträde? Det kan bli om ett tag eller senare efter ett par återfall, min älskade mormor gick alltid efter bondepraktikan https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/kuriosa-om-vader den brukar stämma? Har precis meddelat mina chefer att jag precis nu har åkt på covid för andra gången? Som sagt inget vidare dessutom har jag drabbas av en arbetsskada i ryggslutet. Några personliga missöden som inte ens är i närheten av den pågående europeiska katastrofen som förnärvarande pågår?

Jycken Dino springer ut på altanen sätter sig och tittar frågande ut på folket som rör sig där omkring. Det är en himla livlig trafik nu runt 17 där alla passerande är på väg hem från någonstans? Dino tittar ängsligt upp mot den gråblåa himlen, nånstans tror jag att han känner på sig att snön skall komma typ nu eller på en gång? Enligt gängse prognoser skall det inte bli någon nederbörd över huvudtaget på hela veckan? Sånt där kan man såklart aldrig lita på plötsligt händer det bara?

Bättre fly än illa fäkta än att springa hals över huvud?

Hahaha man kan bli knäpp för mindre jag lovar? Svärmors rent ut sagt jävliga mobil som dessutom är min gamla avlagda fortsätter dock att spöka. Det har fan gått troll i det där åbäket som jag kallar det för. Frugans moster som tror sig veta allt har precis laddat svärmors kontantkort men hon får det inte att fungera vad förvånad jag blir? Nu ger hon sitt sista hopp till att min hustru skall fixa till det? Simsalabim eller så vad tror hon? Vilket hon säkert också gör i dom bästa av världar. På den punkten är hon tvärsäker sanna mina ord jag känner henne mer än väl.

Hon kan även vara smått förvirrad emellanåt när hon glömde svärmors laddare hemma hos oss, då blev jag tvungen att mot min vilja ta mig till svärmor som jag egentligen inte vill? Kastade in hennes laddare in genom brevinkastet https://sv.othervisor.com/publication/5728, och i stort sätt springa fly hals över huvud där ifrån. Cyklade åter hem igen med regnet som blöt följeslagare kände mig dränkt men även kränkt. I min värld är den här synnerligen ruttna historien ett avslutat kapitel, men för hustrun är det garanterat fortfarande ett stort orosmoment om den där överjävliga mobilen någonsin kommer att funka normalt igen?

Kanske inte alltid frid och fröjd men en tendens?

Jag har varken husbil eller husvagn eller ens körkort känner inget behov utav det. I min ungdom campade jag en hel del, kom ihåg en gång på 80-talet då jag och X frun campade på Böda i en minimal tältigloo med en dubbel luftmadrass. Så långt var allt frid och fröjd trodde vi men så en dag fick vi pyspunka på den där dubbla luftmadrassen, som hade en tendens till att läcka luft framåt småtimmarna men tänkte inte så mycket på det då, dessutom regnade det så in i helvete mycket att hälften vore nog.

Efter fyra dagar fick jag nog så vi drog där ifrån, snabbare än vad man gör av med en avlöning? Sådana där smått skruvade episoder är så klart skitroligt så här i efterhand? Men inte just då kanske då var livet mer än surt? En annan gång var jag med min X svärfar med husvagnen till Lugnets skid stadium i Falun och parkerade precis nedanför hopptornet. Där svärmor trots sin dokumenterade höjdskräck https://www.expressen.se/halsoliv/psykologi/fobier/darfor-blir-du-mer-hojdradd-med-aldern klättrade upp i 90 meters backen, men där fastnade hon i sin höjd rädsla. Till slut fick vi trycka i henne whiskey fast hon hatade whiskey för att få ned henne. Kanske inte så himla kul just för den stunden, men hur kul som helst efteråt såklart.

Jag vill inte ha krig varken nu eller senare?

Det pågående kriget i Ukraina är en enda ond galen människas verk, vem kan tillåta detta högklassiga barbari denna ogrundade terrorism? Dessa skrämmande hot mot fredliga länder som Sverige mot det fria Europa dess hårt ansatta befolkning. Hur kan denna galna människa få fria händer till att fortsätta söndra och härska för att uppnå sitt privata mål för sin egen tillfredställelse. Det hela verkar vara personligt i alla högsta grad. Inbillar mig också att 90 procent av Rysslands befolkning, inte alls är så speciellt intresserade av krig. Det räcker med att i generationer ha kuvats av dödliga profiler som Lenin och Stalin, som en skänk från helvetet kom så denna man som en mardrömsliknande del i deras blodiga fotspår. 

Hoppas för guds skull att någon vettig person från Rysslands sida kan sätta sig vid förhandlingsbordet för att få fram ett omedelbart tillbakadragande av det militäriska galenskapet, som i dagsläget har gjort hela världen till en osäker plats att leva på. Ett tredje världskrig är det minsta som vi behöver nu, det enda som vi behöver nu är mer kärlek och mer fred och tillsammans verka för ett fortsatt utvecklande av mänskligheten på ett positiv sätt som främjar den mänskliga rasens existens.