Utdrag från dagbok: Man kan bara hoppas på mirakel?

"Kyrkklockorna dånar utanför min beskärda del av rådande verklighet samtidigt som den förbannade snön ringlar sig tätare ned än någonsin förr, en och annan saltbil kommer farande som utskjuten ur en kanon och drar sitt strå till stacken. Har precis skottat bort snön från våran baksida för femtioelfte gången, och lär säkert fortsätta så en tid framöver. Frugan sitter försjunken i fotöljen och kollar in eftersändningen på Lets dance, min tonårsdotter sitter i sitt rum och spelar strategispel med sina europeiska kompisar. Det är bara att acceptera att det här är framtidens kommunikation. På min tid så var den gammeldagsa fasta telefonen hightech, så visst har mycket vatten runnit under broarna sedan dess. Nu för tiden finns den gamla hederliga oranga telefonkiosken på museumet, som dagens barn storögt undrar över? Dom säger säger saker som, hur i helsike kan man förmedla sig i en sådan? Utvecklingen fortsätter att expandera och ingen kan hindra den, men man kan acceptera och ta del av den gör man inte det så är man helt utanför den gällande digitala ordningen.

Fortfarande dör människor och nya människor föds i en sorts naturlig balans, snart tillhör jag den gamla generationen oavsett om jag vill det eller inte? Vännerna runt omkring mig börjar så smått på att tackla av och en ny generation är beredd av överta den rollen. Allt går i cykler där jag själv befinner mig i en fas där jag närmast väntar på pensionen? Kom att tänka på mormors bonad som var en ålderstrappstege där man gick raskt upp till 50 år, för att sedan kvickt rasa nedåt tills endast graven väntar. Vårat liv på denna planet är i bästa fall tidsbegränsad, sedan får man hoppas på att inte sjukdomar förkortar den processen?"

Utdrag från dagbok: Livet är inte bara dans på rosor?

"Har precis proppat i mig 4 propra våfflor grädde och jordgubbsylt, en sjuhelsikes lunch med andra ord. Utanför fyrkanten börjar det visst snöa igen, tydligen skall det fortsätta och bli typ rund 7 grader kallt i veckan som kommer? Det är inte bara glädje som våren för med sig, en del får besvär med pollen andra får mentala komplikationer medans jag går in i en sorts gråzon med tudelade känsloyttringar? Det svåra väderläget gör att mina uteträningar får konsekvenser, dels på grund av det isiga underlaget som gör att jag inte får ut max av promenaderna. På fredag börjar jag med redskapsträning med vikter för knäna på den närliggande vårdcentralen, vilket är ett stärkande led i min fortsatta rehablitering.

Utanför min beskärda fyrkant är världen fortsatt orolig med globala bankkriser cyberattacker fortsatta skyhöga livsmedelspriser och det där förbannade kriget som bara fortsätter i all dess evighet. Varför kan man inte stoppa den där maktgalna diktatorn, som fortsätter döda oskyldiga människor med sitt skruplande samvete på löpande band det är för mig en gåta? Det där mördande galna fortsätter vålla problem för landet Sverige, som troligtvis inte kommer med i NATO tack vare att en annan galen diktator som i stort sett avskyr Sverige alla dagar i veckan. Känslan är som att befinna sig i en ormgrop med huggormar den ena lömskare än den andra, som bara väntar på att du ska begå ett ödestigert misstag."

Utdrag från dagbok: En och annan flygande vårprimör cirkulerar?

"I morse när jag vaknade var det typ 4 minusgrader ute och av gårdagens djävla intensiva snöande som gjorde att vi fick en skrovlig isgata som heter duga, när jag var ute med jycken Dino så trippade jag fram som värsta primadonnan en bambi på hal is. Det skulle se ut om jag halkade omkull och slet upp min snart 4 månaders långa knäskada, herregud den risken vill jag inte utsätta mig för. Men som vi alla vet så är det lika dant varje år, tills vädret har stabiliserat sig emot det varma hållet. Än är vi inte där men snart så, den som väntar på något gott. Frugan är och hämtar upp tonårsdottern ifrån cheerleading som hon har börjat på, en resa från tidig gymnastik via ridningen så har hon till slut fastnat för bedömnings sporten cheerleading där den synkade helheten är ack så viktigt för resultatet. Min egna krokiga idrottsliga väg via brottning till boxning till både friidrott hockey och fotboll, till slut fastnade jag inte för någonting alls mer än tjejerna som hängde som mogna frukter kring min uppenbarelse. Det var på den tiden som jag var en brudmagnet, nu förtiden har den egenskapen krackelerat något men charmen finns fortfarande kvar om nu det är någon tröst i sammanhanget?

Igår så var det våffeldagen en god tradition men det missade vi medvetet, så det tar vi igen idag istället med nygräddade våfflor grädde och jordgubbsylt en kulinarisk svensk klassiker. Till kvällen tänker vi slänga ihop ugnsgrillade kycklingdelar med klyftpotatisar, vilket är en helt okej söndagsmiddag. Nu är vi plötsligt inne i sommartidens förlovade ögonblick, där förhoppningsvis naturens skönhet snart vaknar upp ur sin påtvingade vinterdvala. En och annan citronfjäril har luftat sina spröda vingar, en och annan förvirrad husfluga har dykt upp från ingenstans och tar för sig av sin plats i helheten. Utanför är det fortfarande minusgrader och himlen i horisonten är fortfarande gråmelerad, så troligtvis kommer det in ytterligare ett lågtryck med snöinslag"

Utdrag från dagbok: Njutningsmekanismens all in?

"Inte nog med att det regnar idag det kommer även snö med flingor stora som dasslock ringlandes ner, kort sagt en helt vanlig tråkig och grå dag i brytningspunkten mellan vinter och vår. Var ute med jycken Dino i morse på hans första runda där han med bravur uträttade sina krystande behov. Det som är tjusningen med att vara ute tidigt på morgon är att man är relativt själv på arenan, dom ända man möter är en och annan hurtbulle som även dom krystar sig fram i tillvaron kanske även en annan morgonpigg hundägare. Frugan åkte för en stund sedan på en mixad personal och aktivitetsdag på kulturhuset för olika teman föreläsningar och annat som ingår i hennes arbetsuppgifter. Själv tänker jag inte gå på några aktivitesdagar utan helt enkel göra så lite som möjligt på så lång tid som bara tänkas kan, sånt kan även jag vara bäst på om det kniper.

Som jag nämde igår så går vi all in frossmässigt när helgen kommer, igår frossade vi på grillade revbensjäll med klyftpotatisar och snacks i alla dess former. Idag fortsätter den segermarschen med bland annat smördegsplattor med räkor och chili, hur den kombinationen kommer att se ut vet bara hustrun när hon kommer hem efter klockan 16 i dag. Innan dess kommer tonårsdottern sova till minst klockan 14, jycken Dino är supernöjd med sin första runda så han ligger och slappar på soffan. Själv tänker jag inte göra mycket väsen av mig mer än att peppa upp mig inför dagens shl kvartsfinal mot Timrå där förövrigt Örebro leder med 3-1 i matcher. Sedan blev jag grymt besviken över Sveriges stora förlust mot Belgien igår, hur fan kan man förlora med 3-0, personligen tycker jag att förbundskaptenen har sett sina bästa dagar för längesedan"

Utdrag från dagbok: Att vara nöjd är ett privilegium?

"Arkiverar ytterligare en vädermässig tråkig dag med idel regn i stort sätt från morgon till kväll, ursäkta hur många droppar finns det egentligen? Men har ändå emellan skurarna gjort mina träningspass så man får vara nöjd med det. Rätt som det är blir det förhoppningsvis ett positivt väderomslag, men tydligen har inte den ansvarige rätta knycken? Hur som helst kan man inte skynda på det hela det blir som det blir med den saken. Min rehablitering börjar närma sig sitt obönhörliga slut sedan följer en halvtids sjukskrivning i ett par veckor, för att kolla om allt är som det ska vara? Ända sedan jag satte mig på cykeln det var i måndag för första gången på 4 månader, så har jag nog cyklat någon mil om dagen. Det känns bra så här långt.

Frugan gnetar på med sin halvtids sjukskrivning ifrån sin handleds fraktur, tonårsdottern är dock inne i västa tänkbara tonårstrotsen men trots allt så säger vi ändå hej då till varandra på morgonen. Man får vara glad att man blir tilltalad över huvudtaget, under den här rebelliska perioden. Minns själv hur det var i tonåren då tyckte man att föräldrarna var idioter alla var i stort sätt idioter utom sina rockidoler, dom minsann var dom riktiga hjältarna i sammanhanget. Men allt det där förändras under årens lopp men vissa fortsätter att vara arga fast i andra former. Idag är det fredag som i min familj betyder lite mera lyx än normalt, det är nu som vi går all in i god mat goda bubblande drycker snacks och allt annat onyttigt. Således en dag där moralen avsevärt är lägre än typ bottenskrapet i dyngpölen utanför dasset."

Utdrag från dagbok: Allt annat än succé är otänkbart?

"Dagens sjukt jobbiga nackspärr börjar att bli hanterbar, den molande smärtan har minimerats till i stort sätt ingenting? Antingen så har jag en sjukt stor smärttröskel eller så har smärtan blivet ett med mig? Skit samma vilket, den delen är i vilket fall på tillbakagång. Har precis varit ute med jycken Dino på en tredje promenad för dagen har en kvar där tvån är dubbelt levererat, vilket värmer ett svallande hussehjärta. Vädret utanför är allt annat än positivt snarare djävligt negativt med regn som enda huvudrollsinnehavare. Annars så har jag förberett dagens potatisar som skall bli mos, till detta kära hantverk levereras stekt falukorv av den bästa sorten naturligtvis pratar vi svenska råvaror rakt igenom. Någonting annat är otänkbart.

I morgon tänker jag bestiga min stålhäst vid namn Crescent som är en relativt ny uppenbarelse, som jag inte har sett sedan tiden före min olyckliga knäskada. Med stålhästen tänker jag ta mig ut på en premiärfärd så långt mitt arma knä förmäktar med, denna tur ingår i min rehabträning som jag hoppas skall fortlöpa såsom jag förväntar mig? Efter snart fyra månader i ofrivillig träda kan jag snart kliva ut ur min kokong och bli till den virila fjäril som jag en gång var. Minnet biter sig kvar och jag kan krasst konstatera att en olycka händer lätt, lättare än vad man tror är olyckan framme så är den det. Apropå mat så skall frugan göra blomkålsmos till sig själv, både jag och tonårsdottern tittar på varandra och vi skakar våra huvuden och konstaterar att det där med blomkålsmos är ingenting för oss."

Utdrag från dagbok: En kort baggis bland många andra?

"Ännu en dag i den gudsförgätna hagen bland lyster och blänk där husen står på rad som falna tennsoldater i givakt, där dom olikfärgade bilarna är som stressade mållösa myror på väg till eller ifrån gud vet vad? Mitt i detta måhända paradis försöker jag rehablitera mig så gott det går på det stora hela så har det gått över förväntan? Det stora mandomsprovet inom sinom tid kommer att bestå i att sätta mig på cykeln och helt sonika cykla iväg, det kan låta som en baggis för dom utomstående men för andra involverade så håller dom alla tummar och tår för min skull. Efter två hundpromenader en lång en kort så väntar jag på att min tonårsdotter skall vakna upp, vilket är lättare sagt än gjort tydligen stöp hon i säng efter 2 i natt efter hörsagen? Det var helt okej för mig, eftersom hon var ledig från skolan och dess envetna läxor.

Frugan åkte tidigt i morse till kneget och lämnade kvar mig med en begynnande nackspärr och med en slokörad hund som har en dålig dag idag utanför regnar det portionsomgångar till allas förtret. Apropå min begynnande nackspärr så börjar den gå tillbaka till sitt ursprungsläge och smärtan har delvis försvunnit. Egentligen så önskar jag alla mina ovänner en rejäl jävla nackspärr, där minsta lilla tumvickning är som att få ett gäng sylvassa knivar i sig? Den önskan vill jag inte delge min fru, för enligt henne så finns det inga onda människor? Men hallå där nu är det dags att vakna, det kanske var så en gång i begynnelsen men i nutid finns det ondska i stort sätt i varje maskros som ploppar fram alla dagar i veckan."