Amor, whas here!

Solen skiner, på mig. På oss, på alla. Denna söndag, den 14 Februari. Det är även, alla hjärtans dag. Där Amors pilar, är mer aktiva än någonsin. Har man tur, kan man själv bli träffad? Som tur är, jag redan träffad. För snart 20 år sedan. Då föll jag som en fura. På grund, av Amors pilars kaskader. På tal, om annat. Är dessvärre, är min sträckning från helvetet. Lika jävlig, som igår. Men hoppas, såklart på snabb läkning? Än så länge, anser jag mig ha ett gott läkkött. Nog om, detta scenario. Solen börjar, allt mer. Ta för sig, på himlen. Vilket kan, vara magisk. Ur en obotlig, romantikers perspektiv.

Min sträckning, från helvetet!

Tänk ändå, vad man är. Beroende, av ett par fungerande ben. Att för, egen maskin. Ta sig, från punkt A, till punkt B. Utan hjälp, är en hisnande skön upplevelse. Är faktiskt, ganska glad. Så länge, jag får ha mina ben kvar. Min nuvarande, sträckning. Den som, jag råkade ut för idag. Kanske, inte är livshotande? På något sätt. Men satans ont, gör det vilket som. Bara chilla, som dottern säger. Bara chilla farsan!

Ok då! Ikväll, är det åter dags. För den andra, deltävlingen i mellot. Ingen personlig favorit. Men sen, tänkte jag? Har dom, med Eva Rydberg. Va fan? Känns sisådär bra? Tja, då väljer jag nog. Att lägga, min tv tittar energi. På nåt, helt annat. Nåt program, som jag gillar. Nån klurig, deckare eller så! Det är ju det, som är så bra. Valet, är kravlöst ditt. Helt och hållit. Smaken är, som baken? Synnerligen delad!

Men bingen, i centrum!

Igår, hade vi kinesiskt nyårsafton. Med ett, mindre begränsat pompa och ståt. Inga fyrverkerier. Inga drakar. Endast god mat, dryck och dessert. Idag, är det således kinesisk nyårsdag? Fast en väldigt, försvenskad sådan. I normala fall, brukar man ligga. För ankare, en sådan dag. Ganska självförvållat, men ändå? Det slår, aldrig fel. I förmiddags, gick vi ut på en lång promenad. Då plötsligt, baksidan av låret smällde till. Pang, sa det bara. Resultatet, blev en. Djävulsk sträckning, från helvetet. Riktigt, riktigt ont. Kan varken gå, cykla. Eller ens gå på muggen, som normalt folk. För tillfälligt, ligger jag i bingen. Vilar mig i form, helt enkelt.

I oxarnas tecken!

Fredagskvällen bubblar? Visst, gör den det. På alla håll, och kanter. Frugan fyller år. Yiiippe yeah. Hon är yngre, än vad jag trodde? Min dotter, samt vi firar kinesiskt nyår. En tradition, som sträcker sig över 10 år. Känner mig, väldigt priviligierad. Som får fira, dubbla nyårsaftnar. Dock, utan fyrverkerier. Nu går vi raskt in, i oxens år. Ett kraftfullt år, ur alla aspekter. Maten i afton, blir en asiatiskt komposition. En både smakrik, och kraftfull anrättning. Där många, olika smaker gifter sig. För tillfälligt, sitter vi i framkant. Med var sitt, fullt glas vin. Tittar upp förstrött upp, på stjärnhimlen. Och önskar oss, liggandes. På en playa, vart som helst? Bara simpla drömmar, men ändå. Det bästa, är gott nog.

På sjörövarmanér.

Nu kapar, jag av den här torsdag. Med en, sågtandad klinga. I kärlekens tecken. Som är, den näst bästa dagen. Efter just fredagen. Klar favorit. Torsdagen en dag, som försmäktar. Tro inget annat! En dag, som har innehållet. Allt ifrån, sju sorters kakors totala hysteri. Till intravenösa gosigheter, av allehanda slag. I mitt jobb, som vaktmästare. Huserar jag, i en tillsynes timglasfri värld. Skenet kan bedra? Vars invånare, som för länge sedan. Har dragit, sig tillbaks. Dock ej, under en sten? För att, så småningom. Förbereda sig, inför den sista etappen. På livets resa. Deras liv, är numera en ojämn dragkamp. Mellan toaletten och sänghalmen. Där ettan, tvåan och eventuellt trean skall briseras? Kanske just inte, i den ordningen?

Uti, cyberrymdens verklighet!

Idag är det fest? Tja förvisso, inte ur röjar synpunkt? Men ändå! Utan mer, en digitaliserad sådan. Sitter med ett glas, av okänt ursprung. Skålar tappert, med den. På andra, sidan skärmen. Även den personen. Uti, cyberrymdens villervalla. Skålar, tappert tillbaks. Tillsammans, slår vi i glaset. Hej o hå! Helt och hållet. Tappat, ur ett digitaliserat perspektiv. Tja, förvisso. Är det, varken headbanging? Helikopter sving. Eller andra, utomjordiska avarter. Utan helt, och hållet. En synnerligen sansad, tillställning. Ur en, digitaliserad verklighet. Tja, vi lever faktiskt. I en sådan, för tillfälligt.

Flaggar, för vardagslyxen?

Middagsmåltiden. Både handlad, tillagad, serverad och uppäten. En ärtsoppa, i korvformat. Som en, förvuxen tjockkorv. En nödproviant i krig? I bästa fall. Herregud, det hoppas jag inte på? Som skall gå, både fort och kvickt. Är det tänkt? I vanliga fall, är den bästa ärtsoppan. Såklart, den som man tillreder själv? Så är det alltid. Nästan, i alla fall? Det beror, självfallet på. Vem som tillagar den? Det kan vara, allt ifrån. Värsta kocken, till sämsta tänkbara? I vanliga fall. Skall det, bjudas på flaggpunsch. Fint ska det vara, liksom. Men inte i dag. Då bytte jag, ut flaggpunchen. Mot smaksatt, egenhändig bubbelvatten. Det bubblar, vi på!