Ur ett, köttsligt lookdown. Skall vi, åter uppstå i ottan!

Snart stängs, mitt maskineri. Ned för, i afton. Ett köttsligt lookdown. Ljuden tystnas, när som helst. Dom bullriga filtreras. Ljusen, dämpas ned. Inom en tidsrymd. Blott ett, kvant tums bort? Stängs kroppen av. Den går ned, i lågfrekventa varv. Knappt märkbara. De laddar, om batterierna. Marginalerna fylls på. Så i ottan. Vaknar åter den, gamla kroppen upp. Ur sin, behagliga sarkofag. De arma lederna, knakas åter rätt. För att åter, ännu en gång. Uträtta, sitt dagliga dagsverke. I blod, svett och tårar. Tillbaks, till det där ekorrhjulet. Som dock är, en nödvändighet. Till ett, drägligt liv. Summan blir: Utan ekorrhjul, inget drägligt liv? En annan, förutsättning blir. Att förhoppningsvis, knäcks de arma lederna rätt?

Kampen mot, blomkåls mos och dylikt!

Sverige, förlorade just WM finalen i handboll. Mot Danmark. Som var favoriter, på förhand. Trots förlusten, gjorde Sverige en strong bragdmatch. Men sånt, är livet. Ibland förlorar man? Så är, det liksom. Annars, har vi ätit köttbullar från crock pot. Vilket får ett, sagolikt resultat. Då alla smaker, behålls intakt. Ett bra köp, från våran sida. Frugan, är inne i en viktminsknings historia. Hon kör hårt, med blomkåls mos och dylikt. Dock, ingen som jag håller på med. Själv, kör jag mitt eget race. Vilket ger, dom resultaten. Som jag vill ha. Alla har vi, våra sätt. Att hitta, just det där. Som passar, just för dig.

I teknikens, underbara värld! Finns bara vi?

Min stad Örebro. Är verkligen, under förvandling. Den plockar av, den gamla kostymen. Klär sig, i ett modern fodral. Allt för att, hänga med. Både infrastrukturellt, även intelligenta digitala plattformar skapas. Allt för att, främja den moderna människans behov. Under en period, av ett halvt decennium. Har mer, mänskliga framsteg skapas. Än någonsin förr. Teknikens utveckling. Ligger minsann, inte på latsidan. Saker uppgraderas, och förbättras. Och möjliggör, flera eventuella områden. Att vara gammal idag. Samtidigt, som kanske inte har hängt med. Alls, i den här lavinartade datoriserade utvecklingen. Min svärmor, är verkligen den som. Är totalt "lost in space" i den frågan. Hon stöttar sig, på oss data nördar. Så länge, det nu varar?

Motgång föder framgång. Eller tvärtom?

Livet består, oftast utav motgångar. Eller framgångar, av varierande slag. Stora som små. Tunga som lätta. Däremellan, motgång och framgång. Ligger det där, mittemellan vakuumet. Där vi befinner oss i. I väntan, på motgången. Eller en, eventuell framgång? Vilket kan vara, en hårfin kant. Mellan fiasko, och succé. Har man bara, marginalerna på sin sida? Är det, helt okej. Det finns, människor som har tur i kärlek. Och otur, i spel. Eller tvärtom. Ibland, överraskar mänskligheten. Med att, ha tur i båda. För egen del, har det varit blandat konfekt. 50/50. Lagom dos, utav varje.

När klockrena, söndagar passar in!

Om söndagar. Kan man, berätta mycket om! Allt ifrån, ångestladdade mentala vrakscener. Till fantastiska, gyllenlika tillställningar. Kort sagt, så innehåller söndagar. Ett brett spektrum, av allehanda sinnesstämningar. Från dur, till moll. Från glädje, till sorg. Även kärleks liknande saker, till humorlösa aktiviteter. Kort sagt, en dag. Som avslutar, det gamla. En dag, som startar det nya. Ett vägskäl, en vägren? En cirkulationsplats? Eller varför inte, en återvändsgränd. I en evakuerad myrstack? Om söndagar, kan man sia mycket om. Bland annat, att jag snart skall gå. En rask timmes promenad, till min dotters kalas. En klockren söndag, med andra ord.

När livet balanserar, på en knivsegg!

Det här med, relationer. Är ett, ämne för sig? Att som par, hitta det där. Som gör, partnerskapet hållbart. Såklart, ett ständigt givande och tagande. Att ta för sig, eller ge med sig? Där diplomatin, blir grunden för samförståndet. En balansgång, som man bär med sig. Under hela livet. Minsta snedsteg, kan få ödestigna konsekvenser. Där minsta grej, kan bli avgörande. Ett "avläsande", som till slut blir den röda tråden. Personligen, har både lyckats och misslyckats. Med den uppgiften. Men som helhet. Känner jag mig ändå. Ganska nöjd, med resultatet. Så här, med facit i hand.

Alla sorters, behov tillgodoses!

En strålande, men kall inledande söndagsmorgon. 13 minus, och myggfritt. Med knarrande skor, traskade jag iväg. Lite skare, på vissa ställen. Med jycken Dino, runt halv 9. För 1:an, och 2:ans behov. Allt det där, gick som det skulle. En morgonpromenad. Som halverades, med en halvtimma. Dagens stora sport begivenhet. Blir så klart, WM finalen mellan Sverige och Danmark. Med start, klockan 16. Innan dess, skall jag promenera till min äldsta dotter. Knappt, en timmas gångfärd. Som fyller år. Annars, coolar man ner. Och vilar sig i form, inför årtiondes handbolls match.

Känna sig taggad, eller sticka ut?

Ibland, så är livet en fest. Oftast, en pest på slak lina. Ett socialt inpassande. För att vare sig, sticka ut. Eller tagga fram. Ett mentalt, mitt i mellan tassande. För att ligga, dom närmsta till lags. Ett smilande, inom lagens råmärken. En sorts, ständig prövning. I en omgivning, som blir allt hårdare. Att välja, sin egna väg. Blir allt svårare. Alla kanske, inte vill vara? I flock immunitet, som herr Tegnell säger? Alla kanske, inte heller vill vara lagspelare? Och dribbla bollen, tillsammans. Med alla, andra lagspelare. Så är det. Personligen, har jag alltid varit en lagspelare. Eller samspelare. Som känner mig trygg. I den spelformen. När det, kommer till kritan? Så är vi alla, beroende av varande. Den spelformen, ligger fast förankrad. I den mänskliga naturen. Så är det.

Distanseringens, vara eller icke vara?

Tänk ändå, vad jag själv förändras. Till att ha varit, snudd på översocial. Till att bli, lite mer återhållsam. Även avvaktande, och försiktig. Över lag, tycker jag att folk. Försöker, hålla distanseringen. Ibland lyckas det? Ibland inte? Det man förr trott. Har varit naturligt, är inte alls så längre? Man kan inte ens, gå och bada längre? Vilket helt känns, onaturligt i min värld. Hur det, än är. Så förändras, man efter sin omgivning. Omedvetet eller ej? Så rycks man med, i rådande omständigheter. Nu mera, inbillar jag mig. Att man tar, mer hänsyn? Eller inbillar, jag mig bara det? Problemen å andra sidan är. Att tvivelaktiga, kriminella element. Skor sig, på dom lättlurade godtrogna. Vilket blir. En irriterande arbetstopp, för lagens långa arm.

En f.d. rumlares, bittra verklighet!

Tänk ändå, vad tiderna förändras. Förr gick man, på krogen. Drack bärs, efter midnatt. Var sällan hemma, före 3 på morgonen. En f.d. rumlare, av rang. Idag, är sista beställningen Klockan 20. Punkt slut. Det var den kvällen. Suck suck. Vad händer sen? Tja? Man kramades, hej vilt. Både med kända, och okända. Det sociala livet, blomstrade. Vilket man inte, kan säga idag? Möjligtvis, får man nån förlupen puss av frugan? Eller av jycken. Ibland, har man bara tur. Bitter, är jag inte? Tro inte det? Handen på hjärtat. Tror jag inte, att vi får se. Någon förbättring, förrns tidigast 2023? I bästa fall, ja! Som alltid, är optimismen vår morot.

När saker, och ting förändras?

Tänk ändå vad, viktigt det är. Med både, ren luft. Även miljö, och social samhörighet. Samt ett inre, och yttre välbefinnande. Viktiga delar, för ett okej liv. Det är såklart, inte alla förunnat? Börjar själv, närma den åldern. Som man börjar, tänka efter? Okej, om 20 år? I sämsta fall tidigare? Kanske man, inte kan göra allt. Som man gör idag? I bästa fall, kanske man fortfarande. Är relativt självgående? Men saker och ting, kan plötsligt förändras. Ibland, över en dag. Mitt motto, är således att. Man lever för dagen. Gör det, bästa utav den. Ser möjligheterna, i den. För i morgon, är en annan dag. Men andra förutsättningar.

Delar av, bokstavs vitaminer lagrade!

Hemma igen, efter en genomkörnings promenad. Tur och åter. Besökte, den väldigt komprimerade marknaden. Som man, i stort sätt. Blåste igenom på 5 röda. Men ändå, en väldigt trevlig upplevelse. I ett väldans, vackert vinterväder. Nu kan man, känna sig nöjd. Med den bedriften. Nu är vi fullproppade, med både c och d vitaminer. Vilket, inte kan vara ett minus. I dom här, besvärliga tiderna. Nu kan man med, gott samvete. Coola ned sig, inför kvällens shl drabbning. Må bäste lag vinna.

Allt lever upp, av solens inverkan!

Den här, härliga lördagen. Började med minus 11. Men är numera, strax under minus 3. Delvis, på grund av solens inverkan. Vet ni vad? Allt blir, plötsligt så mycket enklare då. Börjar alltid, min lördag. Med en timmes promenad, med jycken. Efter det, intages en rejäl frukost. Med extra allt. Om en stund, ska vi promenera upp till årets hindersmässa. En synnerligen, komprimerad historia. Allt för att, hindra smittspridningen. I vanliga fall, är den här marknaden. En av årets höjdpunkter, med ett myller av folk. Som sagt i år. Blir det, glest i leden.

Äntligen, WM final i Handboll.

Sköna fredag! Kan man, lugnt säga. Efter en, jämn tuff arbetsvecka. Där många delar. Till slut, blev en enhet. Efter mycket, om och men. Man kan, definiera enheten. Som när, smågruset klumpar ihop sig. Och blir, till ett berg. En stomme. Som man kan jobba, vidare på. Nu har, vi käkat. Vietnamesiska vårrullar med räkor och kyckling. Samt grönsaker, chili med mera. Vårrullarna, gjorde vi med rispapper. Samt friterat räkchips. Efter Sveriges bragdmatch. I afton, i WM semifinalen mot Frankrike. Ser man verkligen, fram emot den andra semifinalen. Den mellan Danmark - Spanien. På söndag, smäller det. Sverige, spelar WM final i handboll. För första gången, på 20 år.

När festen dog, med en gammal T-Ford!

Även den här, dagen. Börjar gå, mot sitt slut. Eftersom, jag är en rutin människa. I en, positiv version. Så släcker, jag ned runt klockan 22. För att få ut, maximalt antal sovtimmar. Visst låter, det så tråkigt? Men det är, en nödvändighet för mig. Skulle inte, fungera annars. På alla, viktiga cylindrar. Utan bara, hacka fram. Som en gammal, uttjänad T-Ford. Det risken, vill jag inte. Utsätta mig för. Jag har varit med. För länge, i den matchen. Annat, var det förr. Då kunde man, festa ett par gånger i veckan. Rumla hem, efter midnatt. Sova, max ett par tre timmar. Sedan, upp i ottan. Och knega, fram till kvällen. Det var då det? Då man kunde, böja armeringsjärn med tänderna?

Summering, av det kreativa!

Summerar, den här tisdagen. Som synnerligen, kreativt. Både bildligt, och ordrikt. Att skriva, olika inlägg. Kontinuerligt. Ibland, enligt löpande band principen. Är min, stora passion. Vid sidan av, allt det inrutade. Man kan, se det som. Att orden, rinner till som i ett vattenfall. Ibland mer, ibland mindre. Där jag får utlopp, för olika sorters intryck. Samt blottlägga, olika nyansers mentala variabler. Genom åren, har jag lärt mig. På vilket sätt, jag kan skriva. Hur och vad, jag får skriva. För att inte, stöta mig med publikum. Sånt kommer, med erfarenhet. Det har jag fått. Genom alla år. Bland annat, på den här medialt sociala plattformen.

Hindersmässan, en tradition!

Morgonen, började med minus 9. Rena rama, kylskåpet. Men övergick, under dagen. Till rena rama, vårkänslorna. Då kändes våren, inte alls så avlägsen. Men sen, tänker man? Herregud, det kommer en februari. Även en Mars, med varierat väder. Än skall vi, inte ropa hej. Trots allt, är vi mitt inne. I vinterbubblans, bistra klimat. I min region. Börjar i morgon, Hindersmässan. En traditionsenlig marknad, sedan dryga 1200-talet. Det finns de, papper på. Som man, vet om? Troligtvis, ännu längre? I dom här, corona tiderna. Blir hindersmässa, en synnerligen avskalad historia. Men några stånd, blir det allt. Men inte på, långa vägar. Som förr i tiden.

Filosofiskt kattguld!

I min värld, börjar kvällen så smått. Övergå, till förnatt. Den här timman, framåt är guld värd. Lite guldkantad egentid. På den tiden, hinner jag filosofera. Kanske inte, om livets stora gåtor? Eller om allehanda, världsförbättringar? Men väl, om dagens lösningar? Vad gjorde, vi bra? Vad kunde vi, göra bättre. Eller möjligtvis förändra? Vad gick, åt helvete? Den bittra, solkiga delen. Måste också, vara med i helheten? Man blev lite låg, när nyheterna. Klassade Sverige, som ett av europas mest smittade länder. Det har jag, all förståelse för. Tycker faktiskt, att man borde. Hanterat det här, mycket bättre? Men å andra sidan? Har man ingen aning, om vad som är bra?

När ett yrvaket, måndagsexemplar exploderar?

Även måndagar, har sina poänger? Absolut, det har dom? Första jobbdagen, efter helgen? Är det bra, eller dåligt? Osvuret är bäst. Man har ju hört, så mycket om. Måndagsexemplar, och så vidare. Min filosofi, är den att. När jag vaknar, en måndagsmorgon. Oavsett, vilket väder det än är? Så tar jag, tjuren vid hornen. Och rider ut, den där dagen. På bästa, möjliga sätt. Oftast, går det bra. Ibland, går det mindre bra. Precis, som det är. Med livet i allmänhet. Peppar peppar, ibland tror man att? Man är född, på en glidande räkmacka. Som tar sig, igenom veckans alla dagar. Utan att få, en endaste buckla på chassit. Men ack, den som bedrog sig.

Pasta carbonara versus Robinson Crusoe!

På spisen, är kvällens pasta carbonara. Så gott som klar. Bara sista, skapande, touchen återstår. En lagom, krämig historia. Där alla, familjens smaklökar. Får sitt lystmäte. Alla parter, skall bli nöjda. Är således, min paroll. Min fru, har ibland rätter. Som inte alls, platsar i min gourmé värld. Nämligen, lutfisk. Som hon, och hennes morsa. Tänker äta, under onsdagen. Nämligen lutfisk, tillsammans med surströmming. Även lever, hjärta, blodpudding. Och annan inälvsmat.

Är enligt mig, maträtter. Som jag anser, vara oätliga. Men salt tunga, är det enda goda undantaget. Herregud, om det så var det enda. Som fanns att äta, på en öde ö. Skulle jag, utan att tveka. Välja grodor, larver, gräshoppor. Eller andra, i den primära situationens godsaker. Men jag hoppas? Att jag aldrig, behöver hamna där?

När söndagen, blir lagom svettig?

På det stora hela. Så har den här, söndagen varit bra? Faktiskt, så bra som den kan bli? Lite småjobb där, lite uppgraderingar där? Men ingenting, som man blev svettig utav. Men allt, är såklart relativt. Så även, i min värld. Ärligt talat, så mår man nog bra. Av att alltid, ha någonting att göra. Lagom är, bäst liksom. Har man, för mycket jobb. Kan man riskera, att bli utbränd. Har man, för lite jobb. Är risken, för mental ohälsa. Ganska överhängande. I vår nutid. kanske det inte finns något lagom. Antingen eller, är det som gäller. Fast man, som jag. Börjar närma, mig pensionsåldern. Så tänker jag, inte tackla av för det. Allt hänger, såklart på hälsan? Utan den, är det relativt kört!

Vi har ett resultat?

Omedvetet, kanske vi alla medverkar. I en verklighetsbaserad undergångsfilm? Där utgången, inte är så självklar från början. Utan där, omständigheterna avgör resultatet? Men som i, dom flesta fall? Kanske även vi, får ett lyckligt slut? Med det vet, vi såklart inte om? Inte nu, i dagsläget? Räknar kallt med, att även Sverige? Förr eller senare. Blir tvingad, till en lookdown? På grund av, yttre och inre påtryckningar. Var så säkra.

Alla går, vi omkring, i våra osäkra bubblor. Och hoppas, på det bästa? Bara att, inse fakta. Att den här, sjukt jobbiga pandemin. Aldrig kommer, att självdö. Så är det bara. Det är bara, vi människor. Som eventuellt. Har den rätta lösningen, i våra händer.

Tick tack!

Om söndagar, kan man säga mycket? Bland annat. Är det en, sådan dag. Där ord som klocka, inte har första prio? Åtminstone, inte hos mig. Självklart, är det om man skall göra nåt? Då är såklart. Ord som klocka, en ringa nödvändighet. Kan man, så ska man helga vilodagen. Nu för tiden, kanske man jobbar hela veckan lång. Personligen, har jag förmånen av. Att jobba raka veckor. Ledig på helgerna. Men så har, det inte alltid varit? Under mina snart, 45 verksamma yrkesår.

Win win, eller pannkakshaveri?

Vädret, är ett sorglig kapitel. Från veckans snökaos, till dagens okejliknande vårväder. Fast med ett, snorhalt underlag. Till och med, talgoxen kvittrade. Alla i min, omgivning kvittrade. Alla, runt omkring mig var glada. Åtminstone dom som jag, stötte på under mina promenader. Naturligtvis, så finns det. En och annan häckande "surkart". Som tittar fram, moloket bittert. Från sina, nedvinklade persienner. Åskmolns mentaliteten, blomstrar. Som säkert, tycker att dom där människorna utanför. Framför sina persienner, är hemska krakar. Självklart, finns dom. Som är bittra, på sitt liv. Faktiskt, en och annan. Ett liv, som eventuellt. Kunde ha, sätt annorlundare ut? Under andra omständigheter? Win Win, eller pannkakshaveri?

Lookdown?

Natten till måndag, stängs gränsen mot Norge. Som tydligen, är hårt drabbad. Av den där, engelska muterade versionen. Lookdown. Undrar, hur Sverige tänker agera? Är vi så, hårt hållna av den där. Gamla mossiga grundlagen. Att vi är, helt bakbundna. Och inte kan, göra någonting. Herregud, vi måste anpassa oss. När vi är mitt inne, i en oreglerad pandemi. Omvärlden, visar att pandemin. Når rekordhöga siffror. Kanske är Sverige, på gång mot en lookdown? Eller kör man, på som vanligt? Känns som landet Sverige, är som den där ostbiten i råttfällan.

Om rolighetsfaktorer!

Man har inte. Roligare än, man gör sig? En sanning, med modifikation. Sedan, finns det dom. Som är grymt roliga. Utan att dom vet om det? Men även de, som i grunden är roliga. Men som inte, når ut med poängen? Individer, med överspel. Lite åt " too much" hållet, kan vara sjukt jobbiga. Min humorsort, kan ibland vara torr som fnöske. Lite åt, det engelska hållet. Monty python, är ett lysande exempel. En av mina, absoluta favoriter. På en klassisk, torr humor. Som kanske, inte alla begriper. Humorn, kommer alltid att vara en del. I mitt fortsatta liv. Utan humorns kraft. Kan vi lika gärna, lägga oss ned och självdö? Hur kul är sånt?