Idag vaknade jag upp, med livet i behåll. Känns bra! Utanpå, känns jag starkare än någonsin. Starke Adolf, släng dig i väggen. Inombords, faller snöblasket ned i strida strömmar. Inre konfliktproblemen, hopar sig. De svarta molnen, blir fler och fler. Kravlar mig håglöst upp. Ur den invanta sänghalmen. Sätter på kaffepannan. Utan morgonkaffe ,inget värdigt liv? Utan frukost, stannar vissa funktioner upp. Så sant, som det var sagt.
Laddar brödrosten, med vete ammunition .Som snart, kommer att brisera. Vilken minut, som helst. Utan rostat bröd, faller vissa delar. Sönder och samman. Känns som om ,denna smått symtomfria morgonen. Kanske ändå, landar problemfritt? Men dagen, har fasiken. Knappt börjat, sträcka på sig. För tidigt, att måla fan på väggen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar