På spisen, är kvällens pasta carbonara. Så gott som klar. Bara sista, skapande, touchen återstår. En lagom, krämig historia. Där alla, familjens smaklökar. Får sitt lystmäte. Alla parter, skall bli nöjda. Är således, min paroll. Min fru, har ibland rätter. Som inte alls, platsar i min gourmé värld. Nämligen, lutfisk. Som hon, och hennes morsa. Tänker äta, under onsdagen. Nämligen lutfisk, tillsammans med surströmming. Även lever, hjärta, blodpudding. Och annan inälvsmat.
Är enligt mig, maträtter. Som jag anser, vara oätliga. Men salt tunga, är det enda goda undantaget. Herregud, om det så var det enda. Som fanns att äta, på en öde ö. Skulle jag, utan att tveka. Välja grodor, larver, gräshoppor. Eller andra, i den primära situationens godsaker. Men jag hoppas? Att jag aldrig, behöver hamna där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar