Världen, en grym kokande kittel.

Konstaterar, att det är. En grym, värld vi lever i. Äldre människor, sticks ned. Av desperata män. Desperata kvinnor, flyr hals över huvudet. Från sina våldsamma män. Med sina, skrikande barn i följe. Utan förvarning. Utan vare sig, moral eller samvete. Avsvimmade unga människor. Rånas i stället, för att hjälpas. I avsaknad, av både. Mänsklig kärlek, och empati.

Världen har blivit, allt mer skruvad. Allt mera, svårbegriplig? Det hela, tenderar att eskalera. Brottsspiralen, borrar sig allt djupare. Ner i det, hjälplösa mörkret. Där andra krafter. Mobiliserar sig, hej vilt. Med huvudlösa presidenter. Som irriterar, moralens väktare. I min värld, finns inget våld. Kanske nån enstaka mygga, som blir lidande Det enda, jag slår ihjäl. Är den, överflödiga tiden. Den har jag, ingen nytta av!