Konstaterar, att det är. En grym, värld vi lever i. Äldre människor, sticks ned. Av desperata män. Desperata kvinnor, flyr hals över huvudet. Från sina våldsamma män. Med sina, skrikande barn i följe. Utan förvarning. Utan vare sig, moral eller samvete. Avsvimmade unga människor. Rånas i stället, för att hjälpas. I avsaknad, av både. Mänsklig kärlek, och empati.
Världen har blivit, allt mer skruvad. Allt mera, svårbegriplig? Det hela, tenderar att eskalera. Brottsspiralen, borrar sig allt djupare. Ner i det, hjälplösa mörkret. Där andra krafter. Mobiliserar sig, hej vilt. Med huvudlösa presidenter. Som irriterar, moralens väktare. I min värld, finns inget våld. Kanske nån enstaka mygga, som blir lidande Det enda, jag slår ihjäl. Är den, överflödiga tiden. Den har jag, ingen nytta av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar