Visar inlägg med etikett Bild & Ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bild & Ord. Visa alla inlägg

18 september 2020

Bild & Ord: En stilla flirt med livet.

 Bild 57: Verket "En stilla flirt med livet", av bildskaparen G.zero.T.

En som betydde mycket, för mig under min gryende uppväxt. Var en av mina, tre morbröder. En rolig man, med en kappsäck full utav galna upptåg. Egentligen, så visste man aldrig var man hade honom. Som en oberäknelig gubben i lådan, briserade han ut sina skämt. Till höger och vänster. Sånt gillade jag då, men även idag. Fick nog, en hel del sånt utav honom. Det oberäkneliga.

Minns en gång, då han jag och hans rundlagda hustru. Skulle tälta på Åland, under ett par heta sommardagar i mitten av 70-talet. Hans hustru, var kroppsligt sätt. Raka motsatsen, till min morbror. Som var smal, som linjal i sin kroppsform. Hennes, specialitet var en överjordisk god Janssons Frestelse. Med mycket grädde i. Som slog allt, i matväg. Den klassiska rätten, blev hennes goda signum.

Vi började, redan på båten med att. Med att tanka oss fulla, med ett par tre stadiga groggar. Som han sa, skulle lätta på all ingrodd problematik? Naturligtvis, så trodde jag honom. På den tiden, trodde jag på allt och alla? Så godtrogen var jag. Och så, skålade vi vidare. Väl framme, på campingplatsen började det regna. Så in i helvete, också. Morbror och jag, var i gasen. Ovädret, höll i. Hans fru, började längta hem. Tillsammans, upplevde vi ändå ett par fantastiskt minnesfulla dagar på Åland. Vi förblev, dom bästa vänner långt inne i döden.

Obs! Se föregående.

Fortsättning följer...



17 september 2020

Bild & Ord: Kaoset i betongdomänen.

 Bild 55: Verket "Kaoset i betongdomänen", av bildskaparen G.zero-T.

I min jakt, på att äntligen få släppa fram. Dom absolut, viktigaste personerna i mitt liv. Tänker jag först berätta om ,min lärare på yrkesgymnasiet. Där jag gick, i slutet av 70-talet.Denna lärare, var utav guds nåde själv. Hans egenskaper, förutom dom han ägde .Var att, göra ordentligt folk av ett gäng långhåriga ungar. Det verkade, som en hopplöst uppgift? 

Det lyckades, han faktiskt med. Vi avgudade, denna smått fantastiska människa. Tills den dag, då dom hade halat flaggan på halv stång .När vi kom till plugget. Va fan, hade hänt nu då? Vi stod där, som ett gäng frågande långhåriga fågelholkar? Till slut, kom det fram att denna jordnära ikon för oss .Helt apropå, hade tagit sitt liv. Orsaken var, av personlig karaktär. Hans gärningar, kom att betyda mycket för mig.

Även min moster, än av dom enda kvarvarande i min släkt. Vi är ett utdöende släkte. Hon är en, bra bit över 85 bast. Men hon, är den enda. Som verkligen, har brytt sig om mig. Hon skickar kort ,när min familj fyller år. Hon har stenkoll, på allt och alla. Var alltid, hos henne på somrarna. Vilket jag älskade .För mina pengar, jag tjänade på att hacka rovor. Tog hon med, oss på tivoli. Där jag visserligen sköt bort ,hela penningen på prickskytte. Men vad gjorde det. En fluga gör ingen sommar?

Obs! Se föregående.

Fortsättning följer...



Bild & Ord: Ett ögonblick i mängden.

Bild 54: Verket "Ett ögonblick i mängden", av bildskaparen G.zero-T.

Det finns, endast ett fåtal personer. Som jag tänkte berätta om, i ett par avsnitt. Dom flesta av dom, är dessvärre döda. En del sedan länge .Som har, påverkat mitt liv. Till den jag är. Dom som har peppat, mig bäst efter sin förmåga. Dom som har lyssnat, på mina ibland smått fantastiska utlägg. Om ditten och datten, om fakta och fantasi. Dessa personer, där var och en var unik. Såklart, så är att varje människa är unik på sitt sätt. Det utgår vi ifrån .Men dessa personer, är på en nivå högre än det unika?

Jag börjar med min mormor. En hemmafru, till en egocentriskt verkmästare inom asfaltbranschen. Han var en, av många så kallade "asfalt rallare". Familjen, fick utan protest flytta med så länge .Vägen fortsattes byggas. Det blev ett par stopp, för mina morföräldrar. Denna mormor, var det snällaste utav dom alla. Hon fogade sig i allt, för hennes barns skull. Under hela min uppväxttid. Sa hon inte, ett enda ont ord. Det var hon, som såg till. Att jag kunde leva med, och för med mina fantasier. Hon var en så viktig del ,i mitt egna fortsatta sociala byggande.

En annan viktig person, var såklart min plast farfar. En charmör, utöver det vanliga. En som kedjerökte, Prince utan filter. Precis, som över 50 % av befolkningen också gjorde. Denna man, hade en rastlös syster som drog iväg till Eldslandet som cowgirl.Nån gång på 20-talet.Vilket var strongt gjort, vid den tiden. En kvinnlig pionjär. Som inte bangade, för lite äventyr i okänt land. Men plast farfar, dog en allt för tidig död. Hans hjärta, orkade inte med hans dubbeljobb. Dels som gummiarbetare på dagen, dels som bensinmacksföreståndare på kvällen. Vi spelade, ett sista parti fia med knuff. Som han älskade. Några dagar, senare dog han i sviterna efter en hjärtinfarkt.

Fortsättning följer...



16 september 2020

Bild & Ord: Solrosor och tvåsamheten.

Bild 52: Verket "Solrosor och tvåsamheten", av bildskaparen G.zero-T.

Alla är vi barn, av sin tid. Lyssnar på proggklassikern Barn av vår tid, med Nationalteatern. En igenkännande låt, från min egen omtumlande period på 70-talet.Där det mesta ,handlade om sex bärs och rock´n´roll. I det här fallet, rörde jag mig förtjust. I mellan stilarna, progg punk hårdrock och pop. Någonstans där emellan. Hade jag även, en allvarlig släng av både synt disco reggae och ska.

En period, då man verkligen var barn av sin tid. Då perioden, mest bestod av flumgubbar, damer med hatt, och långhåriga snusande hårdrockare. Som drack mellanöl, var allmänt tuffa och pinkade på skolans gympasal. Vilket var standard. Det var den tidens ,polisongprydda huliganer. Knappast några svärmorsdrömmar? Vilket säkert inte, var dom hårda pinkande pojkarnas mål. Minns skolans gympalärare, som blev så förbannad. Att han bröt foten, när han jagade. En av dessa tidens, snusande oborstade huliganer.

Idag, blickar man tillbaka. Till sin egen storhetsperiod .Den var inte stor, men ändock en period. Då var allt ,bara guld och gröna skogar. Ingenting av värde, fick bekymra oss. Man kan lugnt säga, att vi ständigt var i nuet. Det var nu som  gällde. Ingenting annat. Morgondagen, fick bli som den ville. Dåtiden, betydde lika lite för oss. Som ett glas vattenskadad skummjölk, på skollunchen.



13 september 2020

Bild & Ord: Flickan och svampen.

Bild 48: Verket "Flickan och svampen", av bildskaparen G.zero-T.

Man blir sällan profet, i sin egna stad? Kanske med, några få lysande undantag. Ett av dom, är bland annat Hjalmar Bergman. Men även Sune böckernas författare. En del rockare, ingår även i den förnämliga församlingen. Det där med att skriva, har liksom alltid varit min grej. Att förmedla saker och ting. Till min speciella stil .Det där, om att hitta sin egenartade nisch och så vidare.

Alla har vi väl, våra hobbys .En del gör si, andra så. Huvudsaken, är att man kan falla tillbaka. Till någonting, som man tycker om och gillar. Har skrivit allting, som går. Utom att få, egna böcker tryckta. Tusentals insändare i lokalblaskan. Mängder av både prosa, dikter och noveller. Publicerade i sådana kretsar .Små skrönor, till coola musiktexter. En herrans massa år, som facebookare.Vilket jag inte är idag. Den tiden är förbi. Idag, satsar jag helt och hållet på bloggformen. Ett medialt attraktivt verktyg, som verkligen passar min stil. Där går jag all in, med hela min själ.

Blir jag inte profet, någon annanstans? Så hoppas jag, att jag blir det här och inom bloggkonsten. Åtminstone strävar, jag efter det. I mitt arma huvud, så kryllar det fortfarande med oskrivna vardagsbagateller. Om små, korta snärta berättelser. Som förhoppningsvis, skall tilltala såväl mina gamla som nya läsare. Ni blir inte av med mig, så himla lätt? För jag har precis, bara börjat med den här kreativa nischen.



Bild & Ord: Den liggande lathunden.

Bild 47: Verket "Den liggande lathunden", av bildskaparen G.zero-T.

Man brukar säga, att det ligger en hund begraven .När man anar oråd, om någonting. Eller så plockar man fram lathunden. För att göra någonting? En manual, för att förenkla saker och ting. Min jycke, som lystrar till namnet Dino. Är en hund, som nästan alltid. Lyder sin älskade husses, mista vink? Ibland, så kan han få för sig. Att totalt skita i, mina förmaningar. Precis, som oss människor. Så vill vi, inte heller gå i koppel?

Från början, var jag väldig skeptisk till att ha hund. Jag var ingen, hundmänniska uti fingerspetsarna. Har alltid haft katter. Som mera, speglade min fria personlighet. Hur som helst, så fastnade jag till slut för jycken Dino. Som kom att bli en kär vän. Som en självklar del ,i vår familj. Hunden, har vi nu haft i ett par år. Så den har fogat sig, till våra rutiner. Och funnit sig, i vardagens banaliteter. Som hund i handsken.

Katter däremot, är självständiga djur .Dom går sina egna vägar. De gör som dom vill. Mina katter på landet, var sådana att när dom blev hungriga. Hoppade dom upp, på fönsterblecket. Slog med tassen på fönsterrutan. Då ville den komma in .Sedan vilade, den sig en stund. Sedan ville den ut igen, i det fria. Jaga lite möss, för att eventuellt dryga ut kosten. Eller bara vara katt, i naturens myllrande sköte.



12 september 2020

Bild & Ord: Borgerlighetens soptunnor!

 Bild 46: Verket "Borgerlighetens soptunnor", av bildskaparen G.zero-T.

Mitt hem är min borg? Kanske man kan säga så, när man bor i ett slott? Vem gör det, förutom kungen? När man inte gör det. Så känns ändå, Som om Örebros slott, är min borg. Ett tryggt ställe, man har vuxit upp omkring. Ingen påtaglig kriminalitet. Det var då det. På 60-70-talet.Nu mera, törs inte ens tjejerna gå ut efter klockan 20.Va fan, är det för värld som vi lever i? Ska man behöva vara rädd, när man ska gå ut. Herregud. Vara rädd, för att någon ska klubba ned dig. Nää, fy fan.

I min värld, ser jag att allt börjar eskalera. Ur det negativa hållet. Brotten, blir både grövre ihärdigare och påtagligare. Kanske, speglar det samhället som vi lever i. Det speglar nuet. Där ingenting, är som man är van vid. Strukturer förändras, balanser rubbas, fundament flyttas till platser vi inte är vana vid. Allt runt omkring oss, omstruktureras till nåt vi inte vill kännas vid. Kvar blir bara, tomma livlösa fragment. Av vad som, en gång var ett fungerande samhälle.




Bild & Ord: Omspriderskan.

 Bild 45: verket "Omspriderskan", av bildskaparen G.zero-T.


När snillen spekulerar, kan allting hända? Ibland går det bra. Ibland, går det åt helvete. Min bild av snillen, är en person som ser överläst ut. Bär pullover och gabardinbrallor. Kanske glasögon. Även har, ett gäng mera IQ än vad jag har. Den bilden, kanske var vanligare förr i tiden. Nu mera, ser snillena ut som mig och dig. Vanliga personer utanpå, men innanför skiljer vi oss åt.

Kände en snubbe, som kunde rabbla telefonkatalogen. Inte hela, men ändå en stor del av den .Jävligt imponerad. Själv, vet jag inte ens vad jag har för mobilnummer. Eftersom, jag inte ringer till mig själv. Mitt IQ, kanske ligger något högre än en fiskpinne. Men det är, ytterst ytterst hårfint. Ibland, avgör bara ett hårstrås volym skillnaden.

Ändå. Så tror jag att snillen, är bra endast på sitt område? Vad det nu kan vara? Resten, kanske är som ett svart hål i universum? Som en öken, där man kommer till. Men inte från. Sedan om dom har, någon form av bokstavs kombination. Det är inte jag, rätt man till att svara på? Visst, kan det vara så?



06 september 2020

Bild & Ord: Civilistens Klagan.


Bild 44:,Verket "civilistens klagan", av bildskaparen G.zero-T.


Idag är man stendöd? Bokstavligt sätt. Så jävla död, bildligt sätt. Veranda liten kroppsdel, skriker efter sin mamma .Det brukar, den inte göra i första taget. Efter mitt 60 års kalas, så är den rätta benämningen just stendöd. En död, med modifikation. Tänker aldrig mera ,fylla jämt .Det kräver sin man .Ska du veta. Men kul hade jag. Sådana fester, går i 10 års perioder. Tur är väl så.

Nu är jag inte, en sådan som klagar. Inte i första hand. Men, man kanske skulle hållit en mera jämn balans? Så här i efterhand. Som sagt, lätt att vara efterklok. Men ingenting av det, som hände i går. Skulle jag ha, haft ogjort. Vad mer kan begära, utav trevligt sällskap. Bra mat, bra musik, bra påfyllnadsgrad i glasen. Trevlig värd, läs mig .Allting var bara så där, jävla trevligt. Så himla socialt distanserat. Att man blev mörkrädd.

Idag, är man den där zombien. Som alla talar om. Inte med? Den där gengångaren, som hasar sig fram i sin söndags frånvaro. Som en skadeskjuten känguru .I hopp, om att någon vänlig själ. Leder dig tillbaks till sängens, sköna fyrkant? Kanske har det med åldern att göra? Att man känner sig, som en urlakad kolja. I och för sig, så har jag mig själv att skylla. Men va fan, man lever ju bara 1 gång? Eller?




03 september 2020

Bild & Ord: Motljusvandrarna.

Bild 43: Verket "Motljusvandrarna", av bildskaparen G.zero-T.

Befinner mig mitt i, naturens höstförberedelser. Det kalla, det blöta, det varma. Huller om buller. Ingen ordning alls. Allting är höst. Fast naturen, motvilligt släpper i från sig sommarens sista skepnad. Förr eller senare, släpper den helt taget. Den har inget val. Därför att Kung Bore, kommer att breda ut sig. Den kalla kungen,tillhör inte någon av mina favoriter.

Apropå favoriter, så verkar jag var dom gamlas favorit. Åtminstone på mitt kneg. Kanske för att jag, är 20 år yngre än dom. Jag är ju bara, nyss fyllda 60.Ingen ålder, på en gammal häst. Skojade alltid, min morfar till det. Ibland fick han till det? Oftast inte. Medans då min salige mormor, hade en mera underfundig humor. Ibland, visste man inte vad det roliga bestod i? Det fick man lista ut, efter hand.

Det blev som jag trodde? Den övriga familjen, köper med sig McDonalds hem. Jag som trodde, att ärtsoppan var kung idag? Herregud, så fel jag hade. I och för sig ,jag kan ju inte ha rätt jämt. Det är inte, speciellt schysst mot dom övriga i min familj. Någon måtta, får det allt vara. Snart kommer skräpmaten hem, som ett ofrankerat brev på posten.



23 augusti 2020

Bild & Ord: In the ghetto 2.

 Bild 41: Verket "In the ghetto 2", av bildskaparen G.zero-T. (Fd.RA.T: art)

Tiderna förändras, eftersom människorna förändras. Andras verkligheter, blir till dom nyas verklighet. Allting ändras. Alla gånger inte i den, takt som vi vill ha. Det sunkiga partyfolket från förorterna smet, flyr till cityhärdens klet .Drinkarna ändrar karaktär. Vars innehåll får en mer ,rå kemisk nyans.

Ibland, vet man inte ens vad den innehåller? Kanske en våldtäktsdrog? Syntetiskt knark, i värsta fall? I nuet, bor tvivlarna. Som får klotet för någon ,mikro sekund att rotera baklänges. Alla vi medborgare ,förändras någon grad varje dag .Vare sig, om det är negativa eller åt det positiva hållet. Så gör vi det. Medvetet eller omedvetet.

En gång i tiden, spelade tiden ingen roll. Allt var bara, så fantastiskt tidlöst. Tills man en dag, vaknade upp och var vuxen? Fan! Det trodde man aldrig? Att bli vuxen kanske, men inte så jävla fort. Stackars krakar, som blir lillgamla eller brådmogna som liten? Det var sannerligen inte jag? Mognade först, långt uppe i åldern. Vissa, av mina närmaste anser än idag att jag har fastnat i en tidlös bubbla. Där inget, mogenhets tvång existerar.


Bild & Ord: En urbaniserad ängels funderingar.

 Bild 39: Verket "En urbaniserad ängels fundering", av bildskaparen G.zero-T.

Jag funderar, om ditten och datten. Om allt och alla. Även de i periferins gömmor, även dom i ytterkanterna. Om det rätta, om det felaktiga. Om valen och kvalen. I slutändan ,avgör jag själv. Om det värt att, lagra något i mitt långtidsminne? Det som inte är, så viktigt i dag. Kan bli det i morgon. Det som var viktigt förr. Kanske inte har, någon betydelse i dag?

Om man tänker efter, så har egentligen allt betydelse. Mer eller mindre. Varje liten grej. Kan vara den sista, pusselbiten för helheten. Förr sa man, att det ordnar sig alltid. Numera, måste man planera. Varje grej. Då allt handlar om pengar, om tiden, om marginaler, om smidigheten, om motivationen. Allt sådant inkluderas, för att få diverse projekt att gå ihop.

Funderar även lite kring ,fotbollsallsvenskans troliga publik. Ska dom fortsätta, att lira inför tomma läktare? Eller ska dom plocka in, typ 50 pers. Som är tillåtet idag. Ok, det kan bli lottdragning på årskorten. Som folk har köpt. Ska jag nu, vara riktigt ärlig. Tror jag inte ,att vi får se någon ljusning. Förrns tidigast, i mitten av 2021? Då skall ni veta. Att jag ändå är, en obotlig optimist.



22 augusti 2020

Bild & Ord: Ett skumt pokerliv.

Bild 37: "Ett skumt pokerlir", av bildskaparen G.zero-T. (fd. Tom Rabalder)

Kortspel, har alltid varit ett kärt nöje. I min familj, kör vi olika varianter .I olika former, med tvivelaktiga regler. En tolkningsfråga ,i vissa läger. Moralångest ,i andra. En gång i tiden. Så råkade jag, hamna på en illegal poker och spritklubb. Efter en rotblöta, på krogen. Där det spelades om, ganska höga belopp. Cigarr gubbar, med tjocka plånböcker .Drickandes sjörövargroggar, med tvivelaktigt anseende och utseende.

En både omtumlade, och kittlande känsla .För en ung, blåögd och omogen grabb. Som jag råkade, vara just då. Men alltid under parollen .Lagt kort ligger .Oskrivna regler, som sätts i bruk. Just den här klubben ,levde sitt eget liv. Med egna regler, eget flödande spritförråd. Egna värdinnor, utrustad kök, livvakter och bank. Hela grejen, var ganska surrealistisk. Men det var ju, det mesta på 70-talet.

I dagens enorma utbud, av både spel och dobbel. I alla dess former, så verkar patienser rena tönt grejen. Nu sitter, åtminstone min dotter uppkopplad och lirar olika strategi spel. Helt innesluten ,i sin egna högst privata bubbla. I dag, är just en sådan dag. Då även jag, utan nått moraliskt dilemma. Kryper in i min speciella bubbla. I den, kan man exempelvis dricka vin. En bra bubbla, låter det som. Där i tänker jag sitta, tills jag kommer på bättre tankar? Hoppas inte!


Bild & Ord: Skira speldonnor.

Bild 36: Verket "skira speldonnor", av bildskaparen G.zero-T. (fd. Tom Rabalder)

Handlar om att all, musik i grunden har sin charm? Inbillar jag mig. Med vissa undantag. Eftersom jag är en stolt, punkare sen scratch. Så ratar jag av naturen, flertalet musikstilar. Eftersom, det inte alls tilltalar mig .Punk för mig, var och är en ren och skär protest. Mot det kommersiella. Mot överflödet .Mot allt högtravande byråkrati .Mot byrådirektörernas, mossiga paragrafer .Som ingen människa, begriper ett skvatt om?

Jag revolterade, både mot morsan farsan grannen och kungahuset. Mot allt, som jag trodde var skit. Vilket det i regel var. Skulle inte vilja, byta bort den där fina perioden. Den har liksom, format mitt liv. Precis som jag ville ha den. En skränande svavelosande utvecklingsfas. Som jag var tvungen, att gå igenom. Tackar, punk kulturen för detta. Utan denna oborstade fas. Blev jag inte, den jag är idag.

Kan idag ,förstå mina föräldrars våndan. När jag spelade typ Sex Pistols, eller annan ljuv punkmusik på högsta volym. Musik skall höras. Hög noice faktor, och byggas utav glädje. Det var en viss Lill Lindfors, som myntade det begreppet i en festival schlager. Naturligtvis, så lirar jag fortfarande punk. Tro fan det .På gamla dar, har min musiksmak breddats betydligt .Herregud, det finns så mycket bra musik runt om. Bara man tar sig tid, att hitta den .Den som söker finner? Oftast.


17 augusti 2020

Bild & Ord: På tu man hand.

Bild 32: Verket "på tu man hand",  av bildskaparen G.zero-T. (Rabalder 2016)

Handlar helt kort, om tjejer och cyklar. Till och med samtidigt .Eller var och en för sig, om man så vill .Dess positiva inverkan, på mitt liv och leverne. Men även, det negativa också såklart. Båda känslorna, finns där representerade. Det ena utesluter ,inte det andra? Inte på något sätt? Där tjejerna men även cyklarna, är den gemensamma nämnare i mitt liv. Varken från eller till? Nu eller senare.

Har man denna djupa. Erfarenheten, även kunskapen av tjejer som jag har. Så kan man, betydligt mera än den oerfarna? Eller där, någonstans mitt emellan. Men en lärdom är. Att man aldrig någonsin, kommer att förstå en kvinna fullt ut? Jag lovar, har försök hur länge som helst? Utan att lyckats. Är nu inne på andra äktenskapet, har fyra barn. Ändå så har jag bara gott, att säga om dom. Mestadels ,i alla fall. Vad vi än tycker om varandra, kanske är ömsesidigt?

Fast ibland, har "hela havet stormat", kastruller har kommit flygandes .Dom har inte träffat mig, eller så. Snarare, så har det varit varningsskott. Lösa eller hårda laddade, vet jag faktiskt inte? Ibland, har det briserat utan förvarning. Kort och gott, så har både cyklar och tjejer. Varit som krånglade ramdelar ,i mitt periodvis stormiga liv. Eller som ett delvist smörjande nav, på livets gång. Vars väg, har varit långa uppförsbackar. Korta nedförsbackar .Kuperat, som helvete. Glashalt, så in i bängen.Men även plant asfalterat, med vissa harmoniska partier.


Bild & Ord: En frukost.

Bild 31:Verket "En frukost", av bildskaparen G.zero-T. (RAB.-16)

Med ålderns dagars rätt. Så inser man att, frukosten blir allt viktigare. En bra start på dagen, aktiverar dina "må bra" celler. Att fungera tillfredställande. Liksom motorer ,av alla dess slag. Som behöver ,sitt livgivande bränsle. Alla små grejer, vad det än är måste tillgodoses. Ett liv ditt enda, måste skötas om. En bra start för mig, är på vardagarna. Kaffe juice, en polarmacka med lök ost och salami. På helgerna, lyxar jag till det hela?

Då tar jag mig två polarmackor, med samma innehåll. Juice, ett ägg och fruktyoghurt. Som sagt vad, så är just en stabil frukosten. Den viktigaste ,på hela dagen. Den som, sätter just ribban för dagen. Högt eller låg, beroende på frukostens innehåll. För tillfälligt, är jag inne i en period där jag balanserar kosten. Få dom rätta bitarna ,att falla på plats. Låta bra kost, göra själva jobbet hela dagen .Naturligtvis, så handlar det om många faktorer. För att få allt att klappa. Hittar man personligt rätt där, så är det guld värt.

Delar av familjen, är väg till kick offen inför skolstarten i morgon. Med coacher, före detta lärare eller mentorer .Under två veckor, går dom på ett "on boarding" schema. För att på så sätt, lättare komma in i matchen. En samverkan, mellan eleverna och ämnespersonalen. Ett annat tänk, en annan pedagogik. Allting blir både nytt och, annorlundare än i den kommunala skolan. På den linjen, är vi på för närvarande.


16 augusti 2020

Bild & Ord: Red Love.

Bild 29: Verket "Red Love", av bildskaparen G.zero-T.

Symboliserar min kärleks förklaring. Till jordens röda guld. Minns min, barndoms rotande. Bland dessa, röda gubbar. Hur vi plockade. Hur vi krökte rygg, inför dessa godsaker. Goa minnen. Till bredden fyllda hinkar. Röda munnar, vita tröjor som blev röda. Allt runt omkring oss, blev rött. Efter en hel dags, plockande uti gubbfårorna. Mormor, hon gav sig inte förrns alla hinkar blev fyllda.

Det var kravet hon, ställde på oss plockarna .Så hon kunde, koka saft, koka sylt, göra marmelad, kräm, pajer, kompotter, bakverk med gubbar i. Även andra verk ,med gubbar i. Mormor gjorde allt, man tänkas kan med gubbar och lite till. Därför minns jag, det med glädje. Att man kunde äta, jordens röda guld året om. Vilket såklart, var en lyx utöver det vanliga. Samma sak, var det både med blåbären, lingonen, flädern, körsbären, kråk och klarbären.

Nu för tiden, har folk varken tid eller ork. Lusten kanske finns där, men absolut inte energin. Den behövs, till livet runt omkring dig. Att hinna med att sylta och safta. Med detta pressade, tidsschema är otänkbart. Jag älskar fortfarande, att plocka mina olika bär. Även några sorters svamp. Undrar om man skulle, slänga ihop en kantarellmacka förresten? Den tiden, får jag ta mig!



15 augusti 2020

Bild & Ord: Sorts samspel

Bild 28: Verket "Sorts samspel", av bildskaparen G.zero-T.

Ett träd. En ensamhet i samklang "sorts samspel. Ett vatten, ett liv. Ett sammanhang i nuet. En rot med en livskraft. Apropå ensamheter, så kan man vara ensam i ett enormt folkhav. Är det självvalt, så finns det alltid en anledning till ett eremitskap.Är det ofrivilligt, så är det väldigt tragiskt att det kunde bli så. Herregud, så många ensamheter det bor i vårt avlånga land. Gamla utan, släktingar eller vänner. Handikappade, som vill ha kärlek. Men inte får det. Vanliga människor, som av en och annan orsak. Bara smälter in, i den stora gråa massan. För oss, är det inga problem?

Ett träd har sina årsringar, för att bedöma ålder åverkan och annat. En människa, har sina rynkor krämpor och skenet i sina ögon. Som berättar en hel del, om vad den har varit med om. Det tragiska i allt detta är, att vår natur. Långsamt håller på att försvinna. Det vackra, ersätts av en betongyta. Som borde vara någon helt annanstans. Omgivningarna förändras. Strukturer omfördelas.

Kvar blir, i bästa fall en taggbuske som hundar pinkar på .Det är sånt, som vi får leva med. Från grottmänniska, till ett högteknologiskt miffo. Som undrar, hur naturens såg ut förr i tiden. Eller så kan man, googla på ämnet. Under min hittills varande livstid ,har jag under resans gång sett både uppgång och fall. Numera betydligt flera fall, än uppgångar. Hoppas den negativa trenden vänder? Eller åtminstone stannar upp, eller helt avtar?


14 augusti 2020

Bild & Ord: Unikum clowneri.

Bild 26; Verket "Unikum clowneri", av bildskaparen G.zero-T.

Det bor en clown, i oss alla. Berättade alltid, mormor. Hon var fri, och mentalt obunden. Kliniskt ren från vare sig, ramar krockkuddar och mallar. Hon umgicks, oftast med ett gäng clowner omkring sig. Dom trodde inte själva, att dom var det? Men jag visste säkert? Dom kunde, inte dölja det. Det är kanske därför, som min bildkonst. Mitt skrivande ,inte fyller några förutbestämda mallar. Inga lagar, ingenting som formar boxen fyrkantig och träig. Det är jag, evigt glad för. Tack mormor.

I slutändan, handlar nog allt om min mormor. Hennes osjälviska tankebanor, som format hela min barndom. Samt mitt vuxna liv, och fortsatta existens. Att släppa på bromsen, och se det där som inga andra ser? Som dom kanske, missar nåt i förbifarten? Min egna revolt, min frigörelse från föräldrarnas förtryck var häftig. En purple haze effekt. En sorts inre kamp, mot en yttre fiende. Ett punkigt flow, som satte prägel på mitt fortsatta liv och leverne. Som en uträknad fågel fenix, som alltid återuppstår trots dåliga odds.

Än idag, strävar jag efter att fullfölja den inslagna linjen. Att ingenting är rakt, utan det kan böja sig, bli en aning krokigt, ta andra vägar och så vidare. En livserfarenhet, som är lika starkt som det svenska urberget. Däri kan man lagra, kärnavfall i flera biljoners ljusår.

Just nu i skrivandets stund, filosoferar jag över livets orättvisor? Vad kunde gott bättre, vad kunde gått åt helvete? Oftast förtränger jag, det dåliga. För att utvinna, det som är bra ur det taskiga. Bara denna dramatik, kräver sin rätta man. Känslan är som att hoppa fallskärm, utan just fallskärmen. Men landar hel, med båda fötterna på marken. Känn, på den dramatiken?


Bild & Ord: Bland stål och ånga, ler himlen vackert.

Bild 25: Verket "Bland stål och ånga,ler himlen vackert", av bildskaparen G.zero-T.

Det går som tåget, säger vissa om livet? Tja, det får stå för dom? Mitt tåg nu för tiden, går snarare som ett lamt snälltåg. Med knapp, kännbar geist. Än som en, skenande ångvält. Som det kanske gjorde förr. Att det går som ett tåg. Det har det minsann, inte gjort hela livet. Det började med, att min saliga mor (hoppas hon ,älskar mig ändå?) kämpade med mig i typ 48 timmars. Slet som ett djur, till vilken nytta. Tur att, min tröst till mormor fanns i närheten. Tack, mormor för din sanna kärlek.

Med segdragna sataniska plågor. Kroppslig spruckenhet, ledsamhet, och med en bråddjup inre mental sorg .Sedan dess, har jag alltid varit den andre. Inte den första, som jag alltid trodde? Fan, vilken livslögn .Det bara var så! Den som, inte alla gånger har passat in hos dom som blev mina föräldrar? Varför, fattade jag aldrig? Hoppas gud, förlåter dom en dag? En ganska sorglig läsning, men jävligt sann. Ett stycke tragikomedi, som inte är utav den här världen.

Men ändå, hade jag en helt okej uppväxttid i min betongdjungel. Som bestod utav just betong, asfalt, i bästa fall helt glas, rostigt järn, fallande murbruk, taggbuskar, missanpassade flummare. Men det var där, tack gode gud. Som jag blev, den jag är idag. Tack morsan för det, all heder. Är i min kropp, en evig sökare. En sort revoltör. Som inte gillar att allt bara är fyrkantigt, sterilt eller mentalt avskavt. En gång punkare, alltid punkare. Så är det bara.


Allt spretar åt olika håll till och med naturen?

En skön söndag med äppleplockning och päron dels skall vi koka äpplekräm äpplemos äpplechutney och gud vet allt naturligtvis även äppledryck...