Handplockade funderingar sextionio: Att vända den bästa sidan upp.

Solen visar sig på sin bästa sida hittills med temp på snudd på typ 14 plusgrader vårfåglarna kvittrar eller spelar som frugan säger, jycken Dino ligger och solar sig på framsidan med sitt kramdjur som är en illa medfaren och luggsliten panda som är en del i hans trygghet. Hittade äntligen mina kryckor som frugan tvingade mig att leta upp så att jag kan börja med mina korta promenader för att på så sätt få igång cirkulationen, jag visste att jag hade dom kvar men jag visste inte om jag behövde använda dom igen sedan jag skadade mig illa i knät för några år sedan. 

Eftersom jag är enligt egen utsago är en individ med god fysik så gäller det att bibehålla den formen trots mitt otippade sjukdomsläge, det räcker bara att gå korta kryckpromenader med jämna mellanrum för att ge positiv inverkan på läkeprocessen allt eftersom bygger man ut den helande känslan mot längre promenader för att så småningom börja cykla sig i form. Så länge som foten fortfarande är sjukt svullen kan jag inte mer än punktrycka foten men där kommer kryckorna in som en livlina.

Det positiva är att ljuset börjar dominera dagen alltmera och mörkret kommer senare det lilla grusblandade snön som fortfarande ligger kvar är ytterst minimalt snart är det dags för snöröjarna att byta ut sina spadar mot sopkvastar för att ta upp den oerhörda mängden grus som ligger som ett vasst täcke överallt. Det vackra vårvädret för med sig att cyklarna börjar ta över även dom där sabla scootrarna som tydligen har sina egna lagar och bryr sig föga om andra medtrafikanter enligt min mening är dessa scootrar ett otyg.

Handplockade funderingar sextioåtta: Var sak har sin tid.

Så här i brytningstiden vinter vår kan det vara svårt med klädvalen då det kan vara minusgrader på morgonen och många plusgrader senare under dagen, det är liksom nu som folk klär sig optimistiskt och åker på förkylningar på löpande band. Klär man sig för mycket kanske man plockar av sig till lättare klädsel när man åker hem till det man ska och även då åker på förkylningar på löpande band. Kontentan av den problematiken blir således att hur man än gör så har man ändock ändan bak i vilket fall som helst.

Världspolitiken är fortfarande i gungning tack vare eller på grund utav ett gäng gamla stofiler som i bästa fall kommer ihåg sina namn. Det ruskiga i den unkna kråksången är att miljarders människor som absolut inte vill ha något jävla krig sitter i knät oavsett vad dom vill eller inte på i min mening senila krigshetsare, som inte är ute efter någon tråkig långvarig fred global jämlikhet utan ett storskaligt totalkrig helst med kärnvapen som extra krydda. Men snälla finns det ingen i deras omgivning som kan sätta dessa grånande gubbar ur spel för tid och evigt? Sätt dom i korsdrag va kreativ.

Sammanfattningsvis så rullar vardagen på i sin linda i kategorin jobba äta sova men i mitt fall så har jag tillfälligt plockat bort ordet jobba ur den ramsan på grund av mitt otippade sjukdomsläge men äta och sova kan jag fortsätta med, och så småningom tills krafterna har kommit tillbaka att försöka ge mig på kortare promenader med jycken Dino, nu är det frugan som får ta den biten som jag förut har varit 100 procentig på. Tonårsdotter håller på att göra sig iordning efter hennes frånfall sluter sig åter lungnet över fridens liljor.

Handplockade funderingar sextiosju: Mycket om och men.

Efter mycket om och men och många timmars väntan igår på akuten fick jag så äntligen träffa en läkare som kunde ge mig en diagnos på mina problem, efter att i fredags typ ha blivit hemskickad efter mer än 8 timmar lidande med en värktablett som plåster på såret. Som med allt annat i livet så gäller det att träffa rätt personer vid rätt tillfälle för att det skall funka. I fredags träffade jag dock ett gäng måndagsexemplar som inte hade en blekaste aning vad jag hade ibland blir man mörkrädd mitt på ljusa dagen.

I mitt nuvarande läge kan jag inte nyttja den bländande solens kraft då jag ligger med benet i högläge men jag hoppas på att allt eftersom skall jag ta lagoma promenader för att stärka upp mitt försvar igen det får ta den tid det tar man kan omöjligt skynda på processen utan låta läkningen ha sin gång. Eftersom man är envis som synden själv så bryter jag mot vissa regler som att inte belasta foten men endast under korta stunder. Man känner bäst själv när det är dags att vila och samla nya livgivande krafter.

Påståendet om att Rom inte byggdes på en dag är i mitt fall ganska klockrent man jobbar sig sakta framåt till ett gynnsamt bra läge varje dag där varje dag förhoppningsvis blir ett fall framåt i läkningsprocessen. Med den inställningen kan man komma långt. Kroppen är en ganska fantastisk mekanik bara man ger den rätt verktyg att jobba med nog om detta.

Handplockade funderingar sextiosex: I väntan på miraklet.

Igår tillbringade jag över 8 timmar på akuten för en ganska svår enligt min mening åkomma på högra benet från foten upp till knän där 5 läkare och en fotograf bedömmde min åkomma, läkarna var allt ifrån allmän infektion kärlläkare och specialister som gav mig tre tänkbara diagnoser? Det hela slutade med att jag fick åka hem utan åtgärd och självbehandla mig själv med inflammationshämmad salva och värktabletter, att jag skulle avvakta helgen och åka tillbaka om det blir sämre redan nu kan jag konstatera att jag inte är ett dugg bättre utan att svullnaden har blivit värre?

I och med detta ofrivilliga handikappsliknande tillstånd är jag oförmögen att röra mig fritt och kan bara ta mig korta sträckor vilket gör mig begränsad i allt vad jag gör. Planen kommer att vara går inte svullnaden ned i morgon åker jag ned till akuten igen och hoppas på en prio 1 hantering av mitt ärende? Denna gång hoppas jag att den samlade läkerkåren tar min åkomma på största möjliga allvar.

Trots detta tillfälliga mörker finns det såklart ljusglimtar som lyser upp skuggsidorna en förstående hustru som gjorde en gudomlig frukost som gick ut med jycken Dino samt skall åka och handla det är dom ljusglimtarna som lättar upp i tillvaron. Det enda som jag kan göra för tillfälligt är att lägga benet i högläge bli uppassad eventuellt killad på magen och bara hoppas på att svullnaden i foten försvinner för gått, om det nu finns några mirakler så får dom gärna komma nu?

Handplockade funderingar sextiofem: Om stolthet hjärta och passion.

Jag som trodde att årets Vasalopp skulle bli en tråkig Norgehistoria ur svensk synvikel hade grymt fel istället tog svenskarna hela pallens medaljer följt av fyra norskar. På damsidan blev det dessvärre en norsk seger följd av en svenska och en norska. På det hela tog Sverige 4 av 6 pallplatser vilket såklart är grymt bra. Dom svenska skidtjejerna har haft en gudomlig säsong medans herrarna har haft sin sämsta någonsin i mannaminne.

Snart kan man med gott samvete lägga skidorna på hyllan och koncentrera sig på fotbollen men först skall shl bli klart och skidornas olika världscuper med och utan gevär avgöras. Min favoritsport i tvsoffan är som alltid skidskytte som ståtar med dramatik ifrån start till mål, men som alltid är det den som åker bäst och skjuter bäst som har störst chans till att vinna. Som gammal militär i lumpen sköt man en hel del skott på vallen dock utan skidor men hade jag haft skidor på så vete fan hur det hade gått men troligtvis hade jag harvat runt med idel straffrunder i bagaget man kan inte vara bäst på allt som allkonstnären uttryckte sig i all sin blyghet?

Desto äldre man blir desto mer soffhängs sporter följer man och som alltid är man en självutnämd expert som frågar sig varför han eller hon gjorde så när man kunde göra si, varför i herrans namn spelade dom på den bollen eller pucken när dom kunde ha hanterat situationen annolundare? Många frågor och några få svar men man är sig själv närmast, ska jag försöka summera min egna idrottskarriär så tog den slut innan den ens hade börjat av en eller annan orsak? Men en sak är tämligen säker skulle jag ha fortsatt satsa på idrotten kanske man i bästa fall hade blivit en ordinär dussinspelare bland alla andra, en i massan som i bästa fall får en klapp på axeln av bollkallen som tyckte att jag gjorde ett guldjobb på avbytarbänken.

Handplockade funderingar sextiofyra: I fäders spår för framtids segrar.

1 Mars är synonymt med första vårmånaden utanför mitt fönster är snön i stort sätt borta det som är kvar regnar liksom bort med dagens väder. Men i Dalarna där Vasaloppet går av stapeln är det fullskalig vinter i ett lopp som lika gärna kunde vara norska mästerskapet med svenskt och internationellt deltagande, man hoppas såklart på att våra svenska deltagare kan fixa segrarna i herr och damklassen? Igår plockade jag bort framhjulets dubbade vinterdäcket från cykeln men jag låter bakhjulets dubbar få hänga med ett par veckor till om det blir några meterologiska bakslag.

Som sagt vad kan vi förvänta oss utav den första vårmånad mer än att vårens krafter kämpar tappert mot vinterns krafter, kung bore och hans anhang tänker inte riktigt än ge upp sitt herravälde men en vacker dag får han ge sig när vårsolens helande krafter tar över härligheten. Det känns verkligen som man har fått nog av allt jävla snö allt vägkaos oplogade leder alla halkolyckor i stort sätt har man fått nog på allt som associerar med vinter, det är som med allting annat det är roligt när första snön kommer men lika skönt när den försvinner.

Det är nu som allt liv börjar vakna upp ur sin vinterdvala och famna om vårens alla möjligheter med allt vad det innebär, för min egen del har jag ett par projekt som skall införlivas och ett par andra prio 27 saker som görs när andan faller in faller på. Mitt projekt idag blir förutom lågvattenmärket att kolla in årets Vasalopps allra sista skälvande skede det är det som är intressant, sedan lämnar jag det ointressanta som blåbärsdrickande otränade amatörers strävan åt sitt öde att hinna fram innan snöret stänger för dagen?

Handplockade funderingar sextiotre: Det är nu som allt händer.

Idag faller snön ganska tät och ymnigt för att sedan övergå till regn sedan fryser det sörjande kalaset ihop till en isskorpa som gör att människor ramlar omkull och bryter sig. Men hallå visst är det fler än jag som vill att den här vintern skall försvinna helst inom kort, för att ge plats åt vårsolens sköna strålar och all dess klyvbara härlighet. Tur är att vi börjar närma oss slutet på denna hemska månad som har varit mer än jävlig på alla sätt och vis utan att gå in på detaljer, när Mars kommer så är vi plötsligt i närheten av vårens gudomlighet må gud vara med oss.

OS går in på sista versen med fortsatta svenska medaljhopp och går allt som det skall göra kan det bli ädla valörer på olika grenar. Idag skall jag kolla in damernas masstart i skidskytte en disciplin som kan gå hur som helst där ingenting är skrivit på förhand inte ens huggit i sten, men där dagsformen kontra bra förhållanden kan vara bra egenskaper. För egen del tänker jag ladda upp mentalt inför dagens OS sändningar där både mat dryck och otvingad kärlek är viktiga egenskaper för ett lyckat tvtittande må soffguden vara oss nådiga.

Idag väntar vi in minglande gäster på matbesök där det serveras både bitterljuv shl hockey och tjattrande sportreferat på löpande band där glasen ständigt blir påfyllda, där desserten slukas ikapp med domarnas tjaft på isen där snacksen tacklas omkring bland hugande smaklökar som gör allt för att hålla skenet uppe. Där vi alla för stunden inblandade blir en pytteliten del men ändå en marginell sekvens av det eviga stora universum.