Jobbar fortfarande med konststycket att balansera den totala lättjan med jobbrelaterade ting vilket går sisådär, när man som jag har ledigt vill man såklart ha ledigt tills det ploppar upp något akut som måste åtgärdas? Det som inte är akut får såklart vänta tills den dag mitt samvete säger någonting annat. Det sitter ett samvete på varje axel där den ena proppsar på total vila medans den andre vill vara aktiv så mycket som möjligt, eftersom vi bor i lagomlandet så anammar jag såklart ordet lagom är bäst som funkar i dom flesta sammanhang.
Pratade nyligen om mitt lag i fotbollen som står och hänger på fallrepet som trots en ny etablerad tränare och ett gäng nya spelare inte får ihop konceptet i går kom ytterligare en jobbig förlust trots att vi tog ledningen efter ett par minuters spel. Eftersom vi är en anrik och traditionsrik klubb så känns varje förlust som ett steg närmare graven, varför skall det vara så infernaliskt svårt att få ett lag att spela för vinst i det här fallet tror jag på dålig coaching medelmåttiga spelare och en tunn bänk. Fortfarande kan vi vända på den negativa steken och hanka oss kvar men då krävs det en total arbetsinsats detta mirakel måste komma nu innan det är försent.
Idag påstås det vara den sista dagen av okej väder sedan följer ett par dagar av regn och rusk vilket kan kännas bra i dom bästa av världar, personligen så har jag inga problem med den väderleken den kan kännas skönt i sammanhanget. Hittills har jag varit mer än nöjd med ledigheten som har innehållit sol strandhäng njutfulla promenader god mat och flödande dryck, det känns perfekt med ett litet kortare break i solgasset för att hämta andan och förbereda sig för nästa värmebölja innan allvaret såsmåningom börjar igen.