Dikt från roten. Di.14: Där vågorna aldrig stillnar.

 Vi seglar på ett hav av löften,

där vänskap växer, stark och skör. Vi delar skratt och hemligheter, men döljer ord som ingen hör.

Bakom leenden finns intriger, viskningar som vinden bär. En blick kan så ett frö av tvivel, där tillit nyss var allt vi höll kär.

Konflikter stormar, hjärtan brister, och stolthet blir ett vasst försvar. Vi tappar bort varann i dimman, glömmer allt det fina som vi har.

Men under ytan glöder kärlek, som vågor slår mot klippans kant. Den rasar vilt, den drar oss närmare, trots svek och löften som försvann.

För vänskap är ett hav i rörelse, ibland så lugnt, ibland i brand. Och kärlek, den kan trotsa stormen, om hjärtan möts och finner land.

Så låt oss våga stå i ovädret, med ärlighet som enda segel kvar. För även när de högsta vågor faller, finns band som håller — år för år.

Dikt från roten. Di.13: Bakom varje ord.

Jag gav dig mitt hjärta, jag gav dig min själ,

jag trodde att kärlek kunde göra allt väl. Du viskade löften om evig romans, men lämnade mig ensam med hoppet någonstans.

Jag undrar ibland vad kärleken är, varför den gör ont när man håller någon kär. Jag gömmer min sorg bakom skratt och ett leende, men inom mig finns minnen av allt som var skeende.

Jag litade på orden du sa till mig då, på drömmarna tillsammans som vi skulle få. Men löften blev lögner, och tårarna föll, jag kämpade för oss medan du släppte ditt håll.

Jag bär på hemligheter som ingen kan se, på frågor i mörkret och allt jag vill ge. För även när hjärtat har spruckit itu, finns en del av mig kvar som fortfarande tror på du.

Kanske är kärlek att våga bli sårad, att stå kvar i stormen när själen är fångad. Men jag måste lära mig att också välja mig, att släppa det som skadar och hitta min egen väg.

För bakom varje tår finns en styrka jag får, och bakom varje vinter väntar en vår. Jag kanske har förlorat det jag trodde var vi, men jag ska hitta tillbaka till den jag vill bli.

Handplockade funderingar etthundrafemtiofyra: Efter regn kommer sol.

Idag uppmärksammar vi Steve Jobs day den banbrytande entreprenören och grundaren av apple som revolutionerade teknikbranschen med produkter som Iphone och Mac, dagen är tänkt att lyfta fram hans arv inom innovation design och ledarskap. Steve Jobs anses vara en av dom mest inflytelserika personerna i modern teknikhistoria, vilket gör dagen speciell betydelsefull idag klarar vi oss knappast utan hans geniala produkter som fortsätter att utvecklas i all hans ära. Kom ihåg den där snubben som sa att det där med exempelvis datorer är bara en fluga som knappast överlever dagen tänk va grymt fel snubben hade.

Äntligen fredag som vi har längtat när det var måndag tänkte vi att fredagen aldrig kommer men plötsligt är den här denna vecka har innehållit allt mellan himmel och helvete där olika saker både har varit frusterande och tidsnödfaktor, men genom min gedigna erfarenhet och rutin har samtliga uppdrag genomförts med gott resultat i mitt jobb får man ibland tänka utanför ramarna för att få till det hela men i slutändan efter mycket om och men går man i mål med flaggan i topp vilket är huvudsaken och pricken över i.

Idag har det varit galet varmt uppemot 14-15 grader fram tills för en stund sedan började det hällregna småspikar och lär så göra resterande utav dagen imorgon om vi ska gå händelserna i förväg så lär regnet fortsätta dominera väderkartan åtminstone i min region, regnet tänker vi helt sonika skita i ikväll utan istället tänker vi grotta ned oss med myskläder i soffan med olika snacks ädelt vin och konversationer om veckan som varit kanske kan vi hitta någon gemensam nämnare i allt det som har varit?

Dikt från roten. Di.12: När allt faller på plats.

 

1. Jag drömmer om en lycka som nästan inte går att nå, om solvarma dagar och platser jag ännu inte hunnit förstå. Om äventyr som väntar där vägarna tar slut, om stunder jag vill stanna i, där tiden aldrig rinner ut.

   Jag vill känna vinden mot mitt ansikte, låta hjärtat leda mig mot det okända. Samla minnen av skratt och gyllene kvällar, och leva för känslan som friheten framkallar.

   Ibland känns lyckan så nära, men ändå så långt bort, som en dröm jag håller varsamt, något skört och något stort. Jag söker inte perfektion, bara känslan av att förstå, att allt jag burit inom mig till slut kan falla på sin plats ändå.

   Att hitta hem i mig själv, i livet och i nuet, att känna lugnet landa efter allt jag en gång tvivlat på. Och kanske är lyckan inte något jag måste hinna finna, utan alla små ögonblick jag låter hjärtat vinna.

   Så jag fortsätter att drömma, att våga och att se, att livet har så mycket mer än det jag redan vet. För någonstans bland solvarma äventyr och dagar som blir mina, finns kanske den där lyckan jag trodde var ouppnåeliga drömmar.

2. 
   
   
   

Dikt från roten. Di.11: Genom livets vägar.

 

1. Jag vandrar på vägar jag aldrig har valt, där livet har prövat mig, lärt mig och malt. Jag har gått vilse i drömmar och tro, men funnit min styrka där tvivlen fick bo.

   Jag har tagit omvägar, snubblat ibland, och sökt efter svar i en främmande land. Men varje steg har gett mig en lärdom att bära, att livet blir rikare av dem jag får lära.

   Kärleken hittar ibland sina genvägar, den öppnar en dörr när hjärtat tvekar. Den värmer min själ när världen känns kall, och fångar mig mjukt när jag riskerar ett fall.

   Jag har vänner som lyssnar, som stannar kvar, som ger mig sin omtanke utan krav på svar. Deras sympati blir ett ljus i min natt, en trygghet, en värme, ett innerligt skratt.

   Så går jag min väg, med hopp i mitt bröst, med kärlekens värme och vänskapens tröst. För även om livet tar krokiga steg, kan hjärtat hitta hem på en slingrande väg.

2.