Idag kommer den sista stormen av gratulanter som firar min födelsedag nämligen mina vuxna barn vilket jag ser fram emot och den sista dagen med presenter, den där förväntansfulla känslan att få paket stora som små kan ingen ta ifrån mig jag blir som ett barn på nytt. Att ha kvar sitt barnasinne intakt är en ack så viktig egenskap och en förmån, när man var barn smög syrran och jag fram tidigt på morgonkvisten till granen för att både räkna och klämma på paketen man visste av erfarenhet att dom mjuka paketen oftast var från mormor det slog aldrig fel.
Ytterligare 1 dag närmare valet i Sverige som tur är vet man vad man skall rösta på men jag förstår så väl förstagångsväljarnas kval och ångest över vad man tror är bäst för landet och för sig själv, i mitt fall råder det ingen som helst tvekan på den punkten eftersom man är en vanlig arbetare har man sin röst klart för sig sedan begynnelsen. Den sittande regeringen har enligt min mening inte tillfört landet det där positiva som majoriteten av medborgarna behöver det mesta inom välfärden har blivit dramatiskt försämrad vilket inte gynnar dom sämst ställda och fattigdomen och utslagningen är större än någonsin förr. Det kan bara bli bättre med rätt ledarskap men någonstans måste pengar tas för att bibehålla välfärden.
Konstaterar även med glädje att hösten är här för att stanna sommaren har fått ge vika för mörkrets makter även för den begynnande kylan som känns av på morgonen vilket är perfekt för en höstmänniska som jag är, sedan ska man inte sticka under stolen med att det kommer ganska grådassiga månader framöver en sorts nödvändig ond transportsträcka fram tills den första snön kommer. För min egen del betar jag av den sista arbetsmässiga vintern i mitt arbetsliv vilket känns lika fantastiskt som den trötta och slitna maratonlöparen som i horisonten skymtar målsnöret och alla hyllningar som följs med målgången.