Handplockade funderingar sextiofem: Om stolthet hjärta och passion.

Jag som trodde att årets Vasalopp skulle bli en tråkig Norgehistoria ur svensk synvikel hade grymt fel istället tog svenskarna hela pallens medaljer följt av fyra norskar. På damsidan blev det dessvärre en norsk seger följd av en svenska och en norska. På det hela tog Sverige 4 av 6 pallplatser vilket såklart är grymt bra. Dom svenska skidtjejerna har haft en gudomlig säsong medans herrarna har haft sin sämsta någonsin i mannaminne.

Snart kan man med gott samvete lägga skidorna på hyllan och koncentrera sig på fotbollen men först skall shl bli klart och skidornas olika världscuper med och utan gevär avgöras. Min favoritsport i tvsoffan är som alltid skidskytte som ståtar med dramatik ifrån start till mål, men som alltid är det den som åker bäst och skjuter bäst som har störst chans till att vinna. Som gammal militär i lumpen sköt man en hel del skott på vallen dock utan skidor men hade jag haft skidor på så vete fan hur det hade gått men troligtvis hade jag harvat runt med idel straffrunder i bagaget man kan inte vara bäst på allt som allkonstnären uttryckte sig i all sin blyghet?

Desto äldre man blir desto mer soffhängs sporter följer man och som alltid är man en självutnämd expert som frågar sig varför han eller hon gjorde så när man kunde göra si, varför i herrans namn spelade dom på den bollen eller pucken när dom kunde ha hanterat situationen annolundare? Många frågor och några få svar men man är sig själv närmast, ska jag försöka summera min egna idrottskarriär så tog den slut innan den ens hade börjat av en eller annan orsak? Men en sak är tämligen säker skulle jag ha fortsatt satsa på idrotten kanske man i bästa fall hade blivit en ordinär dussinspelare bland alla andra, en i massan som i bästa fall får en klapp på axeln av bollkallen som tyckte att jag gjorde ett guldjobb på avbytarbänken.

Handplockade funderingar sextiofyra: I fäders spår för framtids segrar.

1 Mars är synonymt med första vårmånaden utanför mitt fönster är snön i stort sätt borta det som är kvar regnar liksom bort med dagens väder. Men i Dalarna där Vasaloppet går av stapeln är det fullskalig vinter i ett lopp som lika gärna kunde vara norska mästerskapet med svenskt och internationellt deltagande, man hoppas såklart på att våra svenska deltagare kan fixa segrarna i herr och damklassen? Igår plockade jag bort framhjulets dubbade vinterdäcket från cykeln men jag låter bakhjulets dubbar få hänga med ett par veckor till om det blir några meterologiska bakslag.

Som sagt vad kan vi förvänta oss utav den första vårmånad mer än att vårens krafter kämpar tappert mot vinterns krafter, kung bore och hans anhang tänker inte riktigt än ge upp sitt herravälde men en vacker dag får han ge sig när vårsolens helande krafter tar över härligheten. Det känns verkligen som man har fått nog av allt jävla snö allt vägkaos oplogade leder alla halkolyckor i stort sätt har man fått nog på allt som associerar med vinter, det är som med allting annat det är roligt när första snön kommer men lika skönt när den försvinner.

Det är nu som allt liv börjar vakna upp ur sin vinterdvala och famna om vårens alla möjligheter med allt vad det innebär, för min egen del har jag ett par projekt som skall införlivas och ett par andra prio 27 saker som görs när andan faller in faller på. Mitt projekt idag blir förutom lågvattenmärket att kolla in årets Vasalopps allra sista skälvande skede det är det som är intressant, sedan lämnar jag det ointressanta som blåbärsdrickande otränade amatörers strävan åt sitt öde att hinna fram innan snöret stänger för dagen?

Handplockade funderingar sextiotre: Det är nu som allt händer.

Idag faller snön ganska tät och ymnigt för att sedan övergå till regn sedan fryser det sörjande kalaset ihop till en isskorpa som gör att människor ramlar omkull och bryter sig. Men hallå visst är det fler än jag som vill att den här vintern skall försvinna helst inom kort, för att ge plats åt vårsolens sköna strålar och all dess klyvbara härlighet. Tur är att vi börjar närma oss slutet på denna hemska månad som har varit mer än jävlig på alla sätt och vis utan att gå in på detaljer, när Mars kommer så är vi plötsligt i närheten av vårens gudomlighet må gud vara med oss.

OS går in på sista versen med fortsatta svenska medaljhopp och går allt som det skall göra kan det bli ädla valörer på olika grenar. Idag skall jag kolla in damernas masstart i skidskytte en disciplin som kan gå hur som helst där ingenting är skrivit på förhand inte ens huggit i sten, men där dagsformen kontra bra förhållanden kan vara bra egenskaper. För egen del tänker jag ladda upp mentalt inför dagens OS sändningar där både mat dryck och otvingad kärlek är viktiga egenskaper för ett lyckat tvtittande må soffguden vara oss nådiga.

Idag väntar vi in minglande gäster på matbesök där det serveras både bitterljuv shl hockey och tjattrande sportreferat på löpande band där glasen ständigt blir påfyllda, där desserten slukas ikapp med domarnas tjaft på isen där snacksen tacklas omkring bland hugande smaklökar som gör allt för att hålla skenet uppe. Där vi alla för stunden inblandade blir en pytteliten del men ändå en marginell sekvens av det eviga stora universum.

Handplockade funderingar sextiotvå: The show must go on.

OS fortsätter att spruta ut norska guld till allas förträt av tradition vet vi ju såklart att Norge har världens bästa vinteridrottare i ett brett spektrum vilket såklart är surt ur svensk synvinkel. Detta pågående OS har hittills bjudit på fuskande Kanadensiska herr och damcurlare och en svensk dundervurpa som slutade lyckligt för hon kunde ju bryta nacken, som trots allt resulterade i ett silver men såklart guldet var redan vikt för svenskorna som har världens bästa stafettlag bland damerna. Ursäkta Norge men ni vann bara på vårt misstag.

Familjens kompakta influensor från helvetet börjar så sakta att gå åt rätt håll efter en smått helvetisk period tur för egen del att man inte har några underliggande sjukdomar som komplicerar, våra immunförsvar börjas bygga upp igen och är redo för nästa våg av vad det nu kan vara? Mina smaklökar är fortfarande borta med vinden men någonstans känner jag ändå vissa saker? Som helhet känner jag mig betydligt starkare än för några dagar sedan vilket är ett fall framåt i rätt riktning.

Tonårsdottern har förnärvarande sportlov vilket inte inkluderar sport över huvudtaget hennes sport blir istället att beställa donken eller McDonalds i parti och minut och chilla med sportfrånvarande polare det funkar det med. Nästa vecka går vi åter in i en kompakt arbetsvecka där det ena leder till det andra där olika prioriteringar blir ett måste i sammanhanget. Trots att man inte är 20 bast längre så hänger man fortfarande med i det fysiska jobbet vilket håller mitt sinne som 20 bast, den dagen man inte längre orkar hålla det fysiska tempot då är det dags att gå i pension så är det bara.

Handplockade funderingar sextioett: Konsten att gilla läget.

Efter 1 veckas konstant sängliggande är det dags att återhämta sig vilket jag kommer att göra idag, dels fortsätta med mina hundpromenader dels att vara upp lite mera kroppen börjar mer och mer komma i fas igen. Grundsjukdomen var nog influensa med inslag av muterande covid varianter med hög feber kroppsvärk bihålaproblem, dessutom försvann både smak och lukt direkt. Trots detta tänker jag försöka jobba torsdag fredag för att sedan fortsätta med min återhämtning lördag och söndag man är ju inte 20 bast längre det märks.

Nu har man kunnat följa dom svenska insatserna i detta vinter-OS i ryggläge och konstaterat att man sjungit den svenska nationalsången hur många gånger som helst hittills. Idag väntar skidskyttedamerna på att få åka sina 15 km med förhoppning på att någon svenska skall finnas på prispallen? Då måste man göra någonting åt fransyskorna som återigen får bära favoritskapet med all rätt. Dom svenska curlingmixarna fixade guldet mot USA på ett synnerligen dramatiskt sätt med sista stenen. Deltagarna har en förmåga att höja sig utöver det vanliga under dessa tävlingar.

Även om jag börjar känna mig bättre så får jag nog dras med både hostan och snorandet ett bra tag till, runt omkring mig ligger fortfarande folk sjuka både i maginfluenser som vinterkräksjuka och andra influenser som härjar ohämmat för närvarande. Personligen har jag alltid haft ett starkt imunförsvar och en god fysik men just denna gång föll jag som en fura och blev sängliggande sex dagar, känner att desto äldre man blir desto svårare är det att återhämta sig. Fortfarande smakar maten som frigolit men jag hoppas en vacker dag på att mina smaklökar skall blomma ut och göra mig lycklig igen förhoppningar finns.

Handplockade funderingar sextio: OS står på programmet.

Ligger förnärvarande sedan ett par dagar tillbaks i en influensaliknande tillvaro där alla ingredienser är med som feber hosta trötthet smak och luktfrånvaro huvudvärk näsrinning och värk i kroppens samtliga delar. En muterad variant som inget vaccin biter på enligt säkra källor. Men trots denna uppräkning av krämpor så har jag ändå gått ut med jycken Dino, i dagsläget delar jag upp en lång morgonpromenad för att sedan gå minst 3 relativt korta det funkar för oss båda till slut blir både djur och människa nöjda.

OS fortsätter idag med damernas skiathlon där svenskorna är med i medaljsnacket dessbättre är damerna mångfallt mycket bättre än herrarna i disciplinen skidåkning. Sedan är det dags för skidskyttet där vi också åtminstone bland damerna är med i medaljsnacket där franssyskorna förvisso är skyhöga favoriter. Men även dom kan få en dålig dag där allt går åt helvete små marginaler kan till sist bli direkt avgörande för utgången.

Trots min egna negativa sjukdomsbild kan jag fortsätta ligga vägrätt och följa OS sändningarna åtmindstone i svenskt intresse dessvärre är jag ingen slavisk följare av alla dom olympiska grenarna som rullar runt, men följer gärna när svenska deltagare har någon chans till medalj det gäller att sålla bort det ointressanta och verkligen snöa in sig på det intressanta. Som alltid i OS sammanhang kan till slut segraren vara någon som man aldrig har hört talas om en joker i leken som ploppar upp lagom till spelen.

Handplockade funderingar femtionio: Februaris första skrift.

Staden ligger kusligt öde efter att marknadsfolket har dragit sig där ifrån kvar ligger endast lite bråte som bekräftade deras hugande närvaro, i år blev det tror jag en succé för handlarna som krängde varor som aldrig förr. Själv svepte jag traditionsenligt förbi marknaden som så många gånger förr och konstaterade att allt var precis som det brukade vara fast något dyrare, horder av människor som trängde sig igenom bland ståndena. Vädret var inte svinkallt som det brukar vara vid denna tid utan det var lagom kallt med en isande blek sol som bitvis trängde sig egenom.

Tyvärr blev inte gårddagens shl match någon klang och jubelföreställning som jag kanske hoppades på, utan istället förvandlades matchen till en otäck mardröm som man inte kunde tråckla sig ur. Konstaterar också med en förlupen tår i ögonvrån att det fanns bara ett lag på plan nämligen motståndarlaget. Som jag tidigare sa kan man inte riktigt förstås sig på sporter, men igår var det lätt eftersom mitt lag knappt nådde upp till en acceptabel lägsta nivå. Det var varken domarna eller motståndarna som var dåliga utan det var dom själva vilket är en enkel matematik.

Denna 1 Februari går vi in i självvald dvala och bara vilar oss ur den med lite skavanker här och där uatnför sovrumsfönstret faller det dasslocksliknande snöflingor som gör att marken täcks omedelbart. Nästa vecka väntar ytterligare en blandad arbetsvecka för min del vilket inkluderar allt mellan himmel och jord där prioriterar måste göras när det behövs, i min värld balanserar jag alla uppgifter så dom till slut faller väl ut för både min egen del och för verksamheten som jag jobbar med.