Handplockade funderingar sjuttiotvå: La dolce vita.

Regnet strilar ned och jag har precis plockat bort tallriset tagit bort ljusslingan i vissa delar av landet snöar det men det är ju så här det är i brytningperioden mellan vinter och vår, troligtvis drar sig snön upp till mina trakter i morgon? Skit samma vilket naturligtvis är allt på rätt väg både våren och min läkeprocess,har redan hunnit med två lagom långa hundpromenader och verkligen sett till att blodet flyter som det ska i mina ådror.

Träningen är i full gång i den lokala fotbollsklubben dom olika nivåerna tjejer som killar rusar runt som lyckliga kor på grönbete och ledarna gormar allt vad dom kan i duggregnet. Vid sidan om står ett gäng paraplybestyckade föräldrar och tycker att deras barn är dom bästa spelarna på planen. Det är inte bara träningarna som är i full gång även jag rör mig så mycket jag kan för att komma tillbaka till där jag var innan det hände, naturligtvis ett relativt långsiktigt projekt som kan kortas ned allt eftersom min förmåga blir bättre.

Idag skall vi naturligtvis bänka oss framför tvn för att bevittna den sista grundserieomgången i SHL med lite varierat snacks tilltugg och dryck för att sedan framåt kvällen göra iordnings kvällens meny som kort och gott är karré med hasselbackspotatis en god sås och såklart grönsaker därtill. En kväll där vi skall omfamna livet och all dess härlighet, en kväll där vi för ett ögonblick glömmer alla sorger krämpor och allehanda besvär i vardagen.

Handplockade funderingar sjuttioett: Ett steg i taget blir flera.

Dom största samtalsämnena förutom väder måste väl ändå vara sjukdomar helst sina egna krämpor även skvaller helst andras klavertramp ekonomi helst andras för sin egen ekonomi är det knappast värt att tala om. Sedan frossas det i kändisarnas skandaler för att sedan gå in i dom olika meningslösa krigens dilemmor som aldrig tar slut, men råkar ett av dessa krig ha vapenvila så blossar det upp ett gäng andra krig...va är det för fel på dessa människor det kan man bara spekulera om? Det kan vara allt ifrån en taskig uppväxt mindervärdskomplex storhetsvansinne makt pengar sjukligt ego till psykologiska vanföreställningar.

Denna dag fredag den 13:onde kopplas ofrivilligt ihop med både skrock och otur men syvende och sist så är det som vilken dag som helst, det kan vara så att folk just denna dag sammankopplar dåliga minnen som till sist blir den dag som gud med glädje glömmer? Eller så kan det vara en dag som man minns som den bästa någonsin allting beror såklart på vad man har för relation till dagen. Personligen minns man bara dom dagarna som allting har gått åt helvete på och då inkluderas inte fredag den 13:onde.

Mina egna sjukdomshistorik går sakt men säkert framåt där varje dag är ett fall framåt där lagom långa utspridda hundpromenader är helande för kropp och själ. Det hela bygger på åtmindstone i mitt fall att jag har en bra grundfysik i botten och utifrån den går jag vidare, dessutom har jag inga underliggande sjukdomar som spökar och ställer till oreda i läkningsprocessen. En vacker dag i horisonten kan jag glömma det som har varit och gå vidare som om ingenting har hänt, men än är jag inte där men förhoppningsvis snart.

Handplockade funderingar sjuttio: Ur dimman vi komma.

Dagens uppvaknande är som en överlevande i slaget vid Lützen lite trött lite grus i ögonen lite ont i benet som tittar ut över ett dimmigt och grått landskap och konstaterar att nu skall jag göra allt för att fortsätta överleva dagen som är? Frugan tog hand om första hundpasset medans jag förväntas ta mellanrundan som blir en mixad och försiktig kryckrunda, tonårsdottern förväntas inom kort kliva upp ur sin törnrosadröm för att göra sig i ordning för ytterligare en skoldag.

Mina skoldagar tack och lov är över för längesedan om jag inte minns fel så gjorde jag min sista skoldag någonstans i början av 2014 då jag förkovrade mig ytterligare ett snäpp. Det hela slutade med att jag blev någonting helt annat än vad jag förkovrade mig till och fjärran från allt jag förut hade sysslat med, men ändå känner jag att jag har nytta av mina utbildade kunskaper i mitt nuvarande jobb. Kontentan av det hela är att jag ångrar mina tidigare utbildningar men ändå har hittat rätt med den sista som ledde mig vidare till det jobb jag har idag.

Apropå jobb så växer dom inte längre på träden som dom gjorde när jag sökte jobb då var det relativt enkelt. Idag ställs högre krav och högre konkurrens om platserna utbildningen är viktigare än någonsin förr för att ha någon sportslig chans på arbetsmarknaden. Företagen söker sin spetskompetens för att skräddarsy sin verksamhet, då söker dom såklart den personen med just den kunskapen som dom behöver idag tar dom inte in folk som dom inte har någon nytta av. Det är sannerligen inte lätt att vara arbetssökande i dagens rådande hårda klimat, där man måste vara bättre meriterad än sina medsökande för att ha någon rimlig chans.

Handplockade funderingar sextionio: Att vända den bästa sidan upp.

Solen visar sig på sin bästa sida hittills med temp på snudd på typ 14 plusgrader vårfåglarna kvittrar eller spelar som frugan säger, jycken Dino ligger och solar sig på framsidan med sitt kramdjur som är en illa medfaren och luggsliten panda som är en del i hans trygghet. Hittade äntligen mina kryckor som frugan tvingade mig att leta upp så att jag kan börja med mina korta promenader för att på så sätt få igång cirkulationen, jag visste att jag hade dom kvar men jag visste inte om jag behövde använda dom igen sedan jag skadade mig illa i knät för några år sedan. 

Eftersom jag är enligt egen utsago är en individ med god fysik så gäller det att bibehålla den formen trots mitt otippade sjukdomsläge, det räcker bara att gå korta kryckpromenader med jämna mellanrum för att ge positiv inverkan på läkeprocessen allt eftersom bygger man ut den helande känslan mot längre promenader för att så småningom börja cykla sig i form. Så länge som foten fortfarande är sjukt svullen kan jag inte mer än punktrycka foten men där kommer kryckorna in som en livlina.

Det positiva är att ljuset börjar dominera dagen alltmera och mörkret kommer senare det lilla grusblandade snön som fortfarande ligger kvar är ytterst minimalt snart är det dags för snöröjarna att byta ut sina spadar mot sopkvastar för att ta upp den oerhörda mängden grus som ligger som ett vasst täcke överallt. Det vackra vårvädret för med sig att cyklarna börjar ta över även dom där sabla scootrarna som tydligen har sina egna lagar och bryr sig föga om andra medtrafikanter enligt min mening är dessa scootrar ett otyg.

Handplockade funderingar sextioåtta: Var sak har sin tid.

Så här i brytningstiden vinter vår kan det vara svårt med klädvalen då det kan vara minusgrader på morgonen och många plusgrader senare under dagen, det är liksom nu som folk klär sig optimistiskt och åker på förkylningar på löpande band. Klär man sig för mycket kanske man plockar av sig till lättare klädsel när man åker hem till det man ska och även då åker på förkylningar på löpande band. Kontentan av den problematiken blir således att hur man än gör så har man ändock ändan bak i vilket fall som helst.

Världspolitiken är fortfarande i gungning tack vare eller på grund utav ett gäng gamla stofiler som i bästa fall kommer ihåg sina namn. Det ruskiga i den unkna kråksången är att miljarders människor som absolut inte vill ha något jävla krig sitter i knät oavsett vad dom vill eller inte på i min mening senila krigshetsare, som inte är ute efter någon tråkig långvarig fred global jämlikhet utan ett storskaligt totalkrig helst med kärnvapen som extra krydda. Men snälla finns det ingen i deras omgivning som kan sätta dessa grånande gubbar ur spel för tid och evigt? Sätt dom i korsdrag va kreativ.

Sammanfattningsvis så rullar vardagen på i sin linda i kategorin jobba äta sova men i mitt fall så har jag tillfälligt plockat bort ordet jobba ur den ramsan på grund av mitt otippade sjukdomsläge men äta och sova kan jag fortsätta med, och så småningom tills krafterna har kommit tillbaka att försöka ge mig på kortare promenader med jycken Dino, nu är det frugan som får ta den biten som jag förut har varit 100 procentig på. Tonårsdotter håller på att göra sig iordning efter hennes frånfall sluter sig åter lungnet över fridens liljor.

Handplockade funderingar sextiosju: Mycket om och men.

Efter mycket om och men och många timmars väntan igår på akuten fick jag så äntligen träffa en läkare som kunde ge mig en diagnos på mina problem, efter att i fredags typ ha blivit hemskickad efter mer än 8 timmar lidande med en värktablett som plåster på såret. Som med allt annat i livet så gäller det att träffa rätt personer vid rätt tillfälle för att det skall funka. I fredags träffade jag dock ett gäng måndagsexemplar som inte hade en blekaste aning vad jag hade ibland blir man mörkrädd mitt på ljusa dagen.

I mitt nuvarande läge kan jag inte nyttja den bländande solens kraft då jag ligger med benet i högläge men jag hoppas på att allt eftersom skall jag ta lagoma promenader för att stärka upp mitt försvar igen det får ta den tid det tar man kan omöjligt skynda på processen utan låta läkningen ha sin gång. Eftersom man är envis som synden själv så bryter jag mot vissa regler som att inte belasta foten men endast under korta stunder. Man känner bäst själv när det är dags att vila och samla nya livgivande krafter.

Påståendet om att Rom inte byggdes på en dag är i mitt fall ganska klockrent man jobbar sig sakta framåt till ett gynnsamt bra läge varje dag där varje dag förhoppningsvis blir ett fall framåt i läkningsprocessen. Med den inställningen kan man komma långt. Kroppen är en ganska fantastisk mekanik bara man ger den rätt verktyg att jobba med nog om detta.

Handplockade funderingar sextiosex: I väntan på miraklet.

Igår tillbringade jag över 8 timmar på akuten för en ganska svår enligt min mening åkomma på högra benet från foten upp till knän där 5 läkare och en fotograf bedömmde min åkomma, läkarna var allt ifrån allmän infektion kärlläkare och specialister som gav mig tre tänkbara diagnoser? Det hela slutade med att jag fick åka hem utan åtgärd och självbehandla mig själv med inflammationshämmad salva och värktabletter, att jag skulle avvakta helgen och åka tillbaka om det blir sämre redan nu kan jag konstatera att jag inte är ett dugg bättre utan att svullnaden har blivit värre?

I och med detta ofrivilliga handikappsliknande tillstånd är jag oförmögen att röra mig fritt och kan bara ta mig korta sträckor vilket gör mig begränsad i allt vad jag gör. Planen kommer att vara går inte svullnaden ned i morgon åker jag ned till akuten igen och hoppas på en prio 1 hantering av mitt ärende? Denna gång hoppas jag att den samlade läkerkåren tar min åkomma på största möjliga allvar.

Trots detta tillfälliga mörker finns det såklart ljusglimtar som lyser upp skuggsidorna en förstående hustru som gjorde en gudomlig frukost som gick ut med jycken Dino samt skall åka och handla det är dom ljusglimtarna som lättar upp i tillvaron. Det enda som jag kan göra för tillfälligt är att lägga benet i högläge bli uppassad eventuellt killad på magen och bara hoppas på att svullnaden i foten försvinner för gått, om det nu finns några mirakler så får dom gärna komma nu?