Herre min skapare vilken otid?

Herregud vilken tid det skall ta innan man får provsvaret? Känner en som tog det nästan samtidigt som mig i går eftermiddag, hon har redan fått svaret negativt. Min väntan ger mig sjukt dåliga vibbar. Det är som jag brukar säga att livet består utav 50% väntan 25% förberedelse 25% delar utav blandat sorg och glädje. Det är åtminstone min teoretiska filosofi. Den köper jag absolut.

Dottern är som sagt iväg med sina tjejpolare till stallet. Frugan slänger in en lasagne i ugnen, själv har jag ätit den innehållslösa smakupplevelsen av potatisbullar och fläsk. Tja har man förlorat mina dyrköpta smaklökar till vintergatans bakgårdar så har man.

Sanndrömmen i hästbubblan?

Om en stund skall tjejerna till stallet för ännu en ridning uti det gröna. Frugan skall skjutsa ut ett gäng sprudlande tjejer, en annan mamma skjutsar hem samma gäng. Ännu en logistiskt sanndröm förverkligas. Det där om hästar förenar verkligen dom här tjejerna, en social samverkan på dess olika plan. Dessutom en fröjd för ögat. Personligen är jag och hästar, så långt ifrån varandra som tänkas kan. Liksom dottern och fotbollsvärlden.

Klart som korvspad att man har olika intressen, men i det här fallet så är det ett gäng sprudlande tjejer som verkligen brinner för hästarna. Ibland kan jag vara så avundsjuk ibland inte. Har precis ätit mina potatisbullar och fläsk som svärmor skickade med. Det bästa med det är att jag så väl kommer ihåg hur potatisbullar smakar. Det sämsta i kråksången är, att det smakade inte ett skit om min älsklingsrätt. Ledsen att behöva säga det.

Bakom varje krön finns ett hinder?

Kravlar mig tillfälligt upp ur sängen för att få i mig lite tortellini. Denna i vanliga fall så goa rätt, blev till en sunken och harmlös symfoni i frigolit version. Även om jag hade på lite starkare sås och chili flakes så kände jag bara av det starka. Tänk så viktigt det är med ett fungerande lukt och smak sinne, utan dessa sinnliga hjälpmedel står man sig tämligen slätt i den kulinariska djungeln. Nu är det som det är med den saken?

Utanför pressar solen upp emot 22 grader en svag bris gör att mina lösa persienner fladdrar en smula. Själv gör även jag mitt allra bästa för att släppa in solens skratt i mitt inre, vilket jag kan göra emellan nysattackerna. Annars ser jag med tillförsikt på återstoden utav dagen.

Ingen dag är synes när?

Ännu en dag i kapärnaum en dag med ett förvärrat läge. Hela natten har varit som en enda läng kamp mot muskelvärken. Hela kroppen känns som ett enda stort tandvärk. Igår försvann både smak och lukt. Men det behöver inte betyda nåt för det? Inom ett par dagar väntar jag in provsvaret. Det har gått mindre än 24 timmar sedan jag tog covid provet.

Nu gör dom dock ingen skillnad på vårdpersonal och allmänhet, dom får vänta precis lika länge. Ska försöka mig på att äta frukost och komma ihåg hur mina delikata ostmackor brukar smaka, för allting som jag har ätit sedan igår har smakat som frigolit? Sånt vill man ju inte äta?

När ens liv blir till korta?

Tänk så mycket som både kan hända och förändras bara för man är borta under en veckoända? Varmvattnet pajar man blir komplett genomförkyld med ett inväntat provsvar. Bara dom här två sakerna kan lätt kullkasta ett liv. Utan varmvatten kan man inte hålla sig fräsch och kan gå till jobbet, gå till jobbet kan man inte göra om man är komplett genomförkyld?

Åtminstone inte i min nisch i omsorgs branschen. Som sagt man vet inte ett spår om vad som händer i morgon, eftersom vi aktuellt lever i nutiden. I morgon är framtiden i sitt sköte, gårdagen är historik i bakändan. Eller som dom så klämkäckt säger, i morgon är en annan dag. Det ligger en viss poäng i allt det klämkäcka.

Den snurrande jordens återkomst?

Jorden fortsätter att snurra trots att jag ligger där jag ligger? Fast förankrad i mitt snoriga lekamen. Klotet är inte helt beroende av mitt tillfälliga pausande? Tänk om det vore så illa? Den kanske inte ens bryr sig om utan är helt fokuserad på sitt eviga snurrande. Så kan det visst vara, vilket jag förstås inte tror på men ändå? I dagsläget kan jag inte göra ett smack för att påverka diverse utgångar av olika slag?

Möjligtvis kan jag lindra eventuella uppkomna vulkan utbrott? I dom bästa utav världar? Kanske har jag obemärkt kommit in i en ålders tröskel, där symptomerna blir till den oviss kamp på liv och död? Ibland mot min vilja. Det tror jag absolut på fast jag inte alls vill erkänna det? En viss stolthet har man väl kvar?

Att prompt gilla olika lägen?

Ganska intressant det där om förkylningar? För det kan få urstarka björnar till att gråta, det kan även få svaga pinnar att inte alls känna nån ting? Alla är vi olika i den frågan. Beroende på vem man är med smärtgränser och så vidare? Nu har jag tagit mitt covid prov så nu väntar jag bara på svaret?

I dagsläget så har jag faktiskt ingen aning om utfallet? Negativt är man tillbaks i jobb, positivt kan ni ju räkna ut själva. För närvarande kan jag inte göra ett skit åt min situation mer än att gilla läget, hur ogillat jag än tycker att det är? Så är det bara.

Om blixtrar från den klara himlen?

Då var det dags igen för ännu en förödande förkylning, för säkert femtioelfte gången i ordningen. Med den krämpan följer såklart det obligatoriska covid provet, eftersom man jobbar i omsorgsbranschen. Den kom liksom pang på som en blixt från klar himmel eller vad ni vill.

Räknar kallt med ett par dagar i sjuksängen, om nu inte mitt covid prov visar nåt helt annat? Vilket man såklart inte vill. Hade inget annat val än att vända hem från jobbet, redan efter ett par timmar då jag blev sämre och sämre. Nu får man väl vila sig i form inför framtida stordåd nåt annat är otänkbart.

Om 

En helg av vällust och lycka?

Då har vi kommit hem efter en tok intensiv helg utanför Uddevalla, med ett glatt gäng av gamla vänner. En årlig sammankomst på ett neutral ställe, med ungefär lika lång restid för alla? Så gott det går. Testade för första gången höghöjdsbanans många olika stationer med olika svårhetsgrader. Kan garantera er att min tuffa dotter blev oerhört stolt och imponerad över min insats.

Det hade hon minsann inte räknat med? Herregud vad tror hon om sin farsa? Våran jycke Dino hade även han en tuff helg med nya intryck och så vidare. Nu ligger han och sover för glatta livet, även övriga familjen har intagit ryggläget. Det är vi så värda som reklamen säger.

Filosofin regerar benhårt?

Dagens första och sista inlägg handlar om att äntligen hitta det där man letar efter? Det där som man har sökt efter i 3000 år? Så fan heller? För närvarande ligger jag nedbäddad i sänghalmen och bara filosoferar om bättre tider? Nån gång kommer det säkert? Men kanske inte just idag. För idag har jag jobbat med saker som får mig på gott humör, med folk som får mig att både le och skratta mig fördärvad. Lyckos mig med den saliga blandningen.

Det viktiga i slutändan?

Kvällens första och enda inlägg handlar om att inte ta allt för givit? Att inte döma nån på förhand och så vidare? Bla bla bla liksom. Men sådana frågor är viktiga i slutändan. Min dotter är för närvarande inne i värsta tänkbara tonårstrotset. Det är lugnt därför att även jag har haft en sådan, mina föräldrar var inte ens värda skorna dom gick i.

Men allt sånt där går över var det lider? Kanske inte hos alla? Ingen nämnd ingen glömd. Idag firade vi en privat händelse med sushi och hela baletten, lite vin lite sång lite mentala kullerbyttor. Det hela slutade med ett fyrfaldigt hurra för finaste familjen.

Gammal är äldst?

När man är så här gammal som jag är, så börjar ens gamla rockhjältar trilla av pinn. En efter en faller dom för åldersträcket. Nu börjar den sista perioden av mitt liv, det som innebär att om man får vara frisk då är man vid liv? Den andra delen tänker jag inte tala om. Ni kan säker gissa er till det? Platt fall liksom.

Den där pyttipannan som jag berättade om var jäkligt god, efter en dos med mina starka kryddor. Då jävlar föll den i smaken. Även jag faller för åldersträcket denna afton då min personliga ridå börjar att gå ned. Men sammantaget så har den här dagen, varit som att gå på en bädd av rosor.

Glädjen med skapliga dagar?

Som sagt idag har det varit en skaplig dag? Men allt det där är såklart relativt? Vad jag menar med skaplig är att jag med en viss smula möda har kommit upp från sängen, ätit min frukost tagit mig till jobbet med mycket möda och stort besvär. Så långt väl.

Annars blir det pyttipanna med vändstek ägg och rödbetor. Bräcka det om ni kan? Rejäl husmanskost så här på kvällskvisten har ingen dött av, förutom dom som eventuellt sätter nåt i vrångstrupen? På tal om vrångstrupar så är världen ur leda, man undrar i sitt stilla sinne vart att det här barkar vägen?

Ställningen i solens gass?

En hittills underbar söndag där solen ligger på och trycker. Tvättmaskinen går i ett medans jag levererar tvätten till ställningen i solens gass. Det blir torrt på ett litet kick. Nu gäller det att passa på med den åtgärden, rätt som det är kanske himlen öppnar sig för regnets skull?

Himlen skulle bara våga med den blöta detaljen? Troligtvis gör den som den vill. Inte fan lyssnar den på lilla mig åtminstone inte i den här frågan? Tja i och för sig kan man aldrig vet? Man kanske har direktkontakt med dom högre makterna?

Olika energiers påverkan?

Första veckans jobb efter semestern summeras som seg energikrävande och inspirerande. Naturligtvis har man rätt till semester, men i mitt fall så får man sjukt mycket att göra när man väl har kommit tillbaks. Men nu är det problemet löst med bravur. På tisdag så börjar dottern högstadiet med allt vad det innebär? Högre krav mer läxor mindre fritid och så vidare?

Det gäller bara att hitta den där rätta fungerande balansen, och känna sig bekväm med den. Kanske inte är så lätt alla gånger? Disciplinerad organisation är kanske det som behövs för att lägga rätt alla lösa bitar? För egen del har jag fullt sjå med att få vardagen klockren?

17 också vilken dag?

Igår firade vi vår 17:onde bröllopsdag med allt som hör där till. Som gav en extra svung åt lördagen. Tänk ändå var åren går vart har alla åren tagit vägen? Rätt som det är hamnar man där som blir nästa steg i livet? Om ett par år i bästa fall går man i pension, om det finns några pengar kvar vill säga?

Som det ser ut nu ser det jävligt mörkt ut på den platsen. Dom örena som finns nu täcker dagens pensionärer. Men denna enorma arbetslöshet så finns det ingen som genererar nya pengar i pensionssystemet? Den dagen den sorgen? Man kanske inte ens lever då?

Typ runt kvart över draghålet?

Dagens första inlägg denna ljuva lördag strax efter midnatt, eller kvart över draghålet som vi sa på 70-talet. Handlar om att hålla sitt huvud högt och helst över vattenytan. Sanningen är den att det kan man inte alltid göra i alla lägen? Oftast inte dom lägena som man själv inte kan påverka.

Idag höll jag verkligen mitt huvud högt då min svärmor var här och firade min frus systerbarn på hans födelsedag? Ett riktigt mandomsprov för egen del. Svärmor och jag connectar inget vidare det har vi visserligen aldrig gjort sedan dag 1. Än mindre på senare tid, men hon är min frus mamma så får jag svälja vissa saker ibland mot min vilja. Vad gör man inte för kärleken?

En gång skall vi alla tillbaks igen?

Apropå att komma tillbaks till jobbet så känns det helt okej. Kanske en smula segt den här första veckan, men sen jävlar rullar allt på som vanligt igen. Mitt fokus i dagsläget ligger på att försöka hyvla bort eller ned min begynnande magkula, det går säkert med en planhyvel eller nåt liknande? Hur som helst så känns det helt okej att vara på banan igen efter en månads frånfälle. Nu jävlar är vi på G, sanna mina ord.

Steg för steg?

Problemet med semester nu talar jag bara för mig själv, är att man inte rör sig som när man jobbar men man äter fortfarande lika mycket. En normal jobbdag går jag mellan 20 till 25 000 steg, samt går en knappt timmas promenad med jycken efter jobbet.

Mina sötebrödsdagar är slut för den här sommaren, påpekade hustrun? Inte mig emot nu får kroppen komma igång med sin förbränning igen. Så skall jag snart komma ned till min idealvikt. Som genom ett trolleri. Simsalabim på er.

Semester förödelsen?

Har legat medvetet på latsidan ett par dagar? Konstaterar följande att det där med semester är definitivt förödande för min kropp. Har knappt rört mig mer än nödvändigt? Vilket jag såklart beklagar. Ganska självförvållat men ändå? Jag har fan ingen lust att stressa på min futtiga semester, det gör jag dom 48 andra veckorna. . Från och med nästa vecka blir det andra rutiner som gäller. Det gäller att hitta tillbaks till min gamla goda form igen? Trägen vinner.

Dagen efter en fridens dag?

Denna här dagen är en sorts fridens dag på alla sätt och vis. En dag då ens batterier inte riktigt är fulladdade. Sen vet jag inte om kräftskivan gjorde sitt till? Troligtvis gjorde det det. Ska man säga någonting om kroppen, så har man bly i sina foppa tofflor. Skojar inte?

Apropå dom där tofflorna så är det fulaste som nån har skapat? Men dom är funktionsdugliga i mitt revir men inte mer än så? En gång hade jag dessa skodon på mig när jag var på ett sushi hak. Det har jag fått ätit upp mer än en gång. Frugan skämdes över mig. Kort sagt så var jag inte klädd i den högre skolan? Va fan, det är smällar man får ta.