Någonstans bortom alkoholhaltiga drycker samt en och annan pepparkaka?

Idag dricker jag glögg den får tillfälligt min jordglob att snurra runt lite extra fort, drycken för stunden är en perfekt balanserad årgång som kan få vilken storväxt skogshuggare som helst till att trilla av pinn. Brukar blanda min glögg med sprit för att på så sätt lyfta glöggens innehåll upp till oanade höjder för att sedan landa utan fallskärm. Även en och annan pepparkaka med mögelost slinker ned av bara farten, det gäller att ha gott tilltugg till annars kan det barka åt skogen om det vill sig illa och det vill man ju inte. 

Kände en gång en polare som bara drack bus glögg i parti och minut men han fastnade för evigt i glöggträsket vitt jag vet så är han fortfarande fast någonstans i eller på långt bortom alltets makter lite lost in space om man säger? Glögg är för mig en personlig dryckes tradition i kategorin alkoholhaltiga drycker som jag inte för allt smör i småland vill bryta, det är ju av traditioner ni vet som bär en vidare.

Som att grotta ned sig i sin mansgrotta?

Sitter tryggt förankrad i min mansgrotta i mitt inre rum som är ett mellanting mellan hedenhös idyll och ett plast modernistiskt provisions rum, tittar håglöst utan geist ut över ett kompakt kolsvart landskap där frosten brutalt har tagit över dom så innan gröna sköna ängarna. Plötsligt springer en blåtonad frusen räv raskt förbi mitt fönster som om den här dagen vore den sista i dennes liv. 

På en kal gren längre bort sitter en icke flyttfågel som eventuellt tänker borta bra men hemma bäst och piper gällt troligtvis innehavare av en begynnande bronkit, i annat fall en hes tuta som borde ses över. Naturen verkar ha pausat från det somriga ifrån det vårlika där hösten redan har passerat revy det som återstår i den här kråksången är en lång och bitvis överjävlig vinter som man inte kan råda över. En kvarglömd smått förvirrad husfluga passar på att rymma från ett öppnat fönster, det den inte vet är att den precis har skrivit under sin dödsdom.

Har förträngt med full kraft vissa saker i min lilla värld?

Mycket olika starter har det varit det här året 2021. Nystarter omstarter frånstarter tillstarter nytändningar uppladdningar uppgraderingar etc. Verkar som att man börjar sudda ut 2020 helt ur våra minnen? Liksom tömt skräpet förträngt vissa valda delar negligerat fåtalet? Eller helt enkelt raderat ut skiten i ett enda kompakt stycke så tänker jag göra. Som alltid så här års när man börjar summera så kan ens resultat vara som en bergodalbana vaccinet i sammanhanget kan var det enda positiva så här på årets sista skälvande veckor. 

Annars så fick vårt klots befolkning ett präktigt globalt värmerekord som i min lilla värld är rent åt helvete ett par grader till åt fel håll så är det liksom kört hoppas bara gängs klimatforskar kår har grymt fel. Sen kanske det också var den där miljardärs clownen Trumps valförlust som blev det stora globala glädjeämnet men så här i efterhand var det faktiskt många som saknade hans unika och egensinnade förmågor dock inte jag. På tal smittan så härjar en ny variant av eländet med full kraft man har i dagsläget upptäckt ett par fall i Europa, den nya förödande smittan beskrivs utav en erkänd professor som man har släppt löst ett galet trehövdat monster.

I stora drag en drastisk åtgärd?

Nästa år 2022 blir säkert ett annorlundare år. Troligtvis sätt ur alla tänkbara synvinklar synpunkter. Dels min hälsodeal med frugan i ett främjande projekt som skall hålla på tills vi tycker att det räcker? Där vi i stora drag plockar bort diverse onyttigheter i fråga om mat och dylikt. Även begränsar alkohol konsumtionen till smått löjliga nivåer en drastisk åtgärd en förändring som dessvärre är helt nödvändig. I det här fallet är inte ensam starkast utan par teamet i sin helhet som blir en urstark grymt motiverad faktor att räkna med. 

Naturligtvis så har vi varit med om detta förr med blandat resultat men nu har vi gett oss fan på att vi tillsammans skall besegra alla eventuella fiender i vår väg må bästa enhet vinna men det finns alltid en medaljens baksida som man kanske inte hade räknat med? Eftersom jag alltid är och förblir vinnarskalle att räkna med så har min filosofi varit den att det viktigaste är inte att delta utan att vinna. Den vinnande men samtidigt den smått egoistiska ideologin kommer jag såklart att fortsätta med tills jag är tillfredsställd med resultatet. Så idag den förta advent blir det frosseri 2.0 med chokladmousse vispgrädde och hela baletten. Med dom obligatoriska skumtomtarna med paradis asken jordnötterna etc. i dag så lever vi med parollen som om dagen vore den sista i vårt liv?

Plötsligt händer det att tomtarna tittar fram?

Äntligen är vi där vid första advent vissa av oss har längtat grymt mycket efter den här dagen, bland annat min saliga fru som är helt såld eller insnöad på allt vad julen innehåller innefattar och så vidare. Naturligtvis så har hon redan advent pyntat upp hela hushållet sånt kommer med en djup rotad automatik med ljusstakar julmusik nissedörren någon enstaka framplockad tomte. Men lugn det här är bara början i väntan på dom andra tomtarnas bejublade entré snart så står där tomtarna på rad efter en tids frånfälle. 

Personligen så har jag en lägre julstämnings nivå än min saliga fru, men på något sätt faller jag succesivt in i stämningen dess gemytliga atmosfär allt för att inte ta bort våran interna magi kring allt det här. Om ett par timmar kommer min son att hämta upp mig för att vi skall tillbringa ett par timmar med aktivt pingis spel, jag utnyttjar min friskvårdspengar till att spela både pingis och tennis ett par gånger i veckan som är en perfekt träningsform både för mig personligen min son och min polare som jag slår i 9 av 10 fall. Därför har han alltid ett ont öga till min överlägsenhet, plötsligt händer det att han en dag har vänt sin nedåtgående spiral till rätt köl igen i väntan på det scenariot för han finna sig i att jag är för närvarande snäppet bättre.

På tal om enhetlig klädsel?

En skola i mellansverige tänker inte acceptera vissa klädstilar som på ett eller annat sätt avviker på det som är normalt i deras ögon sätt? Exempelvis så skulle engelsk skoluniform vara en förebild vilket är okej enligt mig. Alla är lika klädda ingen känner sig utanför åtminstone inte när det gäller kläder. På mitt jobb ser vi också alla lika ut då enhetlig klädsel råder hur skulle det se ut? Om jag kom med säckiga mjukisbrallor midjeväska från 80-talet solbrillor bakåtvänd keps och tuggummi det skulle inte funka alla dagar i veckan. 

Vid köksbordet sitter min dotter och pluggar allt ifrån topografier ekonomiska kartor med mera dessutom skall det vidare utvecklas till någonting som läraren blir nöjd av plötsligt händer det att allt det där trillar rätt. Inte lätt alla gånger den här skolan kräver att föräldrarna är mer delaktiga nu än någonsin då gäller det att föräldrarna har ett högre IQ än sladdriga fiskpinnar.

Plus minus noll är som en stridsspets i ropet?

Konsten i att vara social tillgänglig i alla dess sammanhang kan vara en konst så god som nån kanske ingen Picasso eller så men sannerligen ingen lätt konst skall ni veta? Att gå från en neandertalares frostnupna status till en modern välhängd  city snubbe i ropet som jag förväntas vara kan sätta spår hos vem som helst. Spåren hos mig har varit ganska dramatiska i stora drag från noll till 100 på en pisskvart? Ungefär så tidsmässigt är det i dagens turbulenta samhälle ställs allt på sin yttersta spets. Man skall i regel ha sjukt mycket spetskompetens på kort tid sagt på allt nu för tiden. Att kunna ha så pass mycket stridsspets att man klarar av sin ibland orytmiska vardag. Vissa av oss fixar dessvärre inte den biten utan hamnar snett på undantag ibland utanför samhällets trygga skyddsnät? 

Så jävla lätt att någon trillar mellan 2 stolar utan att någon egentligen ser det är mer vanligt än man inbillar sig? Min egna turbulenta väg fram tills dagens datum plus minus noll. Har kantas av både ris ros och törnen i alla dess former och uttrycksmål. Den ena vill väl den andre vill ve livet funkar faktiskt så. Själv gick jag från blåögdhet till klarhet. Livets vedermödor gör den till man är? Ibland har man kanske dom rätta verktygen till att öppnat vissa dörrar? Som annars hade förblivit stängda möjligtvis har man haft lite flyt som banat vägen för vissa saker? Tur som en tokig kanske andra påstår?

Skapande krafter med färdiga ramar?

Har alltid fascinerats av kreativa skaparsjälar som gör något oväntad kort sagt sånt som inte folk förväntar sig? Fria från färdiga ramar och mentala fotbojor klinisk rena från ställda krav förväntningar och prestations ångest. Imponeras stort utav alla de skapande krafter som på nåt sätt kan få jorden att snurra runt mer spännande. Personligen så har jag alltid skapat något ting av värde allt ifrån bildkonst dikter prosa till kåserier till insändare i lokalblaskan men har aldrig blivit nöjd varför skall man bli helt nöjd för? Utan sätt skapelsen som någonting på vägen till nåt helt annat. Som jag har sagt förr så är allt runt omkring mig konst det gäller bara att se det med ett öppet sinne. 

Sedan bearbeta intrycken till någonting som man själv tycker om på så sätt kan jag själv utvecklas till någonting som för stunden stillar mitt kreativa sinnelag. Det är så som så mycket annat man måste mata känslan annars slutar den helt att fungera. Har ett flertal inspirations källor som triggar mina kräsna lustar. Känslan är som allting annat är att man plockar ut dom bra delarna för att använda dessa ting i något av mina egna verk. På så sätt kan jag få jorden att snurra utan onödiga stopp allt handlar om en ständig resa med små strategiska stopp på vägen i dom strategiska stoppen passar man på att hämta förnybar kraft och energi.

Olika budskap långt in på småtimmarna?

Älskar sådana här surmuliga lite kalla kvällar då den föregående nattens underkylda regn har blött mitt ögonmärkta landskap och framkallat ett tjog av blandade lukter av kända dofter från blöta stelfrusna löv och vinterberedd omgivning. Utanför anar jag en skorrande mikrofon röst uti etern som för fram sina olika budskap i ett gällt eko. Ibland blir det rundgång i horisonten då skär sig hela skiten, eftersom jag även har förlorat delar av hörseln så lider jag knappast av det. 

Kan gissa mig till att mikrofon rösten kommer ifrån universitetet från samma håll hördes även den gångna sommarens intensiva kårfester som knappast går av för hackor. Ett riktigt dunka dunka till långt in på småtimmarna utan avbrott. Fan man är ju bara en enkel student med rätt att få supa till ibland när tentan skiter sig? Det inte morsan vet lider ingen annan heller av eller hur det nu var? Personligen ligger jag tryggt förankrat i sänghalmen ingen annan plats är för stunden skönare.

Kontroverser bland vidvinkel perspektiv i en snäv tidsrymd?

I mitt jobb som vaktmästare i citypulsen så har man alltid åtminstone ett finger med i spelet överallt har den stora äran att få jobba på ett kommunalt äldreboende. Där jag gör precis allting mellan tummen och pekfingret dessutom är jag begåvad med att äga ett korp öga i nacken så att man inte helt tappar fokusen har för övrigt dessutom ett utvecklat grodliknande vidvinkel perspektiv för att inte missa några avgörande detaljer? En vaktmästare i min kaliber reder ut typ alltifrån tilltrasslade trasselsuddar som inkluderar precis vad som helst och lite till. 

Nästlar ut diverse begrepp som världen aldrig sällan skådat inre kontroverser som får stormar i ett vattenglas att inte lika någonting alls. Ingriper fast behoven sällan finns men dom är alltid närvarande som plötsligt uppkommer som flugsvampar ur tomma intet som typ ett UFO som navigerat fel? Känner mig som en röd kon i ett blått hav alla känner apan apan känner alla typ en vanlig dag på kneget? Just nu i skrivandes stund så upplever jag min sista skälvande tidsrymd innan sängen pockar på min uppmärksamhet

Blixtsnabbt uppvaknande i gränslandet där husfriden huserar?

Förra veckan hade vi en klassisk mellandag hemmavid med ett badtema på agendan någonstans på mitten av det luddiga gränslandet mellan lek och allvar mellan stoj och skoj bland glädje och fnatt. Den här specifika dagen tillbringade vi på stadens badhus och ägnade oss helt åt dottern med allehanda vattenlekar med olika upptåg med skratt med kallduschar som lätt kunde väcka upp dom döda även levande. Vi hade med oss chicken nuggets som är en klassiskt barnslukarrätt. 

Själv var jag i alla största grad delaktig i vattenkaoset kände mig bitvis som kungen över alla här frugan dock skakade på huvudet i vanlig ordning i mitt sällskap, hon har nog rätt i när hon påstår att jag aldrig någonsin växer upp och blir vuxen på riktigt? Jag kontrar blixtsnabbt med att vem fan vill bli vuxen i dom här stelkragade tiderna? Kul så länge det varade absolut så var det. Dottern hade i alla fall sjukt roligt och förväntar sig en snabb repris på badhuskaoset självklart svarade jag vad gör man inte för husfriden.

Min karriär är som en mikroskopisk tvåfotad elefants svindlande balettkonst?

Konstaterar krasst att man sällan blir profet i sin egna hemstad fast då med några få lysande undantag dom är dock en handfull lätträknade. Snarare blev jag en simpel vaktis med pondus på ett äldreboende i city smeten i brist på annat fast stolt som en tupp såklart efter mycket om och men så hamnade jag där efter snart ett helt arbetsliv i backspegeln. Med ett både rörigt och rörande bagage av olika medelmåttiga inriktningar min karriär är ungefär lika häftig som en tvåfotad elefants svindlande balettkonst på en skör sytråd det låter väl helt okej? Men samtidigt kunde det sett ännu värre ut det gör det ju såklart alltid. I korta drag så är min karriär relativt obefintlig snudd på mikroskopisk möjligtvis kan man då urskilja ett uns av en karriärs början nån stans i bortom periferins träskmarker? 

Men jag är glad men även nöjd ändå visserligen kunde det ha blivit nåt helt annat än man hade räknat med? Det vill man ju alltid? Bara genom att hamna i fel kretsar så är det i regel kört? Men även där lyckas några vända på steken på rätt köl. Med några få undantag dom är lätträknade över lag kan jag nog anse att jag är min egen lyckans smed fastän jag har gått den extremt långa vägen det har ju alla gjort säger dom? Kanske för att skryta så kan det bli när man inte får låna farsans kreditkort.

Ta kommando över nya restriktioner?

Söndagskväll eller tidig tidig förnatt skit samma vilket? Min smygande ångest angående morgondagens jobbstart börjar kännas varenda liten fungerande cell aktiveras den börjar accelerera. Den där jobbiga känslan är obeskrivbar men skulle jag ändå göra ett försök att beskriva den skulle jag nog formulera mig ungefär så här: Som att ha typ 1000 luddiga  slemmiga tusenfotingar krypandes på varje liten ledig plätt på din kropp hur du än gör så får du inte bort dom. Visst låter det sjukt dramatiskt? Kan tyckas lite åt drama queen hållet är det så bjuder jag på det i så fall. 

Men den känslan slår aldrig fel lika dant varje söndag. Kanske är det åldersrelaterat trots allt? Eller bara en fix idé när mina hjärnspöken försöker ta kommando över alltet? Inte fan vet jag än så länge är man på rätt sida gränsen för gränsen mellan galenskap och geniförklaring är lika hårfint som ditt tunnaste hår knappt synbart alltså men kan förändras på bråkdelen av nån sekund. Det som talar till min fördel är att allt är precis som vanligt när man kommer tillbaks till kneget i morgon. Samma gamla regler samma ledning förmaningar nya restriktioner me mera med mera och så vidare. I morgon  känns det som om man aldrig har haft ledigt även den känslan slår aldrig fel.

Mitt inre rum framkallar stillhetens magi?

Idag pausar jag definitivt bort stressen söndagar skall man endast värna vårda om tänker bara framkalla stillhetens magi det enda som möjligtvis kan irritera mig idag förutom frugans tjat och gnat kanske blir ett förlupet frostnäpet fjäderfä som kommer allt för nära mitt revir mitt inre rum då jävlar blir måttet rågat. Eller ett oupplyst spån som tränger före mig i bolagskön vilket inte får hända frugan hon är i full sjå med att både adventspynta och förbereda kvällens entrecote. 

Denna här sista helgen innan första advent då skall allt upp från tomtar till stakar. Det gäller att ligga på topp för att sedan aktivera fritt fall framöver. På måndag som sagt börjar verkligheten att råda igen egentligen så undrar jag vart all tid har tagit vägen? Fråga inte mig för jag har liksom ingen aning puts väck liksom.

Likvärdigt på ett och annat sätt?

Ibland kan man föreställa sig vad olika människor jobbar med har man bara en hyfsad skaplig personkännedom så kanske man kan klura ut det. Om man till exempel inte visste vad Trump jobbade med skulle jag garanterat gissa på att han var clown eller komiker eller nåt likvärdigt. Men nu vet jag såklart vad den mannen sysslade med vilket jag fortfarande än i dag inte kan fatta han är och förblir en gåta? Ibland blir man smått överraskad över folks val må det än vara? Det skulle vara kul vad folk gissade på vad jag jobbar med det skulle säkert bli ett brett spektra av olika jobb kategorier. Likaväl som man kan se hur hundägare respektive hund är så himla lika oftast blir det rätt komiskt. 

Några exempel en stor överviktig person med en sankt Bernhard eller en mager skrika med en smäcker tax en skränig dryg gapstare med en odräglig skällande jycke en dopad kroppsbyggare med en pitbull ibland kan man faktiskt para ihop sådana par. Min egen hund som är en lagom hanterbar liten mellanhund som varken skäller eller är bångstyrig som lyssnar noga på vad hans matte har att berätta den jycken passar prima till mina unika egenskaper bäst att tillägga är jag överviktig svar nej. Visste jag inte vad exempelvis vad våran statsminister Stefan jobbar med skulle jag lätt gissa på brottningstränare? Det skulle säkert både han och jag skratta oss fördärvade på om jag skulle berätta det för honom? Ibland har man grymt fel tack och lov för!

Konspirationsteori om den oroväckande framtiden?

Man undrar lite om allt blir normalt igen? i dagsläget är det garanterat ingen som vet ett smack om den saken? Men majoriteten har säkert sjukt många teorier om ditten och datten och allt där omkring. Det har dom alltid men Mister Tegnell han rynkar på sin redan fårade panna han anar en liten men oroväckande uppgång tacka fan för det en del folk i vår omgivning tror att den här pandemin är en ren och skär konspirationsteori? Andra tror att det här är ett enda långt jävla party det får stå för dom! Där förståsigpåarna det vill säga de redan hårt ansatta epidemiologerna som gör allt för att skoja till det hela Så klart inte medvetet men ändå. Alla skyller ändå på Kina i slutändan. En annan rolig herre, nämligen expresidenten Mr.Trump den mannen hade fått för sig att kineserna spionerar på hans amerikanska folk via en populär kinesisk app. Nu är säkert inte ryssarna längre hans logiska fiende utan en populär kinesisk app herregud, man slutar aldrig att förvånas? Klart det man inte förstår det är man rädd för. Ser vi månne en andra betydligt kraftigare coronavåg än den föregående som för närvarande sköljer in över oss som en brutalt global tsunami det verkar vara så! Forskarna världen över letar febrilt efter ett fungerande vaccin och ett i pillerform? Kanske är det som att leta efter en genomskinlig nål i en kompakt höstack inbillar mig någonstans att det aldrig någonsin blir helt normalt igen? Vi får nog fortsättningsvis hålla avstånd i både butiksköer och bardiskar från december månad kommer ett covidpass att gälla alla offentliga tillställningar mer än 100 personer. 

Vi har på kuppen lärt oss att andra mediala sociala verktyg funkar bättre än vad det gjorde före pandemin typ teams och så. Det finns numera ett före och efter då vi sprang runt på en massa ibland onödiga möten som både kostar tid pengar och ork på den fronten är det verkligen en positiv utvecklingen. Hör och häpna människan kan fortfarande utvecklas åt rätt håll evolution har sannerligen inte bromsat in kanske på vissa områden men inte på alla ingen nämnd ingen glömd? Enligt mig så måste det till ett fungerande långvarigt vaccin som får oss lugna trygga och säkra under en längre period. Men troligtvis så lär sånt dröja minst ett par år. Dessutom tillsätter man kroppen någonting som den kanske inte alls vill ha vill det sig riktigt illa så kan det få ödesdigra konsekvenser. I dagsläget känns det bara som om man väntar ut det nästa steget? I väntan på nästa en ödesmättad och lite smått kuslig känsla.

Klassiker blir det först när advents kaoset har lagt sig?

Idag är det kaos i ordets rätta bemärkelse därför att frugan håller på att advents pynta med julstakar ställa fram ett par tomtar från loftet sockertopps granen med mera. I och för sig inget konstig i detta förfarande eftersom vi har gjort det i sjukt många år nu med det är kaos så länge hon håller på, men som tur är så är jag där för att styra upp det hela men jag lägger mig inte i detaljerna. Känner att det inte är min grej det blir tjusigt när det blir klart som det har blivit genom alla år innan. 

Eftersom vi firar 20 år idag så tänkte vi slå till med potatisgratäng och entrecote en given klassiker som går hem i alla väder. På tal om vädret så var det minus 2 grader i morse men på min långpromenad under förmiddagen så var det ett strålande väder, på nåt sätt väntar nog bara vintern på att få sätta igång med sin verksamhet göra det den är bra på att fixa grymt mycket snö.

Återstoden av söndagens B-plan?

Det är inte bara jag som känner mig stendöd idag? Det gör även min fru men hon är nog mer åt det skendöda hållet? Hon inbillar sig att hon är starkare än vad hon är vem köper det. I vanliga fall är vi inte alls vare sig sken eller stendöda? Det hoppas vi i alla fall på men minsta grej kan vara ödesdigert. För den bärande skelett konstruktionen? Igår var jag och en polare på Pitchers i Örebro där vi brände pengarna på bowling pubmat bärs och premier league . 

I det här fallet dagen efter så räcker det med en vindpust för att säcka ihop. Eftersom vi tror att vi inte orkar laga någon mat i dag så har vi en plan B i bakfickan en reservplan att hosta upp i nödfall. Kanske blir det lite dubbelmoraliskt skräpmat vad det än blir så har vi förtjänat valet? Dessutom firar jag och frugan 20 år sedan vi träffades. Igår på familjerådet bestämde vi att vi skall göra så lite som möjligt idag återstoden av söndagen. Det har vi som sagt vad inga problem med. Beslutet blev enhetlig inte en levande själ opponerade sig i ämnet skönt tycker jag. 

Ofrivilligt läge i nutiden?

Tänk att bli en sur gammal bitter häxa eller typ en insnöad trollgubbe som inte längre hänger i sin nutid när man blir pensionär av en eller annan orsak? Märker av den ingrodda bitterheten hos dom gamla som nu under corona före och efter tiden och den pågående smittspridningen har suttit ofrivilligt isolerade. För att nämna en gammal dam i min omgivning en ensamstående änka som har suttit isolerad från och till i långa perioder. 

Hon miste sin man i slutet av 70-taletmen har gått ut i vissa små etapper. Mindre för varje dag. Bär munskydd och handskar i rädsla svärmor har allt efter hand blivit sjukt nojig. Så pass mycket att det har slagit sig på skallen det bittra lyser allt mer igenom så vill inte jag bli om jag blir äldre eller så blir jag väl än värre beroende på hur situationen ser ut då? Hugedamig vilken mardröm oavsett vad. När jag blir äldre i min drömbild kanske både världen och omgivningen ser betydligt annorlundare ut kanske även möjligheterna?

Jag vet inte riktigt ordningen?

Tendensen är att dom som jobbar inom den sociala sektorn blir mer eller mindre hotade till livet under varje arbetspass vilket såklart inte känns helt okej. Dels är det dom stackars socialsekreterarna som får utstå spott och spe för att försöka få till någon slags ordning i oordningen. För att inte tala om poliserna som varje dag får mentalt och fysiskt brottas med med mer eller mindre kriminella element som kan variera i sin psykiska status. 

Sen har vi även akut och ambulanspersonalen som alltid måste vara beredda i fall något otrevligt skulle hända vilket det gör titt som tätt? Deras utsatta miljöer är alltid i riskzonen. Apropå otrevligt så vaknade man upp till ett riktigt tråkigt regnigt blåsigt höstväder men 10 grader varmt. Nån stans känns det i luften att vintern är på gång jag vet inte riktigt när den skall börja? Saker och ting kan variera som bekant. Men den gemensamma nämnaren blir att alla parametrar pekar åt samma håll eller?

Efterskalvet i väntans tider?

Tittar efter i garderoben efter skelett spännande tycker säkert ni va fan tycker andra i brist på annat? Men i väntan på det stora gud vet vad deluxe. Alla verkar ha skelett undanstoppade i garderoberna nu för tiden både små och stora mer eller mindre rumsrena så himla modernt. Men jag hittade inga hos mig bara en massa skeppsvraksliknande bråten från olika tidsperioder. På tal om garderober så liknar min egna garderob mer ett formalinstint mausoleum än ett ordinärt förvaringsrum kliniskt fritt från dagsfärskt damm inte ens dammråttorna vågar sig dit. 

Har aldrig varit i och för sig nån större vän för perfektionism bara på jobbet kanske. Åtminstone inget som jag visar öppet är nog i grund och botten en luffare. Kanske förr i tiden då klockorna knappt rörde sig bara visarna tycktes springa bort nu för tiden verkar allting springa bort vad det nu än må vara då timmarna stod stilla i väntan på den kungliga saluten. Jag väntar fortfarande på efterskalvet efter saluten. Den kanske kommer när man minst anar det? 

Förvandlas till en underbar varelse?

Min jycke Dino är bara så underbar men är en typisk mamma springare från nos topp till svanstipp. Han följer lätt och ledigt efter dom kvinnliga medlemmarna i min familj gladeligen viftandes på svansen som ett snällt lamm. Någonting får han såklart alltid under tiden nåt ben eller så? Det vet han om dummare är han inte skillnaden med mig är att jag är lite strängare på den punkten. Jag vill påstå att den där hunden är så jävla infernaliskt bortskämd det är bara förnamnet att hälften vore nog. Man ska skämma bort sina djur, men det måste vara rim och ranson på det hela. Min värsta mardröms bild är att hunden förvandlas till en tjock och trött falukorvsliknande pensionärs vovve utan både lyster och inlevelse som flämtar varje steg det stackars djuret tar. 

Vilket jävla djurplågeri faktiskt utav den absolut värsta sorten. Än så länge är min jycken Dino en smärt välbalanserad med en sund mentalt stabilitet således en liten lycklig varelse som älskar sin husses kommandon och ledsagningar hos mig får han vara den där lydiga men lyckliga jycken som blint följer min skira trygga skygga ett föredöme bland osaliga ohängda jyckar. På nåt sätt glänser jycken till och hamnar på en nivå strax över IQ fiskpinne statusen då blir husse både överraskad stolt till och med lycklig.

Diplomati däremellan de jordnära varelserna?

När stora ofattbara olyckor händer så sätts karusellen igång olika konspirationsteorier den ena otroligare än den andre diverse strategiska fake news vävs däremellan lite var stans allt för att förvilla eller förleda. Vem ligger bakom hur varför eller därför? FBI CIA Säpo staten whatever eller gud fader själv? Locket läggs på och dom tysta diplomaterna de som verkar i periferin sätter diverse kärnfulla hjul i rullning för att vi inte skall tro det värsta för att minimera dom förbryllade tankarna? Säger inte att det är så men det kan mycket väl vara så en ren och skär diplomati uti sin linda? Gynnar det inte staten då kan det vara allt det där ligger på en betydligt högre nivå än vi gräsrötter långt mycket högre. 

Än vi så kallade jordnära varelser når. Råkar vi nå dit om så är då vet vi ändå inte vad allt handlar om? Som vanligt blir den lilla människan bortkollrad den lilla obetydliga brickan försvinner in i det oförklarliga. Idag har vädret faktiskt varit skapligt stabilt. Vissa går med shorts kanske för att stila andra har toppluvan på tja alla gör vi som vi vill? Hur det än är kan det vara svårt att klä sig rätt i detta traditionella mellantings väder. Känns som det ändå är lättare att klä sig i kyla än i hetta så är det bara faktum summarum.

Magkänslan kan vara som en förmodad katastrof?

Min magkänsla angående den här rådande globala situation alltså den om den sociala statusen just nu just här! Den knorrande magkänslan berättar för mig att det hela börjar på att krackelera lite var stans strukturer som förändras även attityder som spårar ut. Moralen men även etiken fallerar dom förut så trygga miljöerna börjar kännas allt mer osäkra ostabila och skrämmande. Allt runt omkring oss är mer som tickande slumpmässigt gjorda bomber än funktionella människor som i praktiken kan brisera precis när som helst. 

Vart som helst framför allt hur som helst bara en utlösande faktor kan starta kaoset spelar ingen roll vad det är bara ett förlupet ord på en fel plats till en fel person kan få det hela att gå käpprätt åt skogen vi är på god väg dit?  I kväll tänker jag låta bli att tänka i undergångs scenarier fundera över förmodade katastrof teorier. För idag är det tisdag visserligen ett riktigt jävla mörker ute men va fan det kan ju alltid vara värre? Det kan abrupt börja snöa om det vill sig riktigt illa herregud så fruktansvärt. Men även det kan vara sämre jag lovar?

Karaoke mannens glada bussresa?

 Apropå dagens busschaufförer kan man inte säga mer än att dom åker planenligt mellan punkt A till punkt B utan att vare sig överraska eller chockera hålla sig strikt efter tidtabeller och så. I min yngre medelåldersperiod bodde jag några år på bonnlandet med min förra familj i en villa med fruktträn och hela bärbaletten men även ett vidbrett potatisland en period i mitt liv som gick under benämningen gröna vågen eller flower power om ni hellre vill det? Denna busschaufför som jag tänker berätta om var en glad prick ibland var han för glad så han lätt kunde bli för "too much".Men hur som helst under en av många bussresor nån gång på mitten av 80-talet med denna kroniskt glada chaufförs prick blev en av stam passagerarna plötsligt akut sjuk det här var långt före smartmobilernas och hjärtstartarnas tid. Möjligtvis kanske nån enstaka ägde nån tegelstensliknande mobil som hade noll teckning vilket i sin tur var stört omöjligt att kommunicera med. 

Nu var goda råd dyra denna glada busschaufför berättade för oss lite oroade i högtalaren att han minsann tänkte åka till sjukan med en jävla fart dom som vill hoppa av nu får gärna göra det. Sagt och gjort till sjukan bar det men det var ett par mil bort. I bussen fanns det ett tio tal passagerare som alla ville vara delaktiga i den akut sjuka passageraren inga hade plötsligt några tider att passa. Busschauffören började dra av ett par schlagers i högtalarna vilket vi för tillfälligt helt accepterade eftersom den sjuka passageraren inte låg för döden. Denna glada prick  var dessutom en erkänd även ökänd men komplett värdelös karaoke sångare vilket var ett snäpp sämre än den värdelösaste badkars sångare skit samma. Efter ett tag kom vi fram till sjukan med ett skrikande bredställ.Alla passagerarna hjälptes åt att bära ut den akut sjuke men icke döende passageraren till akutpersonalen. Sedan den dag blev den kronisk glade busschauffören en "too much" legend bland myllans alla pillemariska bönder pigor drängar och lealösa kreatur.

Vardagshjältar besitter allt annat än groggbordet?

Alla vill vi väl vara vardagshjältar på ett eller annat sätt? Åtminstone många utav oss vill dra på sig superdräkten och kanske bidraga med att skapa trygghet. Beundrar dom som kan gå rakt in i ett oseriöst slagsmål utan egoism och begränsa offrets skador. Sånt kallas för civilkurage deluxe som ytterst få av oss besitter för egen del vet jag inte förrns jag är mitt inne i den situationen. Majoriteten sitter säkert fastlimmat vid groggbordet och skryter om att jag minsann skulle absolut ingripa och spöa skiten ur gärningsmännen? Just vid det där groggbordet är man tuff sedan rinner allt ut i sanden när fyllan släpper sitt grepp. 

När det väl kommer till kritan inbillar jag mig att ytterst få skulle ingripa rätta mig om jag har fel? Dom skulle troligtvis hellre fly än illa fäkta och värna om sin dödliga personliga integritet. Alla är inte födda kaxiga tuffa en del är som tysta möss smygandes utefter väggarna liknades harkrankar i hopp om att ingen får se dom springa med svansen mellan benen? Personligen skulle man nog ändå försöka ingripa eller kalla på hjälp det beror såklart på hur situationen ser ut hur den uppstår. Kanske hellre iakttaga och ringa polisen än att själv bli ett sargat offer för vettvillingar vore nog säkrare för sin egna säkerhet.

I horisonten vankas det morgonkaffe?

I morse vaknade jag upp med livet i behåll jublade instinktivt lite inombords det gör jag förstås dom flesta dagarna känns sjukt bra i en frisk tillvaro! Utanpå känner jag mig starkare än någonsin förr som den där kaxiga myran som bär 50 gånger sin egna vikt. Inombords är det värre där faller regnet ned i strida strömmar de inre konfliktproblemen hopar sig som ogenträngliga mörka moln i horisonten lite som en polsk komisk riksdag. Kravlade mig ändå upp ur den där invanta sänghalmen. Satte på kaffepannan som förövrigt är det enda man får sätta på nu för tiden jag skojar inte? Utan morgonkaffe är det inget värdigt liv? Varken det ena eller det andra är värdiga liv om man nu hård drar det hela uti sin spets så sant som det var sagt. 

Fick frukost pannkaka och laddade brödrosten med vete ammunition en krutfylld naturprodukt som till slut briserade till allas våran glädje. Ett tag kändes det som om denna arla morgonstund kanske landar problemfritt med fars dag och allting? Men dagen den hade knappt bara börjat sträcka på sig så jävla typiskt när batteriet i vår praktiska dammsugare hade pajat lagt av att producera. I och för sig så hade maskinen varit inslängd i vårt förråd i en tid och evighet. Eftersom man tror på någonting gud vet vad så trodde vi förstås på att det blir väl inte så himla dyrt att byta ut det där jävla batteriet? Men det blir det läste vi oss till. Nu står vi i valet och kvalet om att skall vi slänga skiten på tippen eller köpa nytt batteri troligtvis inte eller köpa ny maskin? En senare fråga dom lärde lär fortsätta slå sina kloka huvuden sönder och samman någon gång kommer vi säkert på det bästa alternativet?

Kombinationer både oändliga och fantasifulla?

Pannkakor denna smått geniala och enkla rätt som jag dessutom är barnsligt förtjust i till och med sjukt lyrisk över denna rätt som man kan göra så mycket av. Olika varianter oändliga kombinationer som förrätter varmrätter till fantasifulla desserter. Till och med en smarrig pannkakstårta som grädde på moset som dessutom har serverats nån gång av undertecknad. Vet inte hur länge sedan det var när jag åt pannkakor senast? Det var säkert sjukt längesedan sagt och gjort så blev det frukost pannkaka idag eftersom det var fars dag. Lax däremot är en rätt som jag definitivt har förätit mig på kort sagt det är inte längre gott? 

En period, så åt vi lax hur ofta som helst till sist blev resultatet att det växte i munnen på mig det var inte kul på nån fläck. Mina andra två kvinnliga familjemedlemmar dom andra å andra sidan inte haft en tanke på att föräta sig? Eftersom jag saknar mandat i frågan så får jag vackert böja mig för majoriteten så det klubbades igenom att lax kommer serveras någon dag nästa vecka. En seger för demokratin trots allt eftersom vi gick halva vägen var i frågan. Dock ett nederlag för andra motsatta viljor? Hur som helst skall vi äta en riktig smarrig fars dag middag om ett par timmar. I morgon det jag som lägger fram ett vinnande mat förslag om det förslaget mot förmodan havererar så har jag en plan B i rockärmen en slicad joker dom knappast kan säga nej till.

Sitter fast i en bottenlös buffert?

I min ålder med minst 6 år kvar att jobba känner jag att jag sitter fast i en trång ekonomisk rävsax bokstavligt sätt gör jag faktiskt det skriftligt absolut. Mina surt förvärvade pengar vartenda litet jävla korvöre som jag betalar in i dag  går åt till att finansiera dagens pensionärer och dom blir fler och fler. Om jag nu blir pensionär någon gång vilket man såklart får hoppas i den korngryniga närliggande framtiden då är pengarna garanterat slut liksom finito. Då finns det säkert inget kvar till min i sammanhanget förmodade skrala pension? Är jag bitter svar ja? Jag har aldrig haft någon superekonomi för att spekulera bort mina pengar i olika typer av riskfonder, aktier eller värdepapper. 

Hade jag inte dessa surt förvärvade slantar hade det aldrig gått jämt upp peppar peppar kredit och pledit har balanserats väl än så länge det är så knappast något bred buffertsparande att tala om? Vad är en buffert? I min värld handlar det om att i nån mån lägga undan en slant till kommande behov. Vilket minsann inte är så lätt när marginalen i stort sätt är obefintlig. Men så är det att vara en i majoriteten av låglönejobbare utan valmöjligheter vi får ingen chans till att vara med att äta oss mätta på pamparna feodalfyllda smörgåsbord? Möjligtvis kan då makteliten i bästa fall slänga ut några mögliga smulor. Scenariot känns en ekonomisk ättestupa faktiskt ganska förnedrande men dessvärre en sann och krass verklighet för många utav oss.

Fars dag med jämna mellanrum?

Fars dag 2021 denna smått ikoniska men tvivelaktiga dag bland dagar började med att det regnade paket på min sänghalva, självklart dansade jag regndansen och hoppades på muntra tillrop men dom uteblev. Det troligaste är att dom tyckte att jag borde skruva fast min lös skruv igen, den har otrolig tendens till att lossa med jämna mellanrum men det bjuder jag på som allting annat. Dom där paketen var typiska fars dag paket såsom strumpor kalsonger duschkräm och deodorant allt sånt där som män behöver? 

Om man nu inte är en urskogs tamejfan dessa forntida överlevare är inte så himla kräsna dom tar det dom får utan mankemang. Vissa anser inklusive min salige fru anser att det är fars dag varje dag 24 timmar om dygnet året runt, kanske har hon rätt men troligtvis grymt fel. Vi män må vara obotliga vildar men när vi kommer till finare ställen då rättar vi in oss i leden åtminstone vissa av oss.

Min sanning kan vara som ett vridet faktum?

Förr eller senare kommer sanningen ikapp dig hur man än vänder och vrider på faktumet ? På ett eller annat sätt oavsett vad du har gjort vad du har sagt eller vem du är eller var och blir den hinner alltid ifatt dig på ett eller annat sätt så jävla obehagligt men sant så är det bara liksom? Min sanning oavsett vad bär jag alltid med mig vart jag än är vart jag än går så finns den alltid där på ett eller annat sätt som ett tryggt förvar i min kropp. Allas sanningar kanske inte är som min sanning det kan variera sjukt mycket? 

Min kanske är ganska simpel i sammanhanget men i dagsläget vet egentligen ingen inte ens du din inre röst grannarna din skröpliga mormor eller ens jag vad som är den rätta sanningen för vem för vad? Hur seriös är den som berättar den? Det sägs ju att man inte skall skjuta budbäraren ibland, blir det så när olyckor händer lätt. Idag blir min enkla sanning den att i ordninggöra en rejäl räkmacka det genuint enkla är det allra bästa. Simply the best det minsann är min spartanska simpla sanning denna afton take it or leave it.

Kristallklar som en sprutandes analytiker?

Att vara mångsidig är såklart ett fjäder i hatten för den etablerade artisten, att kunna många saker samtidigt som man har full fokus på grundsaken. Det låter fan inte lätt för den oinvigde men säkert en skär rutin för strålkastar stjärnan som med sitt multi kunnande kan trollbinda sitt publikum med en handvink. I mitt fall kan jag knappast trollbinda någon större publik, inte ens min strävsamma jycke vid namn Dino alias kid curry tycks var speciellt imponerad av mina konster möjligtvis då jag kastar till honom ett ben drar han till med ett dollargrin? 

Det diskuteras fortfarande i vissa kretsar om att få sin smala publik att bli tillfredsställd för stunden så pass mycket att dom återkommer, även då måste man såklart leverera sin vara till fullo i en bransch där färskheten är ett måste för fortsatt framgång. I det här fallet kan jag tycka att min analys är lika kristallklar som en kall vinterdag på Hjälmarens is. Hoppla Kerstin, säger plötsligt min saliga fru vem tror du att du är egentligen nån sorts jävla analytiker? Det kan du ge dig fan på att jag är skriker jag tillbaks med den dreglande fradgan sprutandes ur alla håligheterna i ansiktet.

När måndagsexemplar blir skräck drömmar?

Säga vad man vill om måndagar det finns det såklart hur mycket som helst att prata om. Nog fasiken är det en dag då allt som inte ska hända händer på? Man har ju hört talas om måndagsexemplar som varit både varit skräckexempel och mardrömsliknande. Min måndag som var började med att jag cyklade till jobbet som vanligt lite trött lite låg. Väl framme till kneget hade jag plötsligt inga nycklar på mig? Cyklade hem igen kände på mig att knippan satt kvar i dörr låset i bästa fall mycket riktigt så var det. Cyklade tillbaka till kneget väl framme började jag leta efter mobilen va i helvetet är det frågan om tänkte jag i mitt överstressade huvud? 

Den ligger säkert kvar på köksbordet skulle fan inte förvåna mig mycket riktigt så var det. Cyklade hem igen. Mycket riktigt så låg mobilen prydligt framme på köksbordet cyklade tillbaka till kneget för femtioelfte gången i mitt stilla sinne började jag undra om jag har blivit senil? Nu jävlar skrek jag men handen för munnen nu jävlar cyklar jag inte tillbaks nåt mera. Mycket riktigt så skedde inte på dom turerna hann man tänka en hel del om livets olika spruckna drömmar till vara eller icke vara. En taskig måndag som säkert går till historien som ett jävla bakslag på ett eller annat sätt.

Måltavlan som inte kunde gömma sig?

Man kan inte vinna alla krig sägs det inte heller ska man starta några allra minst trigga några. Ta man min fru exempelvis så går man på patrull direkt på en gång det sägs att anfall är bästa försvar? Ska man sammanfatta min fru så är hon som en vandrande krutburk som kan brisera vid minsta grej som går emot henne? Nu har vi svärmor här på tillfällig inackordering mot min vilja även hon är en ren och skär kopia av sin dotter eller vice versa? 

Känner mig som måltavlan som inte har nån stans att gömma mig. Denna lördag ska vi äta asiatisk mat med heta jätteräkor kombinerad jordnöts slash chilisås och smala spagettin. Men innan dess ska dessa krutburks liknande damer kolla in en urgullig löpandebands producerad julfilm med en minimal handling om mötet mellan kvinna man där gnistor antänds och allt till 100 procent slutar lyckligt.

Interna konflikter på liten yta?

Höststädningen klart för den här gången, denna homogena grupp individer som till sist blev minimerad har åstadkommit ganska mycket på kort tid. Det mesta handlade om krattning täta fikapauser snack om ditten och datten. Mycket skitsnack mycket ironi skratt till politiska inflikar kontra interna konflikter och annan problematik. En salig samling olika personligheter på ett och samma ställe. 

Till slut kunde vi knyta ihop säcken och gå vidare. Tonårsdottern är och rider medan svärmor tillfälligt är inackorderad hos, vilket inte är så himla populärt åtminstone inte från min sida. Hon och jag drar oftast åt olika håll men för hustruns skull får jag tillfälligt bita i det sura äpplet bara liksom att gilla läget allt är inte kul i livet?

Höststäda bland oväntat skratt?

Denna smått kylslagna lördag skall vi höststäda typ kratta löv och så, deltagarna blir allt ifrån hjärtsjuka pensionärer till ensamstående som inte vill kratta till en som inte vill jobba över huvudtaget. Denna knappast homogena grupp skall under ett par timmar åstadkomma underverk på vårt område, det tror jag vad jag vill om? Men ibland så händer underverk utan att man vet om det? Arbetet måste göra på våren och på hösten thats it liksom. 

I övrigt ökar smittspridningen i Europa katastrofalt mycket klimat grejen i Glasgow går det lite så och si med, men troligtvis kostar det för mycket cash att hålla målet uppe. Förresten så är det smörgåstårtans dag idag den dräpte vi igår idag kör vi asiatiskt, i morgon på fars dag skall jag njuta hela dagen lång fastän frugan påstår att det är fars dag varje dag året om? Det tror jag vad jag vill om?

Kors och tvärs hur som helst?

Dom där el-scootrarna har blivit ett modernt gissel en tidens tand dom finns precis överallt ibland där dom inte skall vara dom ligger slängda över allt hur som helst. Parkeras både här och där. Majoriteten av dessa fordon blir onaturliga hinder  både för trafikanter och andra. Det jag tycker är allra märkligt är att dessa fordon inte behöver hjälmtvång eftersom det är ett drivande fordon? Ibland är det flera stycken som färdas på sanna enhet vilket inte ser så stabilt? Nog kan jag tycka att man behöver både en hjälmlag och ett tillstånd eller körkort? Känner mig troligtvis som värsta översittaren alternativ förmyndare. 

Men jag kan ändå inte komma i från. Att dessa el-scootrar har blivet ett irriterande inslag i vår trafikmiljö. Har själv bevittnad fler yngre förmågor som far Kors och tvärs genom trafikerade vägar som värsta vettvillingar nonchalerande respektlösa. Precis som om dom vore odödliga på riktigt? Vilket dom väl kan vara i sin fantasivärld? Tills det en dag smäller på riktigt mjuka oskyddade kroppar som inte har  en susning av chans mot hårda bilars chassin. Jobba fram med en ny lag mot dessa moderna vidunder vilket kan kännas okej ur säkerhetsperspektiv.

Hur svårt kan det vara?

Ibland ställer någon frågan ingen nämnd ingen glömd? Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Tja naturligtvis ett färdmedel bort därifrån allt annat är ologiskt? Om man nu inte får välja något transportmedel vad valde man då? Tja naturligtvis en satellit mobil så var den saken biff? piece of cake liksom hur svårt kan det vara bara undrar! Det där med att vara vid sina sinnes fulla bruk är dock inte så jävla självklart som det låter? 

Vissa har såklart mer problem än andra att göra den saken rättvisa så är det bara. I min skapligt trygga värld kan en sådan obalans var som ett befriande mentalt verktyg i sin annars gråa vardag men bara nästan? Annars så omges man utav både ja och nejsägare ibland halkar även nja sägarna in men även kanske andra sägare. Dessa anti ja individer tvekar definitivt om livets härlighet.

Sanningen har många signaler?

I bland känns det som om man inte vet man inte vad som är sant eller falskt? Nu för tiden lindas vissa nyheter in i en fake news söndring en sorts manipulativ process som har ett syfte? Det vill säga att man lägger in strategiskt eller ej specifika detaljer som inte har ett spår av sanning i sig. Det kallas för att förvilla den stora massan till att tro nåt helt annat?  Till slut så att inte den berörda massan varken vet ut eller in? Den förödande modellen är en del av vår osäkra vardag där det mediala söndra och härska. Det räcker med ett par höjdare inom en viss sektor kan ge tvivelaktiga signaler på något som man tror är sant? 

Till slut tror man ju på det eftersom man inte har nåt val? Men ett delikat smörgåsbord för uppviglarna. Tänk er själva att leva i en livslögn där ingen närstående eller vem som helst kan bekräfta påståendens sanningshalt. Herre jävlar vilket trauma om så vore det faktiskt finns än idag folk på vårt runda fotbollsliknande klot som fortfarande tror på att jorden är platt som en pannkaka? Tro fan det dom vet ju ingen annan information som påstår nåt annat? Rätt kunskap är makt medans fel information är katastrofalt för den berörda.

Respekten är lika otydlig som drömmande nymfer?

I vårt respektlösa samhälle faller alla moraliska och etiska aspekter som avlagda sopor utan att någon plockar och sorterar dom. Bara på dom senaste 30 åren har respekten mot/till sina medmänniskor totalt försvunnit naturligtvis så finns det gudomliga undantag som i allting annat, men procentuellt sätt är den biten rent åt helvete både skriftligt och bokstavligt. 

⭐⭐⭐⭐⭐

L'Oréal Paris Adventskalender 2021, 24 skönhets-ma..

Köp nu

⭐⭐⭐⭐⭐

LEGO 21328 Ideas Seinfeld Byggsats, Samlarmodell, ..

Köp nu

⭐⭐⭐⭐⭐

VAHDAM, adventskalender 2021 | Christmas Tea Adven..

Köp nu

Sedan vad det beror på kan man såklart ha både olika synpunkter och åsikter om men jag tänker inte spekulerar vidare i detta ämne. Apropå vädret så var det igår tisdag någon minusgrad och lättare snöfall som så småningom övergick i regn slash blask. Idag när jag cyklade iväg lite smått drömmande runt kvart över fem i morse hade jag nästan 12 grader varmt. Även i detta ämne tänker jag inte fördjupa mig nåt nämnvärt, men visst kan det vara någon form negativ klimatpåverkan vilket är en lågoddsare.