Handplockade funderingar etthundrasjugosju: Ingenting är vad det liknar.

Ett annat liv börjar nu när mörkret lägger sig än det liv som man för i dagsljus som endast är jobb 2.0 ett liv som består av åtminstonde när det gäller fredagar en salig blandning av god delikat mat olika drycker snacks i olika former smaker och utseende salt och surt smågodis är en last som vi har begåvats med som har förstärkts under årens lopp. Frugan liksom jag älskar att vältra oss bland godsakerna som är så där lagom precisa så där lagom så att inte bägaren rinner över, men efter en stund när man sitter där som säckiga småfisande sultaner och kollar in tvns ohängda dramtik så börjar ögonlocken sjunka som gråstenar efter detta scenario kommer snarkningarna ni vet timmerstockarna det ena avlöser det andra samma sak upprepar sig fredag efter fredag som ett självspelande piano som har hakat upp sig.

Vet inte om man nu skall skylla på ålderns trötthet eller vad man nu skall skylla på det är bara att inse fakta att efter klockan 22 pronto börjar trötthetens varningsklockor att ringa som kyrkklockor då kämpar man frenetiskt både mot klockans okuvade makt och den förlorade prestigen att lyckas hålla sig vaken som så många gånger förr somnar man till och vaknar upp framåt 3 bläcket och undrar vad fan var det som hände? I våran ringa ålder plus minus noll är det en beundransvärd prestation att prestera ett godkänt vaket resultat efter klockan 22 i och för sig vinner man inga fina priset det enda man för hoppningsvis vinner är sin egna klapp på axeln.

Sedan kan man för enkelheten skylla på vädret på mörkret på sömndemonerna på höstens kylslagna småsnåla vindar på den halta omställningen mellan sommar höst en bra karl har många ursäkter att komma med men det bästa av allt är att inte frugan min kan säga vad som är sant eller fel för oftast somnar hon före mig i finsoffans drömliknande atmosfär trots hennes idoga nekanden länge leve soffpotatisarna de leve hurra hurra hurra?

Handplockade funderingar etthundrasjugosex: Det kommer nog en dag att minnas.

Äntligen fredag för mig personligen är det bästa dagen i veckan man slutar skapligt tidigt det är lugnt på fronten man håller ställningarna går ned i helgdvala och gottar sig åt den gångna veckans bergodalbana, fördelen med mig är att jag bara jobbar raka veckor medans andra i min bransch både jobbar kvällar helger obekväma tider och delade turer men så är man ju vaktmästare också med sina egna regler inom ramen av självständighet. Hösten börjar närma sig på allvar trädens löv ändrar färg tills den första frostknäppen då allt åker av och kvar blir en kal stam som förbereder sig för vintern.

Äntligen har vi även fått nytt regimskifte i landet efter år av tvivelaktigt styre men det är fortfarande en hel del jox kvar med att få ihop alla parametrarna till att bilda den nya regeringen där vissa inte vill sammarbeta med varandra av en eller annan orsak, va fan kan jag tycka det är väl bara att sätta sig ned och diskutera hur man kan gå vidare hur svårt kan det vara på en skala? I min värld låter det simpelt enkelt men verkligheten säger något helt annat, på nåt sätt kan man ju tycka att det hela liknar en lägre dagisnivå men det är såklart inte hela sanningen?

Idag är det blandannat surkålens dag då säkert landets alla tyskar frossar i den rätten min fru är dock inte tyska men hon fullkomligt älskar surkål vilket för mig är sjukt beundransvärt, förutom surkål älskar hon även surströmming blodpudding palt och andra konstigheter vilket gör hennes person än mer beundransvärd vissa rättar befattar jag mig inte med så enkelt är det. Men blir jag en dag tvingad av en eller annan anledning då inga andra rätter finns på menyn då tar jag mig och äter dessa delikatesser utan mankemang som om det vore guds härliga gåva till mänskligheten.

Handplockade funderingar etthundrasjugofem: I väntans tider.

Inom kort är det dags för familjen att gå till valurnorna och lägga våra röster på det vi tror på i vanliga fall hade vi garanterat förtidsröstat men eftersom det är första gången för våran dotter som har fått röstkort brevledes så tänkte vi gå i samlad trupp till den närliggande matsalen som är vår röstdestination. För oss gamlingar är det givet på vad vi ska rösta på men jag kan förstå förstagångsväljarnas dilemman på vad som är bäst för dom för välfärden och för landet Sverige. Det som oroar mig är att inget parti har lagt ned sin själ i hur vi ska få till en bättre åldringsvård samt att höja statusen på undersköterskorna som är mer värd än den lön som dom har idag, man kan ju börja med att sänka politikernas skyhöga löner och arvoden då har man kommit långt i den frågan?

När jag började rösta i dåtiden för första gången på 70-talet så var det högtidligt man klädde upp sig i det finaste man hade det fina med förtidsröstningen i nutid är att man kan i princip rösta var som helst där dom har den möjligheten man behöver inte längre röstkortet utan allt finns digitaliserat i din mobil vilket är smidigt för dom som har tillgång till det, kan förstå den äldre generationen som kanske inte har hängt med i den digitala verkligheten då är man beroende oavsett om man vill eller inte av andra runt omkring dom.

Vallokalerna stänger sina dörrar klockan 20 i kväll men inte förens sen kväll strax före midnatt vet vi vilka som kommer att styra landet Sverige en spännande stund där ens känslor och förhoppningar pendlar upp och ned som i en bergochdalbana. En sak är tämligen säker att landet Sverige behöver ett nytt styre som sätter arbetarna och dom utsatta grupperna i första hand vilket inte sker idag, dom flesta partierna har liknande funderingar med några få undantag och ett av dilemman är hur man skall finansiera dom fina valfläsken som serverades på löpande band före valet?

Handplockade funderingar etthundrasjugofyra: Konsten att finnas till.

Regnet har precis börjat strila ned från den gråmulnande himlen ett ordinärt höstregn men det spelar tydligen ingen roll för fotbollspelarna på planen bredvid, dom fortsätter springa frenetiskt efter bollen som ibland tar oönskade banor så är det väl också med livet i allmänhet och i synnerhet. Om man ska summera tiden fram tills nu så kan man verkligen säga att det har tagit oönskade banor som jag kanske inte hade räknat med i min vildaste fantasi? Från utbildad plåtslagare i begynnelsen tills nuvarande vaktmästarposten i nutid däremellan har vägen varit allt annat än spikrakt, men på något sätt har ändå bitarna fallit på plats och gjort mig nöjd överlag.

Vädrets makter kan man såklart inte göra någonting åt dessa makter fortsätter att göra olika väderlekar i tid och otid, sammantaget kan man konstatera att situationen har blivit allvarligt med överheta somrar och varma vintrar polarisen smälter bort i solgasset som gör att världshavet stiger och öar uti det stora blå försvinner vilket är ett skrämmande resultat av klimatförändringarna och en effekt på männskors kollektiva våldtäkt på moder jord. Känns förnärvarande som man är i en osäker burk som när som helst kan brisera utan förvarning en tidsinställd bomb.

Naturligtvis finns det även positiva saker att glädja sig åt blandannat att vi skall äta 2 sorters libapizza i afton en med räkor en annan med skina lök ost och kantareller dricka kallt gott vin därtill och supa in den trevliga stunden som bjuds. Efter två relativt långa hundpromenader har jag tillfälligt dragit mig tillbaka till min personliga kajuta för att reflektera över saker och ting dess förhållanden syften värden och eventuella åtgärder men Rom byggdes som bekant inte på en dag det byggs fortfarande och kommer så att göra i åtskilliga sekler, det är precis så som med mig att man aldrig blir riktigt fullärd aldrig riktigt färdigbyggd konstaterar att man lär så länge man lever.

Handplockade funderingar etthundratjugotre: En spurt på målrakan.

Hösten börjar verkligen etablera sig med råge trädens blad börjar skifta färg och den bitvis kalla luften är både hög och klar, mornarna småkalla och mörkret hänger sig kvar allt längre. Eftersom jag personligen älskar den här årstiden så är det inga som helst problem att växla ned tempot efter sommarens alla måsten, nu kan man med gott samvete gå in i sin egna höstbubbla utan vare sig krav eller mål sånt är sannerligen livskvalité för mig. Annars rullar arbetslivet på i sin rutinmässiga takt med den fördelen att man i horisonten kan skjönja slutet på ett långt och ibland inte ett spikrakt arbetsliv. Snart har man gått i mål med den uppgiften.

Imorgon går svenska folket till valurnorna igen efter en period av ojämnheter i samhället där klyftorna är större än någonsin förr där utslagningarna märks tydligare nu än vad det någonsin har gjort, för att få bukt på det hela och för hoppningsvis jämna ut skillnaden mellan klasserna krävs en gigantisk politiskt insats klart att en sådan insats kostar pengar och som alltid drabbas någon annan grupp i samhället på bekostnad av detta.

Men allt är inte guld som glimmar och valfläsket glittrar i ögonen på dom mest lättlurade av egen erfarenhet kan man påstå att det mesta är spel för galleriet, när allting har lagt sig och vardagen rullar på igen så kommer allt vara precis som vanligt igen samhällets problem försvinner inte över en natt kriminaliteten fortsätter att ställa till förtret för lagens långa arm och klyftorna lär inte dra ihop sig än på länge troligtvis inte under min levnadstid. Men någonstans hoppas man ändå på att dom svaga grupperna i samhället får den stöd de så väl behöver.

Handplockade funderingar etthundratjugotvå: En dag tar allting slut.

Nynnar på schlagerna regnet det bara öser ned och singin in the rain där jag klampar omkring med mina gummistövlar i blötan, det sägs att det behövs regn i massor men visst fanken får det vara någon måtta på eländet. För att alla skall vara nöjda så skall det regna minst ett par veckor i sträck men det känns inte helt okej, för det kan föra med sina andra problem som översvämmningar huskroppar som flyter bort en och annan bil kan segla förbi om det vill sig riktigt illa. Det svenskaste som finns förutom rött hus med vita knutar är ordet lagom som man kan använda i många sammanhang.

Det enda positiva med regnet är att svamparna tar fart och bären mognar uti buskarna är det hyfsat väder nästa helg tänker vi ta med oss svampkorgen och bärhinken uti skog och mark, det där med vart dom bästa svampställena är och förblir en hemlighet som man tar med sig graven det skall vara mycket till om man avslöjar den hemligheten det stället är lika säkert som Fort Knox sanna mina ord.

Denna måndag liksom alla andra måndagar är seg som en skumtomte man skall försöka växla om från helgens party till vardagens rutinmässiga monotomi det är sannerligen inte lätt, men när väl tisdagen kommer känns det som om man är med i matchen igen då går allt som ett löpande band tills fredagen kommer då varvar man ned och går in i ett lugn inför helgens eventuella partyn. Livet fram till pensionen är ett ekorrhjul som inkluderar jobba äta sova och minimalt med fritid herregud vilket liv men snart är jag där då man stämplar in och ut för sista gången i sitt arbetsliv den dagen drömmer jag verkligen om.

Handplockade funderingar etthundratjugoett: I horisonten finns målet.

Idag kommer den sista stormen av gratulanter som firar min födelsedag nämligen mina vuxna barn vilket jag ser fram emot och den sista dagen med presenter, den där förväntansfulla känslan att få paket stora som små kan ingen ta ifrån mig jag blir som ett barn på nytt. Att ha kvar sitt barnasinne intakt är en ack så viktig egenskap och en förmån, när man var barn smög syrran och jag fram tidigt på morgonkvisten till granen för att både räkna och klämma på paketen man visste av erfarenhet att dom mjuka paketen oftast var från mormor det slog aldrig fel.

Ytterligare 1 dag närmare valet i Sverige som tur är vet man vad man skall rösta på men jag förstår så väl förstagångsväljarnas kval och ångest över vad man tror är bäst för landet och för sig själv, i mitt fall råder det ingen som helst tvekan på den punkten eftersom man är en vanlig arbetare har man sin röst klart för sig sedan begynnelsen. Den sittande regeringen har enligt min mening inte tillfört landet det där positiva som majoriteten av medborgarna behöver det mesta inom välfärden har blivit dramatiskt försämrad vilket inte gynnar dom sämst ställda och fattigdomen och utslagningen är större än någonsin förr. Det kan bara bli bättre med rätt ledarskap men någonstans måste pengar tas för att bibehålla välfärden.

Konstaterar även med glädje att hösten är här för att stanna sommaren har fått ge vika för mörkrets makter även för den begynnande kylan som känns av på morgonen vilket är perfekt för en höstmänniska som jag är, sedan ska man inte sticka under stolen med att det kommer ganska grådassiga månader framöver en sorts nödvändig ond transportsträcka fram tills den första snön kommer. För min egen del betar jag av den sista arbetsmässiga vintern i mitt arbetsliv vilket känns lika fantastiskt som den trötta och slitna maratonlöparen som i horisonten skymtar målsnöret och alla hyllningar som följs med målgången.