Det finns en kärlek som går på tvären,
som trotsar förnuft och alla begär.
Den dyker upp när man minst anar,
i märkliga möten och oväntade banor.
Vi möts ibland i livets kulisser,
bland sneda leenden och dolda kulisser.
En blick blir till något, en stund blir till fler,
och plötsligt finns känslor man inte riktigt ser.
Det skruvade i kärleken har sin charm,
den kan vara iskall men samtidigt varm.
Den lovar ingenting, kräver inget svar,
men lämnar små avtryck från stunder vi har.
Tillfälliga band knyts i nattens sken,
ibland med en främling, ibland med en vän.
Vi delar en längtan, en hemlighet,
och skiljs åt igen utan löfte och vet.
Men kanske är livet just sådant ibland,
en samling av möten, en utsträckt hand.
För även det flyktiga kan lämna spår,
som lever i hjärtat långt efteråt.
Och när kärleken åter går sina egna vägar,
står jag kvar med frågor som ingen besvarar.
För vissa möten är aldrig menade att bestå,
men ändå de vackraste vi någonsin kan få.






