Handplockade funderingar sjutton: Den längtande tiden före dan före dan.

Om blott en tidsrymd kommer mina vuxna barn hem för ett kärt återbesök hos sin gamla pappa. Frugan har i blårappet slängt ihop ett gäng kanelbullemuffins måhända en sorts överkurs men ack en god sådan. Allt sedan jag var barn har jag funnit en exalterad måhända en smått pervers njutning i att skrapa och slicka ut byttan med smeten, en sedan urminnes last som är en av mina många signum.

...I min egna lilla värld av svunna fjärilsdrömmar

sjunger fåglarna fast frosten tär dess kroppar

där skriker barnen för tröst

en sprucken röst i horisonten klingas bort

ingenting av det vi vill besannas

allting verkar vara som det alltid är

i en annan del skakar vi hand i hand...

Har alltid varit barnsligt förtjust i att få presenter stora som små hårda som mjuka. Fast som barn kände och klämde syrran och jag alltid på dom alla paketena under granen och räknade antalen, där vi klyschigt kunde konstatera att dom mjuka paketen var från farmor eller mormor. Eftersom dom båda stickade i parti och minut kunde man enkelt lägga ihop 2 plus 2. Dom hårda klapparna var alltid dom man fastnade för.

...I mitt innersta rum

spelar änglarna upp till bitterljuv musik

i nutidsromantikens förgård

ballader om dåtidens dårskap

dess tvivelaktiga eskapader..

Även om tiden bitvis har sprungit ifrån mig så har jag fortfarande barnasinnet kvar i behåll vilket i vissa kretsar ses som en tillgång i andra inte? Att tycka barnsliga saker fortfarande är galet roligt som att vänta på tomten att kolla in gamla tiders tecknade filmer, allt sånt där kan få en bitvis gammal mans puls att stiga till skyhöga höjder. För samtidigt vet jag att drömmen om den perfekta presenten fortfarande känns levande så här på ålderns höst. Man vet vad man har men inte vad man får?

Handplockade funderingar sexton: Farsdag i nådens år 2025.

Vaknar relativt tidigt upp denna magiska farsdag resten av familjen ligger fortfarande kvar och snusar under sina täcken. Hunden Dino pockar på sin uppmärksamhet och vill ut och rasta sina lurviga fyrtaktiga tassar, sagt och gjort avverkade vi en lagom lång runda i ett typiskt gråtrist höstväder. Det kändes som om Dino och jag var dom enda levande varelserna. Men en och annan elscooter puttrade ändå förbi mot okända mål, men resten av befolkningen väntar fortfarande på sin morgon.

...Den som lever får se, för döda män talar inte gärna om hälsa eller om livet

men gärna konverserar med masken som bor brevdvid...

Det finns elaka tungor som påstår att det är farsdag varje dag, visst kan det vara så i vissa förhållanden? Men idag är det min dag åtminstonde traditionsmässigt med besök av mina barn med kaffe dopp och presenter. En söndag vars innehåll varierar som en påse bridgeblandning, där varje bit fyller sin funktion med smak glädje och gemenskap.

...Fan spelar roll

fan spelar boll

noll koll om en rund och gul boll..

Som med allting annat i livet så tar saker slut där ingenting varar för evigt, ett ögonblick av stundens allvar där sötmans smaskighet försvinner lika plötsligt som ett tomtebloss korta och intensiva levende. Idag är allting på topp i morgon är en annandag vars blanka sidor fylls med olika innehåll.

Handplockade funderingar femton: Även slutet kan vara en början.

Ännu en helg avverkad en helg fylld av både blandat skräck superb mat alkoholhaltiga drycker hinkvis med godsaker och gravljussättning i bygd och obygd. Frugan en sväng med mormor till obygdens sälla jaktmarker, medans jag själv såklart med frugans hjälp hade bett Fonus om ljuständning ett synnerligen smidigt sätt och ett lysande alternativ. Det bästa med att tända ljus i minneslunder är att man inte är tvungen att göra det på plats och inte heller på alla helgons dag då alla andra människor är ute och snurrar. Vi passade på att tända när vi var i minneslunden vid Sälens gamla fina fjällkyrka. 

...Det finns dagar som aldrig faller inga nätter som sluts

några få drömmar som uppfylls. Dom flesta rinner ut i sanden emellan tårna

livslinjen bryts uti handen

som blir början till ett slut...

I denna mörka tid som råder är det ett välkommet avbrott med sådana här helger då man tillfälligt kan locka fram det inåtvända skrattet, ta sig en behövlig pilliknarkare utan att känna sig obekväm på något sätt. Man blandar för ett ögonblick livets goda ting med tillvarons behagliga närvaro, ett angenämt sätt att lyfta fram ljuset i den mörka ibland bistra verkligheten som vi alla befinner oss i. Men allt har ett slut för i morgon sätter vi oss åter upp på hästaputtarna och betar oss igenom ytterligare en arbetsvecka.

...I mitten av ett myller i sanden i pissmyrelandet

ser jag ett brokigt mönster ett ifyllt glas ifrån ett fönster

en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast

i all hast en upphittad datoriserad kvast av blåkullastuk

som en pudrad gustaviansk peruk

bland moderna saker och modiska ting...

Fortsätter såklart min privata jakt på den optimala lyckan en jakt som jag förväntas vinna allt annat är en förlust? Man kan fundera på vad innehåller den optimala lyckan, kan det vara att få vakna upp en morgon utan krampor att se helheten på ett oskrivet blad att vinka av sin älskade familj på väg till jobbet? Allt det där är vad man själv har för krav förutsättningar och mål med sin optimala resa.

Handplockade funderingar fjorton: Om siffrornas maktkamp.

Börjar känna mig lite som den sista dinosuriern på planeten dom gamla i släkten blir både äldre och skruttigare, snart omplaceras jag på rankinglistan till släktens äldsta på gott och ont? Ålder är bara en siffra så kan det visst det vara i den bästa av världar men om siffran är frisk kroppsligt och klar i knoppen då är den siffran väldigt bra. Digitaliseringen av samhället går fortfarande i en hisklig hastighet där inga gränser finnas, gränserna sätter vi själv efter kraft kunskap och behov.

...I ett lopp i ett chickenrace

var jag tuppen som sprang bland dom yra hönsen

som gal som fan gol

i ett dike i en stad bortom landet

låg min själ utsrpridd som blodpudding

min dåliga dag kunde börjat bättre upp...

Det sägs att man lär så länge man lever vilket är en sanning med modifikation. I dagens värld som till största delen består av idel ettor och nollor kan man ibland gå vilse när man inte har kunskaperna eller förmågan att ta tills sig ny information. Min generation är som sagt uppvuxen med datorernas framfart och kan hanka oss hjälpligt fram i den digitala villervallan. Minns en tid då dom nya datorerna redan var omoderna i sin obrutna förpackning.

...I en värld av depressiva tendenser

till suggestiva tensider och aggresiva profiler

kanderade stofiler bakom fjärrans horisontella ljuslyster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer och ber en stilla bön

förbannad av det som har varit...

Frågan jag ställer mig är om vi fortfarande bara är i början av den skenande digitaliserade utvecklingen, eller finns det fortfarande vita fläckar kvar på den kartan? Vad finns mer kvar att utveckla troligtvis massor, men den nya frågan man ställer sig blir att kommer den att gynna mänskligheten och i så fall varför? Inbillar mig att den mörka sidan fortfarande ligger ett steg före den goda sidan, då kan det bli problematiskt att fortsätta upprätthålla ett gott fungerande samhälle.

Handplockade funderingar tretton: När hastigheten temporärt besegras.

Konsten att gå ned i varv är en konst man måste lära sig den föds man inte med, att ändra hastigheten från den gångna veckans turbo till helgens loj? Personligen är jag en av världens sämsta på att ställa om högvarvet till en mer ledighetsanpassad rytm men jag lär mig hela tiden. Idag har jag medvetet programmerat om min hjärna till att göra det som jag är absolut tvungen att göra som att skala potatisen till frestelsen plocka ur och in diskmaskinen duka och duka av helgbordet, servera vinet i lagom hastighet och göra den hemtrevliga atmosfären så behaglig som möjlig för alla berörda parter. Det kräver sin man och ingen robot.

...Jag har allt som inte accepteras praktiseras eller äns diskuteras

som moral etik

vadå moraletiksproblematik?

Jag har allt som folk inte vill kännas vid

som en varig vagel i ögat en ömmande finne där bak

helt enkelt glömma eller hellre tömma

saker som dilemmor som ångest

vadå dilemmorångestproblematik?...

Inför en nedtrappande helg stöter man oftast på patrull som dom där änglarna på varsin axel, där den ena den snällaste av dom vill att jag skall både göra det ena och det andra helst samtidigt. Där den andra den elakaste vill att jag endast skall pilla mig i naveln ta bort luddet käka jordnötsringar dricka bärs och finna livet så där underbar som det borde vara. Kontentan av det hela är att moralen och samvetet fightas om stunden på blodigaste allvar.

...Nu mår jag bra

liksom den överraskade och överlevande silverfisken

som skippade efter andan

så pass bra att bättre inte finns på kartan

eller fanns det något sämre inte alls

än det bästa som är gott nog...

Strindberg sa att det var synd om människorna kanske är det så om vissa av en eller annan orsak? Generellt sätt bär vi med oss olika bagage med varierad tungd, vissa åker räkmacka gladeligen genom livet medan andra har små grustag i sitt motori. Någonstans däremellan faller jag in mellan stolparna och anser att jag har haft en väldans förmånlig resa hittills på resans gång som med allting annat kan allting förändras ibland väldigt snabbt och hänsynslöst utan att man är förberedd.

Handplockade funderingar tolv: Goodbye Halloween.

 1 November himlen är gråsprängd och molnen så tunga som dom bara kan vara, om regnet kommer det har vi ingen aning om för närvarande kanske öppnas kranarna eller inte? Gårddagens halloween hemmavid var som det skulle vara med dörrknackande barn i utstyrsel som bara ville ha godis och inget bus. Personligen kollade jag på skräckfilm en blodig historia medans frugan sov tungt av utmattning efter arbetsveckans slit.

...I min trädgård pinkar jag glad i hågen in mitt revir visslandes mot björkarnas sus

muntergöken i fönstret mittemot tror att jag är spritt språngandes galen

vilket får stå för den?

mitt lilla preludium börjar tona ut som skrivarens bläck

och ett knippe fridens liljor i alltet för evigt...

Efter en synnerligen kompakt och intensiv arbetsvecka är man inte så himla tuff som man inbillar sig. Efter ett par glas vin och på spåret spårar man liksom ut i periferin som en herrelös kuse som drar dit pepparn växer. Denna alla helgons dag skall min fruga åka runt med sin morsa till diverse gravar i bygden, medans jag själv vallar runt med jycken i området för diverse göromål. I slutändan tror jag att alla parter blir nöjda med det som ska göras.

...Allt som händer där bara händer här

som en förlupen slump som är förutbestämd

i en hast av tvära kast slungas alternativen i väg

av diskusbjässen i ringen mot mål som ingen tycks veta om

ingenting av det du tror är vad du vet

eller kommer att bli...

Nu kan det bara bli värre som pessimisten uttryckte det men visst har den rätt i att mörkret faller tidigare natten blir längre och dagarna kortare humöret minimalare och muntergöken tystare. I vårt kommande och allt kallare nordiska land kryper vi snart in i vår personliga kokong och anpassar oss till den frusna verkligheten? Frugan skiner dock som en sol när dom snabbproducerade julfilmerna rullar konstant förbi i tvburkens stundvis förtrollande värld, det spelar ingen roll om det är repriser.

Handplockade funderingar elva: Att förlita sig på procentens magi.

 Att vara bäst när det gäller är ett motto för mig det stämmer till 75 procent, resten av procenterna kan jag både var sämst och till och med så grymt infernalist dålig att skam går på torra land men dom spridda resultaten är knappast huggna i sten allt kan förbättras eller försämras. Naturligtvis kan man inte vara bäst på allting vilket jag ibland själv tror, men jag blir snabbt påmind av resten av familjen som tycker jag borde tagga ned och komma ned på jorden emellanåt? Det kostar på att vara en del av dom rosa fluffiga molnen utan bekymmer och besvär. När man vaknar på måndagsmorgon ur den där bästdrömmen så är allt som vanligt igen, och jycken vill ut i pissvädret med viftande svans.

...I min egna lilla värld av uppblåsta ballonger 

ett dreamland

finns det inga lapplisor inte heller lappar eller sönderzappare

eller vad du vill för att bli nöjd...

Poängen i ett värdigt liv kan vara att inte sätta sig i skiten då är det plus med råge. Minuspoängen kan komma när man minst anar det som den gången då allt gick åt helvete, då misstagena radades upp som smultron på ett strå då var det på riktigt minus 2.0. Annars faller poängen ut i beskärda delar under veckan, där man i bästa fall när man summerar kan lika på plus men likaväl på minussidan så det bara sjunger om det.

...bortom lyckans och harmonins land

där raketostens anfäder härskar

efter återvändsgatans falska fasad regerar lättjans medlöpare

som en god gud i fantasin bortom jakt och press

och sönderi

huserar stressens lakejer som en elak halloweendjävul i periferin...

Oktober börjar leda mot sitt slut och tonårsdottern mot sitt inledande höstlov ett välbehövligt sådant enligt utsago. En tid då mörkret och skräcken går hand i hand tillsammans med att de många gravljusen tänds. November är liksom en mörk grå och oerhörd trågig fortsättning på oktober, en tid då mörkret lägger sig snabbt över dom miljardernas fallna löven.