Dikt från roten. Di.28: Mellan blåsväder och magi.

 Ibland blåser livet åt fel håll,

och hjärtat tappar sin kompass och koll.
Man vandrar genom dagar av tvivel och regn,
med tankar som söker ett eget tecken.

Men mitt i stormen, när allt känns grått,
kan magiska stunder få mörkret att gå.
Ett skratt, en blick eller en hand som når fram,
kan tända en låga där kylan var fram.

Vi bär på förbilder, drömmar och tro,
på vilse föreställningar som stjäl vår ro.
Vi jagar ibland det vi tror att vi bör,
och glömmer att lyssna till hjärtat som hör.

För livet är sällan en rak liten stig,
det formar och prövar, förändrar vår blick.
Och även när vägen känns vilsen och lång,
kan själen hitta hem i en enkel sång.

Så låt dina blåsväder föra dig fram,
låt magin få slå rot där du en gång stod ensam.
För bakom varje moln, hur mörkt det än är,
finns stunder av ljus som visar vem du är.

Handplockade funderingar etthundrafemtioåtta: På den vägen är det.

Denna lördag går i återhämtningstecken åtmindstone för min del då jag har någon jobbig skavank i mitt ben som inte ger med sig därför tar min kära hustru samtliga hundpromenader idag och eventuellt i morgon också om nu inte ett litet mirakel inträffar innan dess? Dottern rumlade in efter klockan 3 i natt efter ett krogbesök med ett gäng översovande gäster och dom sover fortfarande tungt, minns själv hur det var i den åldern man rumlade hem med både den ena och den andra och man lekte verkligen rommen av sig innan vuxenlivet började med all dess inrutighet. Livet bestod då av sex drugs and rock´n´roll samt sporadisk kärlek i blod svett och tårar numera dansar man efter chefens pipa.

Imorgon väntas det komma in en grym storm vid namn Boelo som växer sig stark över Atlanten med kraftigt regn och stormvindar som kommer att klassas som farligt läge det är nu på hösten som sådana har väderlägen kan inträffa och kan i värsta fall ställa till problem, personligen kommer jag att trycka ned mig i soffan och äta kräftor och ostpaj snaska snacks och gotta mig i allmänhet till eftermiddagens SHL match och kanske tycka synd om mig själv en smula. Det är bättre att vila sig i form än att sätta onödig press på kroppens mekanismer.

Idag uppmärksammar vi blandannat snusets dag en tobaksprodukt med djupa rötter i svenskt kultur och historia för min egen del var det min morfar som fick mig att börja snusa inte personligen utan jag tycke att jag borde testa produkten vilket jag också gjorde någon gång i början av 70-talet det hela slutade med att jag gillade produkten som jag har fortsatt med som med allt annat går jag under måttlighet med allt jag gör utom när jag skryter då tar jag i lite extra.

Dikt från roten. Di.27: En stund av stunder.

Du kom som våren efter vinterns slut,

som en melodi jag aldrig ville sjunga ut. Med blicken som fick hela världen att brinna, lät du mitt hjärta sig självt återfinna.

En kärlek så stark att tiden stod still, som om alla stjärnor föll dit vi ville. I dina armar blev stormarna tysta, och varje beröring fick drömmarna att lyfta.

Vi dansade nära i skymningens ljus, med rosor på bordet och kärlekens rus. I rosenröda stunder, när himlen var vår, kändes det som om evigheten bestod av ett år.

Du vände mitt liv, du förändrade allt, gjorde det varma av sådant som var kallt. Och om världen en dag skulle blekna och gå, finns dina kyssar kvar i hjärtats vrå.

För kärlek är mer än de ord som vi sagt, den omvälvande känslan, den innersta kraft. Och bland livets alla skiftande stunder, är du mitt hjärtas vackraste under.

Handplockade funderingar etthundrafemtiosju: Ett liv efter jul.

Livet rullar vidare uppför backar nedför glänter i en takt som man inte kan stoppa men livet är såklart här och nu och man lever för stunden trots en del krämpor kämpar man sig igenom diverse hinder därför att livet är till för att levas. Just idag är en sådan dag då krämporna har gjort mig tillfälligt stillastående och smärtan ligger och pendlar på en 6 på en 10 gradig skala men vad gör det en sådan här dag som fredag då man har hela helgen på sig att vila och få bukt med krämporna.

Idag uppmärksammar vi den internationella champagnedagen som hyllar hantverket och traditionerna om och kring champagne personligen kan jag tillägga att champagne inte tillhör mina favoritdrycker dels är den för dyr för min plånbok dels finns det andra alternativ som cava eller spumante som är både godare och mer prisvärt åtminstone för min budget. Naturligtvis får man tacka 1600-tals munken Dom Pérignon som bidrar till att förbättra framställningen med tjockare glas bättre korkar och blandning av viner.

Dom kvinnliga delarna av min familj har redan nu snöat in sig på dom där löpande bands producerade julfilmerna som spottas ut ur tvn och alla är lika bra tycker dom dessutom medans jag flikar in och anser har man sett en har man sätt alla men min åsikt är det ingen som dom bryr sig om som vanligt alltså. Möjlitvis kan jag ha tittat på någon men då under tvång sedan har man fått intala sig själv att den är okej men inte mera va gör man inte för husfriden? Naturligtvis dömer jag inte ut alla utan det finns faktiskt några få som är riktigt riktigt bra.

Dikt från roten. Di.26: Där någon annanstans.

Det finns en längtan, stilla och svår,

som viskar om vägar vi aldrig förstår. Om platser vi drömmer om, fjärran och fria, om livet som kunde ha varit — kanske vårt eget, kanske ett annat.

Och tiden den flyr, som löv över mark, med minnen som bleknar men lämnar oss stark. De dagar vi levde, de ord som blev sagda, de stunder vi önskar att åter få fånga.

Men nuet står nära, så naket och sant, med all sin skörhet, sin glöd och sin brand. Det kräver vår närvaro, ber oss att se att livet är här — och att inget består för evigt.

Så låt oss väl längta, låt minnena bo, men inte förlora den stund vi fått tro. För kanske finns svaret, hur märkligt det låter, inte där borta — utan här, medan tiden går åter.

Dikt från roten. Di.25: Snäva marginaler.

Dagarna går, som dagar gör,

med små bekymmer innanför vår dörr. En sak ska hinnas, en annan bli klar, och tiden tar mer än den någonsin har.

Vi lägger minuter i morgondagens bank, men räntan betalas i oro och tank. Det fanns lite luft mellan då och sen, nu fylls varje lucka igen och igen.

Och marginalerna, tunna som tråd, brister så lätt när livet går på. Vi skyndar mot kvällen, mot vila, mot ro, men glömmer ibland vad vi själva kan tro.

Kanske är svaret att sakta gå ner, att inte hinna precis allt som sker. För tiden försvinner, det vet vi ju väl, men lite av livet kan sparas åt en själv.

Dikt från roten. Di.24: Vänskap med vingar av glas.

Vi möttes där tiden stod still,

i ett ögonblick vi aldrig bad om. Två främlingar med varsin värld, som råkade gå åt samma håll.

Du skrattade åt sådant ingen förstod, jag samlade på ord jag aldrig sa. Vi var så olika, på märkliga vis, men ändå fanns det något vi ville ha.

En vänskap byggd av små absurditeter, av sena samtal och blickar i smyg. Av hemligheter utan löften, och drömmar som svävade högt ovanför skyn.

Men flyktiga möten har vingar av glas, de glittrar en stund, sedan faller de isär. Och kvar finns minnet av allt som var, av någon som kändes så nära, så kär.

Kanske var vi aldrig menade att stanna, kanske var vår plats just där och då. Men vissa människor lämnar spår i själen, långt efter att de valt att gå.

Så om våra vägar möts igen en dag, bland främlingar och vardagens brus, ska jag le åt vår udda vänskap som en gång gjorde mörkret till ljus.