Handplockade funderingar etthundrasjuttioett: Let it snow! Let it snow!

Denna dag har i stort sätt innehållit blöta element från och till och där emellan ett längre blött ihållande element som vägrade sluta, en riktig ruskig jobbig skit höstdag med alla dess för årstiden självklara parametrar i morgon påstår meterologerna dessutom att första snön skall uppenbara sig i min hittills snöfria region dom enda som ler åt den eventuella händelsen är dom som slipper gå ut i eländet. Naturligtvis finns det dom med all respekt som tycker att snön lyser upp det grå och mörka men det får stå för dom, personligen tänker jag att vi kan inte hindra snön från att komma oavsett hur förberedda vi är eller inte?

Idag hyllar vi alla Krossade Hjärtans Dag som uppmärksammar sorg och besvikelse eller förlorad kärlek, till skillnad från Alla Hjärtans Dag som firar romantisk kärlek. Dagen började uppmärksammas i Sverige för att skapa ett tillfälle för att tala öppet om hjärtesorg och känslomässig smärta, genom att synliggöra och normalisera negativa känslor kopplade till relationer har dagen fått uppmärksamhet hos psykologer och stödorganisationer. Målet är att ge utrymme för reflektioner kring kärlekens baksidor och att minska skamkänslor för dem som har gått igenom uppbrott. Personligen hade man många uppbrott under tonårstiden med många besvikelser och förlorade kärlekar, men mottot var alltid att faller en står tusen åter tillslut träffar man rätt men vägen dit kan både vara jobbig och känslomässigt irriterande.

Denna dag 12 November 2018 dog den legendariska serieteckaren Stan Lee som skapade ett gäng superhjältar med brister tillsammans med Jack Kirby som till exempel Fantastic Four, Hulken, Iron man, Thor och X-men Daredevil med Bill Everett samt Doctor Strange och Marvels mest kända figur Spider-Man med Steven Ditko. Stan Lees debutverk från 1941 var Captain America. Hela min uppväxt var jag besatt i dessa superhjältar som blev en del av min vardag man levde med dom i varje ruta och till sist blev man själv en superhjälte tills min morsa sa att nu får du växa upp och kliva ut ur hjältekostymen det var kul så länge den epoken varade.

Dikt från roten. Di.42: Där kärleken aldrig håller igen.

Jag älskar utan skydd, utan gränser,

med hjärtat öppet för varje sekund.
I dina ögon finns tusen chanser,
och i din närhet blir världen så rund.

Vi möts i en romantik utan tyglar,
där längtan får styra och känslorna slå.
Där orden ibland blir till viskande speglar,
och allt det vi drömmer kan leva ändå.

Men kärleken bär också bitterljuva stunder,
ett sting av saknad, en tår på vår kind.
Vi går vilse ibland i dess djupaste under,
men finner varandra i känslornas vind.

Och ömheten flödar som regn över jorden,
som värme när natten känns kylig och lång.
Den bor i en blick, i de allra minsta orden,
i famnarnas trygghet och hjärtats sång.

Så låt oss älska med hela vår längtan,
utan att räkna vad morgondagen ger.
För livet blir större när kärleken får blomma,
och den som vågar älska känner alltid mer.

Dikt från roten. Di.41: Stora ord.

Riktig vänskap behöver inga stora ord,

den växer i det lilla, på vår vandrings jord.
I vardagens gemenskap, i skratt och enkla ting,
finns värmen som gör livet till någonting.

Det handlar om att finnas när vinden blåser kall,
att fånga upp varandra när någon riskerar ett fall.
Att dela både glädje, bekymmer och besvär,
och veta att det alltid finns någon som håller en kär.

För vänskap är en gåva som tiden aldrig tar,
en stilla kraft i livet, en trygghet som finns kvar.
Den byggs av små sekunder, av tillit och respekt,
av ärlighetens närhet och hjärtats fina kontakt.

Men störst av allt är kärleken, den kraft som gör oss hel,
som läker våra sorger och gör det svåra mindre fel.
Den övervinner avstånd, den trotsar tid och rum,
och fyller även tystnaden med något varmt och ljuvt.

Så låt oss hålla samman, genom livets alla år,
med öppna sinnen, varma hjärtan och förståelse där vi går.
För vänskap ger oss styrkan, gemenskapen ger oss allt,
men kärleken är störst av allt – även när livet känns kallt.

Handplockade funderingar etthundrasjuttio: Ett liv före datoriseringen.

 Även om mörkret är lika kompakt som ett svart slukhål utanför så finns allt ljus innanför min kära hustru älskar allt vad ljus heter nu vid denna här tiden på året så blir det mestadels mysbelysning ljusslingor med mera. Säga vad man vill om det här vädret så är det allt annat än bra, när det sen duggregnar gör knappast saken bättre sedan fryser allt på i morgon och simsalabim har vi glansisen som ett brev på posten. Denna här tiden på året har frakturmottagningarna arbetstoppar det skall gipsas det skall spjälkas och gud vet allt vad dom gör? Peppar peppar så har jag klarat mig ganska bra genom årens lopp förutom ett par bakslag som för längesedan är preskriberat men dom dyker upp ibland i flödet som en påminnelse.

Idag den 11 November uppmärksammar vi alla singlars dag även känd som singles day som har sitt ursprung i Kina där den lanserades som en motreaktion till alla hjärtans dag för att uppmärksamma och fira singellivet. Dagen har vuxit fram som en hyllning till självständighet och indiviuella val och har snabbt spridit sig internationellt inte minst genom omfattande e-handel och stora kampanjer. Bakom temadagen står blandannat Kinesiska studenter från Nanjing-universitetet som på 1990-talet ville skapa en dag där singlar kunde nätverka träffas och uppleva gemenskap. Min personliga singeltillvaro blev förhållandevis både kort och intensiv men det var på den tiden som knappt datorer fanns en svartvit tv vars bild rullade och skulle man ringa så fick man göra det från en telefonkiosk om man nu hade småmynt vill säga?

Denna dag 11 november 2022 avled Julian Keith Levene som var en brittisk gitarrist och låtskrivare han var först med i The Clash sedan i The Flowers of Romance där även Sid Vicious var med innan Sex Pistols tiden Levene spelade inte in något material med dessa grupper men han var med och skrev The Clash låten "What´s my name" efter att Sex Pistols upplöses bildade Levene och tidigare Sex Pistols medlemen Johnny Rotten Public Image Ldt.

Dikt från roten. Di.40: Skruvad kärlek och flyktiga möten.

Det finns en kärlek som går på tvären,

som trotsar förnuft och alla begär.
Den dyker upp när man minst anar,
i märkliga möten och oväntade banor.

Vi möts ibland i livets kulisser,
bland sneda leenden och dolda kulisser.
En blick blir till något, en stund blir till fler,
och plötsligt finns känslor man inte riktigt ser.

Det skruvade i kärleken har sin charm,
den kan vara iskall men samtidigt varm.
Den lovar ingenting, kräver inget svar,
men lämnar små avtryck från stunder vi har.

Tillfälliga band knyts i nattens sken,
ibland med en främling, ibland med en vän.
Vi delar en längtan, en hemlighet,
och skiljs åt igen utan löfte och vet.

Men kanske är livet just sådant ibland,
en samling av möten, en utsträckt hand.
För även det flyktiga kan lämna spår,
som lever i hjärtat långt efteråt.

Och när kärleken åter går sina egna vägar,
står jag kvar med frågor som ingen besvarar.
För vissa möten är aldrig menade att bestå,
men ändå de vackraste vi någonsin kan få.

Dikt från roten. Di.39: Skörhetens pris.

Jag har vandrat genom livets alla vägar,

ibland med solsken, ibland med tunga dagar.
Jag har tagit omvägar, sökt genvägar ibland,
och funnit nya svar i tidens öppna hand.

För livet är en gåva, så skör men ändå stor,
med drömmar som får växa där hoppet stilla bor.
Varje steg vi tar har något att lära,
varje möte lämnar spår hos dem vi håller kära.

Det finns inga kartor som visar vägen rätt,
inga enkla lösningar när livet känns för lätt.
Men genom mörka stunder, genom tvivel och besvär,
finns alltid något vackert i att ha någon kär.

För kärleken är kraften som trotsar tid och rum,
som gör det svåra möjligt när världen känns så stum.
Den bygger broar över avstånd, läker gamla sår,
och ger oss mod att möta ännu ett nytt år.

Så låt mig ta de vägar som mitt hjärta väljer ut,
med öppna sinnen, varma händer och en tro som aldrig tar slut.
För även om livets vägar ibland går åt olika håll,
är kärleken den starkaste kraften, vårt allra största mål.

Och när jag ser tillbaka på allt som livet gav,
på genvägar och omvägar, på stormar och på hav,
då vet jag vad som betyder mest, vad som består ändå:
att älska och bli älskad – och tillsammans vidare gå.

Handplockade funderingar etthundrasextionio: En balansakt mellan livets prövningar.

Klockan är bara strax över 15 denna fars dag och det börjar redan skymma på en dag som började med en 45 minuters lång hundpromenad sedan steppade man upp med en 2 timmars lång bordtenniskamp med bästa sonen där vi betade av 15 set till 21 poäng som blev till en böljande och intensiv tillställning som till slut gick till sonens favör sedan en välbehövlig dusch efter frugans rekommendationer och en minisuperb  lunch med pyttipanna och vändstekt ägg sedan kom min älskade dotter och gratulerade mig och allt blev så där bra som jag hade hoppats på. I morgon vaknar man upp till ännu en arbetsvecka där man betar av saker efter hand, var sak har sin tid sa alltid min kära mormor och det tror jag fortfarande benhårt på men ibland så kommer otippade saker emellan då får man lov att prioritera.

Denna dag den 8 November dog den legendariska revolvermannen John Henry "Doc" Holliday som dessutom var tandläkare och professionell gambler han dog inte utav kulor som man kan tro utan i sviterna efter tuberkulos på ett sanatorium och begravdes på Linwoods pionjärkyrkogård. Han liksom kompisen Wyatt Earp och dennes bröder Virgil och Morgan deltog i den klassiska revolverstriden vid O.K Corral efter denna incident inledde Wyatt Earp och Doc Holliday tillsammans en personlig vendetta mot de män som låg bakom angreppet de lyckade spåra upp samtliga och döda dessa män, en mängd skådespelare har gestaltat Doc Holliday genom årens lopp såsom Kirk Douglas, Val Kilmer och Dennis Quiad.

Även idag har människor fötts vissa dött gift sig barn har döpts folk har gråtit vissa skrattat sig fördärvade folk har gått på nitar gått på grund av en eller annan orsak blivit rika eller ruinerade blivit fulla både av sprit och glädje andra har blivit kristna eller tappat tron till och med fotfästet medans andra går på den balanserade vägen med krockkuddar för att minimera eventuella snedsteg, allt det här som har sagt är bitar av en livets tårta vissa tycker den är god andra tycker den smakar skit medans andra accepterar den som den är.