Handplockade funderingar elva: Att förlita sig på procentens magi.

 Att vara bäst när det gäller är ett motto för mig det stämmer till 75 procent, resten av procenterna kan jag både var sämst och till och med så grymt infernalist dålig att skam går på torra land men dom spridda resultaten är knappast huggna i sten allt kan förbättras eller försämras. Naturligtvis kan man inte vara bäst på allting vilket jag ibland själv tror, men jag blir snabbt påmind av resten av familjen som tycker jag borde tagga ned och komma ned på jorden emellanåt? Det kostar på att vara en del av dom rosa fluffiga molnen utan bekymmer och besvär. När man vaknar på måndagsmorgon ur den där bästdrömmen så är allt som vanligt igen, och jycken vill ut i pissvädret med viftande svans.

...I min egna lilla värld av uppblåsta ballonger 

ett dreamland

finns det inga lapplisor inte heller lappar eller sönderzappare

eller vad du vill för att bli nöjd...

Poängen i ett värdigt liv kan vara att inte sätta sig i skiten då är det plus med råge. Minuspoängen kan komma när man minst anar det som den gången då allt gick åt helvete, då misstagena radades upp som smultron på ett strå då var det på riktigt minus 2.0. Annars faller poängen ut i beskärda delar under veckan, där man i bästa fall när man summerar kan lika på plus men likaväl på minussidan så det bara sjunger om det.

...bortom lyckans och harmonins land

där raketostens anfäder härskar

efter återvändsgatans falska fasad regerar lättjans medlöpare

som en god gud i fantasin bortom jakt och press

och sönderi

huserar stressens lakejer som en elak halloweendjävul i periferin...

Oktober börjar leda mot sitt slut och tonårsdottern mot sitt inledande höstlov ett välbehövligt sådant enligt utsago. En tid då mörkret och skräcken går hand i hand tillsammans med att de många gravljusen tänds. November är liksom en mörk grå och oerhörd trågig fortsättning på oktober, en tid då mörkret lägger sig snabbt över dom miljardernas fallna löven.

Handplockade funderingar tio: När vintern tvekar att blomma ut.

Har lyckats med att rida på den gyllene vågen ytterligare en dag, för varje dag man lyckas göra det är en bra dag. Att mentalt fortsätta galoppera på den breda vägen är positivt optimalt för sitt välbefinnande. Konsten att bibehålla den trenden kräver sin man eller kvinna, att göra det bästa av den vågen för att nå sitt privata nirvana är som att måla en picasso var eviga dag.

...Bland dom sista vågorna som rullar in mot dom brutna klipporna hörs ett dovt eko från gågna tiders farhågor. Ett skummande svall av självömkan och förlupen inre frustation. Brusande spruckna löften krackelerande önskan som aldrig uppfylldes. Ett öde vägskäl utan snöplogens vrålande läte...

Vad framtiden har i sitt otydliga sköte vet man inte ett spår om i dagsläget? Den skenande tekniska utvecklingen som tvingar människorna ibland mot sin vilja att anpassas i. Till slut hamnar man i en situation av ettor och nollor som gör att man tappar både fotfästet och kontrollen över sitt egna liv på andras bekostnad. I en datakontrollerad värld förvinner den gamla tidens teknik och ersätts av AI och dess uppgraderade verklighet.

...Ur ett ramaskri föds ett skrå vars saknaden fanns. Ett axplock av fantasier som eskalerar till ett tomtebloss snabba slut. Bakom varje ord finns en mening man måste förstå eller ens veta om...

Det gråkalla vädermässigt bittra oktobervädret fortsätter på den inslagna vägen. Där dom tappade löven färgar gatorna olikfärgade. Träden tappar sin fägring och flyttfåglar drar by west till sitt vintriga paradis på andra sidan klotet. Kvar blir vi människor som blir tvugna att brotta oss igenom ytterligare en sorts vinter, där vi inte äns vet om det blir snö is och elände? Kanske får vi en grön vinter med regn och storm, eller en vinter med vår barndoms skare? Inte ens bland stjärnorna kan vi ett ordentlig svar på just den frågan?

Handplockade funderingar nio: Konsten att hitta extra plusset.

Vaknar upp smått förvirrad i vintertid medans kroppen fortfarande befinner sig i sommartid. Förvirringen fortsätter tills jag kommer på att va fan tidsförändring? Sammantaget har jag hunnit med sjukt mycket innan klockan 7 idag tack vare eller på grund av att kroppen fortfarande var programmerad för sommartid. Det tar väl ett par dagar för kroppens alla beståndsdelar att ställa om sig för den kalla trista vintertiden.

...Ur askan i elden väntas svaren på eldslukarens bittra öde? Ett dramaspel i en akt utspelar sig i nedan, vars rödfärgade måne höjs i dunkel. Det bara väntar på någon form av bekräftelse, vart nu den finns om den äns fanns?...

Det mesta i livet var det än är handlar om samverkan samspel kommunikation lyhördhet anpassningshet balans och så vidare. Har man inte någon av dess beståndsdelar hamnar man lätt i ett utanförskap som man kanske inte kan råda över. Personligen balanserar jag mellan olika ytterligheter som jag själv kan råda över, det hela handlar om erfarenhet rutin och förmågan att vilja förändra och öppna upp nya dörrar och stänga dom gamla förlegade.

...somliga lägger patiens mot förmodan av en inre tröst. En dimridå lägger sorti över uppoffringen. En räv bakom varje öra värnar om uppmärksamhet bortom spelets regler ett ess i rockärmen kan förändra allt. Den som vinner vinner den som förlorar förlorar...

Söndagar på min världskarta handlar endast om att hitta den där inre friden så långt det är möjligt? Att kunna ha förmånen att välja bort jobbrelaterade saker som frestar på. Att kunna njuta minst en dag i veckan är ett stort privilegium få förunnat. I min position kan jag välja och vraka mellan alternativen, och bara göra det som faller mig in just nu för stunden.

Handplockade funderingar åtta: Med livet som insats.

 Konsten att ligga på topp är lika krävande som att bibehålla just den formen. Emellanåt kan man falla ifrån den mallen och vara skitdålig som en dålig dag på kneget. Personligen är jag ingen elitidrottsman och tänker inte så bli, utan för mig gäller bara att stabilisera dagsformen att hyvla av topparna och plana ut ojämnheterna vilket inte är så enkelt som det låter. Bakom det hela ligger en hel verksamhet av beslut i olika fomer och betydelser. Det gäller att hålla den utstakade vägen fri från eventuella hinder så löser sig allt.

...I skuggan vid randen stod min själsfrände och pekade fingret. Den ville säga något om livet? Svaren den fick passerade revy som värsta tragikomiska tillställningen bortom lyckan...

Så här på ålderns höst har man så smått börjat prioritera vad som är viktigast i livet, vad är viktigt idag vad är viktigt i morgon? Man kanske inte längre är så förbannat fyrkantig i allt som man gör, man går omedvetet från formel 1 cirkusen till gocart serien för att trappa ned på tempot något. I snart 50 år har man prioritet arbetslivet fullt ut även familjen, så nu får man kanske prioritera sig själv till det man vill bli som snar pensionär.

...I det motvindska paradiset finns dom stenade statyerna som för längesedan har skrattat klart. Bland korsdragen staplas liken på hög i minneslunden...

Nu går man snart in i en annan divison i livet en något lägre divison som han hittills har varit i. En stundom hård match som utkämpas mellan kroppens beståndesdelar som insats allt måste klaffa. Nu gäller det att välja om man fortfarande är aktuellt för A-truppen eller vika en plats på avbytarbänken. Även livet är en match som måste vinnas annars kan man säga goodbye for ever.

Handplockade funderingar sju: Dom sista mänskliga dinosaurierna.

 Pratade med en granne om den skenande miljöförändringen som eskalerar ett snäpp varje år. På min tid sa grannen som är i min ålder då var vinter vinter 20 minus snö i massor och skare, snön låg kvar till framåt april i värsta fall. Nu för tiden får vi vara glada om vi får någon snö överhuvudtaget för snö kommer det men frågan blir om den ligger kvar och hur mycket av den vita varan? I framtiden får vi nog räkna med två årstiden en torrare och en blötare, precis så som vår del av världen hade det för miljoners år sedan allt går i cykler.

...fotstegen krymper som förlorade istappar på den grusade gången dom långa suckarnas gång. Den vattniga blicken etsar sig fast som en gammaldags nåltavla, en nåldyna fullsmetad av gårdagens förlorade intryck...

Hur vi än gör för att förbättra klimatet så kan det vara försent som ett klot med respirator som kippar efter andan. På sikt med framtidens teknik kanske man kan åstakomma en dräglig tillvaro för dom som anammar den tekniska utvecklingen? Känns som om min generation är den sista med dom gamla kunskaperna som ett gäng vilsna dinosaurier på villovägar.

...Ålderdomen kom den sågs men förlorade som ett torrt sprött fnöske. I backspegeln fanns livet som det en gång var. Ett inombordligt skratt som fastnade i halsen. Är det här slutet på eran eller början på någonting annat?...

I min gryende generation förväntas inga under ske dom har redan skett för sekler sedan. Som en dragracingbil som bromsar ned efter 300 meter. I framtiden kommer man att vara beroende av sin omgivning för att kunna prestera underverk. Typ som att gå på muggen utan rullator, bara det är en liten seger i det stora hela.

Handplockade funderingar sex: Olika faktorers spelrum.

Det finns inget mer stressande än när man sitter i en taxi i en främmande stad och taxametern tuggar pengar för varje meter den tar. Det här är närmsta vägen säger den tuggummituggande chauffören glatt...eller hur säger jag och känner det här blir fan inte billigt? Vad som är billigt idag är relativt liksom det mesta är. En gång i tiden fick man en hel säck kolor för någon spänn. I den här kontantlösa världen vi lever i finns bara ettor och nollor. Allt annat finns numera på museum.

...som i en isvak rinner tiden ut sekunderna blir till tvivelaktig fiskmat i en ättestupa. Det hoppfulla bleknar bort och bildar dåtidens avlagringar, ty glädjen domnar bort i stundens allvar...

Konspirationsteorierna haglar när man påstår att vi inte är ensamma i det ofantliga superstora universum. Skulle lilla jorden som i jämförelse är som ett obetydligt gruskorn i Sahara vara det enda ställe i universum med sina miljarders bilijoners vintergataor och otaliga galaxer som det finns liv på? Personligen tror jag inte att det är så, men det är ju vad jag tror. Andra typ som myndigheter lägger locket på och vill inte kännas vid detta obekväma faktum.

...Bakom nästa krön finns just ingenting bortom den likaså. Förväntningarna tornar upp sig som tonerspel i ett korthus i en höststorm. En skör tråd oavsett färg näst intill obefintlig i sin linda binder ihop livet och döden här och nu...

På tal om annat så betar frugan just nu av ett gäng amerikanska snabbproducerade julfilmer varje vecka den ena mindre bra än den andra samma visa varje år vid denna tid. Oavsett vad jag tycker om dessa filmer så älskar frugan dom. Enligt mig så anser jag att har man sett en så har man sätt alla, på grund av av dom har en färdig mall för innehållet. Kille möter tjej eller tvärtom ett mått kärlek samt gulligull och relationsproblematik som till 100 procent löser sig i varje film.

Handplockade funderingar: Fem. När allt kommer omkring.

 I mitt stilla sinne inbillar jag mig att alla människor är goda det utgår man ifrån. När allt kommer till kritan är det bara en bråkdel som är goda, resten består av onda klientel eller ja-sägarna till tvivelaktiga ekonomer som skor sig på dom obildade eller dom som inte bryr sig ett spår om jorden går under liksom shit happens.

...sitter fast i brödrostens mekanism bland brödets instopp, i ett stilla dunkel av förmodan och undran av vad som komma skall? Bland andra tankars dimhöjda gorillors skepnad och dess förvarning, ett under blott av välsingnelse...

Strax utanför tränar bollklubben fotboll i mörkret i hällregn i en höstlik blandning av virvlande färgglada blad och lervälling samt osande svordomar av förlupna bollar. Tränaren med händerna djupt nedskjunkna i byxfickorna med ett sammanknipet leende manar på sina små adepter till någonting annat än vad dom är just idag. Dyngsura föräldrar tittar på klockan och på varandra dom frågar säkert sig är det värt det här? Svar ja!

...Att plötsligt hamna i ett vakuum av otillräcklighet, där olika korsningar flyter samman som ringar på vattnet. Där objekten delar sig som sjuka celler eller hos en döende patiens. Vad finns bakom nästa vägg i så fall varför?...

Tänk att hamna i ett läge där man är beroende utav andra och inte själv har förmågan att styra sin handlingar? Vilket såklart är ett helvete utan dess like. Där ens egenvärde försvinner och mals ner i mängden av andra människors tankar och förmaningar. Den tiden lär komma även för mig men kanske inte just idag men säkert någongång i framtiden? Kommer att tänka på Nalle Puh som sa att en gång dör vi men alla andra dagar lever vi.