Handplockade funderingar trettio: I väntan på den stora dagen.

Vaknar upp efter nio denna 2 advent och känner att jorden fortsätter att snurra runt sin gamla axel utanför är vädret fortfarande som en ogräddad och osynkad kladdkaka där inga ingredienser har gift sig och kommer så inte att göra idag. Det enda ljuset i mörkret idag var när jag gjorde en makalös frukost där alla ingredienserna gift sig man får vara glad för något? Idag hoppas frugan på att dom resterande tomtarna skall placeras ut, eller så blir det en annan dag än just denna allt beror på dagsformens vara eller icke vara?

...i en värld av kalla kårar

finns det bara vilda dårar

som mördar en för nån krona

stjäl din bil för en enda sil

det är helt enkelt deras livsstil...

Som vanligt består livet av diverse utmaningar om olika val dilemman och beslut såsom att göra julgodis eller inte, denna söndag har vi på förhand stakat ut med olika göromål men vi får vara glada om några görs över huvudtaget. I våran värld är söndagar klinisk fria från allt arbete som inte är akut nödvändiga, sedan är vi såklart inte sämre människor än att vi kan ändra våra färdiga stolpar till ett rent och skärt dagsverke. I våran begynnande ålder prioriterar vi ett balanserat liv av lika delar nytta med nöje precis som en färdiggräddad kladdkaka.

...i en värld av kalla kårar

vimlar det av sjuka fånar

som flår dig för en simpel tjuga

möblerar om din pryda nia för under en tia...

Som brukligt är på helgerna så har man redan väckt upp tuppen och gått ut med jycken Dino på sin första långpromenad i ett synnerligen oglamouröst snöfritt landskap. Fotbollsentusiasterna i horisonten flyttar sina bollar frenetiskt fram och tillbaka i hopp om att en vacker dag få lyfta en sorts pokal? Det enda som jag personligen skall lyfta idag förutom den redan lyfta kaffekoppen är glöggen som skall serveras under dagen det ser jag som ett lyft och en bekräftelse på att jag har förtjänat något drickbart.

Handplockade funderingar tjugonio: Sakta vi gå igenom level ett.

Vinter fortsätter att vara frånvarande och istället dominerar regnet det grådassiga på något sätt känns det bara som om någon högre makt skall trycka på snöknappen, i avvaktan på detta möjliga scenario så finns det massor av snö i Norrland om nu någon är sugen på skidåkning? I min värld så är all tänkbar vinteridrott ett minne blott så nu mera låter jag proffsen på tv åka av sig med blandat resultat.

...några hurrar av sommarfyllan

åt ett slagfält på bondens mylla

dom hyllar värmens offer

som låter sig villigt offras

åt solgudarna på stekhet strand...

Vädret är och kommer alltid att vara ett hett diskussionsämne där man med loj soffhängsexpertis kommer fram till varför det har blivit som det har blivit, eller vad mänskligheten kunde göra annolundare som med allting annat handlar det om ekonomi. Har man dålig ekonomi så kan man inte heller göra världen bättre, har man bra ekonomi kan man på kort sikt hantera problemen troligtvis på lång sikt känns det som om det redan är kört? Om nu inte ett mirakel sker varför inte nu i juletid då all annan magi händer?

...torkar svetten ur pannans svedda veck

rättar till den kylskåpskalla kudden i hängmattan

lägger mig tillrätta i bersån

intill den evigt porlande ån

där jag får höra dom avundsjuka fåglarnas hån

ur askan i elden...

Dagens mänsklighet lever på hoppet på olika mirakel som troligtvis kommer eller inte? Från det man vaknar tills man går och lägger sig så är det en kamp om överlevnad, i mitt fall ser jag bara till att hålla ett jämt status quo läge där topparna och dalarna jämnas ut till en balanserad harmonisk nivå vilket är en konstart av sällan skådad sort. I skrivandes stund mår jag fina fisken som tittar ut över ett regningt snöfattigt landskap där dom tända julgranarna talar om att nu är det juletid.

Handplockade funderingar tjugoåtta: Rätt som det är hamnar vi rätt.

Mörkret har redan lagt sig för dagen faktiskt redan före klockan 15 gårdens utegran är huggen klädd och belyst utan min medhjälp, dessvärre är granen varken tät vacker eller underbar utan endast någonting som inte ens liknar en gran eventuellt skulle någon förbipasserande stilpolis få spel om hen såg den. Men här hemma hos mig är frugan så gott som klar med pyntet, kanske är det så att en hoper tomtar av varierande storlek väntar på sitt loft med sin bejublande inmarsch.

...även nyponrosen ler i all sin daggiga prakt

blåvingen skrattar till på sitt säregna sätt

den nyplockade humleölen får mig att fnissa gott

precis just idag som allting ler mot mig...

I dag kommer definitivt inga änglar att landa på min beskärda planhalva åtminstone inga som jag inte räknat med, har jag tur kommer mina planenliga änglar att landa på varsin axel bara för att säga att dom skyddar mig från all världslig ondska? Hittills har dom lyckats med sitt uppdrag men så länge som jag står på deras sida är det okej.

...bland jordens snurrande nav

ligger jag

i en synnerligen avtrubbad possé

värmen steker

nu är det inte längre någon lek

huden den bubblar blåtonad av cocosfrityr

men vad gör det en dag som denna

en dag som inget ont kan hända...

Det enda som återstår av den här första advent är att vänta på att dom ugnsgrillade kycklinglåren skall bli klara och potatisklyftorna skall bli färdiggräddade, efter en familjär fika med pepparkaksmuffins och det första tända ljuset lägger sig  åter lugnet över familjens trygga härd jycken Dino ligger nöjd i soffan kanske drömmer han om tomtens köttiga ben skall dimpa ned i matskålen? Vad vi andra drömmer om får fortfarande vara en förseglad hemlighet.

Handplockade funderingar tjugosju: På det tredje gäller det.

Vad har vi för önskningar kvar när våra innersta personliga eventuellt redan är uppfyllda kanske har vi några globala önskningar kvar, som dom vanliga typ fred på jorden bättre klimat bättre ekonomi alla skall få mat icke våld mer jämställdhet och alla skall ha lika värdighet? För att alla dessa önskningar skall gå i uppfyllelse beror förstås på makthavarna och deras verktyg och viljan till att förändra i grunden. Än så länge är allt i lösa boliner och den trygga helheten trasas sönder av en klick egotrippade männsikor som hellre vill söndra och härska än att få till en bestående fred.

...klockan klämtar temporärt

andningen upphör sekundärt

för blott en stund uti marginalens ytterkant

i mitt innersta rum står det röda rosor året runt...

Som alltid är maktfördelningen i världen åt helvete så har det alltid varit och så kommer det troligtvis alltid att vara, dom rika skor sig på dom fattiga som lämnar sina atomsopor för en billig penning som räcker till mat för några. Överbefolkningen är ett stort problem både nu som förr, skillnaden nu är att odlingsplatserna dramatiskt minskar till förmån för asfalterade parkeringsplatser jobben blir färre på grund av att företagen handplockar kompetent personal som uppfyller just deras specifika krav.

...idag mår jag prima som fina fisken

så pass bra att det prima blir underbart primärt

varför inte som en vårprimör?...

Ständigt omger vi oss med hot inifrån eller utifrån av allehanda människor eller krigiska maktfaktorer som vill ta oss som en delikat räkmacka. Smygande har våldet trappats upp och vi vanliga döda liksom avtrubbas inombords och vill inte veta om det inte drabbar en själv eller våra anhöriga. Konsekvenserna av det brutala våldet blir fruktansvärt och självklart en pärs för dom anhöriga att bearbeta. Det tragiska är att det går omkring tickande bomber här och nu på våra gator som kan brisera när som helst och hur som helst utan att ta hänsyn till andra medmänniskor runt omkring dom.

Handplockade funderingar tjugosex: Kylslagna minnen.

Denna första advent strilar regnet oförtrutet ned på dom snöfria gatorna i fönstren lyser adventstakarna, en och annan kortbyxklädd löpare skyndar förbi med eld i baken. I detta hysteriska regnande finns det inte en chans att hitta julmagin, inte ens en gnutta av det magiska finns att finna i denna skrivandes stund. Alla adventskalendersnördar kommer i morgon att vara i sitt esse när första luckan av 24 går av stapeln i morgon 1 December. Alla barn i olika åldrar börjar nedräkningen från och med i morgon. Den som väntar på något gott väntar sällan för länge, eller så väntar dom alldeles för länge?

...spatserar spritt språngandes omkring i min prunkande trädgård

i all min nakenhet

påtandes bland ris och ros bland tist och törn

vilket gör mödan lönt

visslandes på ett stycke preludium av okänd art

never evergreens...

Nu för tiden kan man aldrig vara riktigt säker på om det blir någon vinter eller inte? Men någon form av väder blir det dock men kanske inte i snöform, kanske blir det spöregn som ibland fryser till isbana så att frakturmottagningarna får oplanerade arbetstoppar eller så blir det varmt och behagligt som gör att skidbackarnas anläggningar får stängas igen. Kanske är det så att nutidens vinter garanterat finns långt uppe i Lappland fjärran från civilisationen?

...i fönstret ser jag den fagra fen Ewa skratta hysteriskt gråtande

åt min smått komiska sida

på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren

på passionsblommans nektar...

Som jag sagt så många gånger förr så var det riktig vinter när man var barn då snövallarna var meterhöga man byggde igloo av hårda fyrkantiga snöskivor av skaren, mormors stickade vantar var stenhårda kinderna kanonröda och läpparna blåa och näsan rann som syndafloden. Då kände man inte av någon smärta eller kyla, för man visste att belöningen efteråt bestod av varm choklad och prickigkorvmackor gjorda av APK nu snackar vi hedenhös men det var då min generation tillverkades.

Handplockade funderingar tjugofem: Den första av fyra.

Vaknar upp till första advent efter gårddagens rungande storm, en ofantligt blåst som fick julgranarna till att vilja lyfta. Vädret är vårlikt med mängder av plusgrader och begynnade influensatyper som cirkulerar vida omkring, alltifrån covidmutationer till olika varianter av förkylningar i olika grader. I morgon den 1 December börjar jakten på tomtens hemligheter och undran vad som finns i säcken vars paket hårda mjuka långa korta tjocka smala slutligen skall levereras till sin adress.

...ner i den bottenlösa avgrunden av mjukaste latex

sitter pojken och dinglar med benen

förbannad av det som har varit

dom nya datorerna

de moderna motorerna

finesserna den extra elegansen

är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade...

Igår klädde vi granen som återfick sin forna glans med glitter och glamour och kulörta kulor där alla tomtarna är på plats bland skrymslen och vrår, en och annan ängel dinglar med benen på sina givna platser och allt är som det brukar vara vid den här årstiden. Under dagen skall den lilla skinkan griljeras och glöggen skall serveras till pepparkakorna och dottern skall tända det första ljuset som brukligt är. Nu är vi inne i den första delen av fyra innan dagen D är här på riktigt.

...i solen i stolen intill vilar ölbacken

under solen under stolen puttrar ismaskinen is till min wild turkey

som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad

och Ölands alla skrattmåsar färgar min skrikande kropp svartvit

på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt det förlorade paradiset...

Så här på ålderns höst har jag inte längre några höga krav förutom att förverkliga julens magi för tonårsdottern som fortfarande bor hemma, julen i min värld är att pausa stressen återfinna harmonin och njuta av den goda maten som garanterat kommer att serveras. Tillagningen av godiset är en viktig process för att alla bitar skall gifta sig, en pepparkakskladdkaka är liksom aldrig fel inte heller frugans nyinköpta nötknäppare som står givakt bland glittret och ser till att allt flyter på som vanligt.

Handplockade funderingar tjugofyra: I väntan på nästa nivå.

Hösten verkar ha kommit tillbaka efter vinterns snabba gästspel med flera plusgrader och höstjackan påtagen. Nu är vi tillfälligt tillbaka till det tidiga mörkret och allt det där trista, ända glädjen i kråksången är att frugan börjar adventpynta traditionsenligt, men först fick jag plocka ur så gott som hela förrådet för att plocka fram x antal kartonger sedan fick jag plocka tillbaka allt igen nu snackar vi arbetstopp.

...en del gör det bara för njutningen skull

bryter alla dina revben

även alla dina övriga ben

som tändstickor förintar dig som

Hitler i en telefonkiosk...

Idag har vi haft ett glasklart besök av våran gamla vän fönsterputsaren som gjorde vad han skulle, en kille man kan lita på tummar inte på sin yrkesroll. Personligen så erbjöd jag mig att putsa alla fönster gratis, men sedan påminde hon mig om när jag gjorde det förra gången och då gick allt åt helvete så hon tackade nej till mitt erbjudande i och för sig kan jag förstå henne för i grund och botten är jag ingen fönsterputsare av rang. Man kan vara bra på mycket men i det här fallet är jag bättre som vaktmästare.

...bryr vi oss om tillfälligheter

om bristfälliga omständigheter

en jonglörs galanta jonglerande på skör tråd

i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett på sidenslipsen

liknar världens undergång...

Som vanligt i dessa förberedande tider så lägger jag mig inte i frugans pyntande det har jag gjort förr men fått mina fiskar varma med besked, konstaterar krasst att man gör det man är bra på i det här fallet påstår frugan att jag har en totalt avsaknad av både stil smak och känsla vilket jag motvilligt accepterar. Till och med när jag var ungkarl i begynnelsen så fick tjejerna styra upp allt ifrån gardinupphängningar till inredningsdetaljer, samtidigt som jag konstaterar att jag är en hejare på att få andra typer av saker att bli gjorda.