Det finns en kärlek som aldrig svärs,
men som ändå känns i varje andetag.
Den smyger fram bakom blommiga förklädnader,
med hemliga leenden och hjärtan på svag.
Ett pulshöjande adrenalin rusar genom kroppen,
när våra blickar möts i kvällens varma sken.
Vi låtsas vara oberörda och förnuftiga,
men våra hjärtan spelar ett helt annat spel.
I ljumma sommarkvällar, när solen går till vila,
och syrenernas dofter dröjer sig kvar,
får gammeldags romantik återigen blomma,
med ömma kyssar och löften utan svar.
Ingen behöver svära evig trohet,
inga stora ord behöver sägas just då.
För ibland är den vackraste kärleken
den som bara känns, men aldrig riktigt går att förstå.
Och när sommarnatten sveper oss i sitt dunkel,
får tiden stå stilla, åtminstone för en stund.
Där blommar vår osvurna kärlek i hemlighet,
med fjärilar i magen och längtan utan grund.






