31 juli 2021

Mannen med kvalfyllda begränsningar?

Hahaha jag är mannen utan begränsningar utan samvetskval. Utan moraliska skrupler kort sagt utan någonting. Efter en lång tids frånvaro från denna till synes plattlösa sida, kommer jag tillbaka med full kraft. Måhända varje dag men knappast varannan?

Kanske nån gång som jag vässar hornen? Det är just nu som jag njuter som allra bäst, i ett läge som jag inte har ett skit att förlora? Det enda som jag kanske förlorar är troligtvis nått skälvande hårtos i baksidan av mina sladdriga lår. Hahaha visst är livet underbart?



När gränsen är nådd?

Nu har vi nått en gräns där bägaren håller på att rinna över? En sorts smärtgräns. Ett illavarslande symtom. Ett märke på vad som är rimligt, vad som är rim och ranson? Det kan i stort sätt vara vad som helst, mellan bäck fura tall? Mellan en vädjande betongsång till en härsken taggbusks symfoni. Nån stans där bland kråksången krackseleri sjunger näktergalen blekt, en näpen trudelutt för nån sorts bekräftelses skull? Herregud vi är tillbaka på ruta 1? Hjälp?



I bästa fall händer det saker?

I min värld regnar det typ varannan dag? Känns det som? Hälften vinst hälften nitlotter? Lite som rysk roulette? Som om det regnar torskar från skyn, och man råkar få en bamsetorsk i pallet? Herregud vilket smack? Pang på rödbetan! Men det regnar såklart inte varje dag i mitt paradis tro fan det, det är molnigt ibland också.

Då plötsligt träder molngudinnan fram och sveper sitt trollspö över mitt arma jag. Har jag tur kan jag få ett knippe chokladpraliner i belöning av varierad kvalité. I bästa fall en överjordisk supermacka med allting på. Sug på den karamellen om ni kan?



Både lustigt och overkligt?

Hahaha idag är jag på hugget? Kors i taket. Minns en gång då morsan förbjöd mig skriva på det här mediet? Fy fan så det var? Idag känns det ganska lustigt och overkligt. Har alltid varit en överlevare som käkat maskrosor. Inte gott alla gånger, men va fan vad hade man för alternativ? Typ inga. Idag lever jag bara för vad omgivningen har får nått att erbjuda? Kanske jordgubbar med grädde, eller en illa kokt lever som dryper av blod. Hahaha idag är jag verkligen på hugget? Huka er för nu smäller det?



En spillra från dåtidens stoft?

Vad har man kvar när allt förfaller? En spillra ett stoft från dåtidens underverk ett omen ett tecken från framtidens kommande segrar? Tja hur många bitar får man när man krossar en spegel? Typ 10 år av olycka eller 12000 lösa trådar att knyta ihop? Frågorna är många liksom svaren är få? Allt beror på här och nu att ge och ta. Allt handlar egentligen om timing? Att finnas där på rätt plats vid rätt tid. Ibland undrar man om slumpen ödet eller vad det nu kan vara? Är en sorts mental motor för fortsatt existens? Tja i detta fenomen kan vi bara fortsätta spekulera om? Plötsligt faller alla bitar på plats. Eller inte?




Knappast bara blommig falukorv?

Det där om mat är ju alltid intressant. Oavsett i vilken diskussion. Hur långt kan man gå i mixen kreativ fantasi. Tja faktiskt hur långt som helst. I den här gourmé världen finns inga hinder bara möjligheter. Nya grepp nyanser och koncept. Allt är inte svart och vitt knappast heller blommig falukorv, men väl nya kombinationer smaker dofter lukter och änglaliknande skalor. En värld full av upptäckarglädje om uppfinningsrikedom om skaparglädje. Herregud maten gör ju att vi kommer halvvägs till paradiset? När vi väl är där så är vi där för att stanna.



Känslan är på G?

Idag känner jag mig på G. Åtminstone är känslan sån? Det känns rätt helt okej. Det gäller att hitta den där känslan, som ibland kan komma bort på villospår. Kopplas in på fel räls och så vidare. Oftast står den på ett ställe och hänger som man minst anar den. Den kan spela oss ett spratt, vara en clown när som. Igår var förvisso en annan dag, men jag hade dock den rätta känslan. Den hade krupit in i min själ obemärkt när jag satt på muggen. Då passade den på. Så länge man känner den rätta känslan är man oövervinnlig typ?



När man fattar galoppen?

Det bästa med idag är att man tar sig tid till att pusta ut. Man puffar upp sin ljumna kudde, man lägger sig tillrätta i ett framstupa sidoläge. Man låter den gryende tröttheten få ta över kroppen utan mankemang. Det har den definitivt gjort sig förtjänt av. Man väntar på sin ridtjej skall trava in genom dörröppningen med ett leende. Man väntar även på gårdagens rökta lax med ljuvlig hjortronsås. Ett glas vin ett glas öl, och allt det där som tillhör livets goda. Den pågående semesterlunken framskrider som en ryttarens omärkta flykt. En skriande flykt genom drömmars ridåer.



Tänk om?

Tänk om alla dagar vore roliga då visste man inte om det tråkiga? Eller tvärtom. I verkligheten finns det både och, både sorg glädje och ond bråd död. Just döden är ingenting man gärna pratar högt om, men den finns där? Som en naturlig del i människans liv. Som man i dom flesta fall inte kan gardera sig mot. Som man aldrig är förberedd på. Klyschan som en blixt från klar himmel. Kanske tar man inte livet på allvar? Man tror att livet är en självklarhet, den skall bara finnas där? Men en dag vilken som kanske det inte är så himla självklart längre?



I vått och torrt stärks banden?

Det där med vänner och umgänge är väldigt viktigt. Både gamla och nya. Vilket både är berikande och lärorikt. Att vårda vänskapen i både torrt och vått. För min egen del så har jag ett par vänner som jag sätter högst i kurs. Dom är dom viktigaste. Sedan finns det vänner som bara finns där, som ställer upp när man behöver dom. Sådana man kan lita på i vått och torrt. Som man kan luta sig mot när åskan mullrar, som man kan hålla sig i när vinden tjuter. Sådana kompisar växer minsann inte på trän?



Ingenting varar för evigt?

För en stund sedan åkte våra favoritvänner åter hem till Hisingen. Så himla genomtrevliga och sympatiska. Ett par intensiv veckor är till ända. Om exakt en månad strålar vi åter samman i Uddevalla för en veckoända. Allt sånt där roligt tar ju slut nån gång, så är det ju. Ingenting varar ju för evigt, även om man vill tro det. Allt har ett slut men även en början. Allt som vi tar med oss är både kärlek och evig gemenskap. Sånt som gör livet värt att leva.



29 juli 2021

Timeout?

Regnet och åskan har tillfälligt tagit en timeout? Hur länge den varar vet dock ingen? Fram och tillbaks med skyddstäckena, herregud så jävla tröstlöst. För tillfälligt skiner solen fast himlen är grådassig. I horisonten lurar ett par mörka moln. Hoppas bara att det bli ett Status Quo läge? Apropå rockgruppen Status Quo så har jag sätt dom live 5 gånger. Dom är fortfarande en av mina trogna husgudar. Deras headbanging musik får mig alltid att växa en tum. Apropå annat så gör min hustru tic toc pasta med vitlök. Naturligtvis blir det hur bra som helst.



Ett liv bland mullrande åska?

För tillfälligt mullrar åskan, den dånar och lever rövare. Himlen drar ihop sig som till ett murket russin. Det klibbiga fläktar tillfälligt, men syret är under all kritik. Herregud det vi nu upplever är regn och åter regn. Ett plus i kanten är att grundvattnet fylls på, ett minus är att humöret närmar sig moll strecket. Ingen balans där att prata om. Extremvädret fortsätter att gäcka oss på gott och ont. Fram tills för några dagar sedan var det kanonfint. Nu verkar ett kompakt lågtryck ligga för ankare, över vår beskärda del utav detta avlånga land.



Att leva med asfalt och drömmar?

När jag växte upp så var mormor min fasta punkt och trygghet. Tillbringade mycket tid hos henne och morfar. På tal om min morfar så jobbade han fram till 1975, då han gick i pension. Han var en stolt och plikttrogen verkmästare i asfaltbranschen. Där han la asfalt och vidare, så fick hans familj följa med. Som ett resande sällskap, som tillfälligt slog ned sina bopålar lite här och var. Som en asfalt rallare. Till slut hamnade dom i Närke metropolen Örebro. Som till slut blev en permanent plats i tillvaron. Han var stolt och berättade att han, minsann inte hade varit sjuk en enda dag under sina 40 år i asfaltbranschen. Numera ser livet betydligt annorlundare ut, nu är ,man sjuk när man är sjuk. Annars får man inte jobba.



Att leva i nuet 2.0?

Mina barn blir stora mina vänners barn blir också stora? Herregud vart har åren tagit vägen? Minns själv när jag fyllde 18 eller så gör jag inte det? Jag fyllde 18 i nådens år anno1978 då såg världen helt annorlundare ut. Mycket flower power mycket av allt om man så säger, men eftersom man är en överlevare går man vidare. Typ mot framtiden vi går eller så? Eftersom man var och är både punkare och hårdrockare så levde man bara för dagen, som som om den vore den sista? Snacka om att leva i nuet 2.0.



28 juli 2021

En längtan bland annat?

Ibland önskar man sig bort nån annanstans än här? Till en plats bortom här och nu? Till en oas fylld av lust och fägring stor, ett tillhåll för drömmarnas inverkan. Men riktigt så funkar det inte? Mitt liv just nu i skrivandes stund är dock en fridens plats, kliniskt fritt från jobb och jämmerdalar. En fredad plats, där familjen finner ro och längtan. Nu är det som det är, då våra utlandsplaner ligger i malpåse. Det ända vi skall göra i en obestämd tidsrymd är att förflytta oss inom behörigt avstånd, till en plats bortom stress och ofrid. Till ett ställe där själen kan bada naken, där man kan dricka grogg med näcken. Samt spela fyrmanstwist med skogens älvor.



I vått och torrt ur allas synvinklar?

Det såg mörk ut för ett ögonlock med lyckan vände. Tjejerna fick återigen åka ut och rida trots lite blöta både här och där. Lite regn skadar inte tjejerna för dom har fullt upp med byggnation av hagar och dylikt. Det är inte bara ridning som gäller, utan även allt där omkring. På så sätt byggs helheten upp ur allas perspektiv. Dotterns ridlärare är väldigt karismatisk ur alla synvinklar, och lär ut allt som innefattar alltet. Tror nog min dotter har fattat galoppen. Vi blev begåvade med ytterligare ett regnväder, nån enstaka skur som blötte ned allt och alla. Nu känns det som om vi har fått vår beskärda del av regnets krafter? Eller inte?



När nödlösningen får styra verkligheten?

Tillfälligt smolk i bägaren? Ridningen är lagd på is? Varför vet jag inte? Troligtvis inte idag men väl i morgon? Då får man plocka fram plan B. Den planen är minigolf i Hästhagen, ett friluftsområde i Örebro. Där man i stort sätt han göra allt inom rimliga gränser? Snart dags för lunch vilket blir i vårt fall färsk pasta med köttfärssås. Problemet är att allt måste hända inom tiden man är vaken. Händer inte så blir det grus i maskineriet. Vilket händer nu? Då plockar man fram helt andra planer för att starta upp maskinen igen. Nödlösningar är en del av verkligheten. Så kan det vara ibland.



När lugna trallar blir stilla lunkar?

Efter 1,5 vecka har man så kommit in en lugn trall? En stilla lunk i periferin. Man gör bara det som är absolut nödvändigt, resten sparar man åt framtida öden? Faktiskt ganska skönt. Jycken är den enda som behöver ut med jämna mellanrum. Vilket är helt okej. Det där med att ladda batterierna är en förutsättning för fortsatt jobb. På tal om jycken så har han blivit värsta mamma grisen. Frugan kan inte ens gå en meter utanför ramarna, förrns jycken gnäller. Vilket är en bieffekt av frugans hemmajobb. Till hösten väntas andra jobbtider för min bättre hälft. Men jycken är förvånadsvärt anpassningsbar, han finner sig i det mesta. En trogen vän alla dagar i veckan.



In i framtiden med buller och bång?

Det här med flugor är intressant? Dom sa att datorerna var en fluga? Vilket så inte var fallet. Tvärtom nu är vi sjukt beroende utav datorerna, till den milda grad att vi inte kan leva utan dom? Faktiskt ganska sårbart skrämmande. Hybriderna var en fluga för några år sedan men nu verkar dom komma för att stanna. Verkligheten har kommit ifatt. Efter 2040 kommer inga bensinbilar att tillverkas är det sagt? Än så länge ligger ärendet i förslagslådan. Men visst finns det starka krafter som vill annat, typ arabländerna som sitter på tillgångarna. Som alltid är det förvaringen av uttjänta batterier som är den stora frågan att lösa? Framtidens teknik pockar på sin uppmärksamhet. Den kommer att ta över allt efter som.



I min värld regnar det stundtals?

Lugnet har tillfälligt lagt sig i väntan på nästa regn attack? Den väntas komma in över denna regionen enligt säkra källor någon gång under dagens lopp? Säger som jag alltid har sagt, det som kommer kommer det som sker sker? Visst är det så även med livet i synnerhet. I min värld regnar det ibland men även solen ler emellanåt. Ibland blåser det till bland knutarna, oftast kommer en smekande vind bland gömmorna. Precis så är det tills nån annan rubbar på den ordningen? Hoppas bara inte under min livstid?



Om medryttare och goda krig?

Dagens första inlägg handlar delvis om att man inte kan vinna alla krig? Eller så väljer man dom krig man kan vinna? Man har ju lärt sig att i krig finns det inga vinnare bara förlorare? Faktiskt finns det vinnare i båda lägren. Man jämkar man delar med diplomati kommer man längre än man tror? Min dotter vill ha en häst? Ok så kanske det blir också, den dagen hon har ett välbetalt jobb. Under tiden är hon medryttare med bra förmåner. Drömmar måste man ha, personligen så har jag fortfarande drömmar om en bättre värld?



27 juli 2021

Om gryningar och skymningar?

Dagens sista inlägg handlar om att allt har ett slut men även en början? Ett visst kretslopp. Det behöver såklart inte vara just i den ordningen? Allt handlar om vad dagen har i sitt sköte, om yttre inre tillfälligheter slumpen öden och så vidare. Oftast är man på rätt plats på rätt tid, utom när åskan slog ned i gallerian. Då gällde andra kriterier. I morgon kanske dagens första inlägg handlar om vikten av gemenskap. Tillsammans är vi starka en fluga gör som bekant ingen sommar. Vilket man lätt kan tro?



Livet som upside down?

Egentligen så är jag ingen vän utav regn? Men efter dagens mest jävligaste åskväder, kom så väl regnet. Som en skänk från ovan. Ibland är den välkommen ibland inte. Men just idag dansade jag faktiskt regndansen för första gången på sjukt länge. Dessutom slapp jag vattna potatislandet, som är bland det värsta jag vet? Klart blodpudding är snäppet värre. Även det värsta jag vet går jag igenom med ett leende på länge. Som genom skärseld. Livet är oftast ingen dans på rosor, även om man skulle vilja det. Ibland är den upside down ibland platt som en pannkaka.



En dag bland olika åskväder?

Upplevde ett riktigt jävla åskväder idag. Efter Skara ned mot Laxå, då allt brakade loss. Fram till Mariebergs köpcentrum i Örebro, där blixten slog ned i affären då vid stod och skulle betala. Tji fick vi. Totalt blecksvart i typ 15 minuter. En dag fylld både av oväntad dramatik till hästbutiks besök som slutade i ingenting alls utav värde. I och för sig så var väl inte åskovädret så himla oväntad? Enligt prognosen varnades det faktiskt för en klass 1 varning just precis just där vi råkade befinna oss. Tji fick vi. Typ fel plats vid fel tillfälle? Bara att gilla läget liksom.



26 juli 2021

Här ligger det en hund begraven?

Ibland undrar man varför folk gör si eller så? Vad har man för själ för orsak eller vad det nu kan vara? Vad som ligger bakom vad som ligger framför? Oftast blir det rätt ibland går allt åt helvete? Det spårar ut. Man gör saker utan mening utan innehåll. Ibland ifrågasätter man vissa personer, som gör grejer som är helt huvudlösa. Skrivbordsprodukter som man kan vara utan. Idéer som saknar förankring i verkligheten. Planer som får dom hopplösa till att gråta.



Allt spretar åt olika håll till och med naturen?

En skön söndag med äppleplockning och päron dels skall vi koka äpplekräm äpplemos äpplechutney och gud vet allt naturligtvis även äppledryck...