Idag går minsann inte skammen på torra land? Tvärtom den får gå bland åsk knallar och småspiks regn. Det där med skam och skuldkänslor är som sagt ett kapitel för sig? Det känns som om vi tar det en annan gång? Typ att i morgon är en annan dag? Eller nåt sånt? Ärligt talat kommer dagens regnstänk jävligt lägligt. Värmen var både kompakt och tryckande, vilket kan sätta vilket ostabilt psyke som helst i gungning. Dock inte mitt som är lika stabilt som en tandläkarstol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar