Snön faller och vi med den, vad det någon svensk rockikon som sjöng på 70-talet en sanning med modifikation. Vissa av oss faller platt för snökaoset vi för närvarande omger oss utav, medans andra finner någon slags glädje i det vita helvetet som inte tenderar att sluta förens sista snöflingan är nere. Dom ända som njuter till fullo är dom skrikiga ungarna som rödmosade susar nedför pulkabacken, medans deras föräldrar tittar håglöst in i sina mobiler i tron om att dom har missat något väsentligt? Om någon timma tänker jag skotta rent altanen för tredje gången idag och mer lär det bli innan kvällen är över.
Det bästa med att vara ledig förutom att vara ledig är att man kan skippa manualen för dagsplaneringen och göra vad som faller en in. Dom enda cheferna jag har under min sköna ledighet är endast mitt samvete min moral och etik även om frugan brusar upp emellanåt åt min frivilliga lättja men det planar snabbt ut. Årets första snökaosväder är redan ett vitt faktum där den stora frågan är hur länge håller det på hur mycket kommer det ned och vad blir konsekvenserna av just den handlingen? Dessa frågor benas såklart ut under resans gång, men en sak är tämligen säker får man välja bort vintern skulle jag bannemig göra det på studs.
Min förkärlek till vinter har genom årens lopp dramatiskt förändrats från lycka till mindre lycka snudd på olycka, förr så brydde man sig föga om det så snöade veckor i sträck numera kan mycket snöfall framkalla ofrivillig skrämselhicka som sitter i ett bra tag. Just denna dag kan jag styra över problemet med att ta tjuren vid hornen och sopa rent framför min dörr. Efter trettonhelgen kan man lungt gå in i det som vi kallar för normalläge man plockar bort både gran och tomtar och allt som påminner om julen, sätter sig i soffan och tuggar i sig årets första semla med saffransgrädde sämre är man ju inte. All lycka går såklart till alla grisarna som genom ett herrans mirakel har överlevt julen, vi önskar dom lycka till i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar