Efter ett par dagars uppehåll så kom snöfallet åter och kritade banorna vita dom tillfälligt gröna pulkabackarna med sitt isande underlag har blivit åter vita. Vid minsta snöfläck samlas åter dom glatt skrikande ungarna vid backen med föräldrar som inte kan slita sig från sina mobiler. Fortfarande hörs nyårsraketer lite här och var i horisonten och varje gång det sker så reagerar våran jycke Dino negativt. Skulle jag bestämma skulle jag förbjuda eländet vilket kanske inte är så populärt i vissa kretsar med säkert bejublat i andra, så är det alltid i politiken antingen gillar man det eller så avskyr man det.
Inom en snar tidsrymd är det dags för vinter-OS den här gången i Milano där våra svenska förväntningar är högst ställda vi förlitar oss på att några skall göra sitt jobb medan andra i truppen utan krav och press kan kliva fram och sopa banan det är ju nu man kan överraska och toppa formen precis lagom till spelen. För egen del har jag lagt vintersporterna på hyllan för gott och inriktar mig för en förståsigpåliknande karriär i soffan bland snacks och ohälsosamma drycker, där jag bitvis kommenterar ris och ros och djupanalyserar dom olika sportsliga prestationerna.
På tal om annat så börjar Januari ta slut vilket i mina ögon sett är skönt nu väntar ett par månader till med vinterns elände, men visst tusan har det blivit något ljusare om än så några minuter. Desto äldre jag blir desto svårare har jag för vinter det hela känns bara jobbigt och besvärligt, men visst kan även jag tidvis älska bitande kalla vinterdagar med en bleknande sol som gör sitt bästa för att skina upp. Om en stund skall vi förbereda oss för en shl match i hockey där mitt lågpresterande lag möter ett högpresterande topplag av rang, den första skänslan pekar på förlust medan den andra känslan anser att nu är det sannerligen dags för en seger? För att det skall ske måste alla parametrarna stämma, vilket det inte gör alla gånger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar