Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 13: ( En mellanlandning mellan segrar och vakuum?)

Att vissa delar suger mer än brukligt. Medan andra delar inte gör nåt alls? Varken suger eller tuggar. Så kan det vara i dom bästa utav världar. I min värld härskar mellanläget, det mitt emellan bra och dåligt. Ett vakuum tillstånd, av gud vet vad? Endast dom bästa segrar? Så var det i alla förr. Då körde jag med den omvända olympiska filosofin. Det viktigaste var inte att delta utan att vinna? Vem fan minns tvåan? Inte jag i alla fall. Den som blev tre i kvarters mästerskapet, minns jag mycket väl. Det var jag som fick en taskig start. Sedan kroknade jag som en härsken ostbåge.

När knorrade tisdagen lyfter!

Upplever en tisdag med knorr på svansen. En bra dag på jobbet liksom. Från start till mål. Idag firar vi närkingar närkedagen, enligt tradition ska man äta 9 bitar sill eller sushi. Sista tisdagen i April. Det hela bygger på en småländsk förlaga. Som infaller på en torsdag. Men dom äter prinsesstårta. Själv tänker vi beställa från en ett välkänt sushi hak här i Örebro. Med gratis hemkörning. Riktigt riktigt okej. I kväll går vi närkingar in i 4:de semi final matchen mot Växjö. Naturligtvis tror vi närkingar på bra dag på jobbet? Hugget som stucket liksom.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 12: ( När rotationer krockar på toppar av isberg?)

Att jorden fortsätter rotera trots allt skit. Trots all jävelskap och elände. Men ändå finns det hopp, bakom nästa krön? Måhända ett halmstrå men ändå. Hoppet finns där, för den som vill greppa det. Min rotation fortsätter ändå pågå, åtminstone under min livstid? Trots att den indiska mutationen, sätter myror i skallen på folkhälsomyndigheten. Deras problematik är att deras vision, börjar sjunka som Titanic. Snacka om att krocka med toppen av ett isberg.

När måndagar blir okej!

En helt okej måndag. Inget grus i maskineriet. Ingenting som mörkar min himmel, som alltid är blå? Okej då åtminstone 8 av 10 gånger. Resten blir en strimma sol. Den här dagen har faktiskt innehållit alla goda parametrar. Från A till Ö. Började med en supermåne på morgonkvisten. Magiska under. På min cykeltur till kneget. I morgon runt 5 blecket, sägs det bli en rosa supermåne av modell större. Värt att kolla på för alla morgonpigga? Ni andra kan säkert googla fram den begivenheten. Hur som helst blir det laxpanetter kokt potatis egengjord remoulad sås samt blandsallad. Varm citronsås till dottern. Det blir fina fisken det.

Ett hopkok mellan vinst och förlust?

Det gick som det gick. Med förlust både i vinter och sommar sporterna. Men ett glädjeämne blev det allt igår, då vårt stolta allsvenska damlag segrade. Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellen? Så kan det vara ibland. Man kan inte vara bäst jämt? Det är bara att gå till sig själv, för att konstatera fakta. Ibland kan även jag vara näst bäst? Tja ibland överdriver jag. Annars blir det vitkålsgratäng med grillad chorizo. Även denna mat, tillhör toppskiktet på gourméskalan. Jag lovar!

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 11: ( När festprissarna lägger locket på?)

Att festprissarna på stan skiter i restriktioner. Dom skiter i distansering. Över lag skiter dom i allt, utom att dricka pilsner. Kanske har vissa grupperingar tröttnat på den här skiten? På att förlora sin sociala status? Kanske är det så? Konstaterar samtidigt att det rådande läget, varken är bättre eller sämre? På en ojämn status quo nivå, med svag ökning uppåt. Tendensen är klar. Den här sjuka sörjan får vi nog leva med, ett bra tag till. Om nu inte nån tjomme, svingar med sitt magiska trollspö?

Sportsöndagens dallrande asplövs form?

Nu börjar det närmas sig, söndagens absoluta begivenhet. Om man är hockey intresserad som jag är. Mitt lag Örebro möter Växjö, i den tredje matchen i semifinalen. Så här långt en klassisk rysare, där ens sköra nerver ligger utanpå kroppen och dallrar som asplöv. Med en hockey som är bäst när det gäller. Så är det alltid, bästa laget vinner? I regel så är det så? Eftersom även frugan är hockey intresserad, passade hon på att gå ut på en långpromenad. För sedan blir man sittandes där i sin passform. Som sagt, söndagens stora tv drama kör igång om en stund.

Söndags nässlorna lockar!

Denna söndag fram tills nu, har jag redan klippt gräset. Gått en långpromenad med jycken Dino, fixat och donat, tvättat ett par maskiner. Bra jobbat, enligt hustrun. Apropå hustrun, så är hon snart klar med den där goda mustiga nässelsoppan. Som jag pratade om i tidigare inlägg. En överdådig anrätt, som helt klart har michelin status. Så himla god, senast jag åt den. Förresten fylls köket just nu av en sagolik doft av nässlor vitt vin vitlök fräst lök. Med mera med mera. Ska man nu tala nåt om vädret, så suger det. Kallt blåsigt och ogästvänligt. Kan jag tycka blev en klockren analys.

Mellan tummen och pekfingret finns livet!

Vad skall man säga om läget i allmänhet? Tja man är väl i ett kronisk vakuum? Liksom så! I synnerhet befinner man sig i ett allmänt socialt ingenmansland. Mellan tummen och pekfingret, ett sorts tillstånd. Svårt att förklara? Där det kan dröja innan man hittar en förlösande dörr. Som tar oss ut i en värld, som man kan hantera. I värsta fall kan man hamna i någonting helt annat? På en plats man inte vill vara, alla dagar i veckan. För tillfälligt förbereder jag mig för den största mansfällan ever? Nämligen att grilla kycklingfilé. Enligt frugan så kräver det sin man. Till denna grill-aktiga man-hantliga angelägenhet.

Jag går på promenaden?

Efter min förmiddags promenad. Kunde jag lätt konstatera att det har, regnat haglat blåst varit sol molnigt kall och varmt. Rätt märkligt att man har kunnat, pressa in så mycket olika väder. Under en och samma promenad. Moder natur slutar aldrig att överraska? Dottern är fortfarande på nån tripp nånstans med bästa polaren? I morgon som jag nämnde blir det en mustig nässelsoppa med ägghalvor? Så himla infernaliskt gott, att hälften vore nog. En smarrig delikatess, långt ut över det vanliga. Men i afton tänker jag grilla marinerade kycklingdelar. Äta gratäng med allt vad det innebär. En höjdardag så här långt.

Min twittersjäl Kapten Kapten K. Krall konstaterar krass. Doku.10: ( I Bland nässlors magi?)

Att om lördagen vaknar den slumrade demonen i mig. Det vill säga den demonen, som får grilldemonen till att börja grilla. Egentligen så består våra kroppar utav en massa olika demoner? Var och en har sitt syfte sin egenskap. Som idag då kom nässelplockar demonen i mig fram, och såg till att. I morgon kan man äta var sin stor mustig portion nässelsoppa. Utan demonernas egenskaper, kanske det hade blivit pannkaka av alltihop?

När det positiva segrar!

Den här lördagen börjar med blåst och nordanvind. Efter nån timmas promenad med jycken Dino, kände man sig bortblåst. Fast på ett positivt sätt. Snart skall vi åka och plocka nässlor, så pass mycket att det räcker till en delikat nässelsoppa med ägghalvor. Sånt är lyx, alla dagar i veckan. Frugan har gjort äggmackor kokat kaffe, för att ytterligare förhöja kvalité känslan ytterligare. Sånt är verkligen livskvalité. Min dotter gör sig iordning, för en tripp nånstans? Hon får säkert hur kul som helst.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.9: ( När verkligheten biter i det sura äpplet? )

Att verkligheten inte är sådär jävla supercool som du vill tro? I din värld existerar säkert enhörningar och fagra kvinnor/män på blommiga ängar? Egentligen är våran riktiga verklighet förlagd på en jävla mörk bakgata. I nån sunken förpassad bakgård i en förort, på en plats där inte ens gud vill vistas på? Just på en sådan plats har mitt liv funnits på. I en avlägsen forntid bortom tid och rum. Men fortfarande i mina bästa stunder, kan jag se enhörningarna beta av maskrosknopparna vid utedasset.

När svängdörrar bjuds?

Det som är bra med fredagar, är att man kan gå hem. Lämna sina arbetsuppgifter på kneget. Stänga dörren om sig. Och där stannar det. I det fallet är man sjukt priviligierad. Eller så har man jobbat, till sig den positionen. I afton bjuder köket på kycklingstaco med allt ingår. I kökets personalstyrka ingår jag. Som är länken, mellan bra eller haveri? Mellan kaosfaktor och himmelrike? Annars så har den här dagen bjudit på ett väder? Nog om detta ytliga ämne.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 8: (Bakom varje osynkad sak finns ett om?)

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 8: Att i dagsläget finns det ingenting som slår ett vågrätt läge. Inte ens kravlös sex? Att ligga passé och chilla chict på en ekvator mässig nivå. Dricka "gud vet vad" i dräpande martini glas och sjunga gamla osynkade julsånger. Som ingen ens visste fanns? Men det gjorde jag. Gjorde en osynkad Kapten Krall, för kung och fosterland. Sådan är jag. Annars har vi käkat en mix av allt som vi hade kvar? En kombination av gud vet vad, och lite till. Men tillsammans med denna säregna upplevelse, frambringade jag en hel helt sjuk magisk stund. Som troligtvis hamnar i nån historiebok? Om den som skriver in den, har " alla hästar inne"? Vem satsar på den?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.7: ( I tidsbubblans blommiga fyrkant)

Idag kan man lugnt säga, att man har levt i tidsbubbla? Från morgon till sen eftermiddag har tiden stått liksom stilla. Den har visserligen vibrerat något? Men generellt sätt är det som att simma i en vakuumpress. Där alla möjliga sinnen vänds ut och in. Huller om buller om vart annat. Till separata delar slits loss och landar på sin rätta plats? Visst låter det sjukt psykadeliskt? Det är precis vad det är är? Länge leve den visionen.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 6: ( Solgudarnas hemvist!)

Att solen gör underverk, med våra vintertrötta själar. Är minsann ingen överdrift. Med dom blåisiga venerna som börjar tinas upp. Det rödmosiga anletet som krampar i sin etruskiska kamp efter solen verkningar. Det vackra vädret gör att det pirrar till på vissa sektioner. Vissa mer andra mindre? Det är helt naturligt påstod en läkare i området. Klart att är det är för tusen vår?

När hjältar blir gamla?

Idag grattar vi såklart våran eviga hockeylegend Börje Salming som fyller 70 bast. En ikon som man aldrig trodde skulle åldras? Men tji fick jag. Personligen associerar jag såklart med denna fantom. Som i min ungdom var en hjälte utöver det vanliga. Men alla skall vi den vägen vandra. Vissa snabbare vissa långsammare. På den fronten är vi alla lika. Snart blir det dags för brunchen. Min dotter äter inte frukost utan satsar istället alla kort på brunchen. På helgerna skippar vi det inrutade mönstret. Vi faller in i ett avslappnat tillstånd av välbehag. Länge leve vår familjära filosofi.

Twittersjälen Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 4-5. ( Från revbensknäck till apliknande konster?)

Doku.4:

att den här morgonen kar varit innehållsrik? Innehållit både ett knäck på revbenen. Ett ryck i moralen. Ett stänk i etiken. Med blandat kompott i alla delar. Det där med revbensknäcket, kan få förödande konsekvenser för kvällens övningar? Det vill säga att, mitt deltagande i periferin kan hamna i en plötslig solskugga? Kanske är det bra, men lika gärna svindåligt?

Doku.5:

Igår fick jag anropa apan i mig. Ibland blir den handlingen verklig. Som en trisslott med a-ha upplevelse. Man skall bejaka apsjälen, så långt det är möjligt. Vissa kanske inte tycker att sånt är lämpligt? Av en eller annan orsak? Kanske har det klientelet problem? Det är deras problem inte mitt. Sanningen att säga, är jag jävligt stolt över mitt andra jag. En urskogsapa, från en avlägsen dimension. Det gör bara mig större som människa? Min fru kan tycka att jag går för långt ibland?

En söndag att vänta!

Vaknar upp till en underbar söndag. Solen lyser. Fåglarna kvittrar. blommorna blommar. Man har spadvänt jorden. Fixat och donat. En hög arbetspuls samt god moral i antågande. Igår var man på grillparty. Inte vilket grillparty som helst. Familjärt som bara den. Utan ett synnerligen distanserat sådan. Avstånd och marginaler respekteras. Eftersom man är en vuxen människa, vet man vilket förhållnings sätt som gäller. Bara att anpassa sig rätta in sig i ledet, gilla läget och le som en sol. Hur svårt kan det vara? Problemet är att fler inte följer gängse regler. Vilket såklart blir förödande i slutändan.

Twittersjälen Kapten K. Kralls Klagan konstaterar krasst doku. 1-3 (Vetskapen om lösa trådars betydelse?)

 doku.1:

Att om fredagar kryper inte ormen lika långt? Vilket delvis beror på, att vinet den drack innehöll lavemang. Å andra sidan tappade den tråden till maskan? Vilket å andra sidan, är en del av förklaringen? Ibland kan den förklaringen, vara den enda tänkbara för stunden?

doku. 2:

Att om inte stillheten har lagt sig, är det fara på färde. Där kommer drängen farandes i full galopp, med pigan springandes bakefter. Som silkesmaskar i långa banor. I den vetskapen, får man önska dränga kraken en god lycka dan efter? I annat fall kommer säkert några till begravningen? I fall om någon bryr sig?

doku. 3:

Att när ens morgonkaffe har runnit ned. Sätt vissa mekanismer igång, en del av dessa kan sabba för överlevarna. Men troligtvis rädda skuggorna i skymningen? Detta morgonkaffe är en startpatron som gör det hela mera explosivt. Ett varningsflagg. Men samtidigt en hint om hur dagens timmar skall fortlöpa?

När pjäser rubbas?

Denna lördagen, kan i bästa fall bli en stabil månlandning på planetens baksida? Ett ett störtdyk i morsans pannkaksörja? Whatever? I min värld börjar kriterierna förflyttas. På ett eller annat sätt. Livs pjäserna flyttas, ibland utan att du kan råda över det? Det som händer händer det som sker sker. Lever man som vi i livets centrifug, då får man ständigt vara beredd på olika scenarier? Idag kanske livet var okej? I morgon kan det suga, skiten ur dig?

Att aktivera planer?

Vad jag älskar med just fredagar, är att man är fri dagen efter? I dom bästa av världar? Och dagen efter den? Så är planen A. Sedan kan det såklart komma komplikationer, av guds nåde. Inget man räknar med? Då får man lov att trolla fram B planen ur bakfickan. Simsalabim. Sesam öppna dig. Kan dessutom konstatera hur viktigt det är med en god samverkan. Mellan grannar. Någonting går sönder. Vad som helst? Den ena känner någon som vidarebefordrar en annan. Som ringer upp en tredje part, som verifierar. Pang på rödbetan. Allting löser sig, alla blir nöjda och belåtna. Var och en går in till, sina grottor och dricker upp fredagsvinet. Slutet gott allting gott.

På böljan den blå?

I pandemins kölvatten, cirkulerar många skumma figurer. Denna här sörjan lockar fram, de mest opolitiska klientel. Som i sitt osympatiska sinne, inte drar sig för någonting. Det här scenariot bådar inte gott, vare sig för dig eller mig. Desto längre det fortgår, ju svårare blir det att återgå till det normala. Dessvärre är det en bister sanning, men fan så verklig. Som nuläget är befinner vi oss i ett vakuum, där man varken kommer fram eller bakåt. En ganska skrämmande känsla. En professor i Norrland sa, att det här skiten tar minst 3 år till? What a fuck? Herregud, orkar jag vänta så länge? Tro fan det?

Sjukt bra torsdag!

En jävla sjukt bra torsdag hittills? Inga mygg ingenting som sabbar helheten. Inte ens en jävla fästing på innanmätet. Skall man nu försöka berätta, hur min torsdag har varit? Okej I test I test! Så har den varit som att vara fri som en fågel, utanför sin fyrkantiga bur. Eftersom man är en man med fasta principer? Så funkar det klockrent. Man betar bara på dom markerna man känner till. Resten skiter man i. Ganska enkel logik. Rätt som det är, kan det komma en snubbe som tillrättavisar dig. Kanske börjar prata om principer oss så? Då slår man dövörat till.

Atmosfäriska störningar i vardagen?

Om man nu skall försöka summera det aktuella läget? Skulle det nog kunna se ut så här. Tänk dig sittandes på en snorhal isglass utan skyddsutrustning. Dessutom gassar solen, extremt mycket. På grund av klimatförändringar. Atmosfäriska störningar. Och så vidare? Du känner att du inte får fäste någon stans. Då låter du allt bero, och hoppas på att turen står dig bi? Summeringen kanske var i det pessimistiska laget? Men visst finns det en viss sanning, i mitt påstående. Absolut visst är det så. I dagsläget har vi inte en susning, om vad framtiden har i sitt sköte? Inte ens inom den närmsta tiden?

En sådan onsdag?

Hur det än är, så är man optimist. Uti fingerspetsarna. Sedan kan det såklart komma dagar, då känslan inte infinner sig. Inte som man har tänkt sig? Eftersom man är en känslig själ, så varierar allt emellan tummen och pekfingret. Små marginaler. Inget man dör av, men man kan balansera tillvaron. Hur som helst, så är det onsdag idag. En schysst dag på alla sätt och vis. En möjligheternas dag, om man så säger. Denna här mittendagen, fortsätter slutspelshockeyn. Med plusstatistiken för mitt lag. Har man varit med förr, då vet man att det kan svänga av bråkdelen på en sekund.