Handplockade funderingar tjugoåtta: Rätt som det är hamnar vi rätt.

Mörkret har redan lagt sig för dagen faktiskt redan före klockan 15 gårdens utegran är huggen klädd och belyst utan min medhjälp, dessvärre är granen varken tät vacker eller underbar utan endast någonting som inte ens liknar en gran eventuellt skulle någon förbipasserande stilpolis få spel om hen såg den. Men här hemma hos mig är frugan så gott som klar med pyntet, kanske är det så att en hoper tomtar av varierande storlek väntar på sitt loft med sin bejublande inmarsch.

...även nyponrosen ler i all sin daggiga prakt

blåvingen skrattar till på sitt säregna sätt

den nyplockade humleölen får mig att fnissa gott

precis just idag som allting ler mot mig...

I dag kommer definitivt inga änglar att landa på min beskärda planhalva åtminstone inga som jag inte räknat med, har jag tur kommer mina planenliga änglar att landa på varsin axel bara för att säga att dom skyddar mig från all världslig ondska? Hittills har dom lyckats med sitt uppdrag men så länge som jag står på deras sida är det okej.

...bland jordens snurrande nav

ligger jag

i en synnerligen avtrubbad possé

värmen steker

nu är det inte längre någon lek

huden den bubblar blåtonad av cocosfrityr

men vad gör det en dag som denna

en dag som inget ont kan hända...

Det enda som återstår av den här första advent är att vänta på att dom ugnsgrillade kycklinglåren skall bli klara och potatisklyftorna skall bli färdiggräddade, efter en familjär fika med pepparkaksmuffins och det första tända ljuset lägger sig  åter lugnet över familjens trygga härd jycken Dino ligger nöjd i soffan kanske drömmer han om tomtens köttiga ben skall dimpa ned i matskålen? Vad vi andra drömmer om får fortfarande vara en förseglad hemlighet.

Handplockade funderingar tjugosju: På det tredje gäller det.

Vad har vi för önskningar kvar när våra innersta personliga eventuellt redan är uppfyllda kanske har vi några globala önskningar kvar, som dom vanliga typ fred på jorden bättre klimat bättre ekonomi alla skall få mat icke våld mer jämställdhet och alla skall ha lika värdighet? För att alla dessa önskningar skall gå i uppfyllelse beror förstås på makthavarna och deras verktyg och viljan till att förändra i grunden. Än så länge är allt i lösa boliner och den trygga helheten trasas sönder av en klick egotrippade männsikor som hellre vill söndra och härska än att få till en bestående fred.

...klockan klämtar temporärt

andningen upphör sekundärt

för blott en stund uti marginalens ytterkant

i mitt innersta rum står det röda rosor året runt...

Som alltid är maktfördelningen i världen åt helvete så har det alltid varit och så kommer det troligtvis alltid att vara, dom rika skor sig på dom fattiga som lämnar sina atomsopor för en billig penning som räcker till mat för några. Överbefolkningen är ett stort problem både nu som förr, skillnaden nu är att odlingsplatserna dramatiskt minskar till förmån för asfalterade parkeringsplatser jobben blir färre på grund av att företagen handplockar kompetent personal som uppfyller just deras specifika krav.

...idag mår jag prima som fina fisken

så pass bra att det prima blir underbart primärt

varför inte som en vårprimör?...

Ständigt omger vi oss med hot inifrån eller utifrån av allehanda människor eller krigiska maktfaktorer som vill ta oss som en delikat räkmacka. Smygande har våldet trappats upp och vi vanliga döda liksom avtrubbas inombords och vill inte veta om det inte drabbar en själv eller våra anhöriga. Konsekvenserna av det brutala våldet blir fruktansvärt och självklart en pärs för dom anhöriga att bearbeta. Det tragiska är att det går omkring tickande bomber här och nu på våra gator som kan brisera när som helst och hur som helst utan att ta hänsyn till andra medmänniskor runt omkring dom.

Handplockade funderingar tjugosex: Kylslagna minnen.

Denna första advent strilar regnet oförtrutet ned på dom snöfria gatorna i fönstren lyser adventstakarna, en och annan kortbyxklädd löpare skyndar förbi med eld i baken. I detta hysteriska regnande finns det inte en chans att hitta julmagin, inte ens en gnutta av det magiska finns att finna i denna skrivandes stund. Alla adventskalendersnördar kommer i morgon att vara i sitt esse när första luckan av 24 går av stapeln i morgon 1 December. Alla barn i olika åldrar börjar nedräkningen från och med i morgon. Den som väntar på något gott väntar sällan för länge, eller så väntar dom alldeles för länge?

...spatserar spritt språngandes omkring i min prunkande trädgård

i all min nakenhet

påtandes bland ris och ros bland tist och törn

vilket gör mödan lönt

visslandes på ett stycke preludium av okänd art

never evergreens...

Nu för tiden kan man aldrig vara riktigt säker på om det blir någon vinter eller inte? Men någon form av väder blir det dock men kanske inte i snöform, kanske blir det spöregn som ibland fryser till isbana så att frakturmottagningarna får oplanerade arbetstoppar eller så blir det varmt och behagligt som gör att skidbackarnas anläggningar får stängas igen. Kanske är det så att nutidens vinter garanterat finns långt uppe i Lappland fjärran från civilisationen?

...i fönstret ser jag den fagra fen Ewa skratta hysteriskt gråtande

åt min smått komiska sida

på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren

på passionsblommans nektar...

Som jag sagt så många gånger förr så var det riktig vinter när man var barn då snövallarna var meterhöga man byggde igloo av hårda fyrkantiga snöskivor av skaren, mormors stickade vantar var stenhårda kinderna kanonröda och läpparna blåa och näsan rann som syndafloden. Då kände man inte av någon smärta eller kyla, för man visste att belöningen efteråt bestod av varm choklad och prickigkorvmackor gjorda av APK nu snackar vi hedenhös men det var då min generation tillverkades.

Handplockade funderingar tjugofem: Den första av fyra.

Vaknar upp till första advent efter gårddagens rungande storm, en ofantligt blåst som fick julgranarna till att vilja lyfta. Vädret är vårlikt med mängder av plusgrader och begynnade influensatyper som cirkulerar vida omkring, alltifrån covidmutationer till olika varianter av förkylningar i olika grader. I morgon den 1 December börjar jakten på tomtens hemligheter och undran vad som finns i säcken vars paket hårda mjuka långa korta tjocka smala slutligen skall levereras till sin adress.

...ner i den bottenlösa avgrunden av mjukaste latex

sitter pojken och dinglar med benen

förbannad av det som har varit

dom nya datorerna

de moderna motorerna

finesserna den extra elegansen

är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade...

Igår klädde vi granen som återfick sin forna glans med glitter och glamour och kulörta kulor där alla tomtarna är på plats bland skrymslen och vrår, en och annan ängel dinglar med benen på sina givna platser och allt är som det brukar vara vid den här årstiden. Under dagen skall den lilla skinkan griljeras och glöggen skall serveras till pepparkakorna och dottern skall tända det första ljuset som brukligt är. Nu är vi inne i den första delen av fyra innan dagen D är här på riktigt.

...i solen i stolen intill vilar ölbacken

under solen under stolen puttrar ismaskinen is till min wild turkey

som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad

och Ölands alla skrattmåsar färgar min skrikande kropp svartvit

på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt det förlorade paradiset...

Så här på ålderns höst har jag inte längre några höga krav förutom att förverkliga julens magi för tonårsdottern som fortfarande bor hemma, julen i min värld är att pausa stressen återfinna harmonin och njuta av den goda maten som garanterat kommer att serveras. Tillagningen av godiset är en viktig process för att alla bitar skall gifta sig, en pepparkakskladdkaka är liksom aldrig fel inte heller frugans nyinköpta nötknäppare som står givakt bland glittret och ser till att allt flyter på som vanligt.

Handplockade funderingar tjugofyra: I väntan på nästa nivå.

Hösten verkar ha kommit tillbaka efter vinterns snabba gästspel med flera plusgrader och höstjackan påtagen. Nu är vi tillfälligt tillbaka till det tidiga mörkret och allt det där trista, ända glädjen i kråksången är att frugan börjar adventpynta traditionsenligt, men först fick jag plocka ur så gott som hela förrådet för att plocka fram x antal kartonger sedan fick jag plocka tillbaka allt igen nu snackar vi arbetstopp.

...en del gör det bara för njutningen skull

bryter alla dina revben

även alla dina övriga ben

som tändstickor förintar dig som

Hitler i en telefonkiosk...

Idag har vi haft ett glasklart besök av våran gamla vän fönsterputsaren som gjorde vad han skulle, en kille man kan lita på tummar inte på sin yrkesroll. Personligen så erbjöd jag mig att putsa alla fönster gratis, men sedan påminde hon mig om när jag gjorde det förra gången och då gick allt åt helvete så hon tackade nej till mitt erbjudande i och för sig kan jag förstå henne för i grund och botten är jag ingen fönsterputsare av rang. Man kan vara bra på mycket men i det här fallet är jag bättre som vaktmästare.

...bryr vi oss om tillfälligheter

om bristfälliga omständigheter

en jonglörs galanta jonglerande på skör tråd

i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett på sidenslipsen

liknar världens undergång...

Som vanligt i dessa förberedande tider så lägger jag mig inte i frugans pyntande det har jag gjort förr men fått mina fiskar varma med besked, konstaterar krasst att man gör det man är bra på i det här fallet påstår frugan att jag har en totalt avsaknad av både stil smak och känsla vilket jag motvilligt accepterar. Till och med när jag var ungkarl i begynnelsen så fick tjejerna styra upp allt ifrån gardinupphängningar till inredningsdetaljer, samtidigt som jag konstaterar att jag är en hejare på att få andra typer av saker att bli gjorda.

Handplockade funderingar tjugotre: I begynnelsen var allt frid och fröjd.

 Vintern verkar ha tagit en tillfällig paus kung Bore kanske drar en spader på tu man hand, och kanske ger varje ledigt tillfälle en eftertanke vad han egentligen håller på med? Herr Bore kanske hellre vill tillbringa sin tid i en sval solstol med en isklingande paraplydrink på en stekhet strand i tropikerna än att tillverka onödig snö som majoriteten av oss inte vill ha? Men nu är det som det är så visst fanken vill man hellre ha kvarvarande snö än plusgrader regn och snömos som det plötsligt har slagit om till.

...Ur svett, ger du din älskande din kärlek

av svett, skall du åldras i osäkerhet

av svett, skall du en gång döden dö

ur svett, skall du en gång livet återuppstå...

Som sagt så har den myckna snön som har fallit omvandlats till en sorglig sörja av plusgrader och grovkornigt grus. Pulkabacken snett bredvid mig har även den omvandlats till en delvis grönfläckig kulle med inslag av snömos och lingonris. På min andra hundpromenad kunde jag ändå se snöhungriga ungar dragandes med sin pulkor i hopp om att finna bitvisa snöfläckar att åka på, en smått dramatisk förändring på bara några få timmar. I min barndom låg snön kvar från första snöfallet till dom sista jobbiga återfallen runt april, idag får man vara glad om det kommer någon snö över huvudtaget på mina breddgrader?

...Bryr sig hovet 

om franska bagateller om onödiga rondellhundar

mögliga klementiner till sjukt inlagda sardiner

tre kronor på rullgardinen

när en blesyr stor som ett nålsöga på strumpebandsorden

liknar världens undergång...

I min ålder den övre medelåldern är vinter sedan länge överskattad från att ha varit en relativt kul årstid till en enbart jobbig sådan allt som åren går desto längre ifrån ordet kul hamnar den men det är bara att gilla läget? Städernas nuvarande infrastruktur gör att människorna med tillhörande bilar får svårt att anpassa sig när snökaoset kommer, då varken snöplogarna brandåren eller blåljuspersonalen kommer fram på dom trånga gatorna där bilarna är parkerade på ena sida och vägbulorna på ena. Vi har hamnat i ett sådant läge som när målaren målat in sig i ett hörn eller hen som sågat av den gren hen sitter på.

Handplockade funderingar tjugotvå: Snart kommer tomtarna att landa.

 Vintern som bara är i sin linda verkar ha kopplat greppet om naturen, men fortfarande ser man en och annan med kortbyxor som om sommaren aldrig har tagit slut? Personligen har jag börjat både med mössa tjocka vantar vinterjacka och rejäla skor dock ej med dubbar. Tempen nu på morgon var runt 2,5 minusgrad även då när jag gick ut med jycken Dino strax efter 6 i morse. Det tidiga valet var inte mitt utan jycken Dino som pockade på sin uppmärksamhet, naturligtvis var det ett bra val av honom då jag föredrar tidiga hundpromenader.

...I en värld av progressiva färgskalor

finns dom homogena krafterna med distinkt powerbeat

den förödande energin

dom postmoderna mönsterna av spaceat snitt...

Naturligtvis fullkomligt älskar ungarna snön som omger oss, pulkabacken snett utanför oss är knökfull av åkande skrikande barn som glider ned på egen risk. Dom föräldrarna som är med stirrar blint in i sina mobiler och glömmer både tid och rum för ett ögonblick, medans deras barn av varierande storlek susar förbi deras översociala instakonto. Kommer så väl ihåg mig själv när jag susade ned för backarna totalt orädd med rödmosade kinder och stelfrusna fingrar, medans föräldrarna satt nedsjunkna i soffan och drack san fransicso framför sin svartvita tv som i bästa fall vars bild inte snöade just då.

...Den ilskna frun bland dom nådiga fruarna

flipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl

inlindad i sin mörkaste sjal

frustar som svartsjuka knubbsälar om en stackars ensam sill...

På måndag är det bara 1 månad kvar till julafton, en glittrande förtid åtminstone för frugan som kan gå all in med allt vad julpyntet heter då plockas julstakarna fram även en gruppering av tomtar dock inte alla en försmak av vad som komma skall. Lite senare åker adventsgranen fram samt nötknäpparen ur sin gömma och allt det andra som tillhör frugans rödklädda arsenal. När hon är klar med pyntet lovar jag er alla att inte ett öga är torrt. Tro mig jag har inte haft ett öga torrt under dom 25 senaste åren.

Handplockade funderingar tjugoett: Så här i väntans tider.

Så här i det skenande ekorrhjulet är vi fortfarande beroende av klockans makt där tiden bestämmer vad vi skall göra hur vi gör eller vad vi bör göra. Allt flätas samman till en rutinmässig tidslinje som vi bör följa för att överleva i vårt uppstyrda digitaliserade samhälle. Beundrar dom som helt skippar tidens makt och gör vad som faller dom in, grundtanken hos mig personligen är att följa tidens makt ett par år till för att sedan fasa ut tidens makt och göra om tiden efter mina villkor och förutsättningar. Jag är inte där ännu men snart.

...Tor han avvaktar med blixt och dunder

vi andra bejakas i den nedåtgående solens stund

tynar långsamt bort som smältande marshmallows

i ett vakum av välbefinnande

ett under om vi ens överlever dagen som är...

Vi är slavar under tidens makt där varje tickande kan vara en fråga om liv eller död, missade tider kan vi aldrig få tillbaka men vi kan gör om och göra rätt på andra tider. Liksom ålder är en siffra har även tiden siffror och vad man gör med den är upp till var och en. Så här på ålderns höst går tiden allt snabbare för varje sekund som går man åldras en smula, ibland önskar man att tiden stannar upp ett ögonblick för reflektion. Det är i nuet som allting händer.

...Dom rödmosade kinderna intill dom flämtande lindarna

ligger dom alena leenden som den goda fen har förlett

rätt och slätt under måsarnas svalkande vingar

berusande småttsusande av ett rusande hav

i ett orgasmerande nav...

Om ett par veckor är vi inne i adventtider med allt vad det innebär? Frugan planerar redan nästa helg att adventpynta med väl valda delar, alltifrån ljusstakar adventstjärnor och en och annan tomte plockas åter fram ur gömmorna. Troligtvis åker även granen fram till sin givna plats i vardagsrummet. Min fru är julen personifierad och hon njuter av varje ögonblick som följer fram till trettondagshelgen.

Handplockade funderingar tjugo: Fortfarande i spinningens tidevarv.

Spinner vidare på funderingen om människans vara eller icke vara, i begynnelsen var vi enkla primatliknande varelser utan utvecklat språk med primitiva verktyg. Under historiens gång har mänskligheten utvecklats åt olika håll där både fram och bakåtsträvarna inkluderas. Det sorgliga i den historiken är att det finns en liten klick av omänskliga krigshetsare, som utan samvete moral eller etik kan sälja sin gamla mormor för ett ordentligt skoningslöst krig.

...Bakom fjärrans horisonella ljusluster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer och ber en stilla bön

förbannad av det som har varit

vårt glansiga stundtals glassiga liv och hjärtskärande levende

och monotomlösa skeende

är redan i morgondag ohjälpligt föråldrande...

Fortfarande finns det dom som tror att vi är själva i universum att det inte finns något annan liv än just oss. På senare tid har den verkliga sanningen kommer närmare oss än någonsin förr. Personligen är jag en av dom som tror på annat liv, att det finns okända makter som kontrollerar varje fotsteg vi tar. Vi vet fortfarande inte ett spår om vad som döljer sig i världshavens djup eller längst ut i det oändligt stora universum som blir större för varje skrivande ögonblick. Plötsligt en dag i framtiden kommer vi att stöta på andra civilisationer oavsett om vi är beredda för det eller inte?

...Det finns timmar man aldrig glömmer

sekunder som plötsligt försvinner

några få drömmar uppfylls dom flesta rinner ut i sanden

dom går till fanders

det finns inga månar till salu inga planeter till realisation

inga änglar som frälser våra vilsna själar...

Denna sköna söndag blir en korv med bröddag med mos Bostongurka och lingon som blir en perfekt korvig lunch varför krångla till det hela i onödan? Kom ihåg min älskade mormor som bjöd mig varje söndag klockan 12 med kalops potatis rödbetor eller lingon där efterrätten som oftast blev nyponsoppa mandelbiskvier och grädde. Har man som jag vuxit upp med en gedigen lagad husmanskost så vill man inte ha något annat? Men ibland faller man ur det konceptet med att beställa färdigmat, vilket är ett gott komplement när man vill att tiden skall räcka till för annat.

Handplockade funderingar nitton: Ack du bitande söndag.

Även idag håller kylan i sig garagetaken ligger vita av den gågna nattens bitande frost, gatornas isfläckar breder ut sig som ringar på vattnet buskarnas kvarvarande löv kämpar tappert för sin överlevnad allt hänger på en skör tråd för deras existens. Under morgonens hundpromenad kände jag mig som den ensammaste människan i universum, inte ens några hurtbullar vågade sig ut i den stora bitvis kalla verkligheten.

...Känner den stegrande lusten stegras upp inombords

ett inre stormande hav

som ett inkapslat nav bortom sansen

känner av den gryende frusten pulsera runt i mina ådror

som ett skenande niagara...

Man kan inte alltid förstå sig på logikens självklarheter det som till synes är trovärdigt kan i brårasket förändras till någonting du inte vill veta av? Som den svenska genomklappningen i fotboll som mitt hjärtelag i hockey som siffermässigt blev brutalt förnedrade på hemmaplan men även solen har sina fläckar kan man tycka? Allt i vår tillvaro kan man inte förutspå även om man vill det allt är relativt.

...Flickan låtsas dirigera

tystlåtna spruckna porslinankor på ett evighetsberg av kopierad marmor

förbannad av det som har varit

dom nya räntorna BNP de kjolssnäva marginalerna

de bittra rivalernas kamp...

Denna isande söndag förväntas jag inte uträtta några större underverk inte heller utsätta mig för några krävande utmaningar. Det enda som förväntas av mig denna isande söndag är att upprätthåller tyngdlagen så långt det är möjligt, å andra sidan har jag inga förpliktelser som är värt namnet. Kontentan av denna isande söndag blir att jag i stort sätt förblir som vanlig utan att på något sätt sticka ut.

Handplockade funderingar arton: Den isande första dagen.

Egentligen den första riktigt kalla dagen så här långt strax över 3,5 minusgrader när jag vaknade. Dom frostade bilarna med sin vinterskrud och isbelagda vattenpölarna efter dom gågna dagarnas regnande. Fotbollspelarna på planen brevid huttrar iväg bollarna mot okända mål. Jycken Dino hade i natt en kolossalt orolig mage som gjorde att jag fick rasta stackaren både efter midnatt och runt halv fyra i morse, samt att jag gick den sedvanliga promenaden runt 8 i morse men vad gör man inte för sin älskade vovve.

...Jag har det mesta som vanligt folk inte ens vill hänga in i garderoben

som stofila stoder

lytta haranger till obekväma nymfer

som drar en fela emellanåt

för alltid positivanarki och en stor portion demokrati

lite sympati som saltet på ägget

en och annan skev symfoni

vadå sympatisymfoniproblem?...

Man hinner att tänka på annat än det normala när man går på sina många hundpromenader tillexempel varför har folk redan nu börjat sätta upp sina ljusstakar och julstjärnor i fönstren, några hade till och med redan klätt sina julgranar. Alla gör såklart som dom vill men i min värld börjar frugan runt första advent att julpynta. Fram till dess plöjer hon förnöjdsamt igenom dessa otaliga julfilmer en tradition som hon verkligen värdesätter. Redan nu börjar restaurangerna att boka upp sina julbord. Förr i tiden förtärde jag själv ett antal julbord innan julaftonen, men sedan många år tillbaka äter jag bara julmaten på julaftonen och kanske rester på juldagen sedan vill jag ha vanlig mat igen.

...En dag i sänder

så får vi se vad som händer

kan det gå sämre än det som är lagom

det återstår att se...

När man jobbar heltid som jag gör så värdesätter man verkligen den lediga tiden, i vanliga fall hade vi städat idag men efter en stunds konfererande kom vi fram till att bara ta det lugnt idag med god mat god dryck och en lättjefylld stund framför eftermiddagens SHL match på tvn. Som alltid kommer det en morgondag med nya förutsättningar nya mål men idag lägger vi ribban så lågt som vi bara förmår.

Handplockade funderingar sjutton: Den längtande tiden före dan före dan.

Om blott en tidsrymd kommer mina vuxna barn hem för ett kärt återbesök hos sin gamla pappa. Frugan har i blårappet slängt ihop ett gäng kanelbullemuffins måhända en sorts överkurs men ack en god sådan. Allt sedan jag var barn har jag funnit en exalterad måhända en smått pervers njutning i att skrapa och slicka ut byttan med smeten, en sedan urminnes last som är en av mina många signum.

...I min egna lilla värld av svunna fjärilsdrömmar

sjunger fåglarna fast frosten tär dess kroppar

där skriker barnen för tröst

en sprucken röst i horisonten klingas bort

ingenting av det vi vill besannas

allting verkar vara som det alltid är

i en annan del skakar vi hand i hand...

Har alltid varit barnsligt förtjust i att få presenter stora som små hårda som mjuka. Fast som barn kände och klämde syrran och jag alltid på dom alla paketena under granen och räknade antalen, där vi klyschigt kunde konstatera att dom mjuka paketen var från farmor eller mormor. Eftersom dom båda stickade i parti och minut kunde man enkelt lägga ihop 2 plus 2. Dom hårda klapparna var alltid dom man fastnade för.

...I mitt innersta rum

spelar änglarna upp till bitterljuv musik

i nutidsromantikens förgård

ballader om dåtidens dårskap

dess tvivelaktiga eskapader..

Även om tiden bitvis har sprungit ifrån mig så har jag fortfarande barnasinnet kvar i behåll vilket i vissa kretsar ses som en tillgång i andra inte? Att tycka barnsliga saker fortfarande är galet roligt som att vänta på tomten att kolla in gamla tiders tecknade filmer, allt sånt där kan få en bitvis gammal mans puls att stiga till skyhöga höjder. För samtidigt vet jag att drömmen om den perfekta presenten fortfarande känns levande så här på ålderns höst. Man vet vad man har men inte vad man får?

Handplockade funderingar sexton: Farsdag i nådens år 2025.

Vaknar relativt tidigt upp denna magiska farsdag resten av familjen ligger fortfarande kvar och snusar under sina täcken. Hunden Dino pockar på sin uppmärksamhet och vill ut och rasta sina lurviga fyrtaktiga tassar, sagt och gjort avverkade vi en lagom lång runda i ett typiskt gråtrist höstväder. Det kändes som om Dino och jag var dom enda levande varelserna. Men en och annan elscooter puttrade ändå förbi mot okända mål, men resten av befolkningen väntar fortfarande på sin morgon.

...Den som lever får se, för döda män talar inte gärna om hälsa eller om livet

men gärna konverserar med masken som bor brevdvid...

Det finns elaka tungor som påstår att det är farsdag varje dag, visst kan det vara så i vissa förhållanden? Men idag är det min dag åtminstonde traditionsmässigt med besök av mina barn med kaffe dopp och presenter. En söndag vars innehåll varierar som en påse bridgeblandning, där varje bit fyller sin funktion med smak glädje och gemenskap.

...Fan spelar roll

fan spelar boll

noll koll om en rund och gul boll..

Som med allting annat i livet så tar saker slut där ingenting varar för evigt, ett ögonblick av stundens allvar där sötmans smaskighet försvinner lika plötsligt som ett tomtebloss korta och intensiva levende. Idag är allting på topp i morgon är en annandag vars blanka sidor fylls med olika innehåll.

Handplockade funderingar femton: Även slutet kan vara en början.

Ännu en helg avverkad en helg fylld av både blandat skräck superb mat alkoholhaltiga drycker hinkvis med godsaker och gravljussättning i bygd och obygd. Frugan en sväng med mormor till obygdens sälla jaktmarker, medans jag själv såklart med frugans hjälp hade bett Fonus om ljuständning ett synnerligen smidigt sätt och ett lysande alternativ. Det bästa med att tända ljus i minneslunder är att man inte är tvungen att göra det på plats och inte heller på alla helgons dag då alla andra människor är ute och snurrar. Vi passade på att tända när vi var i minneslunden vid Sälens gamla fina fjällkyrka. 

...Det finns dagar som aldrig faller inga nätter som sluts

några få drömmar som uppfylls. Dom flesta rinner ut i sanden emellan tårna

livslinjen bryts uti handen

som blir början till ett slut...

I denna mörka tid som råder är det ett välkommet avbrott med sådana här helger då man tillfälligt kan locka fram det inåtvända skrattet, ta sig en behövlig pilliknarkare utan att känna sig obekväm på något sätt. Man blandar för ett ögonblick livets goda ting med tillvarons behagliga närvaro, ett angenämt sätt att lyfta fram ljuset i den mörka ibland bistra verkligheten som vi alla befinner oss i. Men allt har ett slut för i morgon sätter vi oss åter upp på hästaputtarna och betar oss igenom ytterligare en arbetsvecka.

...I mitten av ett myller i sanden i pissmyrelandet

ser jag ett brokigt mönster ett ifyllt glas ifrån ett fönster

en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast

i all hast en upphittad datoriserad kvast av blåkullastuk

som en pudrad gustaviansk peruk

bland moderna saker och modiska ting...

Fortsätter såklart min privata jakt på den optimala lyckan en jakt som jag förväntas vinna allt annat är en förlust? Man kan fundera på vad innehåller den optimala lyckan, kan det vara att få vakna upp en morgon utan krampor att se helheten på ett oskrivet blad att vinka av sin älskade familj på väg till jobbet? Allt det där är vad man själv har för krav förutsättningar och mål med sin optimala resa.

Handplockade funderingar fjorton: Om siffrornas maktkamp.

Börjar känna mig lite som den sista dinosuriern på planeten dom gamla i släkten blir både äldre och skruttigare, snart omplaceras jag på rankinglistan till släktens äldsta på gott och ont? Ålder är bara en siffra så kan det visst det vara i den bästa av världar men om siffran är frisk kroppsligt och klar i knoppen då är den siffran väldigt bra. Digitaliseringen av samhället går fortfarande i en hisklig hastighet där inga gränser finnas, gränserna sätter vi själv efter kraft kunskap och behov.

...I ett lopp i ett chickenrace

var jag tuppen som sprang bland dom yra hönsen

som gal som fan gol

i ett dike i en stad bortom landet

låg min själ utsrpridd som blodpudding

min dåliga dag kunde börjat bättre upp...

Det sägs att man lär så länge man lever vilket är en sanning med modifikation. I dagens värld som till största delen består av idel ettor och nollor kan man ibland gå vilse när man inte har kunskaperna eller förmågan att ta tills sig ny information. Min generation är som sagt uppvuxen med datorernas framfart och kan hanka oss hjälpligt fram i den digitala villervallan. Minns en tid då dom nya datorerna redan var omoderna i sin obrutna förpackning.

...I en värld av depressiva tendenser

till suggestiva tensider och aggresiva profiler

kanderade stofiler bakom fjärrans horisontella ljuslyster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer och ber en stilla bön

förbannad av det som har varit...

Frågan jag ställer mig är om vi fortfarande bara är i början av den skenande digitaliserade utvecklingen, eller finns det fortfarande vita fläckar kvar på den kartan? Vad finns mer kvar att utveckla troligtvis massor, men den nya frågan man ställer sig blir att kommer den att gynna mänskligheten och i så fall varför? Inbillar mig att den mörka sidan fortfarande ligger ett steg före den goda sidan, då kan det bli problematiskt att fortsätta upprätthålla ett gott fungerande samhälle.

Handplockade funderingar tretton: När hastigheten temporärt besegras.

Konsten att gå ned i varv är en konst man måste lära sig den föds man inte med, att ändra hastigheten från den gångna veckans turbo till helgens loj? Personligen är jag en av världens sämsta på att ställa om högvarvet till en mer ledighetsanpassad rytm men jag lär mig hela tiden. Idag har jag medvetet programmerat om min hjärna till att göra det som jag är absolut tvungen att göra som att skala potatisen till frestelsen plocka ur och in diskmaskinen duka och duka av helgbordet, servera vinet i lagom hastighet och göra den hemtrevliga atmosfären så behaglig som möjlig för alla berörda parter. Det kräver sin man och ingen robot.

...Jag har allt som inte accepteras praktiseras eller äns diskuteras

som moral etik

vadå moraletiksproblematik?

Jag har allt som folk inte vill kännas vid

som en varig vagel i ögat en ömmande finne där bak

helt enkelt glömma eller hellre tömma

saker som dilemmor som ångest

vadå dilemmorångestproblematik?...

Inför en nedtrappande helg stöter man oftast på patrull som dom där änglarna på varsin axel, där den ena den snällaste av dom vill att jag skall både göra det ena och det andra helst samtidigt. Där den andra den elakaste vill att jag endast skall pilla mig i naveln ta bort luddet käka jordnötsringar dricka bärs och finna livet så där underbar som det borde vara. Kontentan av det hela är att moralen och samvetet fightas om stunden på blodigaste allvar.

...Nu mår jag bra

liksom den överraskade och överlevande silverfisken

som skippade efter andan

så pass bra att bättre inte finns på kartan

eller fanns det något sämre inte alls

än det bästa som är gott nog...

Strindberg sa att det var synd om människorna kanske är det så om vissa av en eller annan orsak? Generellt sätt bär vi med oss olika bagage med varierad tungd, vissa åker räkmacka gladeligen genom livet medan andra har små grustag i sitt motori. Någonstans däremellan faller jag in mellan stolparna och anser att jag har haft en väldans förmånlig resa hittills på resans gång som med allting annat kan allting förändras ibland väldigt snabbt och hänsynslöst utan att man är förberedd.

Handplockade funderingar tolv: Goodbye Halloween.

 1 November himlen är gråsprängd och molnen så tunga som dom bara kan vara, om regnet kommer det har vi ingen aning om för närvarande kanske öppnas kranarna eller inte? Gårddagens halloween hemmavid var som det skulle vara med dörrknackande barn i utstyrsel som bara ville ha godis och inget bus. Personligen kollade jag på skräckfilm en blodig historia medans frugan sov tungt av utmattning efter arbetsveckans slit.

...I min trädgård pinkar jag glad i hågen in mitt revir visslandes mot björkarnas sus

muntergöken i fönstret mittemot tror att jag är spritt språngandes galen

vilket får stå för den?

mitt lilla preludium börjar tona ut som skrivarens bläck

och ett knippe fridens liljor i alltet för evigt...

Efter en synnerligen kompakt och intensiv arbetsvecka är man inte så himla tuff som man inbillar sig. Efter ett par glas vin och på spåret spårar man liksom ut i periferin som en herrelös kuse som drar dit pepparn växer. Denna alla helgons dag skall min fruga åka runt med sin morsa till diverse gravar i bygden, medans jag själv vallar runt med jycken i området för diverse göromål. I slutändan tror jag att alla parter blir nöjda med det som ska göras.

...Allt som händer där bara händer här

som en förlupen slump som är förutbestämd

i en hast av tvära kast slungas alternativen i väg

av diskusbjässen i ringen mot mål som ingen tycks veta om

ingenting av det du tror är vad du vet

eller kommer att bli...

Nu kan det bara bli värre som pessimisten uttryckte det men visst har den rätt i att mörkret faller tidigare natten blir längre och dagarna kortare humöret minimalare och muntergöken tystare. I vårt kommande och allt kallare nordiska land kryper vi snart in i vår personliga kokong och anpassar oss till den frusna verkligheten? Frugan skiner dock som en sol när dom snabbproducerade julfilmerna rullar konstant förbi i tvburkens stundvis förtrollande värld, det spelar ingen roll om det är repriser.

Handplockade funderingar elva: Att förlita sig på procentens magi.

Att vara bäst när det gäller är ett motto för mig det stämmer till 75 procent, resten av procenterna kan jag både var sämst och till och med så grymt infernalist dålig att skam går på torra land men dom spridda resultaten är knappast huggna i sten allt kan förbättras eller försämras. Naturligtvis kan man inte vara bäst på allting vilket jag ibland själv tror, men jag blir snabbt påmind av resten av familjen som tycker jag borde tagga ned och komma ned på jorden emellanåt? Det kostar på att vara en del av dom rosa fluffiga molnen utan bekymmer och besvär. När man vaknar på måndagsmorgon ur den där bästdrömmen så är allt som vanligt igen, och jycken vill ut i pissvädret med viftande svans.

...I min egna lilla värld av uppblåsta ballonger 

ett dreamland

finns det inga lapplisor inte heller lappar eller sönderzappare

eller vad du vill för att bli nöjd...

Poängen i ett värdigt liv kan vara att inte sätta sig i skiten då är det plus med råge. Minuspoängen kan komma när man minst anar det som den gången då allt gick åt helvete, då misstagena radades upp som smultron på ett strå då var det på riktigt minus 2.0. Annars faller poängen ut i beskärda delar under veckan, där man i bästa fall när man summerar kan lika på plus men likaväl på minussidan så det bara sjunger om det.

...bortom lyckans och harmonins land

där raketostens anfäder härskar

efter återvändsgatans falska fasad regerar lättjans medlöpare

som en god gud i fantasin bortom jakt och press

och sönderi

huserar stressens lakejer som en elak halloweendjävul i periferin...

Oktober börjar leda mot sitt slut och tonårsdottern mot sitt inledande höstlov ett välbehövligt sådant enligt utsago. En tid då mörkret och skräcken går hand i hand tillsammans med att de många gravljusen tänds. November är liksom en mörk grå och oerhörd trågig fortsättning på oktober, en tid då mörkret lägger sig snabbt över dom miljardernas fallna löven.

Handplockade funderingar tio: När vintern tvekar att blomma ut.

Har lyckats med att rida på den gyllene vågen ytterligare en dag, för varje dag man lyckas göra det är en bra dag. Att mentalt fortsätta galoppera på den breda vägen är positivt optimalt för sitt välbefinnande. Konsten att bibehålla den trenden kräver sin man eller kvinna, att göra det bästa av den vågen för att nå sitt privata nirvana är som att måla en picasso var eviga dag.

...Bland dom sista vågorna som rullar in mot dom brutna klipporna hörs ett dovt eko från gågna tiders farhågor. Ett skummande svall av självömkan och förlupen inre frustation. Brusande spruckna löften krackelerande önskan som aldrig uppfylldes. Ett öde vägskäl utan snöplogens vrålande läte...

Vad framtiden har i sitt otydliga sköte vet man inte ett spår om i dagsläget? Den skenande tekniska utvecklingen som tvingar människorna ibland mot sin vilja att anpassas i. Till slut hamnar man i en situation av ettor och nollor som gör att man tappar både fotfästet och kontrollen över sitt egna liv på andras bekostnad. I en datakontrollerad värld förvinner den gamla tidens teknik och ersätts av AI och dess uppgraderade verklighet.

...Ur ett ramaskri föds ett skrå vars saknaden fanns. Ett axplock av fantasier som eskalerar till ett tomtebloss snabba slut. Bakom varje ord finns en mening man måste förstå eller ens veta om...

Det gråkalla vädermässigt bittra oktobervädret fortsätter på den inslagna vägen. Där dom tappade löven färgar gatorna olikfärgade. Träden tappar sin fägring och flyttfåglar drar by west till sitt vintriga paradis på andra sidan klotet. Kvar blir vi människor som blir tvugna att brotta oss igenom ytterligare en sorts vinter, där vi inte äns vet om det blir snö is och elände? Kanske får vi en grön vinter med regn och storm, eller en vinter med vår barndoms skare? Inte ens bland stjärnorna kan vi ett ordentlig svar på just den frågan?

Handplockade funderingar nio: Konsten att hitta extra plusset.

Vaknar upp smått förvirrad i vintertid medans kroppen fortfarande befinner sig i sommartid. Förvirringen fortsätter tills jag kommer på att va fan tidsförändring? Sammantaget har jag hunnit med sjukt mycket innan klockan 7 idag tack vare eller på grund av att kroppen fortfarande var programmerad för sommartid. Det tar väl ett par dagar för kroppens alla beståndsdelar att ställa om sig för den kalla trista vintertiden.

...Ur askan i elden väntas svaren på eldslukarens bittra öde? Ett dramaspel i en akt utspelar sig i nedan, vars rödfärgade måne höjs i dunkel. Det bara väntar på någon form av bekräftelse, vart nu den finns om den äns fanns?...

Det mesta i livet var det än är handlar om samverkan samspel kommunikation lyhördhet anpassningshet balans och så vidare. Har man inte någon av dess beståndsdelar hamnar man lätt i ett utanförskap som man kanske inte kan råda över. Personligen balanserar jag mellan olika ytterligheter som jag själv kan råda över, det hela handlar om erfarenhet rutin och förmågan att vilja förändra och öppna upp nya dörrar och stänga dom gamla förlegade.

...somliga lägger patiens mot förmodan av en inre tröst. En dimridå lägger sorti över uppoffringen. En räv bakom varje öra värnar om uppmärksamhet bortom spelets regler ett ess i rockärmen kan förändra allt. Den som vinner vinner den som förlorar förlorar...

Söndagar på min världskarta handlar endast om att hitta den där inre friden så långt det är möjligt? Att kunna ha förmånen att välja bort jobbrelaterade saker som frestar på. Att kunna njuta minst en dag i veckan är ett stort privilegium få förunnat. I min position kan jag välja och vraka mellan alternativen, och bara göra det som faller mig in just nu för stunden.