Utdrag från dagbok: På G med verligheten.

"Känner mig starkare nu än någonsin förr är verkligen på G, den förlorade kraften i mitt skadade knä börjar sakta men säkert återfå sin förlorade glans. En perfekt dag för halvlånga promenader i ett kalasväder, en perfekt dag att med kryckors hjälp gå sina modiga och dagliga 10000. Jag har satt upp ett mål på typ 6000 steg så det målet har jag redan krossat. Passerade 10000 steg redan före klockan 10 på förmiddagen, hur det än är så har man dragit på sig onödiga kilon under min tid i rullstolen på grund av flera orsaker. Men nu kan jag förbränna på ett helt annat sätt vilket såklart motiverar mig sjukt mycket.

Frugan är också på G med sin handledsskada som har varit jobbig på alla möjliga plan. Men nu är vi på ett helt annat plan där vi ska med hjälp av rehabträningen, ta oss igenom det här vi har varit med om. Naturligtvis har vi inlett en viktminsknings strategi med att fixa iordning Broccolisoppa till lunch, det är nu som man kan förbränna allt det där överflödiga. Om typ ett par månader kan man vara tillbaka till tiden före olyckan då man var vältränad. Men tack vare att jag är vältränad från början kan jag komma tillbaka snabbare till vardagens jobb och verklighet"

Vadå problem?

 Jag har allt som inte

accepteras
praktiseras
eller ens diskuteras
som moral
etik vadå moraletiksproblem?

jag har allt som folk inte vill kännas vid
som en vagel i ögat
en finne där bak
helt enkelt glömma eller hellre tömma
saker som dilemma
som ångest
vadå dilemmaångestproblem?

jag har det mesta som vanligt folk
inte ens vill hänga in i garderoben
som stofila stoder
lytta haranger till obekväma nymfer
för alltid positivanarki och en stor portion demokrati
lite sympati
en och annan symfoni
vadå sympatisymfoniproblem?

vadå omöjlig kombination?

jag har allt som jag vill ha kan få och mer därtill
mer blir fler till flera mängder och lite till.

En bra dag är knappast bättre.

Nu mår jag bra
så pass bra att bättre inte finns
inte fanns det något sämre inte alls
än det bästa som är gott nog för mig

en dag i sänder
så får vi se vad som händer
kan det gå sämre än det som är lagom
det återstår att se

den som lever får se, för döda män talar inte gärna
inte om hälsan eller om livet
men gärna konverserar med masken som bor bredvid

idag mår jag prima som fina fisken
så pass bra att det prima blir underbart primärt
varför inte såsom en vårprimör.

Varje dag besegrar jag målet?

Idag är allt som vanligt åtminstone för dom andra, för min egen del så fortsätter rehabliteringen för fullt från låga 100 steg till höga 6000 som är en personlig satt gräns inom smärtramen. Igår söndag blev det en vädermässig kalasdag med bland annat korvgrillning en kulinarisk intern höjdpunkt dock utan michelin status, grilla brukar vi göra ett par gånger under vinterntiden. I alla dessa otänkbara väderlekar som snöstorm via gråmulna stunder till isiga vindar med hiskligt många minusgrader, men det är en viss tjusning med det också. Annars så rullar livet på i maklig takt där varje dag sett ur mitt perspektiv blir till en framgång och en sorts personlig utmaning att vilja prestera mer i träningssyfte. 

Men jag måste hela tiden tänka på att ligga på en individuell lagom dos träning, om jag presterar mera än vad kroppen mäktar med kan jag dra på mig andra skador förutom dom jag redan har. Säger som snigeln säger att skynda långsamt är den rätta melodin, snigeln har en glasklar poäng i det påståendet helt klart. Det bästa med att ha en hund är många men i mitt fall ser den till att jag kan komma ut ett par gånger om dagen i rent träningssyfte, dom andra gångerna får frugan och tonårsdottern slåss om den delen men den i mitt fall försöker jag att inte blanda mig i.

Allt händer inom ett par dagar?

En helt underbar inledning på den här söndagen den sista dagen på sportlovet i våran region, i morgon måndag börjar åter igen allvaret för min tonårsdotter. Som går in i en jobbig fas i skolarbetet för att behålla sin höga nivå som hon ligger på nu. Ingen lätt match, men är det nån som fixar det så är det hon. För min egen del så har jag efter 10 jobbiga veckor äntligen kommit ur och i från min rullstol även i från min sjukt jobbiga ortros på benet, nu stapplar jag omkring på kryckor i ytterligare 8 veckor i den så kallade rehab delen den delen som till slut skall få mig på fötter igen. 

Trots olika väderomslag så kämpar vårens början på, men som min kloka mormor sa en gång att det måste komma ned ett par återfall innan våren kan komma. Hon och många med henne förlitade sig på den gamla bondepraktikan, i den tid där årstiderna var riktiga årstider. Nu för tiden är det varken hugget eller malet, årstiderna går omlott jag tror att inom en mansålder så kommer vi endast ha kvar två årstider en blötare en torrare?

Dansant med lucifer.

 Hin håles lucifer dansar bejakande i månskenet

dess yviga kropp ull från tå till topp lyser
vibrerar vilt i dansens dekedansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer

midsommarsolståndets höjdpunkt intar ställning
följer med i en virvlande dans
hals över huvud snurrigt rumlar runt och ler brett
finner min älskade ungmö
tätt intill hin håles lucifers klöv
hans kluvna tunga hans iver hans frustande stön
dess yviga kropp ull från tå till topp

dansar allt modulerar exalterar vilt i dansens vilda hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer
min ungmö njuter och förförs
förfärad förhäxad oförmögen att vilja välja partner
endast förmögen att följa bockstegens klavertramp

följer min med hin håles lucifers domedagseskapad
in i dess slutgiltiga skeende
endast förmögen att höra bockstegens tramptrams
utan att kunna känna viljan att välja partner

midsommarsolståndets höjdpunkt fixeras allt mera
valsen övergår snart till rave till rock
utan att hin håles lucifers skepnad
observerar skillnaden i dansen i stegen i takten
dess yviga kropp ull från tå till topp lyser

dansar allt gestikulerar dominerar domderar exalterar
vilt vant och hemtamt
figurerar i dansens dekadansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer.

En dag där kyrktuppen fick tuppjuck.

Allting ler mot mig idag

kyrktuppen ler tillbaks
fastän rosten sätter käppar i dess hjulpar
trafikljusen blinkar flörtande
som orgasmliknande elstötar

i rött gult och grönt

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina korta snäva kjolar
som om dom inte kunde någonting annat
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin inbyggda iver

känner den stegrande lusten inombords
ett inre stormande hav i kobbeland
känner av den gryende frusten
pulsera runt i mina ådror
som ett skenande Niagara

solen finns där förstås fåglarna kvittrar
allt det andra obetydliga kvittar för stunden
därför att kärleken smittar av sig
som förkylningsbakterier

även nyponrosen ler
i all sin taggiga prakt
blåvingen skrattar på sitt säregna sätt
den nyplockade humleölen får mig att fnissa till
precis just idag som allting ler mot mig

den grånande bästföre gubben på affischen
även herr Andersssons surkart till fruga
med klimakterieproblem tappar masken för en stund

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina platådojor
som får telefonstolparna att se ut som stubbar
på ett vingklippt fält
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin invärta frustration


sökandes efter den riktigt sanna kärleken
som bara har setts på vykort
sina tapetlösa drömprinsar lurar runt nästa hörn
måhända
omedvetna om sitt öde
livet leker framför allt idag

känner mig sprudlandes glad

just idag då allting ler mot mig
där inga mörka förkolnade moln skuggar min inre syn
så långt ögat når
inget salt i några öppna sår
inga överflödiga vinkelhakar som ställer till det

endast en flickas varma leende
får mitt hjärta att voltera
allting ler mot mig idag
just idag
till och med kyrktuppen visslade till.

Insikters blotta strävan.

I en värld av kulörta plaster

konstlad syntet med digital dignitet

sitter pojken och dinglar med benen

ner i en bottenlös avgrund av mjukaste latex
förbannad av det som har varit
dom nya datorerna
de moderna motorerna
finesserna den extra elegansen
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld progresseiva färgskalor
dom homogena krafterna med distinkt power beat
den födande energin
de postmoderna mönstrerna av spaceat snitt

sitter flickan och låtsas dirigera

tystlåtna spruckna porslinsankor
på ett evighetsberg av kopierad marmor
förbannad av det som har varit
dom nya räntorna BNP de snäva marginalerna
de bittra rivalerna

drömmen och jakten på den svårfångade lyckan
på framgångens silverkrycka
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld av depressiva tendenser
till suggestiva tensider och aggressiva profiler
kanderade stofiler plus vibrerade harmonier
nygamla tingester bakom fjärrans horisontella ljusluster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer
och ber en stilla bön
förbannad av det som har varit
vårt glansiga stundtals glassiga liv ett hjärtskärande levende
och monotomlösa skeenden
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade.

Strandliv på Böda strand.

 På Böda strand

ligger min illa brända röda och döda kropp
nonchalant utslängd
som om gud själv har slängt ut mig personligen
förlamad för full förstörd upprörd av
solens förbannade strålar om strålar kunde döda lik

vilket inte alls förvånar familjen Svensson bredvid

i solen i stolen intill vilar ölbacken
under stolen under solen puttrar ismaskinen
is till min wild turkey som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad
och Ölands alla skrattmåsar färgar min kropp svartvit
på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt paradiset.

Så bra det bara kan vara.

 Vi har det bra

vi trivs
rivs efter myggornas stick
humlornas sång tar vi en annan gång

en ilsken geting stack mig därbak
mitt i en brak
sprak sa det visst
knak sa det i resåren

det var på håret under en itur huggen fura
i tallskogens dallrande bakugn
ändå var lugnet som en filbunke personifierad
utanpåliggande nerver i en grönskande ormbunke

värmen steker
man kan nästan koka ägg på grannens panna
som en torterares knytpiska
leker inkvisitionen glatt på din redan svedda ryggtavla

det liksom frestar på man festar skralt på en svalkande bärs
av tre streckad valör som sig bör
i kanterna av paradisets bitterljuva sköte
om älgen man mötte utan gevär
som med ett viss besvär kunde remma bort
utan skada skedd

helt kort senare
satt jag med fötterna smått nuddande knappt snuddande
vid randen av det väldiga oändliga havet

jordens snurrande nav

i en synnerligen avstressande possé
värmen steker
nu är den inte längre någon lek
huden bubblar blåtonad i cocosfrityr
svetten lackar
från min nylagda marinkårsfrisyr

men var gör det en dag som denna
en dag som inget ont kan hända

vi har det bra myggorna och jag
mest jag som kontrollerar myggpopulationen
i en blodfylld spontan klapporgie.

Dikt utan titel.

Det finns dagar
som aldrig faller
inga nätter som sluts
några få drömmar som uppfyllts

dom flesta rinner ut i sanden
livslinjen bryts ut i handen
som blir början till ett slut

det finns timmar man aldrig glömmer
sekunder som plötsligt försvinner
några få drömmar uppfylls
dom flesta rinner ut i sanden

dom går till fanders
det finns inga månar till salu
inga planeter till realisation
inga änglar som frälser våra vilsna själar

det ända vi har är vårt klot
en inställd fest
bortom vakuum
bortom ingenmanslandet
finns tomheten
mellan natt och dag.

I mitten av ett myller i sanden.

I mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
ser jag ett mönster ett glas från ett fönster
en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast
i all hast en upphittad datoriserad kvast
av blåkullastuk
som en pudrad gustaviansk peruk
moderna saker mordiska ting

det kändes som en jättelik albatross
en sagolik kaross
dess kylslagna vingslag i arktisk form

gav mig istället ett ivrigt sommarbarns
droppande drippande våffelstrut
på min svartbrända mage
svartare än svart ett tillgjort illtjut i falsett
togs sommarbarnets våffelstrut ifrån

och sade både ironiskt smått filharmoniska
lakoniskt att
sorry boys, glassen tog just slut sen någon minut
innan festen någonsin kommit igång

i mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
bland exstasiska badnymfer i gårdagens brokiga mode
med gubbar vars buk buktar ut utan slut
där bakarna är så breda att
att gäddorna tror satan förmörkat solen en gång för alla

den ilskna frun bland nådiga fruar
plipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl
inlindad i sin mörkaste sjal
frustar som svartsjuka knubbsälar om en ensam sill

mönstret formeras allt mera till en enhetlig mening i sanden i
pissmyrelandet
där jag ligger mitt i smeten av allsköns grädda
utan egentlig mening alls
och ser melankoniskt över det såkallade paradiset
och tar för mig av den sol som föder oss.

Conrad C. Knapps kamp mot solens invånare.

 

Fastän solen lyser klart
och stranden badar i ett gyllene sken
där tanterna brer ut sig som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i charmerande mamelucker
i en salig blandning av olika rätter och oförrätter

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
på en liten anonym filt av psykedeliskt snitt
i brunbrända kombinationer utan motiv
mitt i den stora världen som är mitt hem

stranden bubblar av frenetiskt energiskt liv
vars ädla kolsyra brusar av fylla
några barn för ett oherrans liv om en boll så rund och gul
som riktigt fula troll

fan spelar roll
fan spelar boll
noll koll om en rund och gul boll

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i sörjan däribland hövligheten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
lomhörd på allt som utspelar sig där på stranden
i sanden vid havet
på kanten till härligheten till sinnligheten
och allt vad det heter

en landkrabbas längtan till det stora havet
gör den till en desperado utan motstycke utan samtycke
solen tar allt folkvett resolut utan etikett
till en komplett vanvettighet
mångalenheten gör sig påmind vargen flinar grått

för fan spelar boll
den kickar bort ungarnas boll
noll koll utan kontroll

stärker mig med ett glas champagne
och ser stranden fördubblas dubbleras
i oändligheternas evighet

tanterna ligger kvar där mitt i smeten
som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i skimrande laxrosa nyanser i rödmosade flagdanser

fan spelar roll
fan spelar boll

noll koll nu börjar Conrad C. Knapp få skoj
fåglarna kvittrar för glatta livet
där jag ligger mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
och låter mig smått berusas av champagnens sista bubblande droppar
utan kontroll noll koll

fan spelar roll
fan spelar boll.

En sorts dag under solen.

 

Sommaren är härlig
andra svär förfärligt
vissa ler besvärligt
en del ber mera än dom som lagt av

pust och stånk
det stänker det frustar

några hurrar av sommarfylla
ett slagfält på bondens mylla
dom hyllar värmens offer
som låter sig villigt offras
åt solgudarna på stekhet sand

utan sans ett konstant trans
ett vanvettigt trams
dom offrar sig självförvållat
åt solgudarnas lek

hettan sållar skördar
några ojar sig under solens glöd
blir liksom möra som smält smör i bubblande frityr

ett tag längtade man efter snö ett uppgivet tö
tomten verkar dö
ungmön dansar förföriskt på ängen
där någonstans finns bolsterhavets kluckande
under molnmaränger dom syndiga vindarna

dom rödmosade kinderna intill dom flämtande lindarna
ligger dom alena leende som den goda fen har förlett
rätt och slätt under måsarnas svalkande vingar
berusande smått susande av ett rusande hav
i ett orgasmerande nav

en brusande bris slår in mot den stekande strand
under solnedgångens glödgande sol
som döljs av en transparent kjol

Tor han avvaktar med blixt och dunder
vi andra bejakas i den nedåtgående solens stund
tynar långsamt bort som smälta marshmallows
i ett vakuum av välbefinnande
ett under om vi överlever dagen.

Ur svett.

Av svett

är du tillverkad
ur svett
är du kommen
av svett
växer du upp
av svett
jobbar du hela ditt liv
utan tack

ur svett
ger du din älskade din kärlek
av svett
skall du åldras i osäkerhet
av svett
skall du en gång döden dö
ur svett
skall du en gång återuppstå.

Solen ger och tar.

En dag
när solen står som högst upp

i zenit

när värmen är som allra jävligast
när svetten skållar din innersta märg
när sanden blir till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i domedagens sista skärande sekund

och de rosa molnen
fyllda och fluffiga inte alls finns där
på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans svedda veck
rättar till kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig tillrätta i bersån
nere vid den evigt porlande ån
få höra dom avundsjuka fåglarnas hån

känna doften av björkarnas spån
betala av kättjans gudars lån

snarkar in
och låter den lealösa lättjan
bli en del av paradiset.

Obetydliga tankar om undergången.

Bryr sig kungen

om småfisar
om småfjärtar
andra obetydliga odörer och aromatiska aromer

när en fläck på frackskjortan
liknar världens undergång

bryr sig hovet
om franska bagateller
om onödiga rondellhundar
mögliga klementiner till inlagda sardiner
tre kronor på rullgardinen

när en blesyr stor som en nålsöga
på strumpebandsorden
liknar världens undergång

bryr vi oss om tillfälligheter
om bristfälliga omständigheter
en jonglörs galanta jonglerande på sköra trådar
i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett
på sidenslipsen
liknar världens undergång.

Dom kalla kårarnas värld.

I en värld av kalla kårar

finns det bara vilda dårar
dom mördar en för nån krona
själ din bil för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil

knackar folk med en dolk
huliganerna förstör den sport
dom en gång har tyckt om

innan våldets demon tog hand
om deras kropp och förkolnade själ
helt utan hopp

i en värld av kalla kårar
vimlar det av sjuka fånar
dom flår dig för en simpel tjuga
möblerar om din pryda nia under en tia

en del gör det bara för njutningens skull
bryter alla dina revben
även alla dina övriga ben
som tändstickor förintar dig som
"Hitler i en telefonkiosk"

dom själ ditt allt för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil

i en värld av kalla kårar
hopar sig crazy fånar
springer det instabila ostabilt
som drömlösa individer
som kavata psykopata parasiter
som mer än gärna spikar in dig i en träfrack
slutar inte slå förrens huvudet spräcks

gör dina barn knäpptysta och lamslagna
av verklighetens chock att konfronteras med ondskans öga
lura din oskuldsfulla look allt för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil.

Olika hjältar.

 Mina gamla hjältar

är kanske inte alls som dina gamla hjältar

mina har ölmage och knappt något hår
på sin höjd en svajande toupé
celluliter på sina feta lår

mina gamla hjältar

är inga gudagudar eller ens skäggiga gubbar
från bibeln

mina har problem med eksem
en släng av kronisk diarée

med potens och kisseri besvär

förtal och difteri
varken superstars eller stjärnor i lyxformat
knappast Hollywood gurun
liggandes i nån skön divan

mina har löständer knappt det
lösgom gäddhäng
dubbelhaka lårkaka
ibland lösnäsa och den plattaste bak
träskalle till hängande bröst
protes med sviktande intelligens

alla är vi hjältar

för någon någongång.

Konsten i att sätta käppar i hjulet?

Ett riktigt djävla skitväder ute med snöblandat regn rusk och med en begynnande storm vid namn Otto https://sverigesradio.se/artikel/nu-drar-vinterstormen-otto-in-storre-saker-kan-flyga som är på väg in över min region, för närvarande huserar den i Göteborgstrakten men även i Hallands området. Man är ju van vid att stormar bär kvinnonamn, men nu har vi en ack så ruskig man vi namn Otto som ställer till i värsta fall en sjuhelsikes oreda lite var stans? Snart kommer min tonårsdotter hem för sista skoldagen, innan sportlovet som börjar på måndag, då väntas en veckas studie ledighet. 

Sportlov det kan man tycka vad man vill om, när jag var liten så fanns det snö i massor fina härliga skridskobanor man åkte både på tvären på längden både pulka bob och kälke. När man tittar ut i skrivandets stund så är det mera vår än vinter mera gröna gräsmattor än snö, sedan kan man dividera om det är klimatförändringarna eller den globala uppvärmingen som sätter käppar i hjulet på vinterarrangörerna det låter jag vara osagt. Men skit samma min tonårsdotter är inte intresserad av att utföra några vinteridrotter hennes intresse ligger på helt andra plan.

På god fot med livet?

Världen utanför mitt fönster känns idag som dagen efter ett kallt misslyckat krig, det är grått det är trist det enda liv som märks av är dessa jävla sopbilar som verkar köra dygnet runt i tid och otid. Passerande bilar till och från vart dom nu ska en och annan hundägare https://jordbruksverket.se/e-tjanster-databaser-och-appar/e-tjanster-och-databaser-djur/hundregistret/statistik-ur-hundregistret passerar också revy? Mitt liv innanför murarna börjar dock arta sig, för varje dag börjar jag komma på god fot med mitt onda knä så det känns ganska hoppfullt över lag, att jag peppar peppar inom 1 månad skall börja gå med en eller två kryckor? 

Här hemma skall snart tonårsdottern iväg till plugget frugan skall snart börja jobba troligtvis i morgon? Själv börjar jag komma längre och längre från mitt bloggande på nåt sätt har jag tappat lusten men ändå inte, sånt där går i perioder åtminstone i mitt fall nu mera är det sammanställande av min uppsjö av gamla färdigställda dikter som jag publicerar.

Ingenting är enklare.

Ingenting
är enklare än sanningen
bara någon talar om den?
ingenting
är enklare än kärleken
bara någon ger mig den?
ingenting
är enklare än lögnen
när sanningens bägare har tagit slut?

ingenting
är enklare än hatet
när den man hatar hatar dig?
lögnen är svartare än sanningen
är vitare än kärlekens ord som flödar i rött
ingenting
är enklare än helheten ingenting alls?

Då vi förstod.

 

Dagar vi givit upp
dagar vi fått gått
dagar vi förstod var förlorade
utan att någon använt dom

dagar vi slet hund
dagar vi sov tungt
dagar som kom bort
utan att någon sökte upp dom

dagar av hopp
lycka
dagar av längtan
väntan
dagar av svek som fanns där
utan att någon brydde sig

inget att förlora
vinna
hoppet får aldrig svika
försvinna.

Ljuset som till sist lossnade?

 Rapport från en epadunksfri rullstol: 

Rapport Nr 10

Enligt hörsägen håller delar av solen på att lossna https://www.tv4.se/artikel/39ZmHfkyxw2h2x7lTq8uso/nasa-en-del-av-solen-har-lossnat som lösa fragment från en gammal pepparkaka? Kanske är det så att solen börjar på att försvinna ned i ett mörkt hål, efter miljarders av lysande år? Kanske är det så att vi håller på att förlora det livgivande ljuset för att istället ersättas av någonting helt annat? 

Hörsägnet kan vara allt ifrån fake news till en tvivelaktig del av den ryska propagandemaskinen, man tar in nyheten låter nyheten få tumla runt en stund i kolan tills man till slut krystar fram nåt som eventuellt liknar ett svar på påståendet trovärdigt eller ej? Kanske är hela storyn i värsta fall en direkt fortsättning på domedagspredikan fast nu i en mer hajpad version?

Om duschhistorik och annat fluktuerande?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.9

Att duscha för mig är som att vinna ett otippat golden globe ett Wimbledon med ett osträngat tennisrack kanske att käka lunch med J.K Rowling, känna det euforiska i att få klara mig själv under hela den blöta processen. Känna den omhuldade lyckan av den totala friheten över att inte känna mig beroende av min saliga hustru, men annars vill jag göra det i 9 fall av 10 garanterat såklart med ett visst internt spelrum.

Ett par gånger i veckan är lagom för detta lätta men ändå svåra moment, kom att tänka på det där orginalet som inte hade duschat på över 30 år men sen tvingade dom honom att duscha https://digital.ub.umu.se/relation/589998 utan hans klartecken då dog han på fläcken, på grund av att dom duschade bort hans skyddsbarriär hans osårbara sköld mot omvärlden. Känner att jag måste duscha oftare men då kanske jag dör utav andra orsaker?

Om ett modernt redskaps början?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.8

Vissa blir med barn men vi blev med swiffer https://en-m-wikipedia-org.translate.goog/wiki/Swiffer?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=sc just idag klämde hon fram denna omtalade sak, som tydligen är lika stor som den största händelsen? Har personligen ingen aning om dess magiska egenskaper men tydligen så har den gjort underverk hos användarna land och rike runt?

Kanske får jag oanade superkrafter om jag sätter denna swiffer sak i min hand, kanske utvecklar jag den magin som har legat i träda sedan urminnes tider? Kanske tänker jag låta den kraften vila tills bättre tider kommer, eller så låter jag den somnade städdemonen i min lekamen få swiffra tills kroppen domnar bort i ett moln av huvudlösa dammråttor...

En sorts seger att få komma loss?

Återigen en sådan där tråkig vädermässig mellandag ingen sol ingen snö i stort sätt ingenting som borde få kallas för väder? Det enda som hörs i horisonten är dessa ihärdiga pålare som frenetiskt dunkar på större delen av dagen, i min region byggs det som aldrig förr trots att läget är som det är med inflation och så vidare. Idag är tonårsdottern hemma och är sjuk för första gången på sjukt länge min hustru stämmer av med sitt jobb, även jag stämmer av med mig själv i min rådande funktionshindrande situation och kan med glad min konstatera att det hela rullar på åt rätt håll. 

Vilket så klart är positivt för en rullstolsåkande man som jag är, snart kan jag komma loss från stolen för fortsatt rehablitering men än är jag inte där men så småningom? Idag börjar skidskytte-WM i Oberhof https://www.svt.se/sport/skidskytte/skidskytte-vm-2023-i-oberhof-tavlingsprogram-och-svenska-truppen vilket är rena rama julaftonen för mig, som vanligt kan vi hoppas på damerna medans herrarna knappast har någon chans alls att blanda sig i medaljstriden? Som alltid i sådana här sammanhang kan överraskningar ske, för dom svenska herrarnas del får vi verkligen hoppas det? Skulle inte förvåna mig ett dugg om att Norge tar hem 90 procent av medaljerna?

Konsten att bestiga exempelvis ett berg?

 Rapport från en epadunksfri rullstol.

Rapport Nr.6

Fortfarande är städningen från min sida som att bestiga berget K2 med en handikappad rullstol, eller om ni så vill segla över stilla havet i ett krackelerat badkar? Den delen läs städningen överlåter jag till min hustru som dessvärre har begåvats med en sjukt besvärlig handledsskada, men hon städar med sin friska hand när den sjuka handen tillfälligt är smärtfri? Själv skalar jag potatisen hackar vitlöken name it med mina friska händer, dricker mitt aldrig sinande vin med min friska mun där jag förövrigt även stoppar in mitt enda begär lakritsbåtarna med ojämna mellanrum.

Min tonårsdotter som befinner sig i värsta revolten är inte så himla pigg på att städa så den sjukt jobbiga detaljen överlåter hon till oss, som vi i vår tur överlåter till våran plikttrogne jycke Dino som i sin tur tittar storögt på oss som om vi kom från planeten Pluto? Han tänker troligtvis att vi är helt jävla urblåsta i skallen eller?

Att skriva sig frisk är också ett alternativ?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.5

Helt plötsligt släppte skrivkrampen plötsligt händer det och mina funktionshindrade tankar beter sig lika virilt som dom förväntansfulla kossorna på kosläppet, dom är fria kanske inte helt sunda dom är lyckliga här och nu dom bara finns där som dom oändliga jävliga maskrosorna på den välansade gräsmattan hos grannen redo att kanske förgylla någons dag? Vems någons dag är i sammanhanget oviktigt?

I min nuvarande ytterst fyrkantiga dag finns det inte något utrymme för några spontana glädjeskutt inga tumlar visioner inte heller för några kroppsliga saltomortaler...men idag finns dom där just idag är jag stark? I jämförelse med en pissmyrars spröda lekamen. Troligtvis är den här stunden lika kort som ett tomtebloss, eller minst lika lång som en domedagsprofets predikan eller lika unikt som en månpromenad helt apropå bara så där? I morgon är en annandag då kan jag vara den svagaste individen som någonsin har gått på jordskorpan?

Där konsten blir viktigare än någonsin förr?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.4

Lunchen slank ned snabbare än någonsin förr troligtvis satte jag ett nytt pers men jag är osäker om tiden? Men troligtvis lika snabbt som jag brukar göra U-svängar med förbundna ögon?Ni kanske inte tror att jag hann smaka nåt i den där skrämmande hastigheten, men där hade ni allt fel? Eftersom jag är begåvad med den funktionen så klarar jag av snabba hastigheter oavsett sinnesstämning.

Hela anrätten var som en ljuvlig smakexplosion där smaklökarna dansade vals på bordet eller som en tavla av Van Gogh där solrosorna sjunger ut av glädje. Eller varför inte tant Greta som blir till sig trasorna efter att ha ropat bingo i ett tomt folkhav? Säger som mästerkocksjuryn, det här var en rätt där smakerna gifter sig med varandra där inga ingredienser varken var otrogna eller vänterprasslade på nåt sätt.

Även andra vägar bär dig någonstans?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.3

Alla vägar bär till Rom det gör det förvisso men det är inte hela sanningen? Mina vägar bär från sängen via gräddfilen till soffan via autobahn till muggen även kallad toan sen via uppförsrakan till matbordet och därifrån till soffan alternativt sängen?

Hela den sträckan är endast en brådel av en evighet lång men ack så jobbig. Min hustru ropar från köket att dagens lunch är färdig en nytolkning av broccolisoppa, då gäller för mig att greppa tag i kryckorna sätta på mig störtkrukan i fall att och släppa nödbromsen...ett tu tre så är jag där...

Även i mörkret kan man skjönja ljusets port?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.2

Mörkret är lika svart som mitt morgonkaffe är den ogästvänliga vintern ligger fortfarande kvar där tills någon själ trycker på tabort-knappen om nu någon sådan finns? Det enda som finns kvar är kvällen så långt den varar, rätt som det är kryper jag ned i sängen som är mitt andra hem där mitt första hem är min stol.

Det är det roligaste jag har förutom att jag får rätta till min förbannade ortos som ramlar ned minst en gång i halvtimmen, sen om det är så himla roligt det kan jag bara spekulera om?

Även Vanliga dagar har någonting gott i sig?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport nr.1

Inget nytt under solen bara en kall och grådassig vinterdag. Kort sagt en helt vanlig dag med mitt trasiga knä min inkörda rullstol, min insuttna toalettförhöjning och min obetalbara duschstol. Har ännu inte hämtat mig från lördagens mello men jag gör mitt bästa med att hämta förnybar kraft från en slamrig hårdrockslåt.

Idagsläget så går solen upp och ned ljuset klarnar och mörknar människor kommer och går, det enda som piggar upp mig idag är den kommande kvällsmaten som består av fläskfile och potatis så litet men ändå så mycket...

Alla reak

Efter hand kan jag plocka bort delar?

Måndag morgon ljuset har äntligen börjat komma tillbaka det mörka har fått vika hädan, det är fem minusgrader ute och det enda som hörs förutom nybyggnationers ihärdiga pålanden dessa evigt åkande sopbilar dom som ska till jobben och dom som lämnar sina barn på respektive platser är just tysnaden själv. Självklart är det som mest liv på morgonen och såklart den ofrånkomliga rusningstrafiken på eftermiddagen, emellan dessa tider är det mest pensionärer ute med sina hundar dom arbetssökande kanske dom som har någon fridag från någonting? 

Eller så finns det folk som jag som är långtidssjukskrivna på grund av en jobbig knäskada som i mitt fall, som faktiskt börjar känna sig allt bättre men jag får nog räkna med någon månad till i bästa fall? Om ett par veckor skall jag träffa ortopedläkaren som med röntgenbilderna avgör mina framtida öden? Sedan blir det rehabträning att bestämma om man skall plocka bort ortosen https://www.arcada.fi/sv/artikel/studentliv/2021-11-05/ortos-vad-ar-det blir det operation eller inte, gå ned från två till en krycka om man får belasta benet fullt ut efter det kommer arbetsträningen med 25% stegvis upp till full kapacitet men där är vi inte än men jag är på god väg?