"Försöker summera känslorna två dagar efter den värsta skolskjutningen i Sveriges historia som dessutom ägde rum i min hemstad Örebro, mitt egna boende är bara ett stenkast därifrån dessutom är jag delvis uppvuxen i området Västhaga. Fortfarande är händelsen ofattbar svår att ta in man trodde inte att en massmördare i den kalibern skulle finnas här bland oss men så var fallet, tyvärr så blir sådana här massakrar allt vanligare i Sverige men kanske inte i den här omfattningen. Nu går allmänheten från att vara rädd till vettskrämd på grund av att det går omkring ytterligare oräkneliga människor i vårt sårbara samhälle, som ostabila labilt mentala tickande bomber som bara väntar på att brisera som i det här fallet.
Kan konstatera att ondskan är här för att stanna och den blir bara värre, inte äns polisen kan stoppa den skenande våldsamma negativa spiralutvecklingen möjligtvis stoppa vissa delar innan det händer? Det mesta av den här typen av våldsdåd sker utan förvarning, vilket gör polisens arbete betydligt svårare att läsa av. Detta fruktansvärda attentat mot fredliga människor som förkovrar sig i skolan förvärrar bara helhetsbilden för ett tryggare samhälle, utan förstärker till slut att man som individ helt undviker offentliga platser för att rädda sitt liv ska det behöva vara så?"