Även idag håller kylan i sig garagetaken ligger vita av den gågna nattens bitande frost, gatornas isfläckar breder ut sig som ringar på vattnet buskarnas kvarvarande löv kämpar tappert för sin överlevnad allt hänger på en skör tråd för deras existens. Under morgonens hundpromenad kände jag mig som den ensammaste människan i universum, inte ens några hurtbullar vågade sig ut i den stora bitvis kalla verkligheten.
...Känner den stegrande lusten stegras upp inombords
ett inre stormande hav
som ett inkapslat nav bortom sansen
känner av den gryende frusten pulsera runt i mina ådror
som ett skenande niagara...
Man kan inte alltid förstå sig på logikens självklarheter det som till synes är trovärdigt kan i brårasket förändras till någonting du inte vill veta av? Som den svenska genomklappningen i fotboll som mitt hjärtelag i hockey som siffermässigt blev brutalt förnedrade på hemmaplan men även solen har sina fläckar kan man tycka? Allt i vår tillvaro kan man inte förutspå även om man vill det allt är relativt.
...Flickan låtsas dirigera
tystlåtna spruckna porslinankor på ett evighetsberg av kopierad marmor
förbannad av det som har varit
dom nya räntorna BNP de kjolssnäva marginalerna
de bittra rivalernas kamp...
Denna isande söndag förväntas jag inte uträtta några större underverk inte heller utsätta mig för några krävande utmaningar. Det enda som förväntas av mig denna isande söndag är att upprätthåller tyngdlagen så långt det är möjligt, å andra sidan har jag inga förpliktelser som är värt namnet. Kontentan av denna isande söndag blir att jag i stort sätt förblir som vanlig utan att på något sätt sticka ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar