Denna första advent strilar regnet oförtrutet ned på dom snöfria gatorna i fönstren lyser adventstakarna, en och annan kortbyxklädd löpare skyndar förbi med eld i baken. I detta hysteriska regnande finns det inte en chans att hitta julmagin, inte ens en gnutta av det magiska finns att finna i denna skrivandes stund. Alla adventskalendersnördar kommer i morgon att vara i sitt esse när första luckan av 24 går av stapeln i morgon 1 December. Alla barn i olika åldrar börjar nedräkningen från och med i morgon. Den som väntar på något gott väntar sällan för länge, eller så väntar dom alldeles för länge?
...spatserar spritt språngandes omkring i min prunkande trädgård
i all min nakenhet
påtandes bland ris och ros bland tist och törn
vilket gör mödan lönt
visslandes på ett stycke preludium av okänd art
never evergreens...
Nu för tiden kan man aldrig vara riktigt säker på om det blir någon vinter eller inte? Men någon form av väder blir det dock men kanske inte i snöform, kanske blir det spöregn som ibland fryser till isbana så att frakturmottagningarna får oplanerade arbetstoppar eller så blir det varmt och behagligt som gör att skidbackarnas anläggningar får stängas igen. Kanske är det så att nutidens vinter garanterat finns långt uppe i Lappland fjärran från civilisationen?
...i fönstret ser jag den fagra fen Ewa skratta hysteriskt gråtande
åt min smått komiska sida
på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren
på passionsblommans nektar...
Som jag sagt så många gånger förr så var det riktig vinter när man var barn då snövallarna var meterhöga man byggde igloo av hårda fyrkantiga snöskivor av skaren, mormors stickade vantar var stenhårda kinderna kanonröda och läpparna blåa och näsan rann som syndafloden. Då kände man inte av någon smärta eller kyla, för man visste att belöningen efteråt bestod av varm choklad och prickigkorvmackor gjorda av APK nu snackar vi hedenhös men det var då min generation tillverkades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar