Handplockade funderingar etthundratrettionio: Knölarnas nationaldag.

Som en äkta soffpotatis så skall jag naturligtvis fira soffpotatisens dag som infaller idag denna dag uppmärksammar man värdet av av vila och återhämtning och uppmanar till att dra ned på tempot i vardagen. Dagen har sitt ursprung i en internationell trend att hylla lata och avslappnande aktiviteter som typ pilla bort luddet i naveln och ägna dagen åt antieffektiva tilldragningar som alstrar blod svett och tårar vilket är en nödvändighet till samhällets ofta höga krav på prestation och aktivitet sånt gillas en gång om året.

Naturligtvis firar vi också den internationella pussdagen som passar ypperligt för ett gäng soffpotatisar vi firar även kaffets dag idag för att uppmärksamma den svenska kaffetraditionen kaffe med dopp en självklarhet i vardagen som är en av dom svenskaste sakerna som finns förutom falukorven såklart kontentan av det hela är att dagens luttrade soffpotatisar kan pussas oavsett krav o prestation och samtidigt hinka i sig kaffe och sju sorters kakor det kallar jag fest på riktigt.

Förutom dessa icke svettiga aktiviteter så kan man även få sig ett gott skratt vi livar upp den annars så gråa vardagen som numera består av jobba häcken av sig äta ibland och sova minimalt brukar säga det går så länge det går sedan är det finito och hjärtat flipprar ur. Därför är det så himla viktigt att unna sig en dag som man inte gör ett jävla skit utan bara sitter där i soffan som övermogna potatisar och pussar på allt och alla och sluprar i sig sitt kaffe med välbehag och skyfflar in ännu en hallongrotta utan att känna ångest det är livet på en pinne.

Handplockade funderingar etthundratrettioåtta: En pillertrillares mardröm.

Äntligen får man krypa ned i sänghalmens förföriska himmelrike efter ett dygns vånda med förkylningssymtom och galopperande feberkänningar från och till med en avvikande aptitkänsla som gjort att dagens matintag har varit ytterst minimal, förutom en skål pasta carbonara har jag lyckats med att få i mig en skål av gårdagens superba äppelkaka a lá moster solveig och en minimalistisk skål päronglass med inslag av mjölkchocklad dagen har även innehållet ett par piller var fjärde timma för att hålla allt i schack.

Att vara man och dessutom ha förkylningsympton är ingen bra kombination för åtmindstone mina kvinnor i hushållet där både hustrun och dottern påstår att jag fejkar som värsta dramaqueen som en fullfjädrar skådis i action, trots mina galopperande feberkänningar 2.0 och annan kroppslig frustation så köper dom inte mitt begynnande sjukdomsläge. För att ha en chans att övertyga damerna i fråga skall man antingen vara allvarligt skadad eller döende i sista fasen. Förhoppningsvis kan mitt onormala pillerintag göra att jag kan jobba imorgon och bevisa än engång att det som inte dödar mig stärker mig.

Vi befinner oss förnärvarande i värsta förkylningstiderna med värme kyla regn blåst whatever och andra själiga orsaker med snoriga ungar hostande kunder i närbutiken med feberaktigt klientel i folkvimlet som trots symtom av okänd karaktär andå stressar sig i väg till jobbet i tron om dess starka immuförsvar skall rädda dom men i själva verket smittar dom ner allt och alla i sin framfart där ens ego är större än allting annat.

Handplockade funderingar etthundratrettiosju: En blandning mellan ont och gott.

Idag söndag uppmärksammar vi världsturistdagen som instiftades av FN organet World Turism Organization (UNWTO) för att öka medvetenheten om turismens betydelse för samhällen världen över. Syftet är att lyfta fram turismens roll för ekonomisk tillväxt global förståelse och hållbar utveckling. Det låter väl bra med turismens påverkan men det kan också ha negativ påverkan där den egna befolkningen trycks undan av att rika exploatörer som köper upp mark för en billig penning och spär på sin profit allt är inte guld som glimmar.

Gårdagens konsert med två av Sveriges största musikalstjärnor blev till en magisk blandning av både blandad rock Astrid Lindgrens klassiska alster och naturligtvis musikalhittar och ett skönt inarbetat mellansnack mellan låtarna, eftersom jag förvisso inte anammar musikalbranschen så mycket så tycker jag ändå att det gav bra valuta för pengarna. Dessutom som grädde på moset spöade mitt hjärtelag i hockey förra säsongens svenska mästare vilket ger ett plus i kanten för iskrigarna som verkligen visade vart skåpet skall stå, naturligtvis liksom för andra lag kommer det att komma svackor bakslag och icke optimala insatser med det hela handlar om att ha en hög lägsta nivå som möjligt och vara med bland slutspelslagen som gör upp om pokalen när så blir dags.

Idag hade vi planerat att göra andra saker men omständigheterna ville något helt annat det vi inte kan göra idag gör vi någon annan dag bara det blir gjort. Huvudsaken är att vi kan gå vidare det är liksom själva poängen.

Handplockade funderingar etthundratrettiosex: I nuet finner man pärlorna.

Lugnet har tillfälligt lagt sig i familjen efter förmiddagens sysslor med handling grillrengörning pajbak och ett par hundpromenader frugan tog sig resterna av tacon medans jag hugger in på en redig bit av frugans gudomliga äppelpaj som man dränker med vaniljsås, sedan är det dags för att steppa upp tempot med grillningen av ytterfilén som blir maten innan det blir dags att trava iväg till konserten med Viktor Norén och Linus Wahlgren-Våra liv,våra musikaler, det bästa av allt är att dottern kommer och hämtar oss när det är slut vilket känns lyxigt i sammanhanget. Senast jag var på konsert var när dottern och jag såg The Weekend i Stockholm för ett par veckor sedan, troligtvis blir det inte samma enorma människohopar som då men det är ändå slutsålt.

Musiken har alltid en given plats i mitt hjärta och naturligtvis lyssnar man fortfarande på den musik som man gillade då både punk synt indie rock progg och discoerans Travolta gestalt naturligtvis ville man vara som John Travolta på dansgolvet i kråssjorta utsvängda brallor en gungande bärs i näven grumlig blick och virvlade runt utan närkontakt med tjejen som också virvlade runt efter egen förmåga men roligt hade vi det kan ingen ta ifrån oss. Punken var liksom en annan grej då man revolterade mot kommersialismen staten och kapitalet klädde sig i antikläder och färgade håret grönt så morsan fick spader, efter hand blev man mer civiliserad och klädde sig enligt gällande norm med i bakgrunden vrålade punken fortfarande och kommer så alltid att göra en gång punkare alltid punkare både i musik politik och handligt ränderna går liksom aldrigt ur.

Efter ett långt liv så här dags i skrivandes stund så finner man fortfarande ny spännande musik nya magiska infallsvinklar man fortsätter att uppdatera sig mot omvärlden i cv har man förutom en grym och lång social erfarenhet där man har testat både det ena och det andra så har man även skaffat sig rutin i massor är social kompetent och inte rädd för att om det kniper hoppa utan fallskärm i nya hittills okända områden vad det nu kan vara man fortsätter leva i nuet och tar varje dag som en gåva.

Handplockade funderingar etthundratrettiofem: Om skogens konung bjuder in oss.

Eftersom man missade att det var äpplets dag igår så beordrade jag frugan att slänga ihop sin favoritpaj vid namn moster solveigs äppelpaj idag med kort varsel som jag redan har berättat om tidigare så är jag helgalen i allt vad bär och fruktpajer heter speciellt på hösten smakar dom som allra godast, sedan beordrade frugan mig till att grilla ett köttstycke på eftermiddag vilket sammantaget blir ett fungerande och vinnande lagarbete vad och en av oss gör vad dom är bäst på även om jag kan göra pajer om det kniper så är frugan näst bäst på att grilla troligtvis kommer frugan att protestera mot detta faktum så jag kommer garanterat att gardera mig med hjälm för att undvika brödkavelns hårda taktfasta slag.

Denna lördag innehåller som sagt både konserter och dotterns positiva eller negativa hockeyupplevelse så efter klockan 21 kan vi samtliga klä av oss i samklang till bekvämare klädsel fylla skålen med lösgodis snacks och gud vet vad hälla upp var sitt glas vin och njuta av stunden som är dessutom analysera våra gemensamma intryck av det vi har varit med om. Efter ett par glas vin kan allting både höjas till skyarna elller förpassas till underjordens domäner för tid och evigt. För mig personligen blir kvällens konsert en utmaning då jag inte är så himla förtjust i musikaler men vem vet jag kanske får en blodad tand efter detta, lättare är det nog för min kära hustru som fullkomligt älskar musikaler kanske kan man i dom bästa av världar konventera en gammal punkrockare men det ska mycket till om så sker.

Imorgon söndag är vi helt fria från både konserter och hockydramatik då ska vi om andan faller på ge oss ut i storskogen och plocka trattkantareller eller så ska vi möblera om det lilla rummet känner vi oss manade så gör vi båda sakerna känner vi oss söndagslata kan vi strunta i båda? Kontentantan av det hela är att Rom byggdes inte på en dag och svamparna finns fortfarande kvar i storskogen medans söndagslatheten bara är en färskvara som bara finns idag.

Handplockade funderingar etthundratrettiofyra: Så länge det finns väder så finns vi.

Idag firar vi lösgodisets dag en temadag som instiftades för att uppmärksamma svenskarnas unika förkärlek till fenomenet lösgodis dagen syftar till att hylla den svenska traditionen med att själv plocka sitt godis bland salt surt sött hårt mjukt och segt. Personligen är jag helfrälst i fenomenet lösgodis och ser det som en positiv last bland andra laster, kanske har jag gått ned något i volymomfånget men jag ligger nog ändå på en själslig nivå i fråga om intag allt är som vanligt mellan tummen och pekfingret helt klart en bedömningsfråga?

Äntligen fick vi en lösning på fallet Mackan som har varit en skuggfigur så här långt resultatet blev som jag hade hoppats på klart godkänd i mina granskande ögon tummen upp i det fallet. I afton skall frugan och jag gå på konsert vilket var evigheter sedan medans dottern beger sig till stadens hockeytempel för att spana in säsongens första lördagshemmamatch dessvärre kunde vi inte följa med pågrund av att konserten olyckligt krockade men man har som tur med mobilen för att följa iskampen så här långt har laget blandat och gett men kan gå långt med rätt förutsättningar.

Eftersom man är svensk så pratar man oftast om vädret i alla sorts sammanhang som en ingång till konversationer en starter som kan lösa upp dom mest krampaktiga sallskap och eftersom man även är en stolt närking med hjärta och passion så blir aldrig vädret riktigt okej antingen regnar det eller är för varmt för kallt för torrt för mörkt för ljust men råkar det bli lagom då är det som allra bäst även för den mest insnöade närkingen.

Handplockade funderingar etthundratrettiotre: Konsten att njuta av dagen som är.

Dagens temadag uppmärksammar man för att öka kunskapen om hur innemiljön ivåra bostäder skolor förskolor och på våra arbetsplatser där vi tillbringar sjukt mycket tid kan påverka hälsan. Dagen skall även bidra till ökat medvetenhet bättre förebyggande arbete och större förståelse för vikten av att misstänkta innemiljöproblem utreds och åtgärdas på rätt sätt. Det hela låter ju hur självklart som helst nästan glasklart men så är ibland inte fallet vissa hamnar mellan två stolar i snårskogen av lagar paragrafer och byråkratiska regelverk.

Den sista värmen sköljer över oss med hög och klar luft med ljumna smekande vindar som får oss att åter slänga på oss shortsen t-tröjan och solbrillorna, men när solen går ned vilket den kommer att göra om ett par timmar eller så då känns verkligen höstens kalla andedräkt på allvar än så länge får man njuta av den varma stunden så länge den varar imorgon ska det visst bli regn enligt säker källa.

Arbetet fortsätter att suga musten ur än och det märks att man inte längre är ung inte äns medelålder kan jag skryta med men på något sätt med ålderns rätt har man automatiskt gått ned i ett lägre tempo för att hantera stresspåslaget bättre typ det jag inte hinner med direkt kan man ta efter hand bara det blir gjort och chefen blir nöjd. Efter åratal av rutin och erfarenhet vet man vad man skall göra man är som ett självspelande piano som ångar på som en ångmaskin till allas glädje, den dagen som man inte längre är ett själspelande piano vilket inte dröjer länge till då går man in i ett annat skede i livet nämligen som en glad pensionär.

Handplockade funderingar etthundratrettiotvå: Det mörknar i horisonten.

Konsten att göra precis ingenting är minsann en svår konst att få timmarna att gå fort utan att man gör ett dugg är en omöjlighet för en rörlig människa som jag är, efter ett tag i medveten träda börjar man bli rastlös och då börjar man dammsuga damma och våttorka övervåningen tvätta en maskin plocka ur och i diskmaskinen men jag får inte börja med äpplepajen för det är frugans gebit nåde mig om så sker. För hiskligt längesedan var även jag en hejare på efterrättspajer i olika smaker och former men numera är jag en hejare på att njuta av min frus förstklassiska rätter. Kom ihåg min far som var totalt handfallen i köket det var den generationen som inte behövde vara i köket det enda han var bra på var pulvermoset som han hade snits på, för egen del kan jag fortfarande slänga ihop magiska rätter om det kniper men tyvärr är det väldigt sällan sånt händer.

Alla är vi bra på någonting personligen så ligger min styrka i ordens magiska värld det inbillar jag mig förstås min frus styrkor ligger på helt andra plan även om hon såklart är duktig på att skriva på något sätt kompletterar vi varandras styrkor och svagheter. Även om jag är duktig i matlagning enligt mig själv så låter jag hellre min fru göra magin i köket skulle jag göra det blev det nog pannkakor för hela slanten eller så blir det en salig soppa av det hela. En detalj var när jag satt i rullstolen med skadat knä och frugan hade brytit handleden då fick vi verkligen nyttja varandras styrkor när nöden är som störst då gäller det att frigöra andra krafter till en gemensam sak.

Hösten fortsätter att bre ut sig över landet hos mig börjar trädens löv på att ändra färg man går från shorts till långbyxor från T-shirt till långtröja från sommarens soliga sinne till höstens lite karga vemod det har jag dock inga problem med därför att jag njuter till fullo av mörkret av den smått höga och kylslagna luften, det mentala inre börjar att förbereda sig för det som komma skall vilket bara är en naturlig process vissa av oss klarar övergången galant medans andra får problem av en eller annan orsak. Det kommer att bli mörkare för varje dag som går tills den första snön lyser upp det hela sedan finns det ingen återvändo förens våren kommer igen.

Handplockade funderingar etthundratrettioett: En rättighet bland andra.

Idag firar vårt land blandannat allemansrättens dag som instiftades 2022 bara för några år sedan i syfte att långsiktigt säkra allemansrätten som är en förutsättning för Sveriges rika friluftsliv allemansrätten är skyddad av grundlagen och är unik i sitt slag alltså värd att fira. Det är inte så vanligt utomlands att man får gå vart man vill i naturen och få uppleva och njuta av dess storslaghet, vi har tyvärr inte längre så mycket gammal urskog kvar i landet men dom som finns värnar vi såklart om en rättighet men också en skyldighet att hålla skogen intakt.

Vädret denna söndag är synnerligen blåsig men förhållandsvis ganska varm dom mörka molnen seglar snabbt förbi och ersätts av nya igår regnade det ganska mycket men efter hand klarnade det upp och blev rätt så okej till slut. Det blev resterna av gårdagens superba lasagnesoppa till lunch idag och det smakade prima även idag soppan är en produkt av tiktok som även har levererat blandannat vodkapasta som vi också har prövat, lite variation mot den traditionella husmanskosten som annars bjuds på det är kul och spännande att prova på andra smaker och inriktningar vilket gör att utbudet breddas till allas fördelar.

Vi firar även brunschens dag den introducerades i Sverige för att uppmärksamma det sociala värdet att samlas kring mat utanför de traditionella frukost och lunchtiderna initiativet togs av matentusiaster och restauranger som ville inspirera till att ta vara på möjligheten att umgås på ett avslappnat och njutningsfullt sätt. Även vi nyttjar brunschens kraft ibland då vi skippar frukosten och lunchen och satsar på nåt smarrigt mitt på dagen oftast på helgerna då man är ledig och inte är styrd av vananas makt.

Handplockade funderingar etthundratrettio: Underbara verk och magi.

Gårdagens shl premiär trodde vi skulle bli en klang och jubelföreställning men det blev istället en enda lång seg och utdragen mardröm som värsta tänkas kan en total och brutal genomklappning, man får verkligen hoppas på att laget reser sig och diskuterar om va fan vad det som gick åt helvete? Om första bortamatchen gick åt pipsvängen så får man verkligen hoppas på att första hemmamatchen blir något som man kan skriver hem om. Inte nog med detta hejdundrande fiasko så ledde mitt hjärtelag i fotboll samma dag med 2-0 men även dom klappade totalt igenom och torskade med 3-2 herregud gårdagens sport är någonting som man helst vill förtränga för tid och evigt.

Det är ju så här att det finns både vinnare och förlorare dom som vinner mycket och dom som alltid förlorar ett ständigt givande och tagande det man inte vinner på gungorna kan man i bästa fall ta igen på karusellerna? Till och med ett ökenland kan blomstra med rätta förutsättningar med rätta verktyg kan man åstakomma den magin som kanske alla vill ha, det fina med förluster är att man bara kan bli bättre man kanske analyser en stund men sedan måste man kavla upp ärmarna på blårocken och spotta i nävarna och köra på tills svetten sprutar genom kroppens samtliga porer några andra genvägar finns dessvärre inte.

Det här med talang är en gudabenådad egenskap det önskar man att man hade att bara ta en boll eller vad det nu kan vara och trolla bort motståndarna för ett ögonblick och sedan höra publikens jubel som en sorts belöning eller en bekräftelse på sin känsla, men istället så har man fått slita hund för att på sin höjd platsa i någons trupp där konkurrensen om platserna är stenhård. Pressen att hela tiden prestera och ligga på topp kan vara psykist påfrestande och till slut faller vissa ifrån och kan till slut varken prestera eller leverera ett dugg.

Handplockade funderingar etthundrasjugonio: Kanske var det bättre förr.

Lördagens gårdsloppis börjar sjunga på sista versen vad jag kan se är det inte mycket sålt på dom uppställda borden i min närhet kanske någon enstaka pryl här och där, resultatet blir att man stoppar undan grejerna igen i sin banankartong tills det åter blir dags igen nästa år vissa plagg eller prylar är tydligen tidlösa. Apropå tidlös så tycker min kära fru att min klädstil är tidlös kan bero på att jag inte bär kläder som vare sig sticker ut eller har skrikiga färger som gör mig mörkrädd, annat var det när jag var punkare på 70-talet då ville man ha kläder som både stack ut provocerade och gjorde folk mörkrädda av blotta åsynen tiderna förändras och nu vill man bara vara en i mängden utan att för den delen blottlägga sig.

På dagens matsedel står det att läsa att det serveras lasagnesoppa hemmavid ett synnerligen intressant val av anrättning jag älskar lasagne och gillar soppa men jag har ingen aning om vad den här magiska parningen ger för resultat men känner jag frugan rätt vilket jag gör efter 25 år så blir det troligtvis mer än delikat. I morgon söndag vankas det en mustig mörk och het chiligryta vilket kanske bättre speglar min personlighet än lasagnesoppan? Men allting som man först trodde var hugget i sten kan plötsligt förändras bara under en natt.

Det där med lunchtider kan ibland vara heliga som när man prick klockan 12 nästan varje söndag blev bjuden på middag hos mormor och morfar som i regel var kalops gryta eller nåt annat långkok till detta serverades det alltid självplockade lingon eller rödbetor samt en god mellanöl för att skjölja ned det gudomliga med till efterätt var det antingen nyponsoppa med biskvier glass eller grädde eller en fruktcoctail med grädde ibland var det inkokta päronhalvor. Jag lärde mig massor utav mormors fantastiska matlagningskonst som jag anammade när jag ville bjuda till men oftast blev det en mosbricka i närmaste korvmojjen vilket både var enkelt smidigt men knappast näringsrikt.

Handplockade funderingar etthundrasjugoåtta: Dagen då allting börjar.

Vaknar bryskt upp till liv och rörelse tjattrande damer prutande herrar skrattande barn och pipande hundar tydligen pågår det gårdsloppis utanför husknuten och kommersen är i full gång, allt lösöre åker ut ur förråden till hugande spekulanter bråte omfördelas och byter ägare det finmaskiga regnet fortsätter att falla vilket gör det hela till en synnerligen blöt tillställning. Det där med gårdsloppis är typ inte min grej utan är mer en sådan som hellre lämnar in mina avlagda pinaler till exempelvis Myrorna eller liknande ställen.

Tonårsdottern med polare vaknade upp efter nattens krogrunda och tittar yrvakna på varandra och frågar sig själva om vi hade roligt eller så med ett krympat skratt? Kom ihåg själv när man var i den åldern efter en blöt fest då man försynt undrade va fan var det som hände varför ligger tjejen här utslagen och snarkar? Alla har vi våra prövningar om ditten och datten men till slut blev det folk av oss också? Det gäller att leka rommen av sig innan det såsmåningom blir dags att bilda familj dagens yngre generation satsar säkert på karriären först, skillnad var det när jag själv var ung då skaffade man barn innan man ens gick ut plugget men då var det relativt lätt att skaffa jobb men idag är det betydligt tuffare på arbetsmarknaden.

Idag blir det rena julafton för hockeynördarna då SHL säsongen 26/27 drar igång då sitter man klistrade framför tvn på bortamatcherna och försöker se så många av hemmamatcherna live som möjligt. Mitt hjärtelag har en spännande trupp på pappret och har gjort en stark försäsong med en förlust efter straffar av 7 möjliga men som alltid gäller det annat när domare släpper ned pucken för spel.

Handplockade funderingar etthundrasjugosju: Ingenting är vad det liknar.

Ett annat liv börjar nu när mörkret lägger sig än det liv som man för i dagsljus som endast är jobb 2.0 ett liv som består av åtminstonde när det gäller fredagar en salig blandning av god delikat mat olika drycker snacks i olika former smaker och utseende salt och surt smågodis är en last som vi har begåvats med som har förstärkts under årens lopp. Frugan liksom jag älskar att vältra oss bland godsakerna som är så där lagom precisa så där lagom så att inte bägaren rinner över, men efter en stund när man sitter där som säckiga småfisande sultaner och kollar in tvns ohängda dramtik så börjar ögonlocken sjunka som gråstenar efter detta scenario kommer snarkningarna ni vet timmerstockarna det ena avlöser det andra samma sak upprepar sig fredag efter fredag som ett självspelande piano som har hakat upp sig.

Vet inte om man nu skall skylla på ålderns trötthet eller vad man nu skall skylla på det är bara att inse fakta att efter klockan 22 pronto börjar trötthetens varningsklockor att ringa som kyrkklockor då kämpar man frenetiskt både mot klockans okuvade makt och den förlorade prestigen att lyckas hålla sig vaken som så många gånger förr somnar man till och vaknar upp framåt 3 bläcket och undrar vad fan var det som hände? I våran ringa ålder plus minus noll är det en beundransvärd prestation att prestera ett godkänt vaket resultat efter klockan 22 i och för sig vinner man inga fina priset det enda man för hoppningsvis vinner är sin egna klapp på axeln.

Sedan kan man för enkelheten skylla på vädret på mörkret på sömndemonerna på höstens kylslagna småsnåla vindar på den halta omställningen mellan sommar höst en bra karl har många ursäkter att komma med men det bästa av allt är att inte frugan min kan säga vad som är sant eller fel för oftast somnar hon före mig i finsoffans drömliknande atmosfär trots hennes idoga nekanden länge leve soffpotatisarna de leve hurra hurra hurra?

Handplockade funderingar etthundrasjugosex: Det kommer nog en dag att minnas.

Äntligen fredag för mig personligen är det bästa dagen i veckan man slutar skapligt tidigt det är lugnt på fronten man håller ställningarna går ned i helgdvala och gottar sig åt den gångna veckans bergodalbana, fördelen med mig är att jag bara jobbar raka veckor medans andra i min bransch både jobbar kvällar helger obekväma tider och delade turer men så är man ju vaktmästare också med sina egna regler inom ramen av självständighet. Hösten börjar närma sig på allvar trädens löv ändrar färg tills den första frostknäppen då allt åker av och kvar blir en kal stam som förbereder sig för vintern.

Äntligen har vi även fått nytt regimskifte i landet efter år av tvivelaktigt styre men det är fortfarande en hel del jox kvar med att få ihop alla parametrarna till att bilda den nya regeringen där vissa inte vill sammarbeta med varandra av en eller annan orsak, va fan kan jag tycka det är väl bara att sätta sig ned och diskutera hur man kan gå vidare hur svårt kan det vara på en skala? I min värld låter det simpelt enkelt men verkligheten säger något helt annat, på nåt sätt kan man ju tycka att det hela liknar en lägre dagisnivå men det är såklart inte hela sanningen?

Idag är det blandannat surkålens dag då säkert landets alla tyskar frossar i den rätten min fru är dock inte tyska men hon fullkomligt älskar surkål vilket för mig är sjukt beundransvärt, förutom surkål älskar hon även surströmming blodpudding palt och andra konstigheter vilket gör hennes person än mer beundransvärd vissa rättar befattar jag mig inte med så enkelt är det. Men blir jag en dag tvingad av en eller annan anledning då inga andra rätter finns på menyn då tar jag mig och äter dessa delikatesser utan mankemang som om det vore guds härliga gåva till mänskligheten.

Handplockade funderingar etthundrasjugofem: I väntans tider.

Inom kort är det dags för familjen att gå till valurnorna och lägga våra röster på det vi tror på i vanliga fall hade vi garanterat förtidsröstat men eftersom det är första gången för våran dotter som har fått röstkort brevledes så tänkte vi gå i samlad trupp till den närliggande matsalen som är vår röstdestination. För oss gamlingar är det givet på vad vi ska rösta på men jag kan förstå förstagångsväljarnas dilemman på vad som är bäst för dom för välfärden och för landet Sverige. Det som oroar mig är att inget parti har lagt ned sin själ i hur vi ska få till en bättre åldringsvård samt att höja statusen på undersköterskorna som är mer värd än den lön som dom har idag, man kan ju börja med att sänka politikernas skyhöga löner och arvoden då har man kommit långt i den frågan?

När jag började rösta i dåtiden för första gången på 70-talet så var det högtidligt man klädde upp sig i det finaste man hade det fina med förtidsröstningen i nutid är att man kan i princip rösta var som helst där dom har den möjligheten man behöver inte längre röstkortet utan allt finns digitaliserat i din mobil vilket är smidigt för dom som har tillgång till det, kan förstå den äldre generationen som kanske inte har hängt med i den digitala verkligheten då är man beroende oavsett om man vill eller inte av andra runt omkring dom.

Vallokalerna stänger sina dörrar klockan 20 i kväll men inte förens sen kväll strax före midnatt vet vi vilka som kommer att styra landet Sverige en spännande stund där ens känslor och förhoppningar pendlar upp och ned som i en bergochdalbana. En sak är tämligen säker att landet Sverige behöver ett nytt styre som sätter arbetarna och dom utsatta grupperna i första hand vilket inte sker idag, dom flesta partierna har liknande funderingar med några få undantag och ett av dilemman är hur man skall finansiera dom fina valfläsken som serverades på löpande band före valet?

Handplockade funderingar etthundrasjugofyra: Konsten att finnas till.

Regnet har precis börjat strila ned från den gråmulnande himlen ett ordinärt höstregn men det spelar tydligen ingen roll för fotbollspelarna på planen bredvid, dom fortsätter springa frenetiskt efter bollen som ibland tar oönskade banor så är det väl också med livet i allmänhet och i synnerhet. Om man ska summera tiden fram tills nu så kan man verkligen säga att det har tagit oönskade banor som jag kanske inte hade räknat med i min vildaste fantasi? Från utbildad plåtslagare i begynnelsen tills nuvarande vaktmästarposten i nutid däremellan har vägen varit allt annat än spikrakt, men på något sätt har ändå bitarna fallit på plats och gjort mig nöjd överlag.

Vädrets makter kan man såklart inte göra någonting åt dessa makter fortsätter att göra olika väderlekar i tid och otid, sammantaget kan man konstatera att situationen har blivit allvarligt med överheta somrar och varma vintrar polarisen smälter bort i solgasset som gör att världshavet stiger och öar uti det stora blå försvinner vilket är ett skrämmande resultat av klimatförändringarna och en effekt på männskors kollektiva våldtäkt på moder jord. Känns förnärvarande som man är i en osäker burk som när som helst kan brisera utan förvarning en tidsinställd bomb.

Naturligtvis finns det även positiva saker att glädja sig åt blandannat att vi skall äta 2 sorters libapizza i afton en med räkor en annan med skina lök ost och kantareller dricka kallt gott vin därtill och supa in den trevliga stunden som bjuds. Efter två relativt långa hundpromenader har jag tillfälligt dragit mig tillbaka till min personliga kajuta för att reflektera över saker och ting dess förhållanden syften värden och eventuella åtgärder men Rom byggdes som bekant inte på en dag det byggs fortfarande och kommer så att göra i åtskilliga sekler, det är precis så som med mig att man aldrig blir riktigt fullärd aldrig riktigt färdigbyggd konstaterar att man lär så länge man lever.

Handplockade funderingar etthundratjugotre: En spurt på målrakan.

Hösten börjar verkligen etablera sig med råge trädens blad börjar skifta färg och den bitvis kalla luften är både hög och klar, mornarna småkalla och mörkret hänger sig kvar allt längre. Eftersom jag personligen älskar den här årstiden så är det inga som helst problem att växla ned tempot efter sommarens alla måsten, nu kan man med gott samvete gå in i sin egna höstbubbla utan vare sig krav eller mål sånt är sannerligen livskvalité för mig. Annars rullar arbetslivet på i sin rutinmässiga takt med den fördelen att man i horisonten kan skjönja slutet på ett långt och ibland inte ett spikrakt arbetsliv. Snart har man gått i mål med den uppgiften.

Imorgon går svenska folket till valurnorna igen efter en period av ojämnheter i samhället där klyftorna är större än någonsin förr där utslagningarna märks tydligare nu än vad det någonsin har gjort, för att få bukt på det hela och för hoppningsvis jämna ut skillnaden mellan klasserna krävs en gigantisk politiskt insats klart att en sådan insats kostar pengar och som alltid drabbas någon annan grupp i samhället på bekostnad av detta.

Men allt är inte guld som glimmar och valfläsket glittrar i ögonen på dom mest lättlurade av egen erfarenhet kan man påstå att det mesta är spel för galleriet, när allting har lagt sig och vardagen rullar på igen så kommer allt vara precis som vanligt igen samhällets problem försvinner inte över en natt kriminaliteten fortsätter att ställa till förtret för lagens långa arm och klyftorna lär inte dra ihop sig än på länge troligtvis inte under min levnadstid. Men någonstans hoppas man ändå på att dom svaga grupperna i samhället får den stöd de så väl behöver.

Handplockade funderingar etthundratjugotvå: En dag tar allting slut.

Nynnar på schlagerna regnet det bara öser ned och singin in the rain där jag klampar omkring med mina gummistövlar i blötan, det sägs att det behövs regn i massor men visst fanken får det vara någon måtta på eländet. För att alla skall vara nöjda så skall det regna minst ett par veckor i sträck men det känns inte helt okej, för det kan föra med sina andra problem som översvämmningar huskroppar som flyter bort en och annan bil kan segla förbi om det vill sig riktigt illa. Det svenskaste som finns förutom rött hus med vita knutar är ordet lagom som man kan använda i många sammanhang.

Det enda positiva med regnet är att svamparna tar fart och bären mognar uti buskarna är det hyfsat väder nästa helg tänker vi ta med oss svampkorgen och bärhinken uti skog och mark, det där med vart dom bästa svampställena är och förblir en hemlighet som man tar med sig graven det skall vara mycket till om man avslöjar den hemligheten det stället är lika säkert som Fort Knox sanna mina ord.

Denna måndag liksom alla andra måndagar är seg som en skumtomte man skall försöka växla om från helgens party till vardagens rutinmässiga monotomi det är sannerligen inte lätt, men när väl tisdagen kommer känns det som om man är med i matchen igen då går allt som ett löpande band tills fredagen kommer då varvar man ned och går in i ett lugn inför helgens eventuella partyn. Livet fram till pensionen är ett ekorrhjul som inkluderar jobba äta sova och minimalt med fritid herregud vilket liv men snart är jag där då man stämplar in och ut för sista gången i sitt arbetsliv den dagen drömmer jag verkligen om.

Handplockade funderingar etthundratjugoett: I horisonten finns målet.

Idag kommer den sista stormen av gratulanter som firar min födelsedag nämligen mina vuxna barn vilket jag ser fram emot och den sista dagen med presenter, den där förväntansfulla känslan att få paket stora som små kan ingen ta ifrån mig jag blir som ett barn på nytt. Att ha kvar sitt barnasinne intakt är en ack så viktig egenskap och en förmån, när man var barn smög syrran och jag fram tidigt på morgonkvisten till granen för att både räkna och klämma på paketen man visste av erfarenhet att dom mjuka paketen oftast var från mormor det slog aldrig fel.

Ytterligare 1 dag närmare valet i Sverige som tur är vet man vad man skall rösta på men jag förstår så väl förstagångsväljarnas kval och ångest över vad man tror är bäst för landet och för sig själv, i mitt fall råder det ingen som helst tvekan på den punkten eftersom man är en vanlig arbetare har man sin röst klart för sig sedan begynnelsen. Den sittande regeringen har enligt min mening inte tillfört landet det där positiva som majoriteten av medborgarna behöver det mesta inom välfärden har blivit dramatiskt försämrad vilket inte gynnar dom sämst ställda och fattigdomen och utslagningen är större än någonsin förr. Det kan bara bli bättre med rätt ledarskap men någonstans måste pengar tas för att bibehålla välfärden.

Konstaterar även med glädje att hösten är här för att stanna sommaren har fått ge vika för mörkrets makter även för den begynnande kylan som känns av på morgonen vilket är perfekt för en höstmänniska som jag är, sedan ska man inte sticka under stolen med att det kommer ganska grådassiga månader framöver en sorts nödvändig ond transportsträcka fram tills den första snön kommer. För min egen del betar jag av den sista arbetsmässiga vintern i mitt arbetsliv vilket känns lika fantastiskt som den trötta och slitna maratonlöparen som i horisonten skymtar målsnöret och alla hyllningar som följs med målgången.