Ett annat liv börjar nu när mörkret lägger sig än det liv som man för i dagsljus som endast är jobb 2.0 ett liv som består av åtminstonde när det gäller fredagar en salig blandning av god delikat mat olika drycker snacks i olika former smaker och utseende salt och surt smågodis är en last som vi har begåvats med som har förstärkts under årens lopp. Frugan liksom jag älskar att vältra oss bland godsakerna som är så där lagom precisa så där lagom så att inte bägaren rinner över, men efter en stund när man sitter där som säckiga småfisande sultaner och kollar in tvns ohängda dramtik så börjar ögonlocken sjunka som gråstenar efter detta scenario kommer snarkningarna ni vet timmerstockarna det ena avlöser det andra samma sak upprepar sig fredag efter fredag som ett självspelande piano som har hakat upp sig.
Vet inte om man nu skall skylla på ålderns trötthet eller vad man nu skall skylla på det är bara att inse fakta att efter klockan 22 pronto börjar trötthetens varningsklockor att ringa som kyrkklockor då kämpar man frenetiskt både mot klockans okuvade makt och den förlorade prestigen att lyckas hålla sig vaken som så många gånger förr somnar man till och vaknar upp framåt 3 bläcket och undrar vad fan var det som hände? I våran ringa ålder plus minus noll är det en beundransvärd prestation att prestera ett godkänt vaket resultat efter klockan 22 i och för sig vinner man inga fina priset det enda man för hoppningsvis vinner är sin egna klapp på axeln.
Sedan kan man för enkelheten skylla på vädret på mörkret på sömndemonerna på höstens kylslagna småsnåla vindar på den halta omställningen mellan sommar höst en bra karl har många ursäkter att komma med men det bästa av allt är att inte frugan min kan säga vad som är sant eller fel för oftast somnar hon före mig i finsoffans drömliknande atmosfär trots hennes idoga nekanden länge leve soffpotatisarna de leve hurra hurra hurra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar