18 november 2026

Dikt från roten. Di.49: Bakom solnedgångens glöd.

Vi möttes där dagen sakta blödde,

i solnedgångens förföriska glöd.
Med blickar som lovade mer än de borde,
och tankar som dansade farligt nära vår nöd.

Det var flyktiga möten, förbjudna begär,
en tillfällig närhet utan några svar.
Vi visste nog båda att vägen var sned,
men lät oss förföras av stunden ändå.

Osunda tankar i kvällsljusets famn,
två vilsna själar utan framtid och namn.
Med viskningar nära och händer som dröjde,
i hemliga ögonblick där sanningen gömde sig.

Och när mörkret till slut släckte vår glöd,
fanns bara ett minne av något förbjudet.
En förbindelse utan löften och krav,
men med tillräckligt mycket magi för att stanna kvar.

För ibland är det just de flyktigaste mötena,
de som aldrig var tänkta att bestå,
som lämnar de djupaste spåren i hjärtat
och de vackraste lögnerna att leva på.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.49: Bakom solnedgångens glöd.

Vi möttes där dagen sakta blödde, i solnedgångens förföriska glöd. Med blickar som lovade mer än de borde, och tankar som dansade farligt nä...