16 november 2026

Dikt från roten. Di.47: Hjärtats hemlängtan.

Jag törstar efter något jag ännu inte känner,

en kärlek som river murar och tänder stjärnor i det fördolda.
En hunger som inte låter sig mättas,
där varje andetag bär på drömmar om något större än här och nu.

Jag längtar bortom vardagens invanda spår,
bort från timmar som går och dagar som försvinner.
Vill känna livet slå volter i bröstet,
låta förbjudna drömmar bli verklighet för en stund.

Så kommer du, likt ett oväntat solsken efter regn,
med skratt som smittar och blickar som stannar.
Plötsligt faller bitarna på plats i mitt splittrade pussel,
och det som nyss var kaos blir till en vacker melodi.

Där, mitt i all denna omvälvande förvirring,
hittar jag något jag länge sökt men aldrig kunnat beskriva.
En sprudlande lycka, en stilla visshet,
en kärlek som inte kräver några förklaringar.

Och kanske är det just så livet ska levas,
med hjärtat lite utanför kroppen och drömmarna på vid gavel.
Att våga gå vilse för att hitta rätt,
att törsta efter allt och till slut upptäcka
att det största äventyret var att hitta hem i någon annans famn.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.47: Hjärtats hemlängtan.

Jag törstar efter något jag ännu inte känner, en kärlek som river murar och tänder stjärnor i det fördolda. En hunger som inte låter sig mät...