Livet är en ständig rörelse,
en resa utan karta och givna svar.
Dagar kommer, kvällar försvinner,
och inget blir riktigt som det en gång var.
Jag vill att vardagen ska glittra av guld,
att även små stunder får lysa och bestå.
För livet är mer än alla måsten,
det är de små miraklen vi måste förstå.
Men tiden springer, alldeles för fort,
den stannar aldrig för någon av oss.
Vi jagar morgondagen, glömmer nuet,
och låter timmarna rinna bort utan att förstås.
Så låt oss samla skratt och ömhet,
våga älska, leva och känna igen.
För när allt en gång har passerat,
är minnena det enda vi har kvar igen.
Och kanske är det just där guldet finns,
i blickar, möten och allt vi fått uppleva.
För livet går vidare, obevekligt och stilla,
men minnena fortsätter inom oss att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar