12 november 2026

Dikt från roten. Di.42: Där kärleken aldrig håller igen.

Jag älskar utan skydd, utan gränser,

med hjärtat öppet för varje sekund.
I dina ögon finns tusen chanser,
och i din närhet blir världen så rund.

Vi möts i en romantik utan tyglar,
där längtan får styra och känslorna slå.
Där orden ibland blir till viskande speglar,
och allt det vi drömmer kan leva ändå.

Men kärleken bär också bitterljuva stunder,
ett sting av saknad, en tår på vår kind.
Vi går vilse ibland i dess djupaste under,
men finner varandra i känslornas vind.

Och ömheten flödar som regn över jorden,
som värme när natten känns kylig och lång.
Den bor i en blick, i de allra minsta orden,
i famnarnas trygghet och hjärtats sång.

Så låt oss älska med hela vår längtan,
utan att räkna vad morgondagen ger.
För livet blir större när kärleken får blomma,
och den som vågar älska känner alltid mer.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Handplockade funderingar etthundrasjuttioett: Let it snow! Let it snow!

D enna dag har i stort sätt innehållit blöta element från och till och där emellan ett längre blött ihållande element som vägrade sluta, en ...