Jag minns de stunder som vinden tog med sig,
de där små ögonblicken som aldrig kom igen.
De lever kvar i själens gömda rum,
som viskningar från någon annan tid och plats.
Det finns tillfällen som lockar våra sinnen,
som öppnar dörrar till det okända vi vill nå.
Där hjärtat tvekar men ändå vågar,
där drömmar får vingar och livet börjar slå.
Men starkast av allt är banden mellan vänner,
de osynliga trådar som aldrig riktigt brister.
De håller när mörkret faller över vägen,
och värmer när tillvarons vindar blåser kallt.
Så låt oss fånga det som ännu återstår,
ta vara på stunderna innan de blir minnen.
För livet består av försvunna ögonblick,
lockande möjligheter och vänskap utan slut.
Och kanske är det just där lyckan bor,
i allt vi delar, i allt vi vågar och förstår.
I händer som möts, i skratt som dröjer kvar,
och i vänskapsband som tiden aldrig rår på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar