Äntlingen börjar det bli barmark så man kan ta sig fram utan att slå ihjäl sig eftersom jag inte har kunnat cyklat på länge så har jag och frugan samåkt, men nu tänker jag ta cykeln ett par dagar framöver innan vädret slår om nu blir det kallare vilket är helt okej men snö det tycker jag mindre bra om. Jycken Dino däremot älskar snö så han saknar eländet nu kan han inte borra ned sitt ulliga huvud i snödrivorna längre.
Helgen går som vanligt blixtsnabbt rätt som det är den över och man börjar smått våndas inför morgondagens jobb den negativa känslan går liksom aldrig ur liksom motsvarande positiva känsla infinner sig vad som döljer sig i paketen under granen? Det märkliga är att det blir värre desto äldre man blir desto värre är det, det kanske beror på att man är stelare i kroppen och allt det andra tar lite längre tid än förr som en slowstarter in action. När man kommer över dom där kan tyckas banala mentala hindren då är man på banan igen.
Tiden över lag går snabbare än någonsin förr den liksom skenar iväg man hinner knappt inte reflektera över saker och ting därför man inte ger sig tid att stanna upp. Så här kommer det att vara minst i ett par år till sedan går man i pension och verkligen får tillfället i akt att ta vara på varje njutbar sekund som tillfället ges. Det hela handlar om den personliga hälsan fortfarande är intakt, sedan är det såklart ekonomin som styr när jag får gå skulle jag gå nu på studs så det en ren och skär förlustaffär alla kategorier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar