När fornstora dagar springer förbi dig?

Tittar mig i spegeln

Det händer men

ser en vålnad ser mig själv i ögonvrån

ser ett hopsnörpt kolli en biprodukt från fornstora dagar

inga spelande ansiktsdrag som solar sig i den forna gångna glansen

Ser ett fastnat avgrundsvrål som stockat sig i skrån

ett ting som borde vara hemma här

en anonym viol vissnar någonstans i dikesrenen

en död själs krävan

ett stycke liv suddas ut blir till en fotnot i nått lexikon

en ande föds någon annanstans

Det nästan döda vinner mer terräng

än vad den någonsin har förtjänat

flugan i vrån pockar på min tudelade uppmärksamhet

den liksom jag letar sig till en ond bråd död

den har ingenting att förlora förutom döden om livet är det kärt?

Oddsen talar emot den

marginalerna lika små som obefintliga

Men leker en stund med mitt knivbladstunna tålamod

lika tunn som den är vass.

lika transparent som den är genomskinlig 

flugan räknar kallt med att jag skall nonchalera dess tidsbegränsade livskraft

Men i själva verket är jag kallare än döden mörkare än livet

dess död blir lika besinningslös som välment

i grunden går vi alla samma utstakande väg. 

Allt kan hända när man sitter fast i ett problem?

Det här med synliga och osynliga pengar kan vara ett bekymmer för ett stort antal människor speciellt dom osynliga. Det är så lätt att man drar kortet simsalabim vad händer? Ena affären efter den andra genomförs ibland utan att man vet om det? Man får krediter sms lånen haglar problemen hopar sig och mångdubblas. Man lånar hitan och ditan till slut sitter man där, kort sagt man sitter fast förankrad i en skruvad rävsax. Till slut lånar man bara till för att betala av en del av skulderna. Till slut går spiralen allt snabbare ner till underjordens domäner hallå där vart har jag hamnat nånstans? Allt löses kortsiktigt det som händer senare tar man då en smått omänsklig överjävlig situation som eskalerar i en allt snabbare takt. Som få dessutom klarar av att hantera på egen hand. Kanske var det lättare förr då man hade kontanter på fickan? Det man har det har typ en femhundring var blott en femhundring och ingenting annat https://www.riksbank.se/sv/betalningar--kontanter/sedlar--mynt/sedlar/ogiltiga-sedlar/500-kronorssedel/tills man köpte någonting man såg sin status sitt penningvärde på ett helt annat sätt. 

Jag vet själv hur det är att vara i den närheten av en sådan där jobbig situation. Man kan hantera den hjälpligt så länge som man har ett okej jobb som genererar pengar. Själv får jag en någorlunda skälig inkomst. Så att man har kvar en hållbar marginal för ett fortsatt värdigt liv, men annars så är situationen som ett spöke som aldrig riktigt lämnar dig den är alltid närvarande. För övrigt kan man väl säga att min ekonomi är så stabil som den kan vara. Det är faktiskt en ganska korrekt analys av min ekonomiska situation, stabil men inget överflöd. Den kanske inte är den allra bästa inte heller den allra sämsta, så stabil är ordet vi söker för dagen. Men allt kan hända ibland över en natt eller över en kafferast, det som man först trodde att man mot förmodan ägde har plötsligt försvunnit genom ett försynt knapptryck när guldet blev till sand liksom.

En period med bättre jobb?

I mitt nuvarande jobb som vaktmästare får jag en inblick i många människors liv i många människors olika livsöden, på olika villkor och förutsättningar ingen är den andre lik i regel? I min position som vaktmästare eller allt i allo har jag både tystnadsplikt https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/etik-och-lakarroll/2014/10/da-tystnadsplikt-ersatts-av-informationsdelning/ samt ett moraliskt och etiskt ansvar. Ett ständigt givande och tagande i olika uppstådda situationer på gott och ont. Att lösa det som lösas kan. Jag trivs som fisken i plurret med jobbet om dess problemlösningar i fråga. Ärligt talat så har jag knappast haft ett bättre jobb än nuvarande. En självständighet inom ramens regelverk.

Snacka om att jobba upp sig från scratch och vidare framåt, ett jobb som varierar dag för dag där det yttre är detsamma men innehållet varierar. Nu skall vi tydligen kompletterings handla för när jag tittar in i mitt kylskåp blir jag faktiskt mörkrädd dessutom ekar det där inne? Peppar peppar så har jag och min familj fått varit friska en längre tid, vilket är ett positivt kors i taket för vår del. En period var vi sjuka i omgångar flera månader i sträck där den ena avlöste den andre, det blev nästan snudd på sjuk humor av det hela? Den som skrattar bäst skrattar sist?

Som alltid väntar jag med att lägga locket på?

Vilken underbart skön söndag utanför lyser solen brutalt mycket med någon minusgrad, innanför snarkar resten av familjen sjukt mycket. Som vanligt blir det väl jag som får offra mig angående jyckens morgonpromenad, vilket i sig inte är nåt större problem? Som alltid vill jag säga men jag axlar den rollen väl, man får väl göra det för den goda sakens skull så är det alltid. Helt enkelt jag är väl för snäll, vilket jag ibland får lida för? Vi får väl se hur det blir med den saken oftast löser det sig med automatik?

Gårdagens shl hockeyn gick över förväntan bra med en kassaskåps säker seger över Växjö samtidigt som svärmors omtalade retro mobil https://www.ljudochbild.se/nyheter/mobil/nokia-klassiker-atervander/ från helvetet fortsätter framkalla gråa hår på min arma skalle. Vad som finns i framtiden angående svärmors föråldrade teknik problematik vill jag inte veta om i dagsläget? Det som jag inte vet om lider jag heller inte av? Denna här underbara söndagen tänker jag endast lägga locket på och hoppas på att allting ordnar upp sig åtminstone i min omkrets? Oftast brukar det göra det?

Om att hitta balansen i sitt sociala revir?

Egentligen så handlar livet i mångt och mycket bara om move om flow ett visst flax en del rytm om att hitta balansen i sitt välbefinnande? Att skapa sitt utvalda häng till att finna sitt sociala revir som gör livet utanför knegets fyrkant värt att leva https://www.websiterating.com/sv/research/social-media-statistics-facts/. Det scenariot kan såklart uppfattas olika vart man bor? Bor man i storstaden krävs annat förhållningsätt än dom som bor som jag i småstaden? Även kallad vischan i vissa nedvärderande munnar. Där kanske man är mer familjär än i storstaden, där man vill vara mer anonym vad vet jag?

Eller så undviker man att frottera sig med elitens grädda, att blottlägga sin själ i rampljusets unkna och avslagna champagnefylla? Personligen så har jag ingen som helst aning om vare sig bu eller bä, i den här mer eller mindre sofistikerade frågan? Vad jag vet om i dagsläget är den att jag kommer stolt som tupp från en betongförort bortom citys porlande sfär. I en stadsdel som gud glömde berätta om, men som till sist fick sin revansch i form av att vi betongbarn troligtvis förändrade blott en bråkdel av den tidens tand till någonting positivt?

I stort sätt en lyckad dag i paradiset?

Solen har tillfälligt tagit paus men har i stort sätt lyset hela dagen till våran stora glädje. Min lördagslunch bestod utav ett antal vitlöksmarinerade havskräftor pain riche https://www.faktoider.nu/painriche.html och till det ett par glas vitt vin som sig bör. Om någon timma kommer det att serveras Hjälmar kräftor som förrätt med bubbel efter det en helstekt Rostas filé med potatisgratäng med ett till dagens ära utvalt rött vin därtill?

Snart startar säsongens dagens andra av tre raka hemmamatch i shl hockey, då sitter man såklart i förarsätet och gluttar på tvburken dricker vin än mer vin och förmodligen hejar åt ett förmodat framgångslag. Vi får se hur det blir med den saken än så länge ligger dom på slutspelsplats? Tonårsdottern huserar ledigt löst i sitt rum och äter snacks och face timar med sin polare i Göteborg, tänk ändå var världen krymper ihop med digitala medel.

Valet mellan ond bråd död och fredliga skrattsalvor?

Denna lördag visar sig vädret från sin bästa sida, solen skiner från en nästan klarblå himmel den tjocka blåtonade isen på vissa partier börjar så sakta på att smälta bort. Vårkänslorna börjar krypa ur huden alla man möter skrattar glatt https://www2.prevent.se/arbetsliv/halsa/2017/hall-dig-inte-for-skratt/ trots både corona och ett pågående krig. Vad skall man annars göra? Sedan tycker man såklart att invasionen är ett galet vansinnesverk av en ostabil ledare med storhetsvansinne. Herregud man undrar i sitt stilla sinne hur länge galningen får fortsätta att sprida ond bråd död omkring sig? 

Inte nog med att han sabbar för sig själv utan han sabbar även ett helt lands möjligheter till utveckling, dessutom med vänskapsband med andra länder med viktiga kontakter inom olika områden? För övrigt så innehåller denna här dagen både shopping och dotterns långridning, för att framåt kvällen landa i både shl hockey och melodifestivals deltävling. Hoppas bara att det blir bättre låtar i kväll än förra lördagen då det bara var skitdåligt.

Styra upp vissa käppar i hjulet?

Just nu pratar vi om hur skönt det är att vara ute i skog och mark, att plocka både blåbär lingon hjortron och svamp både kantareller karl Johan och trattisar med merahttps://www.sveaskog.se/upplev-naturen/strovskogar/skogen-ar-till-for-alla/. Vi kunde även konstatera att det var ett sjukt länge sedan vi var ute och plockade av skogens delikatesser. Istället har vi varit extremt lata eller bekväma och handlat dessa saker på torgmarknaden. Kanske är det bara just latheten som sätter käppar i hjulet.

Dom eventuella lathetskäpparna i hjulen har hindrat även andra saker från att verkställas? Men jag lovar att innan den kommande höstens slut kommer vi att styra upp dom naturliga förråden av skogens delikatesser. För att nu nämna något om den hemska situationen som råder där oskyldiga människor dör helt i onödan, vill jag bara önska detta elände ett snart slut helst innan det förvärras?

Vice versa och så vidare?

Bor i en stad som heter Örebro som är nr.6 storleksmässigt i Sverige, där det byggs som aldrig förr dessutom på minsta möjliga lediga plätt. Små stora breda kubformade höga långa korta avlånga byggnader på alla dess håll och kanter, den ena är inte den andra lik eller vice versa? Miljön ändras oavbrutet trafikproblematiken ökar med smala gator inga parkeringsplatser kort sagt inget genomtänk att tala om och så vidare. Är det så här framtiden ser ut då vette fan hur roligt den blir på en skala? Dessutom bygger staden Örebro nya svindyra linjer för dom kommande så kallade snabbussarna BRT https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/snabbare-bussresa-med-nytt-system-i-orebro som står för bus rapid transit, ett "huvud under armen" projekt utan dess like som hittills har kostat skattebetarna över miljarden och mer lär det bli.

Notan lär inte stanna vid det beloppet herregud det här är bara början på vansinnet? Personligen undrar jag över vidare sträckning mot förorterna och sen då, det är väl inte så jävla intressant för pamparna? Det är ju i city som allt händer eller hur? Personligen tänker jag aldrig nyttja dom där så kallade superbussarna som har kostat mitt lönepåslag? Det åkande klientelet blir studenterna som för närvarande invaderar staden i alla dess vrår och vinklar. Vi som inte riktigt är framtidsfolket får nog inte fortsatt förtroende?

När allt handlar om pengar bryr jag mig inte ett dugg?

Ingenting är omöjligt sägs det det beror såklart på vad man menar med omöjligt? Att typ åka till månen kan ju vara fullt möjligt, men vem innerst inne vill åka dit? Känns som ett jävla mörker alla dagar i veckan? Det verkar ju inte ett dugg lattjo bara en massa mångubbar på dekis enligt hörsägen? Snacka vet jag om att bestiga toppen av ett isberg https://www.varldenshaftigaste.se/artiklar/varldens-storsta-isberg-b-15/ men där vet man vad som finns över, men inte ett skit om vad som finns där under? Klart att man kan spekulera om detta, men vad leder det till kanske bara till en massa ledsamheter?

Det där med omöjligheter känns ju som bara du sätter ribban på vad man kan prestera vad som är möjligt? Allt kanske inte bara handlar om pengar men mycket gör det faktiskt. Grym kärlek kan vara den sparken i baken som man behöver, då kan man inbillar jag mig i stort sätt bestiga vad som helst? Vad som helst hur som helst? I min nuvarande position får jag bara vara glad om jag överlever dagen gör jag det så är det bannemej bonus deluxe.

Det borde finnas dagar utan kontroll?

 Jag påtar petar svär en svavel ramsa i min trädgård

där maskrosorna är kungar över tistlarna

där tistlarna är prinsarna över hundkexen

där hundkexen är småpåvar över lokörat

som likväl 

                    kunde vara djävulens privata trädgård

ogräset hurrar surrar och huserar

de parar sig utan kontroll

som juckande kaniners blöta paradis

dom lever vildhetens glada dagar

som om dagen vore den sista i deras liv?

vilket det också kan vara

                              jag dricker pilsner i solen

vars heta strålar känns som slöa knivar i ryggmärgen

mitt svett är hett och salt

som en ökens avdunstningar

min ångest den rullar utanpå allt som kantiga jordnötter

i min trädgård som likväl

                   kunde vara djävulens privata trädgård

däri finns blasten den minimala rasten roten till det onda

det goda bor ovan jord men visar sig sällan?

lika sällan som dom rosa vackra rosorna https://alltomtradgard.expressen.se/vaxter/rosor/rosor-17-fakta-for-alla-rosnordar/

det borde finnas blommor i min grönskande trädgård 

som knoppas som frodas men nässlorna dom djävulska förökas 

som virala kaniner på ett löpande band

                    jag fortsätter dricka pilsner i solen

vägrar ge upp?

vars etsningar lämnar röda djupa spår i huden

men min stolthet den du lämnar ingen oberörd.

Min roll kan tyckas minimal tro det eller ej?

Den här perioden har jag verkligen fått blodad tand till att fortsätta utveckla mitt skrivande, finslipa vissa detaljer putsa andra oslipade diamanter https://www.diamantfakta.se/briljanter/ och förädla dom. Att skriva på ett sådant sätt som tilltalar eventuella läsare? Eftersom jag är ett barn som fostrat av 60-talets flumvärld och dess hum hum politik, så blir jag såklart en given del utav den verkligheten. Vilket jag inte alls vill byta bort för allt smör i småland. Är även en del av 70-talets frigörelser uppror och revolter, kort sagt min egna explosiva ungdom som via en super arg progglik punkare i själen som inte har gett upp hoppet ens till dagens datum. Min roll i det hela kan kännas markant på gränsen till minimal obetydlig, men är jag ändå en liten men ack så viktig kugge i allt det hela som binder ihop helheten.

Sedan kan man såklart alltid tycka och tänka olika saker om olika frågor, så är det alltid det får man göra. Därför tror jag att jag är född till diplomat faktiskt ett oskuldsfullt naturbarn enligt vissa källor? Som till exempel när min tonårsdotter skulle ha rostbröd här om dan, och det inte fanns nåt? Då tog jag en av mina sista älskade pågens limpmackor som jag rostade slängde på både ost tomat även skinka. Faktiskt tro det eller ej så var mackorna så jävla nice enligt min tonårsdotters utsago. På så sätt lyckades jag via diplomatin osaliga vägar avstyra ett intern krig i ett vattenglas bara detta höjde min status i hennes upproriska kropp.

Alla mina hoppfulla drömmar försvann i parti och minut?

Avslutar den här söndagen precis som den började med ett stabilt robust minimalistiskt 4 väggars primalskrik. Ett slags inre stenålders mässig aggression av knuten näve i byxfickan principen. Som en gråsosse som tappat tron på verkligheten, eller en förvirrad moderat som har kört huvudet rätt in i kaklet. Tänker på alla mina jävla förlorade år, nedgrottad i ett vakuum packat ingenmansland https://zenzationella13.rssing.com/chan-22483982/article353.html till vilken nytta då? Som ett jävla kargt instabilt mentalt Sibirien? Gjort är gjort man kan inte ställa tillbaks klockan, den lär ticka på fram tills döddagar det kan bli idag eller någon annan dag? 

Som man bäddar får man ligga med dom oflammiga arvsanlagen, är knappast alls bitter men tanken har slagit mig. Hade man nu fått leva om livet vilket man såklart inte får, kanske man hade suttit där som en halstrad gipskatt på en soptipp någonstans i ingenstans och hostat kattguld i parti och minut? Eller kanske varit en framgångsrik entreprenör i ett sanslöst piratland? Olikheterna slår varandra hänsynslöst på käften som värsta snöbollskriget.

Hur som helst står söndagens äventyr skrivet bland stjärnorna?

Denna söndag kommer säkert bli dom stora avvägningarnas dag vad skall vi göra nu vad skall vi göra sen? Städningen kommer alltid upp på tapeten men troligtvis gör vi det en annan dag? Om det nu inte blir några andra direktiv från högre ort? Högre ort brukar alltid vara min fru? Tvättmaskinen diskmaskinen går kontinuerligt om och om igen snudd på självgående med autopilot? https://scandinaviantraveler.com/se/flyg/historien-om-varldens-forsta-autopilot Det enda som vi med säkerhet vet om i dagsläget är att svärmors mobil från helvetet är temporärt åtgärdad? Check check.

Nu kan vi med gått samvete lägga den där hemska mardrömmen till handlingarna, men känslan består fortfarande som en otippad vulkan som väntar på sitt förödande utbrott? Den kan komma när man minst anar den, ingen som helst framförhållning att tala om? Dom många frågetecknen kommer också ligga kvar som en dimmig dag på heden, som säkert kommer luckras upp vilken dag som helst? Hur som helst står tillredningen av dagens kvällsmat på agendan.

Går på som om dagen vore den sista?

Den smått galna cirkusen med svärmors avdankade mobil fortsätter som börjar närma sig åt komedi hållet, denna mobil i från helvetet fortsätter att ge oss närmsta inblandade mer gråa hår än vi någonsin behöver. Räcker det inte med dom som vi redan har herregud? Min killerinstinkta hustru går på som en bulldozer hos teliabutikens personal, men till slut kunde det konstateras att svärmors smått föråldrade mobil https://www.mytrendyphone.se/shop/roliga-fakta-mobiler-266120s1.html har gjort sitt åtminstone i det här jordelivet. Det var ju bara en tidsfråga innan åbäket skulle lägga av, den levde om man så säger på övertid. Som en teknisk konstgjord andning slutet var dock föga överraskande.

Frugan lyckades till slut hitta en annan avlagd mobil med senare datum i gömmorna, som hon i nuläget håller på att leverera. Den stora frågan är och blir om svärmor fixar den? Hon är om man så säger motsatsen till ett tekniskt geni? Håller tummarna även tårna om det kniper på att hela den här smått helvetiska storyn löser sig innan dagens slut? Men eftersom jag vet att hela den här sorgliga mobil historien bara har börjat, så får jag redan nu kalla kårar över hela kroppen.

I bästa fall springer jag rakt igenom mardrömmen?

Det finns dagar som sluts även dom som öppnas olika dörrar gläntas andra stängs för evigt. Mina egna dörrar öppnas och stängs med vissa cykler inom vissa perioder. Såklart en högst naturlig process vissa av dom kan jag påverka andra inte en sorts balansakt rakt igenom. Genom året har man lärt sig. Vilken dörr som skall öppnas. Det gäller att ha tungan rätt i munnen i vissa lägen. Ibland så är det tillfälligheter som avgör ibland även slumpen https://techworld.idg.se/2.2524/1.520155/lita-inte-pa-slumpen---sa-fungerar-slumpgeneratorer och ödet att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt eller inte? I vår numera omtumlande värld hittar vi sällan rätt av en eller annan orsak se dom yttre och dom inre krafterna spela ut mot varandra. Spelar sitt lömska spel med oss vi tror oss vara säkra på vår sak? 

Men i själva verket blir vi ändå lurade på konfekten, så kan livet vara ett ständigt givande och tagande. Alla vill vi ha kakan helst en stor bit utav den. Smulorna som blev kvar går till våra "olycksbröder" i bästa fall, samhällets klimat är ganska tufft för tillfälligt endast dom med skinn på näsan klarar sig. Även dom med vassa armbågar kan forcera till den position dom strävar efter. Personligen har jag haft tur med livet poängtera fram tills dagens datum i skrivandets stund. Om morgondagen vet vi inte ett spår om det kanske är lika bra det? Oftast överlever man om man ligger tryggt förankrat i sängen som jag gör för närvarande. I den har jag inga fienden möjligtvis då kvalsterna?

Saker och ting förändras efter tidens gång?

Mitt emellan 2 oberoende tider ligger jag fortfarande kvar inom ramen av det optimala i min sänghalm och funderar över saker och ting? Över olika tings syften dess verkan och innebörder visst låter det sjukt djupt skruvat en lördagskväll som denna men magkänslan https://www.vadvivet.se/magkansla/vet vad den säger? Min salige fru är med bästa väninnan på ett kryptiskt spa nånstans i obygden och kommer hem någon gång under söndagen. Hela den här grejen har varit hemlig sedan dag 1, som en del av min frus present.

Om någon timma kommer det att ringa på min ytterdörr, och utanför den kommer något hurtigt bud lämna fram ett par färdigbeställa pizzor som jag och dottern skall ha till kvällens glamourösa mello deltävling. Samtidigt som frugan spa badar i värsta lyxen i bästa obygden så ville hon att även vi skall ha det bra där vi befinner oss så är det liksom. När dottern kommer hem nån gång efter 19 i kväll, så vet hon att hennes jycke Dino kommer att pocka på all av hennes odelade uppmärksamhet.

Nu gäller det att lägga in en högre växel?

Det där med att ha tur i både kärlek och spel tillhör väl ovanligheterna? Åtminstone hos mig här gäller antingen eller win or loose! För nån vecka sedan slog jag till med ett vågat andelsspel på stryktipset. Nu jävlar tänkte jag för mig själv nu eller aldrig, vinner jag fan inte nu lär jag aldrig vinna något resten utav livet? Glad i hågen väntade jag tills det var dags att rätta mitt vågade andelsspel 11 rätt låter väl helt okej ändå eller hur? Eftersom jag var en av dom andra 10 lyckliga personerna, så fick jag cykla ned till kiosken och hämta ut den monströsa summan av hela 6 kronor och 50 öre. Herregud vilken jävla skitsumma tänkte jag för mig själv, en annan del av mitt för stunden kränkta jag ville skrika ut min besvikelse som i ett konkavt primalskrik. Det fattas ju minst ett par nollor för att det skall kännas okej. I vanliga fall betyder ju inte nollan så himla mycket med tanke på min något blygsamma summa, så önskade jag för stunden mig en mindre uppsjö med nollor.

Men så blev det inte inte då i alla fall. Det blir till att knega några år till i sitt anletes svett? För rätt som det är smäller det bara till pang på bara. Sanningen är den att spelar man inte kan man heller aldrig vinna något faktiskt en ganska simpel ekvation. Min händiga fru håller på att lägga in Västerås gurkor https://www.bonnierfakta.se/nyheter/ta-inte-gurkan-for-given/i stundens inlevelse, allt var klart tills hon ropade med en hög och klar röst jag saknar gula senapsfrön hjälp mig. Fan vad du skriker nu sa jag vad jag tänkte vad kan lilla försynta jag göra åt det? Cykla ned fort som helvete och köp en påse gula senapsfrön tyckte för ett ögonblick att hennes arga röst hade tappat stinget? Den kvinnan vet minsann vart skåpet skall stå dessutom flyttar hon skåpet med sin bastanta röst.

Det finns bara glädje kvar efter sista övningen?

Idag började folket runt fikabordet på jobbet prata om skidåkning, för sportlovet https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/andra-varldskriget-gav-oss-sportlovet/ börjar nu på måndag i min region? Herregud snälla ni sakta ned i backarna ta det lugnt det hinns med skall ni se. Det pratas vidare om Sälen Åre Hundfjället Tandådalen till och med alperna och gud vet vad? Om vilka flashiga kläder man skall köpa såklart det senaste modet allt för att passa in på after ski? Att dom bara orkar? För egen del är jag nog närmare Stig Helmer Olssons skidåkning än fantomen Ingemar Stenmarks fenomenala åkning när det begav sig, herregud ingen jämförelse alls att tala om eller hur? Finns troligtvis inte ens med på samma världskarta vilket jag är evigt tacksam för, det finns bara en legend det behövs inte två? I botten är jag nog ändå en frenetiskt sommaridrottare som brinner för den tidens aktiviteter, numera kanske man tillhör kategorin äldre medelålders? Ärligt talat så var jag själv en fena på längdhopp? 

Att tänka långt har jag fortsatt gjort större delen av mitt vuxna liv. Desto längre man kan tänka ju bättre framförhållning får man, eller hur det nu var?? Hoppas bara att någon av mina gamla polarna ställer upp på en kamp framöver? En av förutsättningarna är förvisso att dom eller för den delen jag själv lever? Man kan ju alltid hoppas på det? Senaste gången jag själv åkte skidor var ett par svinkalla vinterdagar i Älvdalen -79, där jag gjorde sista övningen i lumpen med 6 veckor i tält. Efter sista backens färd kom jag ihåg så bröt vi sönder alla militärens skidor som dom hade åkt på sedan tidigt 50-tal, vi gjorde en enorm brasa av dom föråldrade skid relikerna som brann riktigt bra. Den gärningen var nog en av dom bättre det året för oss värnpliktiga, men kanske inte alls lika kul för officerarna.

Hur det än är så är det ena och det andra bättre?

En del av mig vill absolut tillbaka till den lyckliga och bekymmersfria tiden då jag var typ 7-8 bast. Där jag vaknade upp dom varma molnfria sommardagarna, med vidöppna sovrumsfönster där fåglarna spelade och transistorradion plöjda svensktopslåtar om jag tror jag tror på sommaren. Mormor kramade om mig kärleksfullt, som bara hon kunde göra och sa att kaffet var klart i köket. Hon hade brett ett par bergis mackor med Kalles kaviar https://www.kalles.se/om-kalles/om-kalles/, herregud än idag kan jag längta efter dessa gudomliga mackor. Jag levde på dessa kaviar mackor större delen av min uppväxttid. Min moster bodde fortfarande kvar hemma, det föll sig så att jag brukade dela rum med henne. Hon hade en extra säng under sin slaf, det mellan tummen och pekfingret den absolut klart lyckligaste tiden runt 1967-68. Den tiden får jag såklart aldrig tillbaks igen? Mormor och morfar mina tryggheter bodde i en egenbyggd villa utanför stan, ett stycke paradis som jag tillbringade så gott som varje lov vid även varje ledig tid. Så ofta jag bara kunde när jag inte hängde med polarna, i det där paradiset kunde jag släppa allt som betong djungelns morrande krav och den kalla asfalten. 

Morfar han jobbade som verkmästare inom asfaltläggar branschen som på den tiden fungerade som ett resande sällskap, den drog med familjen allt efter vägens nya sträckning. Men det där paradis som det till slut blev, var den näst sista punkten och anhalten på hans långa jobbresa vars långa epok börjades slutas. Mormor den till synes ständigt glada, var som alla kvinnor på den tiden en plikttrogen hemmafru, som i sin ungdom hade jobbat som sjuksköterska i Skåne. Sätt och upplevt både det ena och det andra, mycket har hon berättat själv om dom olika tragiska människoöden efter andra världskriget. Ett förödande krig som slog hårt på alla inblandade, så jag tänker att egentligen så finns det inga segrare i krig, utan bara förlorare så är det bara.

I bästa fall kanske vi slipper skållade råttor?

Det råder full febril aktivitet i huset där familjen springer fram och åter som skållade råttor, den ena trillar på den andre. Det skall göras så det skall göras si, det skall göras rätt det skall göra riktigt. Den ena skall till jobbet den andre till skolan den tredje jobbar hemma, däremellan blir det huggsexa om vem som skall rasta jycken? Ingen vill det egentligen innerst inne göra det? Den sysslan brukar jag ha i vanliga fall men eftersom frugan fortfarande jobbar hemifrån, så har hon ansvaret för jyckens väl och ve. Peppar peppar så har familjen fått varit friska under en längre period, men allt är ju såklart relativt i dagens läge.

Men eftersom jag är den jag är så går jag ut med jycken tidigt på morgon, för att på så sätt säkerställa mitt ansvar. På så sätt kan han lägga sig under nån säng och vänta på den lilla och den stora matten, som kommer hem ganska exakt varje dag. Sedan vet vi inte hur länge frugan får jobba hemifrån, men det blir säkert någon månad till i bästa fall? Hur det än är så hoppas väl att att allt någon gång skall återgå till det normala igen? Under den här pandemi perioden har man fått tänka om bland annat i sina sociala kontakter, i sitt agerande i sitt handlande. Någonting gott har det faktiskt kommit ut ur denna sjukliga mardröm?

Under tiden jag funderar kan mitt liv i så fall förändras?

Bekräftar återigen med en tår i ögat att ingenting varar för evigt varken ditt eller mitt? Äter man typ en plopp så tar den ju slut på bråkdelen av någon sekund. Sparar man den typ nån dag så tenderar den att mögla fy fan vad äckligt. Lever jag upp mitt liv på en gång vilket i praktiken kan vara sant, då har jag inget liv kvar till slutet förhoppningsvis då bara luddiga minnena i bästa fall? Om man inte under tiden drabbas av nån elak demenssjukdom https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/demens/?gclid=CjwKCAiA9aKQBhBREiwAyGP5lXn2yybKoCthtDAm0BxupJJI8DiN2dkJiJc1Se2uiqaRt_dxfh-5jxoCCMQQAvD_BwE# vilket i så fall vore förödande?

Sånt där kan man aldrig veta det bara kommer smygande pang på. Plötsligt händer det man blir ofrivilligt lost in space fångad i en kropp vars hjärna har slutat att fungera? Återigen en jävligt grym sjukdom, som dessvärre kan drabba vem som helt oavsett om du bor i slott eller koja. Det grymmaste är nog att demensen kryper allt lägre ner i åldrarna kanske har det med våran skenande välfärd att göra, måhända den ökande tekniken stressen att ständigt vara uppkopplad alla dagar i veckan whatever eller så skyller vi helt sonika bara på klimatförändringarna som alltid? Något av påståendena är troligt sant eller mindre falskt?

Inte en chans att jag skulle bli fin i kanten?

Dom tvingade nästan i mig den sista skälvande tårtbiten

elaka jävlar jag lovar

egentligen spydde jag på hela skiten

på dom på dessa.

innerst inne ville jag bara visa dom

att jag inte alls bangar för lite fikabröd

jag var karl för min hatt

i vanliga fall

skiter jag blankt i dom sju sorters kakorna https://www.helahalsingland.se/2016-07-26/hon-vet-varfor-det-ska-vara-just-sju-sorters-kakor

är nog lite fin i kanten trots allt?

trots mitt betongbagage

trots mitt harvande i taggbuskagen

eller det uteblivna sexet i lingonriset

fast vissa säger motsatsen vilka då?

den där sista skälvande tårtbiten

började kännas som en stenkross

som brutalt maler ned min känsliga hud

dom spridda smulaktiga mardrömsänglarna

jublar fan inte längre

inte en chans

hade jag valt skulle jag fan mosat skiten lovar er

är nog lite fin i kanten trots allt?

i så fall mot min vilja. Ville aldrig bli en ja tack människa

helt mot mina principer.

I vanliga fall

hade jag helt skippat kakfatens ångestsmulor

elaka jävlar jag svär

på dom på dessa

egentligen ville jag bara springa in i närmsta skog och dö abrupt

är nog lite fin i kanten trots allt?

Fast vissa säger förstås motsatsen vilka då?

Det får stå för dom?

Den där sista skälvande tårtbiten vore ingenting utan mitt jävla tuggande.

Någon gång skall jag ligga i träda?

Frugan tog kraft till sig och fixade i ordning en het gulasch soppa igår på hennes födelsedag, gulasch soppa som är en av min tonårings absoluta favvo rätter. Ärligt talat har jag aldrig ätit den där rätten någon gång, men jag tog mod till mig i går på festen. Faktiskt så smakade det ganska schysst sedan man dundrade på med både chili och vitlökar. Då höjdes smak gourmé nivån ett snäpp ytterligare. Men eftersom mina smak och luktorgon fortfarande inte är intakta sedan jag drabbades av corona, så får jag förlita mig på det som jag har lagrad nånstans i långtidsminnet https://svenska.yle.fi/a/7-972640? På det stora hela en helt okey anrättning. Frugan lagade i runda slängar typ 30 portioner av soppan, så det äter vi i afton samt ett par matlådor till nästa veckan.

Skulle jag nu ge mig på att ranka den här rätten skulle jag nog vilja påstå att den hamnade åtminstone på topp 50 listan. Tack vare att jag gillar soppor i alla dess former och utövande. För närvarande ligger jag i träda och vilar mig inför sista rundan med jycken Dino, han och jag skall ut i det bistra vintermörkret och leverera ett antal spontana pinkar lyckos oss pinknödiga?

I mina ögon får världen vara naken och oskuldsfull?

Kläderna gör mannen sägs det eller är det också en myt? Åtminstone förr då finfolket var just alltid finklädda, där arbetarna var just alltid blåklädda. Då vart det klädskillnad mellan herrskap och arbetare man såg vem som bossade. Idag kanske det ser lite annorlundare ut eller så smälter arbetarna bättre in på "gräddhyllan" nu än förr https://www.medarbetarportalen.gu.se/News/gu-journal/innehall/Nyheter+Detalj//guj-4-08--smak-och-stil-snarare-an-skryt-och-stalar.cid814680?languageId=100000&contentId=814680&skipSSOCheck=true? Livet har blivit bättre för en del sämre för några andra? Oftast är det klädkoder på typ kontor eller snarlika inrättningar. Hur skulle det se ut om fabriksarbetarna hade på sig finkostymen på ett stålverk tja jag bara undrar? Skulle inte funka någon dag i veckan, men å andra sidan tar man ju ut ett intelligent chipp ur bilens datorn med fina vita tunna handskar och kör felsökningskoder i datorn då behövs det minsann inga blåställ. Kanske är det dags att K-märka ordet blåställ för det känns som en gammal kvarleva som en stofil som försöker att överleva. Personligen anser jag att min egna klädstil är hopplöst ute tidlöst inne eller spårlös borta eller vad ni vill? Stilen smälter som sagt in i alla årtionden oavsett trender mode eller så, utan att jag egentligen har någon aning om det? 

Kör oftast med säkra kort som jeans tröja och jympaskor. Ibland, kan jag slå till med kavaj men bara i nödfall eller om situationen kräver det. Då är det såklart nåt alldeles extra ordinärt. Men lika ovanligt i mina ögon som en blåval i en insjö? Kostymen jag äger hade jag senast på mig när jag gifte mig för snart 20 år sedan, annars så är jag knappast någon "kostymnisse" i den meningen. Strävar inte heller efter det. Känner mig så jävla obekväm i ett sådant dyrt tygfodral, med detta fodral så tappar jag det mesta av min personlighet säkert 90 % av min pondus försvinner som fritt fall på tivolit. Min stil är mer åt det lätt ledig och luftiga hållet än strikt tråkig och korrekt. Annars tar jag på mig dom mesta variablerna inom min lediga klädkod som spänner över ett brett spektra. Man väljer så klart klädsel för fest social närvaro eller fritid. Lite stil måste man ha eller åtminstone kräva av mig, huvudsaken blir väl att man känner sig bekväm i sitt klädval. Dessutom har jag alltid jobbat i branscher, som alltid har haft en enhetlig klädstil för personalstyrkan.

 

Allt annat där utöver är knappast optimalt?

Eftersom jag är en funderande man dessutom i mina bästa år det sägs ju allmänt att 60 år är nya 40 bast? Eller så har mina bästa år definitivt passerat revy hugget som stucket? Utanför har den där jävla hemglassbilens ökända signatur hängt sig vilket låter hemskare än vanligt. Vet inte den där  chaffisen om att det inte är några som köper den glassen här omkring? Dom har blivit så hiskligt dyra skojar inte snart blir väl det glassiga köpet en het klassfråga https://delphipages.live/sv/livsstilar-och-sociala-fragor/sociologi-samhalle/social-class jag lovar er? I mitt bostadsområde där har vi alla typer av klientel, kanske har vi för tillfälligt brist på uteliggare pantare sneakers stekare glidare och sömngångare? Men allt annat det har vi inom den snäva ekonomiska ramen där många unga barnfamiljer vänder på slantarna. Här existerar inget överflöd inga diviga drama queens ingen som helst snobbkultur att tala om? Dom finns såklart någon annanstans än här?

Här bor vi som byggde landet eller så inbillar vi oss bara det i godan tro alltid lurar det någon? Om man nu skall ägna sig något åt min smärtgräns, så ligger den för närvarande på en stabil 5:a ett smärtsamt coolt lagomläge ett stabilt status quo? Vi är alla optimister på att den där elaka kurvan skall spiralisera sig nedåt? Jobbiga ryggsmärtor kommer smärtor går men känslan den består. Nu har vi dessutom tryckt i oss var sin fet gräddig semla i brådrasket. Vilket i sammanhanget inte alls var riktigt optimalt, skit samma vilket vi försöker bara överleva dagen?

Allt runt omkring falleras?

Sitter på en sylta i Stockholms inner smet

ser folket förvandlas till suddiga figurer

som handfallna omstöpta porslins figuriner

en efter annan stöttades dom upp

räknar lyckliga kex i ett tomt paket

finner inga finner alla unhappy

ett sorgetåg har anlänt

tar en bira tar en till dom är goda

tar en prilla tar en shot och lite till

allt runt omkring mig mår illa

utom jag som mår prima Vera

ur pulsen i citys märkta picerade navel https://svenska.yle.fi/artikel/2020/06/07/varfor-talar-vi-om-navelskaderi-varfor-blir-man-kissnodig-om-man-pillar-sig-i

ramlar dom rara primadonnorna ut och spyr som galna hundar

Spyr sin galla över rännstens bleka lyster.

Den här dagen ligger i och hoppas på det bästa?

Njuter fullt ut av en behaglig söndagseftermiddag. Hittills har jag hunnit med att städa upp efter frugans födelsedagsfest, avverkat ett 2 timmar lång bordtennis pass med bästa sonen gått ut med bästa jycken och mycket mera? Solen lyser med sin frånvaro och vädret är mera sen höst än vinter men det gör inte så mycket. Återstoden av den här dagen tänker vi bara passa på att njuta att bara vara att bara finnas till, dessutom har vi skruvat upp värmen i vårt frusna humör till en mera behagligare temperatur.

Till kvällsmat tänker jag grilla stora räkor som ligger i en blandning av chili och vitlök, göra glasnudlar fräsa upp lite blandsvamp och blandade grönsaker dessutom hade frugan fått hem ett par purfärska semlor ett par delikata wienerbröd https://kultursmakarna.se/2020/11/22/wienerbrod-ett-misstag-som-blev-en-succe/ av en släkting som i sin tur känner ett par som driver ett konditori i city.

Kort och gott skulle jag leva om mitt liv?

Det där om att förverkliga sig själv är sjukt intressant om självförverkelser och så? Man intalar sig själv om har jag nått fram till nåt sort mål eller har jag inga planer alls kvar att tillfredsställa, utan livet får bli som det blir? Åtminstone i mitt fall tja mål och mål mina planmål i forntiden var att få ett bra jobb med en skaplig inkomst? En försörjning av en eventuellt familj kort och gott och så vidare, så långt har jag fixat det peppar peppar? Så här med facit i handen ångrar jag såklart att jag inte blev det jag vill bli från början?

Helst ville jag bli nåt inom journalistiken eller reklambranschen, absolut nåt inom den tilltagande nischen. På den tiden blev jag ett lätt offer för grupptrycket http://grupptrycket.nu/vad-ar-grupptryck/, så det blev nåt på yrkesskolan inom plåtbranschen som jag inte alls vill bli? Men finge jag leva om mitt liv då skulle det mot förmodan se betydligt annolundare ut nya förutsättningar med andra verktyg? Kanske inte raketforskare eller så men någonting helt annat det är jag tämligen helt övertygad om eller?

För den delen är det inget att skryta om?

Flertalet utav oss lever i ett ha begärs samhälle, man skall ha och ha hela tiden. Ibland saker som man kanske inte alls vill ha men köper ändå för sakens skull. Skit saker med andra ord eller bra och ha grejor för den delen. Som ens ha begär vill att man skall köpa bara för tillfredsställa vissa köplustar. Ganska tragiskt faktiskt om man tänker efter. Mitt egna ha begär kanske har lugnat sig något är inte lika på som förr? Frugan hon minsann har en tendens till att skena i frågan? Numera köper jag bara saker som jag vill ha pronto! Mitt begär har faktiskt inbillar jag mig har legat på en rätt så blygsam svag nivå. Det får jag tacka min ständigt dåliga ekonomi för, för den är definitivt inget att skryta med? Mitt dåliga ekonomiska läge får jag faktiskt skylla helt och hållet på min ruttna utbildning. Fastän jag har ett skapligt schysst läshuvud så använde jag inte den, åtminstone inte till att plugga med. Vilket jag idag beklagar djupt för men skit samma. Tycker faktiskt ändå att jag har kommit ganska långt ändå kanske inte på raketforskar nivån, men vem fan vill bli raketforskare? Det beror såklart på vad man jämför med men allt är ju relativt.

Numera har jag endast högst en handfull år kvar till pensionen knappt värt att räkna ens, man kan faktiskt snart räkna dom på ena handen. Om man överhuvudtaget lever då fram till dess, man kanske inte ens lever i morgon? Inte ens du eller jag vet någonting om detta? I morgon då återgår man till ännu en fullsmetad jobbardag, med varierade arbets uppgifter där ingenting är lika sedan föregående dag endast grunden men inte innehållet? Man börjar om från Noll från scratch hela tiden vecka in vecka ut, det är väl det som gör mitt jobb så fascinerande. I dag kändes det som om man gick in i en öken naken oskuldsfull utan ett skit att komma med. Det finns sådana dagar med glöm inte det sa en kollega