06 februari 2022

Nu är det dags i bästa fall att uppgradera sitt inre jag?

Februari kan både vara en depressions men samtidigt en glädjefylld period ett väntande i bästa fall på bättre tider? Naturligtvis beroende på i vilket mentalt tillstånd som man befinner sig i just då? Det kan även vara slutet men likväl en början på någonting annat? Antingen en dimension högre eller bara falla fritt igenom ett slukande pinnhål? Allt kanske i slutändan bara handlar om dagsformen när man vaknar? Personligen så är jag ett höstbarn inget snack om saken, som älskar mörkret som njuter av stormarna som fascineras av att löven faller fritt. När hela naturen plötsligt ändrar på både färg form och karaktär. Som går in i en ny betydligt kallare årstids fas. Ett sorts förberedande på vad som komma skall? Flyttfåglarna är liksom smarta https://cutiemay.ru/sv/novosti/kak-orientiruyutsya-pticy-kak-pticy-orientiruyutsya-v/.

Dom drar iväg med sitt kompani, sitt pick och pack slår sig ned på samma gren i fjärran land. När det är dags att dra hem igen slår dom sig ned, på samma gren igen som dom en gång lämnade? Sen säger dom att människorna är smartare som tagit ur luften vilket i vissa fall kan diskuteras? Om grenen på trädet finns kvar mot förmodan, det kan man aldrig säkert veta i dessa kalhuggna tider, där ingenting längre är självklart i dessa dagar? Om allting vore normalt på riktigt, så switchar kroppens mentala om med automatik. Till den årstid som den befinner sig i åtminstone så gör min det ibland såklart med vissa frågetecken? Den ställer liksom in sig på den tid som kommer, när den inte gör det då är det nåt fel i hjärnkontoret slash huvudkontoret då är goda råd dyra. Hittills har kroppen och knoppen klarat av det här galant, men det kommer säkert en dag det räknar jag kallt med då kroppens termostat havererar där hjärnan flipprar ut och nollställs. Då vill man liksom inte vara med längre? Likväl att man hoppas att kroppens övriga organ fungerar tillfredställande? Eller så blir man blir som ett "kolliplock" utan återvändo. Herregud dit vill inte jag komma snälla?

Det är dags att omfamna framtiden?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...