Musiken är en stor del av mitt liv fastän att jag varken är rockstjärna eller filharmoniker. Så finns musiken ändå där som ett naturligt bihang, betydligt viktigare än typ blindtarmen. Min musiksmak kan jag påstå är tämligen tidlös ungefär som min klädstil är? Allting förändras runt omkring mig, men jag bibehåller både stil smak distans och trovärdighet som stöpt i formalin? All musik är knappast bra tro mig fastän jag har försökt lyssna in mig på allt möjligt. Exempelvis klassisk musik som jag tycker låter hemskt förlåt mig alla utövare av den grenen. Men dragspelsmusik https://musikverket.se/svensktvisarkiv/artikel/dragspelet-hyllat-och-foraktat/ låter ännu värre nu är jag ärlig på riktigt. På fiolmusik som slår allt annat bedrövligt med hästlängder garanterat. Har försökt intala mig själv att dansband är bra musik, men det är som att lura skjortan av sig själv?
Jag har bannemej försökt, tro mig på alla sätt och vis? Eftersom jag är en punkare i botten med hårdrockiga undertoner med både popinslag och proggkultur. Däremellan några snedsteg åt både disco och synthållet.Så vet jag exakt vad jag älskar vad jag dyrkar hatar och ratar. Man kan inte hata, säger min beskedliga hustru? Jo det kan man visst det inflikar jag. Då har du aldrig hört på country den enda som jag kan acceptera inom den grenen är den sedan länge bortgångne Johnny Cash. En svartklädd kille med många strängar på sin lyra en av mina många sanna husgudar. Som fortfarande fritt florerar runt i min sinnesnärvaro en tidlös ikon som aldrig riktigt dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar