Alla mina hoppfulla drömmar försvann i parti och minut?

Avslutar den här söndagen precis som den började med ett stabilt robust minimalistiskt 4 väggars primalskrik. Ett slags inre stenålders mässig aggression av knuten näve i byxfickan principen. Som en gråsosse som tappat tron på verkligheten, eller en förvirrad moderat som har kört huvudet rätt in i kaklet. Tänker på alla mina jävla förlorade år, nedgrottad i ett vakuum packat ingenmansland https://zenzationella13.rssing.com/chan-22483982/article353.html till vilken nytta då? Som ett jävla kargt instabilt mentalt Sibirien? Gjort är gjort man kan inte ställa tillbaks klockan, den lär ticka på fram tills döddagar det kan bli idag eller någon annan dag? 

Som man bäddar får man ligga med dom oflammiga arvsanlagen, är knappast alls bitter men tanken har slagit mig. Hade man nu fått leva om livet vilket man såklart inte får, kanske man hade suttit där som en halstrad gipskatt på en soptipp någonstans i ingenstans och hostat kattguld i parti och minut? Eller kanske varit en framgångsrik entreprenör i ett sanslöst piratland? Olikheterna slår varandra hänsynslöst på käften som värsta snöbollskriget.