Det råder full febril aktivitet i huset där familjen springer fram och åter som skållade råttor, den ena trillar på den andre. Det skall göras så det skall göras si, det skall göras rätt det skall göra riktigt. Den ena skall till jobbet den andre till skolan den tredje jobbar hemma, däremellan blir det huggsexa om vem som skall rasta jycken? Ingen vill det egentligen innerst inne göra det? Den sysslan brukar jag ha i vanliga fall men eftersom frugan fortfarande jobbar hemifrån, så har hon ansvaret för jyckens väl och ve. Peppar peppar så har familjen fått varit friska under en längre period, men allt är ju såklart relativt i dagens läge.
Men eftersom jag är den jag är så går jag ut med jycken tidigt på morgon, för att på så sätt säkerställa mitt ansvar. På så sätt kan han lägga sig under nån säng och vänta på den lilla och den stora matten, som kommer hem ganska exakt varje dag. Sedan vet vi inte hur länge frugan får jobba hemifrån, men det blir säkert någon månad till i bästa fall? Hur det än är så hoppas väl att att allt någon gång skall återgå till det normala igen? Under den här pandemi perioden har man fått tänka om bland annat i sina sociala kontakter, i sitt agerande i sitt handlande. Någonting gott har det faktiskt kommit ut ur denna sjukliga mardröm?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar