Handplockade funderingar etthundrasjuttioett: Let it snow! Let it snow!

Denna dag har i stort sätt innehållit blöta element från och till och där emellan ett längre blött ihållande element som vägrade sluta, en riktig ruskig jobbig skit höstdag med alla dess för årstiden självklara parametrar i morgon påstår meterologerna dessutom att första snön skall uppenbara sig i min hittills snöfria region dom enda som ler åt den eventuella händelsen är dom som slipper gå ut i eländet. Naturligtvis finns det dom med all respekt som tycker att snön lyser upp det grå och mörka men det får stå för dom, personligen tänker jag att vi kan inte hindra snön från att komma oavsett hur förberedda vi är eller inte?

Idag hyllar vi alla Krossade Hjärtans Dag som uppmärksammar sorg och besvikelse eller förlorad kärlek, till skillnad från Alla Hjärtans Dag som firar romantisk kärlek. Dagen började uppmärksammas i Sverige för att skapa ett tillfälle för att tala öppet om hjärtesorg och känslomässig smärta, genom att synliggöra och normalisera negativa känslor kopplade till relationer har dagen fått uppmärksamhet hos psykologer och stödorganisationer. Målet är att ge utrymme för reflektioner kring kärlekens baksidor och att minska skamkänslor för dem som har gått igenom uppbrott. Personligen hade man många uppbrott under tonårstiden med många besvikelser och förlorade kärlekar, men mottot var alltid att faller en står tusen åter tillslut träffar man rätt men vägen dit kan både vara jobbig och känslomässigt irriterande.

Denna dag 12 November 2018 dog den legendariska serieteckaren Stan Lee som skapade ett gäng superhjältar med brister tillsammans med Jack Kirby som till exempel Fantastic Four, Hulken, Iron man, Thor och X-men Daredevil med Bill Everett samt Doctor Strange och Marvels mest kända figur Spider-Man med Steven Ditko. Stan Lees debutverk från 1941 var Captain America. Hela min uppväxt var jag besatt i dessa superhjältar som blev en del av min vardag man levde med dom i varje ruta och till sist blev man själv en superhjälte tills min morsa sa att nu får du växa upp och kliva ut ur hjältekostymen det var kul så länge den epoken varade.

Dikt från roten. Di.42: Där kärleken aldrig håller igen.

Jag älskar utan skydd, utan gränser,

med hjärtat öppet för varje sekund.
I dina ögon finns tusen chanser,
och i din närhet blir världen så rund.

Vi möts i en romantik utan tyglar,
där längtan får styra och känslorna slå.
Där orden ibland blir till viskande speglar,
och allt det vi drömmer kan leva ändå.

Men kärleken bär också bitterljuva stunder,
ett sting av saknad, en tår på vår kind.
Vi går vilse ibland i dess djupaste under,
men finner varandra i känslornas vind.

Och ömheten flödar som regn över jorden,
som värme när natten känns kylig och lång.
Den bor i en blick, i de allra minsta orden,
i famnarnas trygghet och hjärtats sång.

Så låt oss älska med hela vår längtan,
utan att räkna vad morgondagen ger.
För livet blir större när kärleken får blomma,
och den som vågar älska känner alltid mer.

Dikt från roten. Di.41: Stora ord.

Riktig vänskap behöver inga stora ord,

den växer i det lilla, på vår vandrings jord.
I vardagens gemenskap, i skratt och enkla ting,
finns värmen som gör livet till någonting.

Det handlar om att finnas när vinden blåser kall,
att fånga upp varandra när någon riskerar ett fall.
Att dela både glädje, bekymmer och besvär,
och veta att det alltid finns någon som håller en kär.

För vänskap är en gåva som tiden aldrig tar,
en stilla kraft i livet, en trygghet som finns kvar.
Den byggs av små sekunder, av tillit och respekt,
av ärlighetens närhet och hjärtats fina kontakt.

Men störst av allt är kärleken, den kraft som gör oss hel,
som läker våra sorger och gör det svåra mindre fel.
Den övervinner avstånd, den trotsar tid och rum,
och fyller även tystnaden med något varmt och ljuvt.

Så låt oss hålla samman, genom livets alla år,
med öppna sinnen, varma hjärtan och förståelse där vi går.
För vänskap ger oss styrkan, gemenskapen ger oss allt,
men kärleken är störst av allt – även när livet känns kallt.

Handplockade funderingar etthundrasjuttio: Ett liv före datoriseringen.

 Även om mörkret är lika kompakt som ett svart slukhål utanför så finns allt ljus innanför min kära hustru älskar allt vad ljus heter nu vid denna här tiden på året så blir det mestadels mysbelysning ljusslingor med mera. Säga vad man vill om det här vädret så är det allt annat än bra, när det sen duggregnar gör knappast saken bättre sedan fryser allt på i morgon och simsalabim har vi glansisen som ett brev på posten. Denna här tiden på året har frakturmottagningarna arbetstoppar det skall gipsas det skall spjälkas och gud vet allt vad dom gör? Peppar peppar så har jag klarat mig ganska bra genom årens lopp förutom ett par bakslag som för längesedan är preskriberat men dom dyker upp ibland i flödet som en påminnelse.

Idag den 11 November uppmärksammar vi alla singlars dag även känd som singles day som har sitt ursprung i Kina där den lanserades som en motreaktion till alla hjärtans dag för att uppmärksamma och fira singellivet. Dagen har vuxit fram som en hyllning till självständighet och indiviuella val och har snabbt spridit sig internationellt inte minst genom omfattande e-handel och stora kampanjer. Bakom temadagen står blandannat Kinesiska studenter från Nanjing-universitetet som på 1990-talet ville skapa en dag där singlar kunde nätverka träffas och uppleva gemenskap. Min personliga singeltillvaro blev förhållandevis både kort och intensiv men det var på den tiden som knappt datorer fanns en svartvit tv vars bild rullade och skulle man ringa så fick man göra det från en telefonkiosk om man nu hade småmynt vill säga?

Denna dag 11 november 2022 avled Julian Keith Levene som var en brittisk gitarrist och låtskrivare han var först med i The Clash sedan i The Flowers of Romance där även Sid Vicious var med innan Sex Pistols tiden Levene spelade inte in något material med dessa grupper men han var med och skrev The Clash låten "What´s my name" efter att Sex Pistols upplöses bildade Levene och tidigare Sex Pistols medlemen Johnny Rotten Public Image Ldt.

Dikt från roten. Di.40: Skruvad kärlek och flyktiga möten.

Det finns en kärlek som går på tvären,

som trotsar förnuft och alla begär.
Den dyker upp när man minst anar,
i märkliga möten och oväntade banor.

Vi möts ibland i livets kulisser,
bland sneda leenden och dolda kulisser.
En blick blir till något, en stund blir till fler,
och plötsligt finns känslor man inte riktigt ser.

Det skruvade i kärleken har sin charm,
den kan vara iskall men samtidigt varm.
Den lovar ingenting, kräver inget svar,
men lämnar små avtryck från stunder vi har.

Tillfälliga band knyts i nattens sken,
ibland med en främling, ibland med en vän.
Vi delar en längtan, en hemlighet,
och skiljs åt igen utan löfte och vet.

Men kanske är livet just sådant ibland,
en samling av möten, en utsträckt hand.
För även det flyktiga kan lämna spår,
som lever i hjärtat långt efteråt.

Och när kärleken åter går sina egna vägar,
står jag kvar med frågor som ingen besvarar.
För vissa möten är aldrig menade att bestå,
men ändå de vackraste vi någonsin kan få.

Dikt från roten. Di.39: Skörhetens pris.

Jag har vandrat genom livets alla vägar,

ibland med solsken, ibland med tunga dagar.
Jag har tagit omvägar, sökt genvägar ibland,
och funnit nya svar i tidens öppna hand.

För livet är en gåva, så skör men ändå stor,
med drömmar som får växa där hoppet stilla bor.
Varje steg vi tar har något att lära,
varje möte lämnar spår hos dem vi håller kära.

Det finns inga kartor som visar vägen rätt,
inga enkla lösningar när livet känns för lätt.
Men genom mörka stunder, genom tvivel och besvär,
finns alltid något vackert i att ha någon kär.

För kärleken är kraften som trotsar tid och rum,
som gör det svåra möjligt när världen känns så stum.
Den bygger broar över avstånd, läker gamla sår,
och ger oss mod att möta ännu ett nytt år.

Så låt mig ta de vägar som mitt hjärta väljer ut,
med öppna sinnen, varma händer och en tro som aldrig tar slut.
För även om livets vägar ibland går åt olika håll,
är kärleken den starkaste kraften, vårt allra största mål.

Och när jag ser tillbaka på allt som livet gav,
på genvägar och omvägar, på stormar och på hav,
då vet jag vad som betyder mest, vad som består ändå:
att älska och bli älskad – och tillsammans vidare gå.

Handplockade funderingar etthundrasextionio: En balansakt mellan livets prövningar.

Klockan är bara strax över 15 denna fars dag och det börjar redan skymma på en dag som började med en 45 minuters lång hundpromenad sedan steppade man upp med en 2 timmars lång bordtenniskamp med bästa sonen där vi betade av 15 set till 21 poäng som blev till en böljande och intensiv tillställning som till slut gick till sonens favör sedan en välbehövlig dusch efter frugans rekommendationer och en minisuperb  lunch med pyttipanna och vändstekt ägg sedan kom min älskade dotter och gratulerade mig och allt blev så där bra som jag hade hoppats på. I morgon vaknar man upp till ännu en arbetsvecka där man betar av saker efter hand, var sak har sin tid sa alltid min kära mormor och det tror jag fortfarande benhårt på men ibland så kommer otippade saker emellan då får man lov att prioritera.

Denna dag den 8 November dog den legendariska revolvermannen John Henry "Doc" Holliday som dessutom var tandläkare och professionell gambler han dog inte utav kulor som man kan tro utan i sviterna efter tuberkulos på ett sanatorium och begravdes på Linwoods pionjärkyrkogård. Han liksom kompisen Wyatt Earp och dennes bröder Virgil och Morgan deltog i den klassiska revolverstriden vid O.K Corral efter denna incident inledde Wyatt Earp och Doc Holliday tillsammans en personlig vendetta mot de män som låg bakom angreppet de lyckade spåra upp samtliga och döda dessa män, en mängd skådespelare har gestaltat Doc Holliday genom årens lopp såsom Kirk Douglas, Val Kilmer och Dennis Quiad.

Även idag har människor fötts vissa dött gift sig barn har döpts folk har gråtit vissa skrattat sig fördärvade folk har gått på nitar gått på grund av en eller annan orsak blivit rika eller ruinerade blivit fulla både av sprit och glädje andra har blivit kristna eller tappat tron till och med fotfästet medans andra går på den balanserade vägen med krockkuddar för att minimera eventuella snedsteg, allt det här som har sagt är bitar av en livets tårta vissa tycker den är god andra tycker den smakar skit medans andra accepterar den som den är.

Dikt från roten. Di.38: Där ögonblicken aldrig försvann.

Jag minns de stunder som vinden tog med sig,

de där små ögonblicken som aldrig kom igen.
De lever kvar i själens gömda rum,
som viskningar från någon annan tid och plats.

Det finns tillfällen som lockar våra sinnen,
som öppnar dörrar till det okända vi vill nå.
Där hjärtat tvekar men ändå vågar,
där drömmar får vingar och livet börjar slå.

Men starkast av allt är banden mellan vänner,
de osynliga trådar som aldrig riktigt brister.
De håller när mörkret faller över vägen,
och värmer när tillvarons vindar blåser kallt.

Så låt oss fånga det som ännu återstår,
ta vara på stunderna innan de blir minnen.
För livet består av försvunna ögonblick,
lockande möjligheter och vänskap utan slut.

Och kanske är det just där lyckan bor,
i allt vi delar, i allt vi vågar och förstår.
I händer som möts, i skratt som dröjer kvar,
och i vänskapsband som tiden aldrig rår på.

Handplockade funderingar etthundrasextioåtta: Livet kan vara en illusion med oskrivna blad.

Vaknar upp till en synnerligen gråtrist dag i vår herres hage med tunga frostiga löv som ligger som en färgsprakande heltäckningsmatta med frysna vattenpussar på himlen kacklar flyttfåglarna som drar vidare innan det vita helvetet kommer medan vi arma krakar fortfarande blir kvar och brottar oss igenom vinterns alla olika vemödor, igår var mina barn hemma alltså dom som inte bor hemma och uppvaktade mig på fars dag idag kommer min hemmavarande dotter att uppvakta mig igår paket idag paket rena rama lilla julaftonen.

Idag uppmärksammar firar och hedrar vi alla pappor, det hela började med att man instiftades mors dag och bara ett par år efter instiftades fars dag, det var efter att Sonora Smart Dodd ville hedra sin pappa krigsveteranen Mr.William Smart som ensam fostrat henne och hennes fem syskon under deras uppväxt. I Sverige har vi firat fars dag sedan 1931 dagen firades till en början i juni men har senare flyttats till November för att inte krocka med mors dag som infaller i slutet av Maj.

Idag den 8 November 1847 föddes Bram Stoker i Clontarf norr om Dublin denna man blev mest känd för att ha skrivit skräckromanen Dracula men under sin livstid var han mera känd som teaterchef och manager för skådespelaren Henry Irving som på sin tid ansågs vara en av Storbrittaniens främsta teaterskådespelare och var en av inspirationskällorna till karaktären Greve Dracula, Henry Irving var för övrigt den första skådespelaren som adlades 1895.

Idag den 8 November 1978 dog den amerikanske målaren och illustratören Norman Percevel Rockwell verksam på The Saturday Evening post 1916-1963, hans folkliga sätt att avbilda  amerikanskt vardagsliv gjorde honom enormt populär och gav upphov till uttrycket "Norman Rockwell Family" under sin livstid producerade han mer än 4000 orginalverk han fick också uppdrag att illustrera mer än 40 böcker bland annat Tom Sawyer och Huckleberry Finn samt att måla porträtten av presidenterna Eisenhower, Kennedy, Johnson och Nixon han skapade också konstverk för annonser till Coca-Cola, Jell-O, General Motors, Scott Tissue och andra ledande företag även notblad, frimärken, spelkort och väggmålningarna "Yankee Doole Dandy" och "Good Bless The Hills" som färdigställdes 1936 för Nassau Inn i Princeton, New Jersey.

Handplockade funderingar etthundrasextiosju: Konsten att njuta av stunden.

Hustrun håller på för fullt att steka på ytterfilén till kvällens begivenheter samt att förbereda jätteräkorna som sagt ikväll kommer mina vuxna barn på besök för att förhandsfira fars dag som förövrigt är i morgon men då kommer min hemmavarande dotter fira mig på just på den dagen. Vädret har större delen av dagen varit helt bedårande vacker så både jycken Dino och jag njöt utav den i fulla drag. Den yngsta dottern har haft fullt manskap hemma över natten efter ett sent krogbesök men nu lämnade sällskapet platsen för vidare öden och äventyr.

En av mina absolut största husgudar är och var den kanadensiska sångaren poeten och låtskrivaren Leonard Cohen som dog just den här dagen 7 November hans skivor såldes i mer än 60 miljoner exemplar världen över han valdes in i Rock and Rock Hall of Fame 2008, tidningen Rolling Stones rankade honom nummer 103 på sin lista "200 Greatest Singers of All Time år 2023. Han inspirerade en rad musiker inte minst gothgruppen Sisters of Mercy som tog sitt namn efter en av Cohens kompositioner.

Klassikern Steve McQueen var en supertuff amerikansk skådespelare som dog även han den här dagen 7 November en man med en synnerligen tuff uppväxt som var kantad av trubbel och gängproblematik. Hans genombrott kom i TV-serien Wanted: Dead or Alive 1958 hans genombrott på filmduken kom i sju vågade livet 1960 han är mest känd som kommissarien Frank Bulliti i fimen Bullitt där han kör en Ford Mustang GT 390 i en våldsam biljakt i San Francisco han var även med i filmerna papillon och skyskrapan brinner samt Getaway-Rymmarna där han träffade sin blivande hustru Ali McGraw som han dock skilde sig ifrån 1978.

Dikt från roten. Di.37: Sommarens sista andetag.

Jag känner hur sommaren sakta somnar,

i kvällens sista gyllene ljus.
De ljumma vindarna har tystnat,
och daggen vilar över ängens hus.

Hösten kommer med kalla vindar,
med blöta löv och himlar grå.
Den viskar något om förgänglighet,
om allt vi måste lämna och förstå.

Jag ser hur träden släpper sina färger,
hur naturen söker vila och ro.
I varje fallande löv finns minnen,
om allt som en gång fick mig att tro.

Snart kommer vintern med sin långa vandring,
med frostiga nätter och dagar av snö.
En tid då världen håller andan,
och drömmarna får vila i vinterfrö.

Men någonstans bakom mörkrets timmar,
finns löftet om en annan tid.
Där ljuset sakta återvänder,
och våren föds ur vinterns frid.

Så låt mig möta årstidernas växling,
med öppet hjärta och stilla sinn.
För även när sommaren tar sitt sista andetag,
bär jag en längtan efter våren inom mig.

Och kanske är det just så livet fungerar,
att varje slut har något nytt att ge.
Att efter den längsta vägen genom vintern,
finns alltid en vår som väntar på att ske.

Handplockade funderingar etthundrasextiosex: Ur askan i elden.

Fick ge mig ut i ottan för den första hundpromenaden och pulsa runt i dom frostiga lövhögarna i ett öde och tyst landskap där träden står kalla och kala och har tappat det mesta av löven, men en och annan kortbyxklädda hurtbulle med rödmosade kinder springer ändå förbi mig i hopp om måhända ett annat och bättre liv? Den dagen som jag själv sätter på mig kortbrallor i nästan minusgrader i ett frostnupet landskap är lika osannolikt som om ryssarna helt plötsligt slutar kriga bäst att tillägga att större under har skett och sker hela tiden.

Denna dag 7 November väljs Franklin D. Roosevelt för fjärde gången till USA:s president den 32:e i ordningen han är den enda som har suttit fler än två mandatperioder sammanlagt 12 år 1933-45 och var en dominat ledare för demokraterna. Han påverkade också skapandet av FN och Bretton Woodssystemet som var ett fastkurssystem där växlingskurser för länders valutor gentemot den amerikanska dollarn fastslogs och mellan 1945-71 reglerade det växelkurserna för medlemsländerna i internationella valutafonden (IMF). Franklin rankas stadigvarande som en av de tre bästa presidenterna genom tiderna. Samtidigt som dagens skandalpresident Trump garanterat rankas som den sämsta i historien enligt mig hans två mandatperioder måste väl ändå ses som ett kolosalt fiasko i USA:s historia där landet har sjunkit som en gråsten i popularitet.

Dessutom uppmärksammar vi även kladdkakans dag som är en av dom mindre kända högtiderna men har genom åren vuxit sig starkare i popularitet. Syftet var att uppmärksamma kladdkakans särställning bland svenska bakverk samt inspirera till hembakning, kladdkakan dök upp i svenska receptsamlingar under 1970-talet men har sina rötter i svenska hushålls experimentlust och 1900-talets popularisering av kakaobaserade bakverk och kan göras i oändliga variationer där fantasin och kreativiteten inte sätter några gränser. Denna chokladbaserade läckerhet tänker vi i familjen bjuda på som efterrätt när alla mina barn kommer hem idag för att fira fars dag.

Handplockade funderingar etthundrasextiofem: En mellanlandning bland jämmerdalarna.

Vädret fortsätter att vara minusgrader på natt och morgon för att sedan växla om till ett strålande höstväder hustrun har förbjudit mig att cykla så istället samåker vi vilket funkar klockrent då hustrun gillar tidiga jobbstarter vilket jag också gör i dag hade dottern bilen till plugget och hade vänligheten att hämta upp mig efter mitt jobb, herregud var stor hon har blivit med körkort och allt det var ju inte längesedan sedan hon tog sina första stapplande steg. Livet är under ständig förändring vissa föds vissa dör vissa lever det glada livet medans andra får suga på ramarna för att hålla sig flytande både ekonomiskt och samtidigt bibehålla en värdig livstil.

Den 6 November 1860 valdes Abraham Lincoln till USA:s 16:e president han blev den första republikanska presidenten och ledde nordsidan under amerikanska inbördeskriget innan han mördades av en politiskt motståndare i samband med ett teaterbesök i huvudstaden. Mannen som mördare Lincoln var John Wilkes Booth som klockan 22.13 smög sig in i presidentens loge och sköt en kula mot presidentens bakhuvud presidenten fördes till ett närliggande sjukhus (Petersens house) där han avled efter 9 timmars medvetlöshet. Han är även känd för emancipationsproklamationen 1863 vilket frigjorde slavarna i de delar av södern som inte kontrollerades av den federala armén.

Skall även tillägga att den svenska kungen Gustav ll Adolf stupade i slaget vid Lützen denna dag 6 November under 30-åriga kriget slaget slutande med en Pyrrhusseger för svenskarna omkring 10.000 soldater stupade på slagfältet inklusive den kejserlige generalen Gottfried zu Pappenheim. Hertig Bernhard av Sachsen-Weimar som hade övertagit ledningen under slaget förblev befälhavare för de svensk-protestantiska trupperna. På tal om annat så blir det tacos för familjen och dotterns kompis som är fjärran från 30-åriga krig och andra jämmerdalar, sedan kan jag personligen tycka att tacos inte är någon höjdare men man får så snällt böja sig majoriteten och bita i det sura äpplet och krypa till korset.

Dikt från roten. Di.36: När vänskapen prövas.

Jag har burit vänskap genom många år,

genom skrattande dagar och tystnadens spår.
Jag har gett av mitt hjärta, ibland utan svar,
och trott på de löften som tiden lämnat kvar.

Men sveket kan komma från oväntat håll,
där tilliten spricker och orden blir noll.
Det gör ont när en människa man håller så kär
plötsligt blir någon som inte längre finns där.

Ändå brinner en glöd någonstans inom mig,
en innerlig passion som vägrar ge sig av.
För jag tror på de möten som berör på djupet,
på kärlekens kraft och det äkta i livet.

Jag vill hellre känna än gömma min själ,
hellre våga för mycket än aldrig må väl.
För vänskap är värme när världen känns kall,
en hand som finns kvar när allting går omkull.

Och när mörkret faller och saknaden gror,
får trösten bli orden där hoppet ännu bor.
Jag förlåter kanske, men glömmer inte allt,
för även ett brustet hjärta kan slå varmt.

Så går jag vidare med ömhet och mod,
med erfarenhetens tyngd och en innerlig glöd.
För trots alla svek vill jag fortfarande tro:
att vänskap, passion och tröst kan ge själen ro.

Dikt från roten. Di.35: Jag och skogens lunga.

Jag söker mig ut där skogen andas,

där vinden viskar hemligheter till mitt hår.
Där gamla träd bär minnen från en annan tid
och varje stig berättar något jag ännu inte förstår.

Jag låter naturens stillhet hela mina tankar,
finner tröst i regnets varsamma musik.
Bland mossor, stenar och förtrollade vatten
blir tillvaron plötsligt både enkel och mystik.

Ibland tror jag mig skymta något bortom verkligheten,
en mytisk värld där drömmar aldrig dör.
Där kärleken lyser starkare än solen
och hjärtat vågar säga allt det annars inte törs.

Men livet bjuder också på missförstådda situationer,
på ord som landar fel och blickar utan svar.
Jag har lärt mig att tystnad kan bära många sanningar
och att det inte alltid är den som älskar mest som blir förstådd och har.

Ändå vill jag tro på det bländande vackra,
på kärlek som får även mörka dagar att bli ljus.
På möten som känns som om ödet varit med oss
och på själar som finner varandra utan karta eller hus.

Så jag fortsätter vandra genom livet med öppna sinnen,
med naturens läkande kraft som följeslagare och vän.
För kanske är det just där, mellan det verkliga och det mytiska,
som jag hittar hem till mig själv igen.

Handplockade funderingar etthundrasextiofyra: En öde tvåsamhet.

Idag ligger man verkligen lågt till och med lägre än ett sjunkande lågvattenmärke för en stund sedan åt vi delar av gårdagens matrester blandannat Janssons Frestelsen som faktiskt blir godare dagen efter då den får gosa till sig samt en vörtliknande smörgås med helgskina och mycket senap dock ej den skånska grovkorniga som jag föredrar, före det var jycken Dino och jag ute på vår andra promenad i ett fortfarande relativt öde landskap dom ända förutom oss som var ute var ett par hurtbullar i övre medelålderna med självlysande pannband och en chic outfit. För egen del har jag slutat springa för längesedan numera tillgodoser jag min pockande motionsiver med täta intensiva promenader med eller utan hund samt långa cykelturer det får räcka för mig jag tränar inte för något stort mästerskap dessutom har jag inget mera kvar att bevisa.

Mina intressen nu för tiden ligger på helt andra plan än förr om åren då var aktiv sport en stor del av min vardag idag aktiverar jag fortfarande en hel del sport men såklart på en helt annan nivå favoritsporten numera är intensiva bordtennismatcher med sonen som verkligen får kämpa sig svettig för varje vunnen poäng både sonen och jag hatar att förlora därför är alltid vårt motto: Det viktigaste är inte att deltaga utan att vinna, det säger allt om vår gemensamma inställning till kamper i allmänhet och segrar i synnerhet. Men med ålderns rätt har jag blivit tvungen att acceptera ett nederlag lite då och då surt sa räven rönnbären.

Idag 1 November 1755 klockan 09.30 på förmiddagen inträffade en förödande jordbävningskatastrof i Lissabon Portugals huvudstad som varade i 6 minuter epicentrum har beräknats ha legat 200 km sydväst om Kap Sankt Vincent och man tror att jordbävningen hade 9 på Richterskalan men jordbävningen försvagades genom sin enorma omfattning, en halvtimma efter skalvet kom en flera meter hög Tsunami som dessutom drabbade norra Europa samt orsakade stora skador längs England och Irlands kust även i Marocko omkom människor i följd av skalvet och Tsunamin, totalt omkom tror man mellan 40-100.000 människor varav de flesta 30-90.000 i Lissabon regionen.

Dikt från roten. Di.34: November mörker.

November kommer med tunga steg,

med gråa dagar utan färg och vägar utan mål.
Jag vandrar genom mörkrets stilla landskap,
där blöta löv klibbar fast vid mina skor
och vinden viskar sådant jag nästan glömt.

Det finns något sällsamt med november,
med möten som uppstår utan förvarning,
med blickar som dröjer sig kvar
och människor som för en liten stund
gör den kyliga tillvaron lite varmare.

Jag bär på tankar om det som varit,
om ord som aldrig riktigt blev sagda,

om närhet som kom och gick
och om längtan efter någon
som förstår tystnaden bakom mina leenden.

Men mitt i mörkret finns ändå ett hopp.
En envis längtan efter ljuset,
efter morgnar som doftar av nytt liv,
efter solstrålar mot ett öppet ansikte
och dagar där hjärtat får vila.

För jag tänker inte låta november
bestämma hur mycket livet ska betyda.
Jag tänker fortsätta möta människor,
samla på de där märkliga ögonblicken
och hålla fast vid allt som fortfarande känns.

Och när mörkret faller ännu en gång
ska jag påminna mig om en enkel sak:
Bakom varje lång och regnig november
finns ett ljus som väntar på sin tur.

Handplockade funderingar etthundrasextiotre: Dags att omfamna mörkret.

Allahelgonhelgen går mot sitt slut folket ligger och trycker i sängen eller inte det kan jag inte svara på men jycken Dino och jag var ute på en långpromenad i ett öde regnigt och tyst landskap känslan var lite som day after tomorrow. Gårdagens små halloween firare fick sina beskärda delar av bus eller godis tror nog att dom flesta valde godis då deras orangea plasthinkar var knökfyllda av onyttigheter, apropå onyttigheter så är jag sjukt svag för både sötsaker ohälsosamma drycker i alla former men det är ingenting som jag lider av tvärtom.

Idag uppmärksammar vi alla själars dag som uppstod för att hedra och minnas de avlidna med särskilt fokus på själar i skärselden enligt katolsk tradition. Dagen introducerades av abboten Odilo av Cluny på 900-talet och spreds snabbt över Europa efter reformationen fick dagen mindre betydelse men lever kvar i svenskt kulturliv ofta förknippad med att tända ljus på gravar för att hedra anhöriga. Firandet visar hur kristna traditioner har blandats med folkliga seder och modern minneskultur. Numera åker vi inte och trängs vid gravarna utan vi låter istället kyrkan tända ett ljus digitalt det funkar lika bra det viktigaste i sammanhanget är att kommer ihåg sina nära och kära.

Nu går vi in i november månad som även anses vara den mörkaste tråkigaste månaden av dom alla i stort sätt så väntar man bara på att den första snön skall komma nu finns det liksom ingen återvändo nu lämnar snart hösten över stafettpinnen till vintern som behåller den fram tills våren. Naturens förbereder sig och lägger sig i träda flyttfåglarna har redan lämnat oss dom djurena som är kvar går in i nästa nivå allt handlar om överlevnad fram till vårens första varma solstrålar, personligen går även jag in i en mental träda och mobiliserar om energi till sparlåga och bara nyttjar den till konceptet jobba äta sova vilket är nog så jobbigt.

Dikt från roten. Di.33: Bortom längtans vägar.

Jag bär på en längtan som aldrig riktigt somnar,

en stilla väntan någonstans inom mig.
Ibland känns den som en viskning från det förflutna,
ibland som en dröm om något som ännu väntar på mig.

Jag saknar de där små stunderna,
ett leende, en blick, en hand att hålla i.
De enkla orden som betydde så mycket,
och närheten som gjorde världen lite varmare.

Det finns ett vemod i att längta,
i att veta att tiden aldrig står still.
Att vissa människor lämnar spår i hjärtat
som inga avstånd eller år kan sudda ut.

Men jag vill ändå tro på ömheten,
på kärleken som finns i det lilla och nära.
På modet att våga sakna, att våga vänta,
och att fortfarande ha något vackert att bära.

För innerst inne är jag nog sådan,
en människa med hjärtat lite på glänt.
Jag längtar, jag väntar, jag saknar och hoppas,
och mitt i allt finns en ömhet som aldrig har vänt.

Dikt från roten. Di.32: Bland snålblåstens lycka.

Jag har lärt mig att livet inte alltid handlar om de stora orden,

om segrar, framgångar eller drömmar som aldrig tycks ta slut.
Jag finner det viktiga i de små ögonblicken,
i människors närhet och i allt det som känns på riktigt.

Jag bär mina erfarenheter som osynliga märken,
ibland som styrka, ibland som en påminnelse om min sårbarhet.
Jag vet att relationer inte alltid är enkla,
att även de närmaste kan gå vilse i sina egna tankar.
Men jag tror fortfarande på ärligheten,
på att våga stanna kvar när det blåser
och att våga sträcka ut en hand när orden inte räcker till.

Jag söker inte den perfekta kärleken,
jag söker den som finns kvar när vardagen tar vid.
Den som ryms i en kopp,
i en blick över köksbordet,
i ett förlåt som verkligen betyder något.
I ett skratt mitt i bekymren
och i en hand som söker min utan någon särskild anledning.

Jag vill kunna säga vad jag känner
utan att behöva väga varje ord på guldvåg.
Jag vill kunna vara stark utan att dölja min svaghet,
och nära utan att förlora mig själv.
För mig är kärlekens språk inte alltid poetiskt,
ibland är det bara orden:
Jag finns här, jag lyssnar, jag bryr mig.

Handplockade funderingar etthundrasextiotvå: En dag då magin härskar.

Vädret fortsätter att visa sig från sin allra bästa sida med snudd på klarblå himmel och en typ 7-8 plusgrader men luften är kall och klar kort sagt en underbar höstdag i väntan på annat. Har precis kommit hem från en relativt lång promenad med jycken Dino som älskar det här vädret men ratar både blöta och slask men accepterar snö som ligger kvar vem gör nu inte det? I dag sammanfaller alla helgons dag med Halloween denna amerikaniserade tillställning som svenskarna har anammat, för egen del tycker jag det är perfekt att titta på en skräckfilmsklassiker med likasinnande för det skulle inte gå med hustrun som ibland blir rädd för sin egna skugga.

Som sagt idag är det Halloween som är en relativt ny företeelse i Sverige det var inte förens i början av 90-talet som den fick en ett uppswing det var då som olika företag började marknadsföra spektaklet med produkter där ungarna springer spökklädda omkring och frågar grannarna om bus eller godis. Halloween i Sverige omsätter omkring 1 miljard kronor denna helg, personligen är det ingen speciell helg för mig med det är en helg då vi i familjen unnar oss god mat olika snacks naturligtvis smågodis och intar lagoma mänder alkoholhaltiga drycker således en salongsberusande dag i skräckens tecken.

Det är också magins dag med inriktning på svenska magiker och illusionister med anor från antikens egyptiska trollkarlar, men magi kan också var så mycket annat som att promenera i detta höstlika magiska väder att äta magisk mat som skall serveras ikväll efter mörkrets inbrott det kommer att dukas fram rätter som janssons frestelse inlagda sillar handrullade köttbullar och mycket mera det kallar jag magi på hög nivå.

Dikt från roten. Di.31: Kärleken och livet.

Det finns något vackert i att vandra genom livet tillsammans,

att mötas utan masker och utan krav på att vara någon annan.
Att dela både skratt och sorger,
att finnas där när världen blåser kallt
och ändå kunna skratta åt livets alla märkligheter.

Kamratskap är mer än ord och vänliga gester,
det är händer som aldrig riktigt släpper taget,
blickar som förstår utan att fråga
och människor som stannar kvar
även när vägen inte längre är självklar.

Och kärleken – den där villkorslösa kraften –
som inte räknar tjänster eller väger varje steg.
Den får växa fritt, utan ägande och gränser,
med plats för både drömmar, olikheter och misstag.
För ibland är det just i det ofullkomliga
som livet visar sin allra vackraste sida.

Jag vill fortfarande känna, upptäcka och förundras,
fånga ögonblicken innan de försvinner,
säga ja till det oväntade
och våga följa lusten när hjärtat pekar ut riktningen.

För livet är ingen generalrepetition,
ingen väntan på att allting ska bli perfekt.
Det är här och nu, i mötena, i närheten,
i de små äventyren och de stora känslorna.

Handplockade funderingar etthundrasextioett: Den som lever får se.

Denna alla helgons dag slash Halloween går i minusgradernas tecken när jag var ute med hunden runt 7.30 i morse så var det någon enstaka minusgrad vattenpussarna var isbelagda och frosten täckte allt i sin väg även bilarna var klädda i glittrig frostkostym så fint så fint men ack det är nu det börjar, ger man Kung Bore lillfingret så tar han snart hela handen och i värsta fall pumpar oss fulla av snömassor. När man var ung som i mitt fall var sjukt länge sedan då tyckte man snö i alla former var hur kul som helst man byggde snögrottor i smällkall kyla tills både fingrar och läppar var blåfrusna på den tiden hade man bara stickade lovikkavantar som blev djupfrustna efter ett ögonblick, belöningen var dock varm choklad och prickig korvmackor då mådde man som en prinskorv med rätt att njuta.

Idag är det dessutom grannens dag som instiftades för att lyfta fram goda grannrelationer och motverka negativa stereotyper kring grannskap allt det där låter hur bra som helst men i vårt fall är det knappast så utan vi omges av knepiga lustiga och otrevliga personer som knappt hälsar eller ens svarar på tilltal, i det här fallet är det bara en ren och skär otur att hamna i denna sociala rävsax förövrigt har vi haft på alla andra ställen en underbra trygg grannrelation vilket såklart har skapat en kollektiv trygghet det är ju så det skall vara i den bästa av världar.

Vi uppmärksammar även världsdagen för städer som instiftades av FN:s generalförsamling för att uppmärksamma de utmaningar och möjligheter som ökad urbanisering innebär. Dagen syftar till att främja hållbar stdsutveckling vilket är en viktig fråga globalt men även särskilt aktuell i Sverige där en stor andel av befolkningen bor i städer. Allt sedan industrialiseringen började i Sverige under 1800-talet så har befolkningen flyttat från landsbygden som avfolkades och in till städerna där jobben finns, egentligen så har ingenting förändrats sedan 1800-talet folk flyttar fortfarande in till städerna där förhoppningsvis jobben finns för ute på bonnlandet finns det knappast jobb och alla vill inte jobba med jordbruk och förresten finns det knappast några bönder kvar och dom som finns lever på lösa boliner och en ständig kamp för överlevnad.

Handplockade funderingar etthundrasextio: Ro ro till fiskeskär.

Denna 30 oktober har man fått förmånen att sluta tidigare vilket är skönt så här före alla helgons dag då åkte man hem och trodde att man skulle få vila sig men så var inte fallet, istället grabba man tag i dammsugaren så det vissla om det sedan våttorka alla golv frugan å andra sidan hade förberett all mat inför morgondagen såsom jansson frestelse karlssons frestelse som bara är skina olika sorters sillar handrullade köttbullar, lite senare ikväll som traditionen bjuder på skall vi grilljera skinkan och ta några bärs till och bara känna oss nedskjunkna i soffan och endast njuta av stunden här och nu.

Idag uppmärksammar man Dennis Ritchie dagen för att hedra den samma denna man var medskapare av programmeringsspråket C och operativsystemet Unix, vilka tillsammans lagt grunden för dagens mjukvara och internet. Bakgrunden till dagen är att uppmärksamma hans avgörande insats för teknik och global digitalisering. Min första bekantskap med dator överhuvudtaget var i början av 90-talet då datorer fortfarande inte var färdigutvecklade med tjutande K-56 modem och andra stenålders verktyg, idag fortsätter utvecklingen i en rasande fart i framtiden är nog dagens teknik föråldrad tyvärr även en annan också.

Idag uppmärksammar vi även min hustrus favoriträtt lutfisken denna gamla svenska traditionsrätt med anor från medeltiden en rätt som enligt mig är totalt oätlig men min saliga hustru kan inte tänka sig något godare men jag gläds såklart med henne. Det finns rätter enligt mig som man antingen hatar eller älskar dom rätterna jag hatar är blandannat lutfisk men även surströmming blodpudding surkål inälvsmat hackkorv pölsa fiskpudding fiskbullar och aladåb.

Dikt från roten. Di.30: Mellan tvivel och ljus.

I tankarnas djupa, förunderliga hav,

där frågorna växer och svaren är svaga,
går själen på stigar som ingen har dragit,
med hopp om att finna det livet har sagt.

Vi söker bevis i det osynliga,
i ord som har sagts och i blickar som dröjt,
i minnen som viskar om sanningens närhet,
och drömmar som lyfter det hjärtat har böjt.

Men mitt i allt sökande, bland tvivel och svar,
finns stunder då livet blir enkelt och klart.
Ett skratt över kaffet, en solstråle varm,
en vänlig gest eller en hand i ens arm.

För kanske är sanningen inte alltid
en gåta som kräver ett slutgiltigt svar.
Kanske finns bevisen i stunder vi delar,
i kärlek som växer och glädjen vi har.

Så låt tankarna vandra, låt frågorna leva,
men glöm inte skratta när dagen är fin.
För livet är större än allt vi kan mäta,
och lätthet kan lysa där tvivlen tar vid.

Och när kvällen sänker sitt lugn över världen,
får själen slå följe med stillhetens ro.
Vi behöver ej veta vart vägen ska leda,
ibland räcker det gott att våga och tro.

Handplockade funderingar etthundrafemtionio: Endast Boelo kan ställa till det.

Stormen Boelo kommer att dra in över min region någongång under dagen men för tillfälligt märkar man bara av några försynta vindpussar som smekande vispar om dom färgsprakande löven på marken men enligt prognosen tilltar Boelo och blir som värst under kvällen och natten mot måndagen. Partyfolket ligger för ankare idag och struntar fullkomligt i Boelo och allt vad stormar heter deras enda fokus för dagen ligger på ett helt annat plan typ som att försöka komma upp ur sängen före kvällsmaten lättare sagt än gjort? Kom ihåg själv mina baksmällor åtmindstone dom lindrigaste dom andra är som universums alla svarta slukhål, för säkerhets skull brukade jag fråga någon i min omgivning om jag hade roligt? Oftast hade jag det är det bäst att tillägga.

Idag firar man världspastadagen som instiftades för att uppmärksamma pastans roll i matkulturer världen över och sprida kunskap om pastans näringsmässiga och kulturella betydelse. Syftet är bland annat är att visa hur pastan förenar människor oavsett ursprung och har blivit en global symbol för enkel och god mat. Denna italienska matprodukt som har blivit snudd på en svensk nationalrätt det bästa med pasta är att det finns hur många varianter som helst att tillaga den på, personligen har alltid pastan varit för mig en okej nödlösning speciellt då man var ungkarl eftersom den var billig då blev det pasta ett par gånger i veckan. Kontantan blev att det som inte dödar mig härdar mig.

Mitt onda ben som började värka i torsdag har blivit allt bättre men jag väljer ändå att vila mig idag eftersom jag skall försöka jobba i morgon efter ett läkarbesök i fredags bekräftades det att det inte var något allvarligt vilket såklart är en lättnad nu kan det liksom bara bli bättre. Kanske är känningarna en produkt av min ringa ålder eller bara en åkomma som bara dyker upp utan någon som helst förvarning vilket det var i det här fallet, hur som helst är man på banan igen från och med i morgon om nu inte något dramatiskt skulle inträffa? Det finns ju dom som också har blivit träffad av mångrus på tal om annat?

Dikt från roten. Di.29: Där händer möter hjärtat.

Vi bygger våra dagar med händer som arbetar,

med drömmar som bär oss genom regn och genom sol.
Vi bär på våra bördor, vi reser oss och strävar,
och finner små mirakel i en värld så stor.

För livet är ett arbete, en resa utan karta,
där varje steg vi vandrar lämnar spår i tidens sand.
Och mitt i allt det enkla, mitt i vardagens alla måsten,
finns något som är större än vi någonsin förstår ibland.

Det finns en kärlek som inte räknar timmar,
som står kvar när åren går och krafterna tar slut.
En kärlek som i tystnad låter hjärtat vila,
och ser det vackra i det slitna, i det enkla, i det brutna.

Vi älskar genom handling, genom ord och genom närhet,
genom kaffet som blir varmt och handen som finns kvar.
Genom alla dessa stunder som vi sällan kallar under,
men som blir till själva livet, till det finaste vi har.

Så låt oss arbeta hårt, men aldrig glömma varför,
låta drömmarna få leva och ge själen lite ro.
För ingen framgång väger tyngre än en människa att älska,
ingen rikedom är större än att någon vill en tro.

Och när vår tid har vandrat genom vintrar, vårar, somrar,
när våra steg blir långsammare och åren lagt sig till ro,
ska kärleken stå kvar som en eld i kvällens mörker,
en tidlös liten låga där två hjärtan finner ro.

För livet är att kämpa, att förlora och att vinna,
att våga älska helhjärtat, fast framtiden är oviss och lång.
Och det största vi kan lämna efter våra dagar
är kärlek som består — och ett liv som blev vår sång.

Dikt från roten. Di.28: Mellan blåsväder och magi.

 Ibland blåser livet åt fel håll,

och hjärtat tappar sin kompass och koll.
Man vandrar genom dagar av tvivel och regn,
med tankar som söker ett eget tecken.

Men mitt i stormen, när allt känns grått,
kan magiska stunder få mörkret att gå.
Ett skratt, en blick eller en hand som når fram,
kan tända en låga där kylan var fram.

Vi bär på förbilder, drömmar och tro,
på vilse föreställningar som stjäl vår ro.
Vi jagar ibland det vi tror att vi bör,
och glömmer att lyssna till hjärtat som hör.

För livet är sällan en rak liten stig,
det formar och prövar, förändrar vår blick.
Och även när vägen känns vilsen och lång,
kan själen hitta hem i en enkel sång.

Så låt dina blåsväder föra dig fram,
låt magin få slå rot där du en gång stod ensam.
För bakom varje moln, hur mörkt det än är,
finns stunder av ljus som visar vem du är.

Handplockade funderingar etthundrafemtioåtta: På den vägen är det.

Denna lördag går i återhämtningstecken åtmindstone för min del då jag har någon jobbig skavank i mitt ben som inte ger med sig därför tar min kära hustru samtliga hundpromenader idag och eventuellt i morgon också om nu inte ett litet mirakel inträffar innan dess? Dottern rumlade in efter klockan 3 i natt efter ett krogbesök med ett gäng översovande gäster och dom sover fortfarande tungt, minns själv hur det var i den åldern man rumlade hem med både den ena och den andra och man lekte verkligen rommen av sig innan vuxenlivet började med all dess inrutighet. Livet bestod då av sex drugs and rock´n´roll samt sporadisk kärlek i blod svett och tårar numera dansar man efter chefens pipa.

Imorgon väntas det komma in en grym storm vid namn Boelo som växer sig stark över Atlanten med kraftigt regn och stormvindar som kommer att klassas som farligt läge det är nu på hösten som sådana har väderlägen kan inträffa och kan i värsta fall ställa till problem, personligen kommer jag att trycka ned mig i soffan och äta kräftor och ostpaj snaska snacks och gotta mig i allmänhet till eftermiddagens SHL match och kanske tycka synd om mig själv en smula. Det är bättre att vila sig i form än att sätta onödig press på kroppens mekanismer.

Idag uppmärksammar vi blandannat snusets dag en tobaksprodukt med djupa rötter i svenskt kultur och historia för min egen del var det min morfar som fick mig att börja snusa inte personligen utan jag tycke att jag borde testa produkten vilket jag också gjorde någon gång i början av 70-talet det hela slutade med att jag gillade produkten som jag har fortsatt med som med allt annat går jag under måttlighet med allt jag gör utom när jag skryter då tar jag i lite extra.

Dikt från roten. Di.27: En stund av stunder.

Du kom som våren efter vinterns slut,

som en melodi jag aldrig ville sjunga ut. Med blicken som fick hela världen att brinna, lät du mitt hjärta sig självt återfinna.

En kärlek så stark att tiden stod still, som om alla stjärnor föll dit vi ville. I dina armar blev stormarna tysta, och varje beröring fick drömmarna att lyfta.

Vi dansade nära i skymningens ljus, med rosor på bordet och kärlekens rus. I rosenröda stunder, när himlen var vår, kändes det som om evigheten bestod av ett år.

Du vände mitt liv, du förändrade allt, gjorde det varma av sådant som var kallt. Och om världen en dag skulle blekna och gå, finns dina kyssar kvar i hjärtats vrå.

För kärlek är mer än de ord som vi sagt, den omvälvande känslan, den innersta kraft. Och bland livets alla skiftande stunder, är du mitt hjärtas vackraste under.