Du kom som våren efter vinterns slut,
som en melodi jag aldrig ville sjunga ut. Med blicken som fick hela världen att brinna, lät du mitt hjärta sig självt återfinna.
En kärlek så stark att tiden stod still, som om alla stjärnor föll dit vi ville. I dina armar blev stormarna tysta, och varje beröring fick drömmarna att lyfta.
Vi dansade nära i skymningens ljus, med rosor på bordet och kärlekens rus. I rosenröda stunder, när himlen var vår, kändes det som om evigheten bestod av ett år.
Du vände mitt liv, du förändrade allt, gjorde det varma av sådant som var kallt. Och om världen en dag skulle blekna och gå, finns dina kyssar kvar i hjärtats vrå.
För kärlek är mer än de ord som vi sagt, den omvälvande känslan, den innersta kraft. Och bland livets alla skiftande stunder, är du mitt hjärtas vackraste under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar