Natten brinner mellan oss,
två hjärtan slår mot samma avgrund. Din hud är eld, min själ en storm, och varje kyss ett löfte utan skydd.
Vi älskar som om morgondagen redan krossat sina glas. Röda rosenblad faller över golvet, medan våra sinnen bultar i en hetta som vägrar dö.
Och när gryningen kommer ligger kärleken kvar, blödande, vacker och alldeles förbannat levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar