Hösten knackar på igen,med kalla händer och mörker i blicken.
Livet gör en kullerbytta,och man landar inte alltid där man tänkt sig. Tiden rusar, kaffet kallnar, dagarna blir till år utan att fråga.
Och mitt i allt det där
försöker man bara hålla sig upprätt.
Men kanske är det just så livet är, lite trasigt, lite vackert, och alldeles för kort för att inte känna efter när ljuset fortfarande finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar