Tomas Rolfhzon Ekman

Etiketter

Visar inlägg med etikett Rolfhzons bazooka dikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rolfhzons bazooka dikter. Visa alla inlägg

16 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Kalle bygger sandslott. Part. Two (Kaos på en liten plätt)

Kalle bygger sandslott

lisa fortsätter med bollen

sommaren är härlig

håller ni med om det?

pappa, han slänger sig i plurret

 likt en stympad krokodil

mamma, hon smörjer in sig med gårdagens fil

på sin stackars rygg

som mer liknar, ett inferno utav krig

faster Agdas, sura min med ett rödsvullet flin

som får kräftorna i dyn, att längta hem

sommaren är härlig

håller ni med om det

lilla Maggan, hon tar sig för axlarna

vars porslins sköra hud, har ramlat av

mamma, ska vi inte snart ge oss utav?

mamma, som luktar asgam 

av gårdagens insmorda fil

tittar upp

med sitt rödmosade flin, och säger stönande

sommaren är härlig

håller ni med om det?



Rolfhzons bazooka dikter: Kalle bygger sandslott. Part. One ( Hur svårt kan det vara?)

Kalle bygger sandslott

Lisa kickar boll

Anders kastar mackor, på vattnets vilda våg

lilla Maggan

hon kastar vatten, på faster Agdas skållade lår

som av solens härjningar, blivit till ett vidöppet sår

vars vrålande

slår allt inom den, moderna operakonsten

sommaren är härlig

håller ni med om det?

pappa, han köper ett jättelass

av härlig vaniljglass

mamma, rensar bort allt blåbärsris

blåbär och glass, skall ni få inom sinom tid

kalle äter upp

lisa säger stopp

Anders håller sig för magen, han säger krystat

snart kommer, allting upp.



13 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Ett vacklande vrak. Part. One (bottenskrapets föda)

Jag, ett vrak. 

en mänsklig härdsmälta, med krav

ett stycke skenande, reaktor på glid

som på havets botten

kippar luft tillsammans, med plattfiskarna

spolierad och splittrad

vad vet jag?

sönderslaget, ett vrak

en föredetting 

med ett flödande ideal

som på havets botten 

brottandes med dom andra, hjälplösa slamkryparna

spritsad och kluven 

vad vet jag? 

ett seglande spökskepp, utan destination

i motande vind, utan hemma hamn

utan vare sig, sympati eller värdighet.



11 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Idag är jag på G?

Idag är jag stark?

känner mig sån?

är på G?

där jag sitter, i någons park

på en soffa, av murket trä

på en bädd, av intorkat flugskit

som ligger i lä, för nordanvinden

det blåser snålt, bakom din spruckna rygg

den mentala blåisen, packar på

smuttar på en stor stark

inte ens du, kan bryta ner mig?

trots miljoners av försök

för du ser mig sitta där

 skratta i min ensamhet

mot ett folktomt hav

med min halvfulla flaska

smuttar på en stor stark

dom säger, att jag är en parasit

en jävla skit

för att jag äter deras ris

knaprar på dess bröd

de säger att jag, är helt körd i botten.

Pantad och fågelfri

alla mina vänner, dom som lever

går i terapi.

eller ligger på kyrkogården

Idag är jag stark?

känner mig sån?

i morgon, kanske jag sitter där igen?

i  samma park, på en soffa av murket trä

på samma intorkat flugskit

med slitna skor, med ett stort begär

dom säger, att jag är en parasit

en jävla skit

för att jag bor i en transit

de tror att, jag är här på visit? 

utan jobb

utan tro med en mörknande framtid

utan bostad

utan pengar 

fast med angenäma bekymmer

i tron på att jag är stark?

hamnar jag säkert, där igen 

I någons park, på en soffa av murket trä

med samma jävla flugskit

med min halvfulla flaska

smuttar på en stor stark.



09 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Inuti en utdöd dinosaurieval.

Simmar omkring 

inuti en sal, en sakral sak

i ett tomt skal, utav en utdöd dinosaurieval

jag hade inget val?

ingen möjlighet

ingenting

ingen chans, att ta mig ut därifrån

jag hade förlorat

ett säkert vad, om livet 

med döden

som äter, sådana som jag till frukost

kredit som insats, med pledit som facit

simmar jag omkring

i cirklar inuti, dess ruttnande käftar

dess stinkande gap

dess frätande andedräkt

 tills min egna själ,  har släppt sitt grepp

jag har druckit

samma vatten, som dinosaurierna gjorde.



Rolfhzons bazooka dikter: Stockholms ödessymfoni.

Sitter på en, sylta i Stockholm

hänger med dom, redan hängda

ser folket bli till, suddiga figurer

bli till luddiga filurer

genom dimmiga krökta fönster

räknar jag, lyckliga kex

utom Marie, min vän min best

finner inga, finner alla unhappy

tar en bira, tar en till

tar en prilla, tar en shot och lite till

allt runt omkring, mig mår illa

utom jag, som mår prima Vera

en stenad kontrast

ur pulsen, i citys märkta navel

ramlar primadonnorna ut, och spyr som galna hundar.



08 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Mot Salems nejder.

Cyklade till Salem

varför vet jag ej?

med lätt packning, och tunga öl

en högröd sol, ett blodrött face

med ett följe av lösryckt folk

samling klientel

en ansamling, av märklig gemenskap

En diger loppcirkus, utan direktör

fast med en falsk, manege aktör på G

vi rastade på halva vägen

andra halvan, var endast kvar?

i ett dike, låg Hjalmar Jansson plakat

fått nog av trams och tjat

han nynnade till sommarens kråksång.






07 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: En pantad ängel.

 Råkade morsa 

på en fallen ängel

mosad, till både kropp och själ

den verkade, känna mig väl

men jag inte han?

jag känner inga, fallna änglar

förutom då, min spegelbild

en personlig nidbild

men den log, och jag grät

och jag dog, och han förlät

vart har du dina vingar?

jag har pantat, min sneda gloria

stämplat min aura

sålt min själ, till lägst bjudande

den hade gjort likadant.




Rolfhzons bazooka dikter: I spåret av liv.

I vargens spår

i spillningen

tittar jag fram, som lös avföring

från ett slaktat offerfår

ylandet 

mot mångubbens skira siluett

får varulven i mig, att bedarra

och bedyra min  osvurna odödlighet

i verklighetens ljusa rum

slåss jag tappert mot, mörka lömska skuggor

som attackerar, mina dova dimmiga konturer

förloraren

får bli, vargens sista buffé



03 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Omloppet.

I ett lopp

i ett chickenrace, var jag tuppen som sprang

bland dom yra hönsen

som gal, som fan gol

i ett dike, i en stad bortom landet

låg min själ, utspridd som blodpudding

min dåliga dag, kunde börjat bättre upp.