Visar inlägg med etikett Personliga Dikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Personliga Dikter. Visa alla inlägg

04 mars 2023

Omloppet.

I ett lopp

i ett chickenrace
var jag tuppen som sprang
bland dom yra hönsen
som gal som fan gol

i ett dike
i en stad bortom landet
låg min själ utspridd som blodpudding
min dåliga dag kunde börja bättre upp.



03 mars 2023

Hyllning till ett knippe fridens liljor.

Spatserar näck i min prunkande trädgård

i all min nakenhet
påtandes bland ris och ros
bland tist och törn vilket gör allt mödan lönt
visslandes på ett stycke preludium
never evergreens

den varma vinden vänder dom fallna lockarna i mitt hår
de många lockarna lockar fram ett porlande skratt
den heta solen råbusar med min spröda lekamen
en brunlätt lek från tå till topp

i fönstret ser jag Ewa skratta hysteriskt gråtande
åt min smått komiska ena sida
på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren
på nektarens passionsblomma

i min trädgård pinkar jag in mitt revir mot björkarnas sus
muntergöken i fönstret tror att jag är spritt språngandes galen
det får stå för henne?
mitt lilla preludium börjar på att tona ut
och ett knippe fridens liljor breder ut sig i alltet för evigt.





Dreamland.

 I min egen lilla värld

dreamland
landet bortom sans och förnuft
härskar lättjans lakejer
där nafsar lathundarna fritt på allt och alla
allting verkar vara som det alltid är
ingenting av det du ser är vad du tror?
eller kommer att bli
framtiden är nu det förgågna dåtiden
evigheten en bonus när alla drömmar slår in

I min egna lilla värld
dreamland
finns det inga lapplisor
inte heller lappar eller sönderzappare
eller vad du vill för att bli nöjd

bortom lyckans och harmonins land
efter återvändsgatans falska fasad
härskar lättjans lakejer
som en god gud i fantasin bortom jäkt och press
sönderi
härskar stressens lakejer
som en elak djävul i periferin

allt som händer där bara händer här
av en förlupen slump som är förutbestämd
i en all hast av tvära kast
ingenting av det du tror är vad du vet
eller kommer att bli

rymdåldern är här
milleniumet är för längesedan besegrat
änglagården blir en bonus när alla drömmarna slår in

I min egna lilla värld
dreamland
sjunger fåglarna fast frosten tär dess kroppar
där skriker barnen för tröst
ingenting av det vi vill besannas
allting verkar vara som det alltid är
i en annan skakar vi hand i hand.




01 mars 2023

Rätt som det är.

 Jag ser vad jag ser

jag tror vad jag tror
jag hör vad jag hör

men vad ska man tro
när grannen säger att

en missad missil hänger i ditt päronträd

en vilsen soldat med grava problem
aggressiv och rädd

sitter i din potatiskällare och mumsar morötter
samtidigt som han jonglerar med en skarpladdad granat

jag vet vad jag vet
jag känner vad jag känner

men vad ska man tro
när bästa vännen säger att

en missad mina ligger och väntar
bakom din ytterdörr
färdig att brisera

en vilsen soldat med grava problem
depressiv och knäckt

väntar bakom rosenbusken
beredd strimla dig i pyttesmå partiklar
med en skarpslipad bajonett

jag tror drömmar är drömmar
jag vet att fantasi är fantasi
jag tror verkligheten är sann.




En sekund i marginalen?

 Tiden står still

i princip noll
i mitt innersta rum intill evighetens vakuum
har pendylen tillfälligt stannat av
och livet upphört en stund

för blott en sekund i marginalen
där gula vissnande syrenblad ramlar ner

man börjar tänka efter före
där drömmarna börjar där verkligheten slutar existera

i kretsloppets återvändsgränd
där fantasin blir till en realitet
där kaoset blir kreativt

i mitt innersta rum
spelar änglarna upp till bitterljuv musik
i nutidsromantikens förgård
ballader om dåtidens dårskap
dess eskapader

en onekligen tvetydig balansakt
mellan rätt och fel
mellan sanning och lögn

klockan klämtar temporärt
andningen upphör sekundärt
för blott en stund uti marginalens ytterkant

i mitt innersta rum står det röda rosor året runt.




28 februari 2023

Vadå problem?

 Jag har allt som inte

accepteras
praktiseras
eller ens diskuteras
som moral
etik vadå moraletiksproblem?

jag har allt som folk inte vill kännas vid
som en vagel i ögat
en finne där bak
helt enkelt glömma eller hellre tömma
saker som dilemma
som ångest
vadå dilemmaångestproblem?

jag har det mesta som vanligt folk
inte ens vill hänga in i garderoben
som stofila stoder
lytta haranger till obekväma nymfer
för alltid positivanarki och en stor portion demokrati
lite sympati
en och annan symfoni
vadå sympatisymfoniproblem?

vadå omöjlig kombination?

jag har allt som jag vill ha kan få och mer därtill
mer blir fler till flera mängder och lite till.




27 februari 2023

En bra dag är knappast bättre.

Nu mår jag bra
så pass bra att bättre inte finns
inte fanns det något sämre inte alls
än det bästa som är gott nog för mig

en dag i sänder
så får vi se vad som händer
kan det gå sämre än det som är lagom
det återstår att se

den som lever får se, för döda män talar inte gärna
inte om hälsan eller om livet
men gärna konverserar med masken som bor bredvid

idag mår jag prima som fina fisken
så pass bra att det prima blir underbart primärt
varför inte såsom en vårprimör.




26 februari 2023

Dansant med lucifer.

 Hin håles lucifer dansar bejakande i månskenet

dess yviga kropp ull från tå till topp lyser
vibrerar vilt i dansens dekedansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer

midsommarsolståndets höjdpunkt intar ställning
följer med i en virvlande dans
hals över huvud snurrigt rumlar runt och ler brett
finner min älskade ungmö
tätt intill hin håles lucifers klöv
hans kluvna tunga hans iver hans frustande stön
dess yviga kropp ull från tå till topp

dansar allt modulerar exalterar vilt i dansens vilda hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer
min ungmö njuter och förförs
förfärad förhäxad oförmögen att vilja välja partner
endast förmögen att följa bockstegens klavertramp

följer min med hin håles lucifers domedagseskapad
in i dess slutgiltiga skeende
endast förmögen att höra bockstegens tramptrams
utan att kunna känna viljan att välja partner

midsommarsolståndets höjdpunkt fixeras allt mera
valsen övergår snart till rave till rock
utan att hin håles lucifers skepnad
observerar skillnaden i dansen i stegen i takten
dess yviga kropp ull från tå till topp lyser

dansar allt gestikulerar dominerar domderar exalterar
vilt vant och hemtamt
figurerar i dansens dekadansa bitska hetta
dess utomjordiska sken i ett djävulskt skimmer.



25 februari 2023

En dag där kyrktuppen fick tuppjuck.

Allting ler mot mig idag

kyrktuppen ler tillbaks
fastän rosten sätter käppar i dess hjulpar
trafikljusen blinkar flörtande
som orgasmliknande elstötar

i rött gult och grönt

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina korta snäva kjolar
som om dom inte kunde någonting annat
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin inbyggda iver

känner den stegrande lusten inombords
ett inre stormande hav i kobbeland
känner av den gryende frusten
pulsera runt i mina ådror
som ett skenande Niagara

solen finns där förstås fåglarna kvittrar
allt det andra obetydliga kvittar för stunden
därför att kärleken smittar av sig
som förkylningsbakterier

även nyponrosen ler
i all sin taggiga prakt
blåvingen skrattar på sitt säregna sätt
den nyplockade humleölen får mig att fnissa till
precis just idag som allting ler mot mig

den grånande bästföre gubben på affischen
även herr Andersssons surkart till fruga
med klimakterieproblem tappar masken för en stund

alla flickor ler under lugg
dom trippar fram med sina platådojor
som får telefonstolparna att se ut som stubbar
på ett vingklippt fält
utmanande
medvetet
drivandes på i all sin invärta frustration


sökandes efter den riktigt sanna kärleken
som bara har setts på vykort
sina tapetlösa drömprinsar lurar runt nästa hörn
måhända
omedvetna om sitt öde
livet leker framför allt idag



känner mig sprudlandes glad

just idag då allting ler mot mig
där inga mörka förkolnade moln skuggar min inre syn
så långt ögat når
inget salt i några öppna sår
inga överflödiga vinkelhakar som ställer till det

endast en flickas varma leende
får mitt hjärta att voltera
allting ler mot mig idag
just idag
till och med kyrktuppen visslade till.


Insikters blotta strävan.

I en värld av kulörta plaster

konstlad syntet med digital dignitet

sitter pojken och dinglar med benen

ner i en bottenlös avgrund av mjukaste latex
förbannad av det som har varit
dom nya datorerna
de moderna motorerna
finesserna den extra elegansen
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld progresseiva färgskalor
dom homogena krafterna med distinkt power beat
den födande energin
de postmoderna mönstrerna av spaceat snitt

sitter flickan och låtsas dirigera

tystlåtna spruckna porslinsankor
på ett evighetsberg av kopierad marmor
förbannad av det som har varit
dom nya räntorna BNP de snäva marginalerna
de bittra rivalerna

drömmen och jakten på den svårfångade lyckan
på framgångens silverkrycka
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade

i en värld av depressiva tendenser
till suggestiva tensider och aggressiva profiler
kanderade stofiler plus vibrerade harmonier
nygamla tingester bakom fjärrans horisontella ljusluster

sitter pojken och flickan tillsammans

hållandes varandras händer
och ber en stilla bön
förbannad av det som har varit
vårt glansiga stundtals glassiga liv ett hjärtskärande levende
och monotomlösa skeenden
är redan i morgondag ohjälpligt föråldrade.




Strandliv på Böda strand.

 På Böda strand

ligger min illa brända röda och döda kropp
nonchalant utslängd
som om gud själv har slängt ut mig personligen
förlamad för full förstörd upprörd av
solens förbannade strålar om strålar kunde döda lik

vilket inte alls förvånar familjen Svensson bredvid

i solen i stolen intill vilar ölbacken
under stolen under solen puttrar ismaskinen
is till min wild turkey som man blir kanon av

vilket inte alls förvånar familjen Olsson bredvid

i vattnet ligger min själ berusad
och Ölands alla skrattmåsar färgar min kropp svartvit
på Böda strand vid kantens rand finner jag plötsligt paradiset.



23 februari 2023

Så bra det bara kan vara.

 Vi har det bra

vi trivs
rivs efter myggornas stick
humlornas sång tar vi en annan gång

en ilsken geting stack mig därbak
mitt i en brak
sprak sa det visst
knak sa det i resåren

det var på håret under en itur huggen fura
i tallskogens dallrande bakugn
ändå var lugnet som en filbunke personifierad
utanpåliggande nerver i en grönskande ormbunke

värmen steker
man kan nästan koka ägg på grannens panna
som en torterares knytpiska
leker inkvisitionen glatt på din redan svedda ryggtavla

det liksom frestar på man festar skralt på en svalkande bärs
av tre streckad valör som sig bör
i kanterna av paradisets bitterljuva sköte
om älgen man mötte utan gevär
som med ett viss besvär kunde remma bort
utan skada skedd

helt kort senare
satt jag med fötterna smått nuddande knappt snuddande
vid randen av det väldiga oändliga havet

jordens snurrande nav

i en synnerligen avstressande possé
värmen steker
nu är den inte längre någon lek
huden bubblar blåtonad i cocosfrityr
svetten lackar
från min nylagda marinkårsfrisyr

men var gör det en dag som denna
en dag som inget ont kan hända

vi har det bra myggorna och jag
mest jag som kontrollerar myggpopulationen
i en blodfylld spontan klapporgie.




22 februari 2023

Dikt utan titel.


Det finns dagar
som aldrig faller
inga nätter som sluts
några få drömmar som uppfyllts

dom flesta rinner ut i sanden
livslinjen bryts ut i handen
som blir början till ett slut

det finns timmar man aldrig glömmer
sekunder som plötsligt försvinner
några få drömmar uppfylls
dom flesta rinner ut i sanden

dom går till fanders
det finns inga månar till salu
inga planeter till realisation
inga änglar som frälser våra vilsna själar

det ända vi har är vårt klot
en inställd fest
bortom vakuum
bortom ingenmanslandet
finns tomheten
mellan natt och dag.



I mitten av ett myller i sanden.


I mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
ser jag ett mönster ett glas från ett fönster
en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast
i all hast en upphittad datoriserad kvast
av blåkullastuk
som en pudrad gustaviansk peruk
moderna saker mordiska ting

det kändes som en jättelik albatross
en sagolik kaross
dess kylslagna vingslag i arktisk form

gav mig istället ett ivrigt sommarbarns
droppande drippande våffelstrut
på min svartbrända mage
svartare än svart ett tillgjort illtjut i falsett
togs sommarbarnets våffelstrut ifrån

och sade både ironiskt smått filharmoniska
lakoniskt att
sorry boys, glassen tog just slut sen någon minut
innan festen någonsin kommit igång

i mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
bland exstasiska badnymfer i gårdagens brokiga mode
med gubbar vars buk buktar ut utan slut
där bakarna är så breda att
att gäddorna tror satan förmörkat solen en gång för alla

den ilskna frun bland nådiga fruar
plipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl
inlindad i sin mörkaste sjal
frustar som svartsjuka knubbsälar om en ensam sill

mönstret formeras allt mera till en enhetlig mening i sanden i
pissmyrelandet
där jag ligger mitt i smeten av allsköns grädda
utan egentlig mening alls
och ser melankoniskt över det såkallade paradiset
och tar för mig av den sol som föder oss.




21 februari 2023

Conrad C. Knapps kamp mot solens invånare.

 


Fastän solen lyser klart
och stranden badar i ett gyllene sken
där tanterna brer ut sig som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i charmerande mamelucker
i en salig blandning av olika rätter och oförrätter

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
på en liten anonym filt av psykedeliskt snitt
i brunbrända kombinationer utan motiv
mitt i den stora världen som är mitt hem

stranden bubblar av frenetiskt energiskt liv
vars ädla kolsyra brusar av fylla
några barn för ett oherrans liv om en boll så rund och gul
som riktigt fula troll

fan spelar roll
fan spelar boll
noll koll om en rund och gul boll

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i sörjan däribland hövligheten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
lomhörd på allt som utspelar sig där på stranden
i sanden vid havet
på kanten till härligheten till sinnligheten
och allt vad det heter

en landkrabbas längtan till det stora havet
gör den till en desperado utan motstycke utan samtycke
solen tar allt folkvett resolut utan etikett
till en komplett vanvettighet
mångalenheten gör sig påmind vargen flinar grått

för fan spelar boll
den kickar bort ungarnas boll
noll koll utan kontroll

stärker mig med ett glas champagne
och ser stranden fördubblas dubbleras
i oändligheternas evighet

tanterna ligger kvar där mitt i smeten
som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i skimrande laxrosa nyanser i rödmosade flagdanser

fan spelar roll
fan spelar boll

noll koll nu börjar Conrad C. Knapp få skoj
fåglarna kvittrar för glatta livet
där jag ligger mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
och låter mig smått berusas av champagnens sista bubblande droppar
utan kontroll noll koll

fan spelar roll
fan spelar boll.



En sorts dag under solen.

 


Sommaren är härlig
andra svär förfärligt
vissa ler besvärligt
en del ber mera än dom som lagt av

pust och stånk
det stänker det frustar

några hurrar av sommarfylla
ett slagfält på bondens mylla
dom hyllar värmens offer
som låter sig villigt offras
åt solgudarna på stekhet sand

utan sans ett konstant trans
ett vanvettigt trams
dom offrar sig självförvållat
åt solgudarnas lek

hettan sållar skördar
några ojar sig under solens glöd
blir liksom möra som smält smör i bubblande frityr

ett tag längtade man efter snö ett uppgivet tö
tomten verkar dö
ungmön dansar förföriskt på ängen
där någonstans finns bolsterhavets kluckande
under molnmaränger dom syndiga vindarna

dom rödmosade kinderna intill dom flämtande lindarna
ligger dom alena leende som den goda fen har förlett
rätt och slätt under måsarnas svalkande vingar
berusande smått susande av ett rusande hav
i ett orgasmerande nav

en brusande bris slår in mot den stekande strand
under solnedgångens glödgande sol
som döljs av en transparent kjol

Tor han avvaktar med blixt och dunder
vi andra bejakas i den nedåtgående solens stund
tynar långsamt bort som smälta marshmallows
i ett vakuum av välbefinnande
ett under om vi överlever dagen.




Ur svett.


Av svett

är du tillverkad
ur svett
är du kommen
av svett
växer du upp
av svett
jobbar du hela ditt liv
utan tack

ur svett
ger du din älskade din kärlek
av svett
skall du åldras i osäkerhet
av svett
skall du en gång döden dö
ur svett
skall du en gång återuppstå.




Solen ger och tar.


En dag
när solen står som högst upp

i zenit

när värmen är som allra jävligast
när svetten skållar din innersta märg
när sanden blir till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i domedagens sista skärande sekund

och de rosa molnen
fyllda och fluffiga inte alls finns där
på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans svedda veck
rättar till kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig tillrätta i bersån
nere vid den evigt porlande ån
få höra dom avundsjuka fåglarnas hån

känna doften av björkarnas spån
betala av kättjans gudars lån

snarkar in
och låter den lealösa lättjan
bli en del av paradiset.




20 februari 2023

Obetydliga tankar om undergången.

Bryr sig kungen

om småfisar
om småfjärtar
andra obetydliga odörer och aromatiska aromer

när en fläck på frackskjortan
liknar världens undergång

bryr sig hovet
om franska bagateller
om onödiga rondellhundar
mögliga klementiner till inlagda sardiner
tre kronor på rullgardinen

när en blesyr stor som en nålsöga
på strumpebandsorden
liknar världens undergång

bryr vi oss om tillfälligheter
om bristfälliga omständigheter
en jonglörs galanta jonglerande på sköra trådar
i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett
på sidenslipsen
liknar världens undergång.



Dom kalla kårarnas värld.


I en värld av kalla kårar

finns det bara vilda dårar
dom mördar en för nån krona
själ din bil för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil

knackar folk med en dolk
huliganerna förstör den sport
dom en gång har tyckt om

innan våldets demon tog hand
om deras kropp och förkolnade själ
helt utan hopp

i en värld av kalla kårar
vimlar det av sjuka fånar
dom flår dig för en simpel tjuga
möblerar om din pryda nia under en tia

en del gör det bara för njutningens skull
bryter alla dina revben
även alla dina övriga ben
som tändstickor förintar dig som
"Hitler i en telefonkiosk"

dom själ ditt allt för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil

i en värld av kalla kårar
hopar sig crazy fånar
springer det instabila ostabilt
som drömlösa individer
som kavata psykopata parasiter
som mer än gärna spikar in dig i en träfrack
slutar inte slå förrens huvudet spräcks

gör dina barn knäpptysta och lamslagna
av verklighetens chock att konfronteras med ondskans öga
lura din oskuldsfulla look allt för en sabla sil
det är helt enkelt deras livstil.


En av många små tankar: Förr eller senare händer det?

"När man var ung en gång då var det lätt att fastna i dagdrömmarnas förlorade värld. Man gick omkring som i en skirande bubbla som aldr...